Frälsningens dilemma

Jag gick igång på Rasmus Fleischers debattinlägg i SvD och hamnade i ett meningsutbyte på Facebook  med en av mina goda vänner. För det första delar jag helt Rasmus syn på hur mäktiga intressenter tenderar att vilja kontrollera fritt utbyte av information och idéer – mångfald och självreglering ger gott välbefinnande, och är demokratiska axiom. Det finns mycket gott att säga om Apple, men det finns också anledning att reagera och agera.

Öppenhet och nyanserat analytiskt beteende skapar en bra grogrund för en betraktelse av tingens ordning i god diskursanda. Måhända att jag inte har Apples kontrakt med nyttjare av Appleresurser på mina fem, men jag följer intensivt ett antal neutrala källor och i övrigt flera engagerade nätaktivister som betraktar och analyserar vad som de facto händer. Jag litar mer på dem och realtid än monopolets skrivna koder. Resultat är, som tyvärr inte alla vet, det som räknas. Reaktionerna från Applefrälsta på kritiken mot Apples centraliserade monopol och censurbeteende ger mig känslan av att man oftast onyanserat går till deras försvar. Man kan inte enkelt avfärda köpslåendet kring tex appar med att det är sellers market. Igen, centraliserad kontroll à la Apple stämmer inte överens med nätets öppenhet och självcensur. En del skrämskott ljuder: Berlusconi förvrider en majoritet av italienarnas hjärnor genom att styra in dem i hans mediafördumningsträsk, och Murdoch och hans Fox News kontrollerar fritt flöde och ger amerikanerna en skev världsbild. Nej, dags att öppna sinnet och inte låta Apple vare sig centralstyra eller censurera.

För övrigt, hemma har vi MacBook Pro och iPad, men våra huvuden är inte ersatta med äpplen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *