När åsikten överlagrar förnuftet

Har vi hört det förut: Har du inget att dölja eller stå till svars för har du heller inget att frukta när myndigheter övervakar dig, ända in i din själ som de stundtals känner till bättre och mer detaljer kring än du gör själv.

Nu är det Rod Stewart som säger det i Skavlan påhejad av Pia Lindström. Båda är betydande profiler med möjlighet att påverka många enbart i egenskap av sitt kändisskap. Vad de säger får – kanske – ett genomslag som bara andra kan drömma om att nå fram till. Båda representerar också en generation som tydligt visar att ‘där jag en gång var är gott nog så varför försöka förstå hur världen förändrats’. Min respekt för Rod underminerades kraftigt, men samtidigt lyckades han återskapa den till viss del.

De sitter alltså i Skavlans studio i samtal med Runa Sandvik som är datasäkerhetsforskare och står Edward Snowden nära. Runa talar i allmänna termer om övervakningens principer och hur det går till. Under samtalet spelar Snowden en central roll. Förenklat och utan närmare eftertanke hasplar både Rod och Pia ur sig att det är OK att övervakas, Snowden har gjort olagligheter, han bör straffas, … det är lätt att höra att de kommentarer och frågor de lyfter fram präglas av en bristande kunskap om hur det faktiskt fungerar. Hur övervakade vi alla är, inklusive dem, och hur lätt det är att göra intrång i vår skyddade zon.

Jag känner hur min puls stiger över deras ignorans. Jag har förstås inget problem med att de inte har satt sig in i hela problematiken, för det är minsann inte helt enkelt, men däremot blir jag kraftigt påverkad av att de väljer att ha en bestämd mening om vad som är rätt och fel utan att ha satt sig in i problematiken. Det är förvisso ett rätt allmänt beteende som dessutom vetenskapen rotat djupare i. Man har visat att det inte alltid spelar så stor roll om vi skaffar oss den kunskap som krävs för ett rimligt beslut eller ställningstagande. Vi tenderar att mot bättre vetande ändå stå fast vid vår redan etablerade åsikt.

Runa framstår som, ursäkta mig, en liten kungsfågel (f ö min favoritfågel) bland toviga adulta rovfåglar. Runa förklarar med enkla ord hur aktörerna ser ut som hovrar över oss och vad de kan komma åt och göra med oss.

Plötsligt händer något som gör mig både tyngd och upprymd och som är den egentliga orsaken till att jag sätter mig ned och skriver ihop detta. Framför allt Rod men också Pia, och Fredrik med för den delen, börjar ställa frågor till Runa som visar på att de inte fattar ett jota, men att de verkligen vill förstå. Och kanske låter sig påverkas. Det låter verkligen som om de får insikter och tar till sig det de hör. Dessvärre hamnar jag i en förutfattad mening om att dessa betydande personer återfaller i sin grundsyn när de sätter sig ned runt middagsbordet med vänner och bekanta och skrattar gott åt de som oroar sig. De tänker säkert: Vi köper oss fria med våra pengar. Det kanske inte är en så snygg konklusion, men det ligger en del i den.

Vi andra nickar när Runa berättar. Vi oroas över den makt NSA, GCHQ, FRA, mfl förfogar över och hur den, makten över folket, alltmer ges laga kraft. Vi ser vår integritet undermineras. Vi noterar den oro journalister beskriver när de tvingas på en munkavle eller gå maktens ärenden. Vi konstaterar att nätet i allt högre utsträckning kontrolleras av myndigheter och mäktiga organisationer, t ex  hur Indien stryper Avaaz.org, dvs det fria ordet och handlandet. Vi ser hur mäktiga intressen tar grepp om nätneutraliteten. Listan är bara påbörjad…

Under sina kristallkronor sitter Rod, Pia mfl och skrockar: Vi har inget att dölja och inget att oroa oss för.

Historik

Historia betraktade jag för det mesta som något onödigt under mina tidiga skolår. Det som har hänt spelar väl ingen roll, det är framåt som gäller, och det är jag för det mesta rätt bra på att se som primär drivkraft. Allteftersom tiden går blir de olika perspektiven i tillvaron alltmer relaterade till, just det, det som har hänt. Alltså, historia är naturligtvis mer eller mindre livsavgörande för generation efter generation. Då menar jag inte årtal, kungars, ”betydande” mäns, … historia. Utan det som lär mig hur framtiden ska gestalta sig: människors, befolkningars, miljöers, havens, himlens, växternas, djurens, … historia blir så, så betydelsefulla för att veta hur vi kan fortsätta leva oss in i framtiden.

Kanske  var det de komplexa sambanden som lotsade mig in i medicinska forskningens värld där nyfikenheten först stillas efter att ha tittat in i vad andra funderat på, vad de lärt sig och hur de utformat sina försök eller efterforskningar i sökande efter vad det i kommande steg kan leda till. Att sedan i nästa steg sortera upp mina egna tankar och funderingar kring det okända och utveckla modeller och konkreta studier eller försök blir ett nytt nervpirrande äventyr. Forskning är utmanade på många sätt, men framför allt är det för det mesta en serie upprepade misstag och feltolkningar innan luckan bakom vilken högvinsten är dold öppnar sig. Vid sidan om vinsten ligger nästan alltid ett nytt igenslickat kuvert med en hint om något kanske obegripligt men oemotståndligt lockande – alltid ett större eller mindre paradis av ny kunskap. Man kan då gilla det man ser, eller ogilla det. Vilket spelar absolut ingen roll, det väsentliga är det jag lärt mig i betraktande av det nya, kanske tidigare okända. Forskning hjälper oss in i framtiden, men utan historiken blir resultaten osammanhängande kuriosa i ett flackande kalejdoskop.

Kreationisterna är säkert helt nöjda med den enkla synen på historik – någon har sagt hur det är, inget att fundera mer på eller nyfiket rota i. Men varför inte lyfta blicken och ställa sig några spännande frågor. Gör man det så blir plötsligt vårt kända universum större och äldre. Från en jord som är 10 000 år till ett oändligt multiuniversum där vi just nu ser vår yttre gräns ca 14 miljarder ljusår bort. Eller annorlunda uttryckt: just nu kan vi fastställa att vårt universum är riktigt riktigt gammalt när vi tittar tillbaka i tiden och får dessutom en framväxande bild av hur det förändras, vilket i sin tur talar om för oss vad som med viss sannolikhet kan komma att hända med den materia som format oss i ett förunderligt tillstånd.

Ett annat perspektiv på betydelsen av historik och kanske historia är hur betydande resultat också döljs för att beskriva en ”sanning” som negativt kan påverka ett egenintresse.

Roa dig gärna med detta som avslutning (kan du inte se vissa avsnitt kan du tex köpa en tjänst för några få kronor som kopplar upp dig på en lokal server, och voilà).

Hjärnans oändlighet

Vi har utrustats med ett verktyg som kan ta oss långt in i det okända och utforska olika vägar till vad som ibland betraktas som sanningen men lika ofta som ett uttryck för en position för vad vi helt enkelt tror oss veta just nu. Det väsentliga är kanske inte alltid var vi hamnar utan just det att vi funderar, utrönar och tillåter oss att granska olika kombinationer i den informationsmängd vi samlar på oss och hela tiden låter växa. För det krävs som sagt att vi tar oss ut på möjliga och omöjliga resor.

Den övertygelse som växer fram ur det egna mångfasetterade betraktelsesättet blir på så sätt en stark drivkraft för egen utveckling, i alternativa sammanhang. Om du istället väljer att enbart låta dig ledas av den övertygelse någon annan förmedlar stannar du kanske upp – inte alls omöjligt att det blir i ett tillfredsställelsens skimmer – men inte på dina egna villkor. Är det verkligen så enkelt? Kanske det: läs boken Kort om humanism av Stephen Law och tugga på de köttben han slänger till dig så får du se vilken typ av mättnadskänsla som växer fram.

Sådan är humanismen – den fritt tänkandets lön

Den världsbild som ligger till grund för humanistens syn är den fria tanken sprungen ur förnuft och vetenskap i kombination med en övertygelse om etiska värden och det personliga ansvaret att göra moraliska överväganden. Den världsbilden hamnar ibland i konflikt med mer traditionella företeelser samtidigt som den inte sällan förenar oss med dem, vilket gör oss alla till humanister. Einstein brottades med begreppet entanglement som han inte fann en strikt vetenskaplig förklaring till. Idag letar vi ihärdigt efter det som hjälper oss att förklara mörk energi som tycks dölja obegripliga samtidiga skeenden och relationer i nära och avlägsna delar i universum. Som sagt, mycket är och kanske förblir obegripligt – kanske finner vi svaren allteftersom vi borrar vidare. Det enkla svaret finns hur som helst inte och att rationalisera det till en allsmäktig gud förefaller grundat i en ofärdig tankegång.

Vad är det som krävs för att komma vidare? Yttrandefrihet och integritet i total öppenhet. Hur låter det? De är i alla fall bra redskap för att öppna nya vägar för frihet och otvunget agerande. De hjälper oss att komma ur den instängdhet som präglar totalitära regimer och dogmatiska religiösa styren.

I put myself on fire if I find a spark

Frida Hyvönen beskriver i Terribly Dark hur hon längtar att komma ur instängdheten och att få se solen. Jag läser ut citatet ovan så här: leta efter gnistorna som tänder alla eldar inom dig.

Behöver du redskap för att ta dig ut ur eller vidare till, pröva så  Kort om humanism.

Påståendet att det bara är religionen som kan få oss att tänka kring de stora frågorna är inte bara felaktigt, det får också en ironisk innebörd när det saluförs av religioner som har en lång och ibland våldsam tradition av att kuva det fria tänkandet. S Law

Paradox

Finns det mer än en tanke med privatisering av skolan?

Det är fantastiskt att individer med förmåga fångas in och ges den allra bästa av möjligheter för sin utveckling. För hur det än är så lever samhället vidare och utvecklas enbart i suget av nyfikenhetens drivkraft i samklang med kunskap och kompetens. Skolan är platsen som grundlägger kunnandet som hjälper värderingar att ta oss steget vidare in i demokratins skimmer. Ett grundkrav är förstås att alla unga ges en likvärdig möjlighet att få det stöd de behöver för att finna sin plats i den självklart nödvändiga grundläggande utbildningen och dessutom ges det stöd som bäst tar tillvara deras individuella kompetenser.

Den segregerade skolan ger inte alla samma möjlighet.

Är du en av många unga flickor i Afganistan fråntas du rätten till utbildning, eller så sätts du i en indoktrinär skola som tvingar in dig i ett konformistiskt tänkande och hårt styrt agerande. Skillnaden är vid första anblick milsvid, men blir inte resultatet i grunden detsamma när elever utan förutsättningar från hemmet paketeras in i resurssvaga skolor som leder dem till avslutade studier utan eller med mycket bristfälliga betyg. Jag kan inte tänka mig att produkten ur detta förtryck generellt reser sig för att göra sig själv eller andra stor nytta.

Det sker alltså ett urval på grunder som inte i första hand exploaterar den enskilda individens förmåga. Skyddsmekanismer och plånbok är ett hinder för fritt tänkande och demokratisk utveckling.

198 mot 88 knappast en seger

KD bildades för att förhindra avkristningen i landet. De har försökt bli lite mer politiskt rumsrena med åren men att den fundamentalistiska konservatismen finns kvar råder det ingen som helst tvekan om. Livets ords övertagande av KD-makten i Uppsala och Ardavans hetska utrop i Malmö räcker mer än väl som exempel, för mig. Att moralens och etikens självutnämnda väktare strider i kamp om att få leda är i grunden bra men på vilket sätt? Allt vittnar om makt för ifrågasatt ideologi snarare än gemensam kamp för demokrati.

Så vad händer nu efter splittringen i partiet? Förhoppningsvis leder det till att KD försvinner ur det politiska riksspelet. I bästa fall drar merparten av de tänkande inom partiet som förankrar sin etik och moral i religiösa villfarelser vidare och in i mer liberal riktning. Var tar ska de högervridna stollarna så ta vägen? Om SD stärks av att demokratifientlighetens smittbärare flyr in i SDs osmakliga ytterlighet är inte mycket vunnet i bakvattnet av KDs problem.

Betyder det då att KD har betydelse och att deras plats i politiken har betydelse? Ja kanske. Om det innebär att partiet fungerar som container för att där ”kontrollera” stolligheter är jag helt med, då funkar demokratin som ger alla en plats och en möjlighet. Men därifrån till att med sin under-4%-makt få så stort inflytande i rikspolitiken som de har är det långt.

Det är hur du når dina mål som räknas

Efter en medelstor insats i ett arbete som berör medicinsk informationshantering kunde jag inte hålla mig längre. Jag slog igen locket, tog 8000+ och lade mig på mitt uppvärmda köksgolv och följde så Görans sista ansträngningar mot världens högsta topp.

http://blogs.sweden.se/sustainability/tag/goran-kropp/Det som nog fascinerar mig mest är det hårda arbetet som krävs för att förbereda sig att ta steget in i ett tillstånd där människan egentligen inte kan existera för att sedan återvända till ett nytt, kanske rikare liv. Göran låter oss möta flera som med sitt överflöd av pengar köper sig upp på toppen med alla tänkbara hjälpmedel. Visst, att bara kryssa är väl ändå ett sätt att samla upplevelser på. Men vad tusan, det är väl knappast mer än ett skrap på ytan av den exsistensiella dimensionen av varför vi är här. Hur det än är med det känner jag ingen respekt för en prestation som enbart kräver andras insatser för att du ska lyckas. Den känslan vill jag likna vid det obegripliga i att föda upp storvilt som du köper rätten till att döda, mörda passar bättre.

Däremot känner jag en vördnadsfull beundran för de starka och dominerande inre drivkrafter som låter dig metodiskt förbereda dig för att söka gränser och pröva din egen yttersta förmåga.

Lyssna, lyssna inte

Jag avslutade precis ”Jag är Zlatan”, en bok som jag tycker många av dagens moderna snabbfotade ledare borde läsa. Varför? Jo, jag tycker Zlatan beskriver tydligt hur egenheter och egensinniga drivkrafter kan ta både honom och den omgivning han verkar i hur långt som helst, men bara då frihetsgraderna är många och spel på stora ytor tillåts – lyssna, lyssna inte är Zlatans koncept.

Framgångarna är uppenbara och flera ända tills han kommer till Barcelona och den konformism chefen/tränaren Guardiola driver sitt tillstukade lag på. Här gäller det att passa in. Stick inte ut! Zlatan tillåts helt enkelt vara den han är och maxa det han kan bidra med. Sakta men säkert närmar sig en slags undergång som drabbar allt och alla: ägare, ledare, laget, supportrar, ekonomi, ja som sagt allt. Till sluts transfereras Zlatan till Milan i en affär som är obegriplig åtminstone för mig. På grund av uselt ledarskap gör Braca en katastrofaffär och säljer Zlatan för 20 miljoner Euro och har med andra ord förlorat 50, de köpte Zlatan för inte så länge sedan för rekordsumman 70, hiskeliga belopp som naturligtvis är snuskiga i sig. Dålig affär och dåligt arbetsklimat. Suck.

Var känner man igen detta? I moderna stora företag kanske. Åtminstone kan jag identifiera mig med mycket av det jag försöker belysa. I min värld har jag genomlevt en fas med ett hejdlöst utrymme, jag menar i verklig positiv mening, för att ge järnet och göra mitt bästa just därför att jag fått vara den jag är. Nu är jag visserligen långt ifrån en Zlatan, men jag med många kan göra små och stora underverk med stöd av bra tänkande och modiga ledare. Jag har levt vidare i en värld som gradvis utvecklats i anglo-saxisk ofullkomlighet under brittisk flagg med en hierarkiskt ordnad och bestraffande struktur. Dvs med ledare som Guardiola som inte törs vidga spelplanen för att stimulera och skapa utrymme för det möjliga och omöjliga. Lyssna annars …, lyssna inte är aldrig ett alternativ.

That’s all I have to say about that, som Forrest Gump säger.

Tomma intet

Jag läser just nu om alternativ medicin, homeopati, mm. Det slår mig att motiveringar som homeopater tillämpar förefaller som ett omvänt aktuellt Nobelpris. Det är ju så att universums expansion är observerad men inte funnit sin förklarande teori ännu. Hur är det då med homeopati-hokus-pokuset? Här figurerar obskyra teorier men observationer i vetenskaplig mening saknas.

Kanske det bästa med den homeopatiska medicinen är att du med all säkerhet inte utsätter dig för annat än det som naturligt förekommer i vattnet som används för potentiering genom oändlig utspädning.

Man skulle enkelt kunna uttrycka det så här: mörk materia i kontrast till mörka krafter.

Att åka lift

Jag känner mig inte som en kung i snöbrädsbacken precis. Men kul har jag. Det är faktiskt rätt fräckt att fullständigt försvinna i ett moln av lössnö för att stunden efter kravla upp igen och fullfölja den tänkta linjen.

I liften hinner man fundera en hel del och en sak som jag funderade på en hel del idag är liftkortsavgifter, eller snarare hur betalningen skulle kunna personifieras och bättre anpassas till nyttjandet. Enturs-, halv- och heldags-, 3-timmars-, 3-dagars-, vecko-, säsongskort och kanske andra lustiga kombinationer, sannolikt med omtanke om oss för att vi ska kunna välja det som passar oss bäst. Sedan har vi familjer i alla möjliga tänkbara konstellationer. Hur många gånger har jag inte stått där och försökt lägga ett bra pussel för att försöka optimera liftkortsköpet med det tänkta  åkandet. På något sätt känns det alltid som vi antingen snålat till oss en försurning eller betalat för mycket för vad plånboken vill släppa från sig.

Så här skulle det kunna gå till: betala efter hur du nyttjar ”tjänsten”. Koppla din transponder till bankkortet. Det behövs nog inte en speciellt komplicerad algoritm för att göra det lönsamt för alla i friluftsprocessen. Jag kan kan åka när och var jag vill och betalar bara för precis det jag använder. Och liftägarna kan jag inte tänka mig kan förlora i långa loppet – nöjda nyttjare, gutt.

Tekniken är på plats sedan länge, koncepten väl beprövade i olika former som Spotify, app-ar i allsköns former, P-avgift helt simpelt via kort-in-kort-ut och jag betalar bara för den tid jag stått på P-platsen, … Det enda som jag ser hindrar är rädsla för att i det korta tidsperspektivet förlora en krona, precis som dödskampen inom tex producentleden i musikbranschen.

Vi vinner kampen

Markus Persson har skapat Minecraft och belönats rikligt för sitt framgångsrika arbete. Men också för sin filosofi och sitt synsätt på samarbete. Hans vilja att tjäna pengar på den tjänst han skapar och inte på försäljning av produkt eller exemplar är en tidsenlig anpassning som andra fruktlöst kämpar mot. Förvisso är det så att intäkterna kommer från försäljning av antalet spel, men se hur han förhåller sig till piratkopiering.

För att få ut maximalt ur produkten krävs samarbete och delning i ett givande och tagande. Det blir en slags federal spelvärld. Markus föredrar därför att se ”piratkopierare” som potentiella kunder. Spelet slår alla rekord utan reklam och marknadsföring. Sannolikt är det så att hans idé att låta ”produkten” få spridning skapar det intresse som motiverar köparen att investera för att få tillgång till utvidgade egenskaper hos ”produkten”.

Detta är ett bevis som jag med flera njuter av, men sannolikt skakar om de monstruösa skapelserna.