Svampigt i Granvik

Det blev självklart en succé i år också, vad annars med en sådan släkt.

Granvik lockar alla efter den oförglömliga upplevelsen tidigt i augusti 2003. Vi var där förra året också, men då var vädret i den andra ytterlighetsänden. Mer om våra släktträffar. Nu var vi någonstans i mitten på väderskalan: lite regn, en aning sol, hyfsat varmt i luften, men lite svalare i vättervattnet. Men vad spelar vädret för roll, mer än för alla spekulerande meteorologer som ockuperar ohemult mycket tid i mediautbudet.

Ulla-Clara och Lars bor i Karlsborg och är inbitna seglare sedan många år. Vattnen kring Ombo öar är en nära plats de ständigt återkommer till på sina turer och det är nog det som gjort att vi lockats dit mer än en gång.

Fler bilder

När vi kom sent i fredags stod en välkomnande påse nyplockade kantareller på vårt köksbord. Segheten efter resan blåste liksom bort och allt kändes plötsligt så mycket behagligare. Det var förstås UC & Lars som fångat upp min frustration över att vi ägnat alltför mycket tid åt ombyggnaden hemma och försummat alla skogsturer vi längtat efter men aldrig fixade. Vi sammanstrålade kort med alla andra i ”pubben” innan vi på väg till nattsömnen stannade upp en kort stund för att förtrollas av nattljuset över Vättern.

När vi väl vaknade på lördags morgonen tog vi svamppåsen in till Ida, Tobbe och Olles stuga och stekte upp kantarellerna som gjorde frukostmackan för alla fyra, och Olle förstås som nyfiket testade guldet och det på sin första födelsedag. Vi hade inte tuggat länge förrän Elisabet och hennes följe knackade på för att fira Olle. Hannaida, Maja, Ebba, Stina och stor-Olle gjorde tillsammans med födelsedagsOlle klart för mig att en ny generation tar form och kommer att göra våra släktträffar ännu mer betydelsefulla framöver.

Det var en skön förmiddag när Lars samlade oss vid Gruvrundan vid Bölet för genomgång med anvisningar och fördelande av uppdrag – Maja som hade blå stövlar fick självklart ta på sig uppdraget att ta täten och vägleda oss andra längs den blåmarkerade stigen; jag säger det mest för att jag försummade mitt delegerade ansvar och ägnade mig mer åt att snacka och ledde truppen på avvägar. Ingen skada skedd. Vi vände uppe vid gården när jordgetingarna gjorde oss medvetna om att vi var på fel spår och var strax på banan igen. Gruvinitiativen från förr var imponerande, får vi anta, eftersom vi mest såg ytan på de vattenfyllda schakten.

Vid lunchen klargjorde Ida att det vankades födelsedagstårta vid pass sexton nollnoll, eller halv fem kanske. Bra, några av oss kastade sig snabbt ut i skogen för att hinna skörda kantareller innan tårtkalaset. Turen blev kort, men vi slukades upp av den härliga skogen och rikliga tillgången på kantareller, och svart trumpetsvamp. Räddade kunde vi så återvända till baslägret, vispa grädden och imponeras av hur tårtorna växte fram. Olle knackade i glaset och begärde sång och hurrarrop. Så blev det, men hans blick förkunnade att han nog mest undrade hur tusan födelsedagarna efter den första fortsättningsvis kommer att gestalta sig.

Ulla-Clara och Lars hade fixat vätterkräftor och lagt ned arbete på få dem att förtrolla oss. Storleken påminde mest om hummer, ta mig fan, och smaken till det gjorde nog detta till den bästa och mest mättande kräftmassaker jag varit med om. Efter detta är det fullständigt omöjligt att ens tänka sig att gå till butiken för att köpa räkstora missfoster i frysförpackning.

Ett lätt duggregn la en aning sordin på förmiddagsfikat nere vid Djäknasundets brygga. Dessbättre steg ångan när Peter kastade en blick på min Pirate Bay t-tröja och frågade menande om Pirate Bay, hmm, kommer in i Riksdagen. Vi utbytte en hel del tankar och Peter satte med sin breda omvärldskunskap resonemangen i ett historiskt perspektiv. Allt blev en mycket berikande fikastund.

Nu närmade sig det ofrånkomliga ögonblicket. Vi kan inte lämna Vättern utan ha badat, jag har ju för fasen mer eller mindre vuxit upp i Vättern. Ebba, och Hannaida, och jag tog ett sista dopp innan vi på stående fot tog lite kantarell- och västerbottenpaj, och tog farväl för denna gång.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *