När åsikten överlagrar förnuftet

Har vi hört det förut: Har du inget att dölja eller stå till svars för har du heller inget att frukta när myndigheter övervakar dig, ända in i din själ som de stundtals känner till bättre och mer detaljer kring än du gör själv.

Nu är det Rod Stewart som säger det i Skavlan påhejad av Pia Lindström. Båda är betydande profiler med möjlighet att påverka många enbart i egenskap av sitt kändisskap. Vad de säger får – kanske – ett genomslag som bara andra kan drömma om att nå fram till. Båda representerar också en generation som tydligt visar att ‘där jag en gång var är gott nog så varför försöka förstå hur världen förändrats’. Min respekt för Rod underminerades kraftigt, men samtidigt lyckades han återskapa den till viss del.

De sitter alltså i Skavlans studio i samtal med Runa Sandvik som är datasäkerhetsforskare och står Edward Snowden nära. Runa talar i allmänna termer om övervakningens principer och hur det går till. Under samtalet spelar Snowden en central roll. Förenklat och utan närmare eftertanke hasplar både Rod och Pia ur sig att det är OK att övervakas, Snowden har gjort olagligheter, han bör straffas, … det är lätt att höra att de kommentarer och frågor de lyfter fram präglas av en bristande kunskap om hur det faktiskt fungerar. Hur övervakade vi alla är, inklusive dem, och hur lätt det är att göra intrång i vår skyddade zon.

Jag känner hur min puls stiger över deras ignorans. Jag har förstås inget problem med att de inte har satt sig in i hela problematiken, för det är minsann inte helt enkelt, men däremot blir jag kraftigt påverkad av att de väljer att ha en bestämd mening om vad som är rätt och fel utan att ha satt sig in i problematiken. Det är förvisso ett rätt allmänt beteende som dessutom vetenskapen rotat djupare i. Man har visat att det inte alltid spelar så stor roll om vi skaffar oss den kunskap som krävs för ett rimligt beslut eller ställningstagande. Vi tenderar att mot bättre vetande ändå stå fast vid vår redan etablerade åsikt.

Runa framstår som, ursäkta mig, en liten kungsfågel (f ö min favoritfågel) bland toviga adulta rovfåglar. Runa förklarar med enkla ord hur aktörerna ser ut som hovrar över oss och vad de kan komma åt och göra med oss.

Plötsligt händer något som gör mig både tyngd och upprymd och som är den egentliga orsaken till att jag sätter mig ned och skriver ihop detta. Framför allt Rod men också Pia, och Fredrik med för den delen, börjar ställa frågor till Runa som visar på att de inte fattar ett jota, men att de verkligen vill förstå. Och kanske låter sig påverkas. Det låter verkligen som om de får insikter och tar till sig det de hör. Dessvärre hamnar jag i en förutfattad mening om att dessa betydande personer återfaller i sin grundsyn när de sätter sig ned runt middagsbordet med vänner och bekanta och skrattar gott åt de som oroar sig. De tänker säkert: Vi köper oss fria med våra pengar. Det kanske inte är en så snygg konklusion, men det ligger en del i den.

Vi andra nickar när Runa berättar. Vi oroas över den makt NSA, GCHQ, FRA, mfl förfogar över och hur den, makten över folket, alltmer ges laga kraft. Vi ser vår integritet undermineras. Vi noterar den oro journalister beskriver när de tvingas på en munkavle eller gå maktens ärenden. Vi konstaterar att nätet i allt högre utsträckning kontrolleras av myndigheter och mäktiga organisationer, t ex  hur Indien stryper Avaaz.org, dvs det fria ordet och handlandet. Vi ser hur mäktiga intressen tar grepp om nätneutraliteten. Listan är bara påbörjad…

Under sina kristallkronor sitter Rod, Pia mfl och skrockar: Vi har inget att dölja och inget att oroa oss för.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *