Opera, helt otänkbart, men till slut gick det

operaJag springer inte på alla operor som erbjuds men tycker däremot att ett besök då och då ger ett tillskott till fördjupad upplevelse, och uttryckt något annorlunda, en pragmatisk bildningsstund. För de mesta får jag lura med något av barnen eller helt enkelt hitta dit själv.

Malmö Opera gör bra ifrån sig. Carmen är rätt inbjudande och en bra intro till operans värld. Jag fick känlsan av att PK mer välvilligt gjorde mig sällskap än att det var baserat på ett djupt intresse eller av ett sug att äntligen komma dit. Jag tror att PK successivt slukades upp och oscillerade till jämvikt på en nivå som gav henne något som skulle karaktäriseras som mersmak. Vi hade en härlig stund tillsammans.

Madame Butterfly står på repertoaren, kanske blir det nästa utmaning.

Plötsligt händer det

Idag fattade jag ett radikalt beslut. Håret såg allt annat än städat ut – det har det faktiskt inte gjort en enda morgon på ett bra tag. Jag hittade ett hål i kalendern hos lokala frissan och bestämde mig snabbt. Det kanske inte förefaller så märkligt att masa sig iväg till frisören då och då, men betänk då att det var nog mer än 30 år sedan jag klippte mig mot betalning. Nej vänta, klippte mig i Paoli en gång år 2000 när vi bodde i Chesterbrook. Jag tror klippningen kostade $4 + 1 i driks.

Under studenttiden i Uppsala började jag klippa mig själv. Inte av snålhet utan mest för att det skulle bli ordentligt gjort, enligt min egen upprättade standard. Efter hand tog så PK över saxen; det blev liksom en aning enklare så. Och så har det alltså fortgått under ett nära nog oändligt antal år. PK har förvisso sagt nästan lika många gånger att jag borde gå till frisören istället för att belasta henne med det hon inte tycker hon är så bra på. Jag har alltid varit nöjd. Inte så mycket för att jag tycker jag står över styling och inte heller regelmässigt trampar i glamträsket. Nej, PK gör det riktigt bra så varför pröjsa till någon annan.

Nu greps jag alltså av någon kraft som plötsligt vaknat till efter 30 år och som tveklöst ville att jag ”tog tag i problemet” och så fick det ur händerna. Sedan var det nog också så att jag fick för mig att överraska PK.

370 överraskande kronor slets ur mina händer – PK har en rätt schyst retroaktiv lön att kvittera ut.

Wingman O

Ett stort steg i den personliga utvecklingen är att lämna tryggheten i boet och ta klivet ut i den större världen. Olle gjorde vår fredagskväll extra stark och fann själv värme och ro i sitt första möte med exklusiviteten att få dominera scenen helt på egen hand, utan konkurrens. Vi meckade Honda och hans egen hoj, och började planera en drakflygartur. Dessvärre tog inte vinden greppet om oss, men jag kan konstatera att Olle ”can be my wingman any time”.

Åtminstone är jag beroende av honom…

Prydd

Det är inte ovanligt att vissa av oss som uppnår mogen ålder, så att säga, förvärvar patina som, förvånande nog, gör sig bättre i kontrast till förskönande attiraljer. Kajsa driver inte med nödvändighet den tesen men tillverkar på egen hand de mest underbara flugor som förflyttar tanken i det undermedvetna till det ytligt vackra och ger därmed den naturliga skönheten ett synligt och förstärkande uttryck. Se bara här vad jag belönades med vid min senaste födelsedag:

HunkySvart, stark och attraktiv, precis som namnet hunky säger. Hade den varit röd …

Då undrar du förstås: var kan jag få tag på dessa fantastiska skapelser, jag vill också ha en!

Tips: gå hit tillcoclou, där hittar du flugan du söker

Vårda ögonblicket

I fredags kväll körde vi in i Göteborg och hamnade i en sorglig bilkö utanför Ullevi. I stunder som dessa blir jag ständigt påmind om det omänskliga i den ständiga tillväxten av tätorten – vi hade god tid på oss att reflektera över hur lång tid det är kvar innan det står helt stilla, i tillvaron. Nåväl, Idol laddar inför semifinalen och det kanske, sammantaget med vädret, förklarar kravlet i myrstacken.

Det tog sin tid men till slut landar vi hos Oskar och gör oss klara för att inta Draken och Trafikplats Glädjen. Alla gillar inte Jonas Gardell, kanske beror det på att man inte lyssnar på vad han säger utan stannar vid hans yttre och den läggning han har och ställer ut till allmänt beskådande. Hur det än är med det så gjorde han stort intryck, som vanligt. Från utstuderade skämt går resan vidare till alltmer allvar. Hans briljanta sätt att förmedla viktiga budskap lämnar ingen oberörd. Efter sittningen på Sjöbaren kom vi till slut återigen i ro.

Efter en snabb frukost och bärhjälp upp för alla trappor hägrade Lidköping. Eftermiddagen tillsammans med Ingegärd blev som alltid ett minnesvärt ögonblick. Drömmen om att bli lika vital i den åldern ger god energi.

Turandet på opålitliga vintervägar skapar behov. Dagens långrunda kändes därför extra berikande. Det är sent på eftermiddagen och det börjar skymma. Det har snöat en del under dagen och snölagret börjar bli riktigt aptitligt. Träningspasset kräver extra energi under pulsandet men på något märkligt sätt känns allt lätt. Det är otroligt vackert och jag möter inte en människa på hela turen. Antagligen är det så att omständigheterna och känslan av att vara pionjär när jag bara kan se mina egna spår är det som stimulerar och suddar ut all trötthet.

Allt handlar inte om valet

– Två glas vin tack.
– Vi säljer inget vin ikväll.
– Föreställningen har ingen paus så vi får inte sälja vin, det här är Sverige, så vi har bara öl.
– Jaha, jag förstår inte logiken i det, öl men inte vin.
– Det är det ingen som gör.
– Då tar jag två öl. Tack.

Igår var PK och jag och såg Killer Queen i Lisebergshallen. Biljetterna kom som en välkommen present från barnen i mars.

Ana och Oskar hade tänkt sig renovera sitt gamla slagbord i helgen så vi laddade bilen med lite verktyg och gjorde oss beredda för att socialisera (längtade efter det), gå på koncert/show (såg längtande fram efter det också) och att kavla upp ärmarna och kasta oss in i lagarbetet att få bort det gamla blödande underlaget på bordet (det kändes också entusiasmerande). Allt förlöpte naturligtvis väl i världens bästa familj.

Vi fixade till oss inför den egentliga anledning till Göteborgsbesöket och blev minst sagt vackra – flugan från Coclou gjorde mig stark, vacker och modig, se bara hur vällusten tog sig uttryck…

Koncerten var riktigt sjysst och laddad, synd bara att ljudet inte var det bästa.

Hur gick det med bordet? Jo, Anas och Oskars omtanke om gamla prylar kommer att göra det all rättvisa, utan tvekan. Nu ser vi fram mot en välkomponerad iransk middagsimprovisation runt matbordet inom en inte alltför avlägsen framtid.

Oskar vid grytorna

Helt plötsligt kändes det som på 80-talet. Oskar var helt suverän i skogen. Han plockade bär lika engagerat och frenetiskt som min far en gång gjorde, och som han i sin tur stimulerade mig till.

Ana och Oskar berikade vår helg. Jominsann, i flera bemärkelser. Vi fick äntligen ett par löppass Oskar i rabarberlandettillsammans. Efter snabb dusch hamnade vi i plommon-, äpple- och björnbärssnåren, och i Idas rabarberodling. Oskar visade sin produktivitet, och Anas förtjusning gick heller inte att ta miste på. Men de slutade inte där. Grytor i mångfald gick heta på spisen och sylt- och marmeladburkarna växte nästan okontrollerat till antal. Det var en härlig stämning som tog mig tillbaka i tiden och visade hur bra framtiden kan bli.

När PK och jag var i Kiev fick vi ett infall. Vi köpte en tredelad матрёшка. Tanken var att ge en del var till Oskar, Ida och Kajsa. Vad med det då? Jo, vår tanke är att det skulle funka som ett incitament att träffas. Dvs, se till att den tredelade dockan vid så många tillfällen som möjligt blir en helhet, på samma sätt som vi sett vår helhet fomas som en enastående familj.

Relationer: apropå livets mening

Sommaren, och semestern, som den gestaltar sig i år bjuder på kroppslig och själslig värme och tid för viktiga möten – en tillbakablick över några av alla minnesvärda ögonblick.

De är inte lätt att bygga nya relationer som tar sig in i djupet. Alltså vårdar vi den vänskap vi byggt upp med Eleonor och Anders, minst varje midsommar sedan många år tillbaka.

I tidernas begynnelse byggde Sverker och jag en livsvarig vänskap. Den började på våra trehjulingar i Södra skogen. 9 juli tittar Sverker och Karin förbi. Vi får ett par timmar tillsammans och tiden står stilla i några ögonblick.

Syster Ulla-Clara och Lars bestämmer sig för att semestra i Skåne och vi blir inte lottlösa. Vattenmelon passar utmärkt i värmen och ett glas rosévin bättrar på stunden. Vi träffas ungefär en gång om året och det känns angeläget att ta väl vara på tiden. Så, vi koncentrerar oss på att utbyta goda minnen kring händelser under året och bygger upp en verkligt god stämning inför dagens motionsrunda. Det känns behagligt att komma in i skuggan i vackra Fågelsångsdalen. Den goda atmosfären byggs ytterligare på, dagen blir minnesvärd och när de 11 juli efter söndagsfrukosten vänder hem till Karlsborg känns blodsbanden ännu starkare.

Under exil i Chesterbrook sökte vi som svenskar varandra för att ibland få prata svenska och kanske jämföra länder och kulturer. Det är i sådana stunder man knyter nya bekantskaper och finner vänskap med människor man annars aldrig skulle mött eller sökt sig till under andra omständigheter. Marianne och Kjell träffar vi lite nu och då sedan dess. Det har ofta blivit till Påsk i Skåne och under sommaren under ett besök på Raggarön. Nu är det 15 juli och Raggarön visar upp sin mest gästvänliga sida.

Jag minns att det brukar vara mer sjöfågel i viken. Nu är det mest dopping. Plötsligt flyger fiskgjusen in över viken och visar upp sig under en lång stund. Den gör ett antal snygga dyk efter föda, ett nedslag blir precis bredvid en dopping som går oskadd genom äventyret. Allt mynnar ut i en fantastisk upplevelse som bara den var värd hela resan, observerad genom min nya Kite Pallas 8×42.

Kapten Kjell tar oss sedan på en härlig båttur över fjärden till Grisslehamn där det myllrar av turister, vi hittar en skön oas och njuter av ett lysande lunchögonblick. Sedan bär det av hem till bad och en välgjord och minst sagt välsmakande potatis- och purjosoppa.

Oskar och Ana träffar vi tyvärr inte lika ofta som våra andra barn. Därför såg vi hela veckan fram mot att Oskar skulle komma hem från Las Vegas så vi kunde besöka dem i Göteborg under de sista skälvande dagarna av vår semester. Vi åkte från Raggarön via Stockholm så att PK kunde shoppa loss 🙂 och därför tog resan lite extra tid. Den svenska sommarkvällen är oslagbar, så även om vi kommer sent hinner vi i lugn och ro med Anas fantastiska paella som rundas av med en tur tvärs över gatan för en mingolfkamp som Oskar naturligtvis vann. Nåväl, det kan vi ta och sakta smälta under en lång skön kvällspromenad genom ett livfullt Göteborg som sedan avslutas med tröstande jordgubbar och glass.

På lördag morgon blir vi varligt väckta av Oskar som säger att frukosten är klar. I köket visar sig en frukost av sällan skådat slag – av allt att döma är Oskar och Ana minst lika glada över att se oss som vi att se dem. Det blir en lång skön frukost med utbyte av tankar och erfarenheter över alla gränser.

Sedan går vi på kryssning på stan. Det blir en och annan butik innan vi drar oss i riktning mot Slottsskogen – det sägs att det ska vara en loppis där. Vi glömmer loppisen när vi betraktar mingolfbanan vid Slottsskogskafét. Banan är riktigt kul och vi konstaterar att golf är ett rätt schyst sätt att socialisera på. Oskar vinner nu igen och det unnar vi honom mer än väl. Tiden går fort när man har roligt som det heter, och strax är det dags att dra hemåt Skåne för att komma så där lagom i ordning inför kommande arbetsmåndag.

Vombsjön runt

Olle sov som en sten i värmen – Lund, varmast i Sverige med sina 33 grader. Skuggan bakom pelletstanken hjälpte nog, en krävande dag visar upp sig. Han fick lugnt vakna upp efter middagsluren och efter en stunds inkörning bar det iväg. Cykleturen gick över Vombs vackra ängar. Fågeltornen fångade Olles intresse. Ängarna har förvisso inte helt tystnat, men idag är det sparsamt med iögonfallande intryck.

Vi funderade på att angöra badplatsen vid Häljasjön, men lockades inte tillräckligt. Vi slog några lovar längs sjön och fattade strax ett gemensamt beslut att dra in i tallskogen söder om Vombsjön.

Dags för mellis. Vi landade nere vid Vombsjöns strand och hade ett härligt utbyte i en, vad man skulle kunna kalla, jordnära konversation. Vi spanade efter sjöfågel och gick inte tomhänta vidare. Dopping tyckte Olle lät roligt och vi smakade på ordet i alla former allt medan vi observerade skäggdoppingens sökande efter föda.

Fast övertygade om att fullfölja planen gjorde vi vänstersvängen ut på asfalten. Dagen är betagande vacker och motvinden glöms lätt. Omgivningarna runt Övedskloster leder oss in i en diskussion om slott och herresäten. Strax lyssnar vi av fågelsången i 104:ans allé – den är mäktig minsann.

Vi svänger av på en grusväg för att söka lite skugga och för att vattna hela ekipaget. Vi går genom sommarblomstren, men flyttar strax fokus till hästbilen med släp som kommer och lastar av två, sen två till, hästar. Otroligt spännade.

Vi närmar oss Vomb, men gör först ett stopp vid fågeltornet. Vi ser i stort sett bara gäss, men berikar utbytet med lite uppsluppen fågeltornsdans under skratt och andra tosigheter. Vi får ett SMS som säger att middagen serveras på Siltorp vid pass aderton nollnoll, Kajsa fick till det. Olle ser fram mot att få se sin syster Freja och blir genast pigg.

Vi kommer i tid, men hamnar mitt i middagsmecket och gör en herdervärd insats som belönas rikligt ett par timmar senare.

Jag tar sedan min cykel genom skogen hem. Ännu en dag att leva vidare på.