Nobody puts Baby in a corner

Jag vet inte hur många gånger jag sett Dirty Dancing. Nu såg vi den igen i samband med Patricks ”sista dans”, och på cykelvägen till jobbet imorse uppenbarades plötsligt en ny dimension i den magiska scenen på Kellermans säsongsavslutning.

Det är sannolikt så att ledares bästa sidor inte alltid kommer till uttryck i hårt pressade tider; personliga egenskaper får stå tillbaka för mekanisk hantering av strikt konfigurerade ledarskapsegenskaper. I andra ändan är det stor risk att individens bästa egenskaper och kompetens inte är det som lyfts fram i urvalsprocessen för det alltmer begränsade utbudet av arbetstillfällen; här måste man också passa in i det förprogrammerade mönstret.

Johnny visar upp mod och styrka, och bra ledaregenskaper, när han återvänder och bestämmer sig för att själv visa hur man genom sin talang och blick för nya tendenser kan skapa överlevnad för Kellermans. Han lyfter fram en talangfull Baby ur hörnet där hon i konformistisk och konservativ anda passats och tvingats in för att inte sticka ut och ställa till oreda i den välformade stelheten.

Ni kan säkert filmen lika bra som jag…Så varför regerar inte detta koncept? Är det konsulter, coacher, och allt vad de kallas, som format alla att bli lydiga soldater? Speciellt nu behöver vi släppa fram kreativiteten, nytänkandet, entreprenören, och de som är en aning udda kanske.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *