Religion, fundamentalisten väg till sitt obegripliga paradis

Att religion är roten till religiös fundamentalism är inte annat än uppenbart, liksom ett avgörande skäl till avgrundsskapande segregation.

Att göra det otillåtet att bedriva friskolor med konfessionell inriktning kan inte annat än vara självklart i ett sekulärt, väl fungerande demokratiskt samhälle.

Men varför stanna där. Religion hör inte hemma i det offentliga, eller i det privata som innebär en påverkan på det fria offentliga samhället – överhuvud taget.

Europakommissionen begränsar oss till förnuft och sans. Då tar vi den striden också.

Släpp kunskapen fri – förebygg ohälsa och sjukdom

Låt mig summera några aspekter. De kan förstås angripas på flera punkter men ger oavsett en indikation på alternativa processer och möjligheter för effektivare forskning och utveckling där inte bara ”win” är ledstjärna utan ”win-win-win”.

Ett axplock:

Randy Schekmans initiativ eLIFE, ger snabbare, bredare och friare tillgång till viktiga resultat och rön.
Alexandras Elbakyans kontroversiella resurs Sci-Hub, där forskare öppnar sitt samvete för att sprida redan skattefinansierad forskning ut i periferin, även till de med begränsad betalningsförmåga.
PLOS, Open ethos.
Cochrane, ett Uppdrag granskning som tränger in i medicinens och farmas slutna FoU-värld.
ChemBio Hub, ett av många exempel på nya vägar framåt – och i det här fallet ett initiativ där tunga ”aktörer” tvingas samlas kring ”matskålen”.

Listan kan göras längre och vi kan alla forma den efter egna bevekelsegrunder. Faktum kvarstår (för att politisera) att makten måste åter till folket.

Det är lätt att hävda den ekonomiska aspekten för att motivera patent. 

Om vi i stället hjälps åt att sprida och dela all tillgänglig vetenskaplig information för fri granskning och användning ger det oss en snabbare, bättre och betydligt mer etisk väg mot möjligheten att kurera sjukdom, och ännu bättre, möjligheten att förutsäga försämrad hälsa och kanske förebygga uppkomst och förvärrad sjukdom.

Idag får läkemedelsutvecklande aktörer se det utifrån samma förutsättningar som ”drabbat” musik-, film-, mediaindustri och press, att söka intjäning på alternativa sätt.

Forskning och utveckling är inte beroende av att mäktiga aktörer skyddar och stänger in viktiga rön och landvinningar. För att vidare ta på sig rätten att beröva andra än de utvalda tillgång till kunskap, hälsa och liv.

När åsikten överlagrar förnuftet

Har vi hört det förut: Har du inget att dölja eller stå till svars för har du heller inget att frukta när myndigheter övervakar dig, ända in i din själ som de stundtals känner till bättre och mer detaljer kring än du gör själv.

Nu är det Rod Stewart som säger det i Skavlan påhejad av Pia Lindström. Båda är betydande profiler med möjlighet att påverka många enbart i egenskap av sitt kändisskap. Vad de säger får – kanske – ett genomslag som bara andra kan drömma om att nå fram till. Båda representerar också en generation som tydligt visar att ‘där jag en gång var är gott nog så varför försöka förstå hur världen förändrats’. Min respekt för Rod underminerades kraftigt, men samtidigt lyckades han återskapa den till viss del.

De sitter alltså i Skavlans studio i samtal med Runa Sandvik som är datasäkerhetsforskare och står Edward Snowden nära. Runa talar i allmänna termer om övervakningens principer och hur det går till. Under samtalet spelar Snowden en central roll. Förenklat och utan närmare eftertanke hasplar både Rod och Pia ur sig att det är OK att övervakas, Snowden har gjort olagligheter, han bör straffas, … det är lätt att höra att de kommentarer och frågor de lyfter fram präglas av en bristande kunskap om hur det faktiskt fungerar. Hur övervakade vi alla är, inklusive dem, och hur lätt det är att göra intrång i vår skyddade zon.

Jag känner hur min puls stiger över deras ignorans. Jag har förstås inget problem med att de inte har satt sig in i hela problematiken, för det är minsann inte helt enkelt, men däremot blir jag kraftigt påverkad av att de väljer att ha en bestämd mening om vad som är rätt och fel utan att ha satt sig in i problematiken. Det är förvisso ett rätt allmänt beteende som dessutom vetenskapen rotat djupare i. Man har visat att det inte alltid spelar så stor roll om vi skaffar oss den kunskap som krävs för ett rimligt beslut eller ställningstagande. Vi tenderar att mot bättre vetande ändå stå fast vid vår redan etablerade åsikt.

Runa framstår som, ursäkta mig, en liten kungsfågel (f ö min favoritfågel) bland toviga adulta rovfåglar. Runa förklarar med enkla ord hur aktörerna ser ut som hovrar över oss och vad de kan komma åt och göra med oss.

Plötsligt händer något som gör mig både tyngd och upprymd och som är den egentliga orsaken till att jag sätter mig ned och skriver ihop detta. Framför allt Rod men också Pia, och Fredrik med för den delen, börjar ställa frågor till Runa som visar på att de inte fattar ett jota, men att de verkligen vill förstå. Och kanske låter sig påverkas. Det låter verkligen som om de får insikter och tar till sig det de hör. Dessvärre hamnar jag i en förutfattad mening om att dessa betydande personer återfaller i sin grundsyn när de sätter sig ned runt middagsbordet med vänner och bekanta och skrattar gott åt de som oroar sig. De tänker säkert: Vi köper oss fria med våra pengar. Det kanske inte är en så snygg konklusion, men det ligger en del i den.

Vi andra nickar när Runa berättar. Vi oroas över den makt NSA, GCHQ, FRA, mfl förfogar över och hur den, makten över folket, alltmer ges laga kraft. Vi ser vår integritet undermineras. Vi noterar den oro journalister beskriver när de tvingas på en munkavle eller gå maktens ärenden. Vi konstaterar att nätet i allt högre utsträckning kontrolleras av myndigheter och mäktiga organisationer, t ex  hur Indien stryper Avaaz.org, dvs det fria ordet och handlandet. Vi ser hur mäktiga intressen tar grepp om nätneutraliteten. Listan är bara påbörjad…

Under sina kristallkronor sitter Rod, Pia mfl och skrockar: Vi har inget att dölja och inget att oroa oss för.

En framtid – för alla

Ett tidigt uppvaknande idag för min del, men klara tankar. Sic!

Extraval, en ny chans till konstruktiv majoritet. Piratpartiet, där jag har min hemvist, kommer inte att nå spärren. Inte FI heller. Och KD är på fallrepet (dessbättre).

Därför önskar jag att fler gör som jag och lägger rösten på ett parti där den kommer att nå direkt framgång, närvaro i riksdagsarbetet, och i att göra nytta för alla människor, för männisikors lika värde och på ett parti som arbetar för jämlikhet.

Jag kommer att göra en temporär förflyttning till Miljöpartiet i förhoppning om en framgång för långsiktig överlevnad, för att reducera destruktivt inflytande från de som leker affär med mina pengar, och inte minst i skydd mot mörka krafter.


Uppdatering oktober 2015

Nu är detta historia och med tanke på samtliga riksdagspartiers oförmåga att leda oss mot ett stabilt politisk tillstånd är inte längre Miljöpartiet ett valbart alternativ för mig, inte ens temporärt för att lösa upp en knut.

Historik

Historia betraktade jag för det mesta som något onödigt under mina tidiga skolår. Det som har hänt spelar väl ingen roll, det är framåt som gäller, och det är jag för det mesta rätt bra på att se som primär drivkraft. Allteftersom tiden går blir de olika perspektiven i tillvaron alltmer relaterade till, just det, det som har hänt. Alltså, historia är naturligtvis mer eller mindre livsavgörande för generation efter generation. Då menar jag inte årtal, kungars, ”betydande” mäns, … historia. Utan det som lär mig hur framtiden ska gestalta sig: människors, befolkningars, miljöers, havens, himlens, växternas, djurens, … historia blir så, så betydelsefulla för att veta hur vi kan fortsätta leva oss in i framtiden.

Kanske  var det de komplexa sambanden som lotsade mig in i medicinska forskningens värld där nyfikenheten först stillas efter att ha tittat in i vad andra funderat på, vad de lärt sig och hur de utformat sina försök eller efterforskningar i sökande efter vad det i kommande steg kan leda till. Att sedan i nästa steg sortera upp mina egna tankar och funderingar kring det okända och utveckla modeller och konkreta studier eller försök blir ett nytt nervpirrande äventyr. Forskning är utmanade på många sätt, men framför allt är det för det mesta en serie upprepade misstag och feltolkningar innan luckan bakom vilken högvinsten är dold öppnar sig. Vid sidan om vinsten ligger nästan alltid ett nytt igenslickat kuvert med en hint om något kanske obegripligt men oemotståndligt lockande – alltid ett större eller mindre paradis av ny kunskap. Man kan då gilla det man ser, eller ogilla det. Vilket spelar absolut ingen roll, det väsentliga är det jag lärt mig i betraktande av det nya, kanske tidigare okända. Forskning hjälper oss in i framtiden, men utan historiken blir resultaten osammanhängande kuriosa i ett flackande kalejdoskop.

Kreationisterna är säkert helt nöjda med den enkla synen på historik – någon har sagt hur det är, inget att fundera mer på eller nyfiket rota i. Men varför inte lyfta blicken och ställa sig några spännande frågor. Gör man det så blir plötsligt vårt kända universum större och äldre. Från en jord som är 10 000 år till ett oändligt multiuniversum där vi just nu ser vår yttre gräns ca 14 miljarder ljusår bort. Eller annorlunda uttryckt: just nu kan vi fastställa att vårt universum är riktigt riktigt gammalt när vi tittar tillbaka i tiden och får dessutom en framväxande bild av hur det förändras, vilket i sin tur talar om för oss vad som med viss sannolikhet kan komma att hända med den materia som format oss i ett förunderligt tillstånd.

Ett annat perspektiv på betydelsen av historik och kanske historia är hur betydande resultat också döljs för att beskriva en ”sanning” som negativt kan påverka ett egenintresse.

Roa dig gärna med detta som avslutning (kan du inte se vissa avsnitt kan du tex köpa en tjänst för några få kronor som kopplar upp dig på en lokal server, och voilà).

Rätten till rätt vård i rätt tid i rätt samhälle

Det var ett bra tag sedan jag klottrade i bloggen – nu är det iallafall dags.

Det kunde handla om Datalagringsdirektivet eller FRA för att påminna alla om vad vi inom Piratpartiet ropat om i ett antal år som tydligt kommer i dagen den här veckan och kryper in under huden var och en av oss nu när Edward tar till mod och drar ned brallorna på NSA – och många EU-politiker.

Det kunde handla om oljeläckaget som drabbar floder och bifloder i Amazonas och som framstår som en total omöjlig sanneringsuppgift, om inte befolkningen som rättmätigt lever sitt liv där nyttjar en del av sina giftpilar på korrupta politiker och naturresursroffare.

Det kunde handla om den demokratiska kris som skrämmer skiten ur vem som helst där marknadens girighet och fundamentalistiska primitiva yttringar tar strupgrepp på vårt kvarvarande ventilationssystem.

Nix, det handlar om hur vården borde få fungera för alla, alla utan undantag relaterat till betalningsförmåga eller rätten till ett värdigt liv hela vägen in i kaklet. Och för dem, inte minst, som jobbar livet ur sig och gör ett märkligt bra jobb för att några av de få lyckligt lottade som lyckas mejsla sig fram i kön ska nå prispallen. För det handlar tydligen om någon slags överlevnadstävling.

Så här börjar då min historia

Löpning är en viktig del i mitt liv och har varit det rätt länge. Numera går det inte riktigt lika fort som förr och ambitionen är inte längre att träna hårt och extremt. Idag är det bara så gutt att ta på sig skorna utanför dörren och ta en längre lugn tur för att njuta sig genom natur och Skånskt centraleuropeiskt landskap. Jag tror inte att jag vårdar min kropp lika stilfullt som kostymnissarna på Stureplan utan det blir mer brutalt testande av vad den går för och naturligtvis tar det ut sin rätt. Dags för 64-årsservice.

Jag började få känningar i knät, inte på samma sätt som när menisken flisades 2001, men jag blev nästan säker på att smärtorna var relaterade till behovet av en ny renovering av prylarna i knät.

Jag startade en löprunda i mars som slutade efter ett antal hundra meter, då gick det inte längre. Linkade lite besviken hem och satte mig på cykeln istället och trampade irriterat ut på en längre avreageringsrunda. Det blev mer cyklande innan jag återupptog kortare löprundor under tveksamhet medveten om att jag nog måste ta tu med eländet om jag ska återfå sinnesro. Först tänkte jag nog att det här tar tid och får jag det fixat innan jag dör undan av andra orsaker? I samma ögonblick slog det mig att jag förlängde min privatvårdsförsäkring jag hade som anställd på AstraZeneca (som en gång hade det bästa för patienten som mål, men…). Dags att utnyttja den förstås.

Så här funkar den: Kostar ca 4000 kr per år under förutsättning att jag har en specialistvårdsremiss från primärvåden (om jag i min ålder mm vill slippa remiss kostar den ca 12000, Sic!).

Före Efter
IMG_001 IMG_003

Så här blev gången: Torsdag 11 april går jag till Vårdcentralen i byn. Vårdcentralen anser att de inte kan göra mer än direkt remittera till specialist. Dagen efter, fredag, hämtar jag remissen som jag skannar och direkt mejlar till Skandia. De ringer mig, onsdag tror jag det blev, och säger att försäkringen kickar in: var bor du? vart vill gå?. Fattar du? De frågar mig hur jag vill ha det! Första bästa tid som passade mig blev måndagen efter, 22 april. Jag träffar ortopeden på OrthoCenter Skåne som vrider och vänder på knät och tycker att som du lever måste vi fixa det här och att en MR måste göras. Jag skickar en remiss säger Håkan. I offentlig vård hade det väl tagit månader att hasas in i röret. Kallelsen till undersökning ramlar istället ned i brevlådan några dagar senare och 14 maj var det fixat. Röntgenläkaren gör sitt och meddelar Håkan som kallar mig till återbesök 23 maj. Vi sitter ned och tittar på bilderna tillsammans och kommer fram till att det finns defekter som kan rättas till, men naturligtvis ingen garanti för att jag blir 25 igen. Vi går in till operationkoordinatorn: hon säger, kan du på torsdag. Hoppsan, redan nästa vecka. PK och jag ska till Spanien 1 juni så op-koordinatorn och jag kommer fram till att vänta till efter resan. När kan du då, frågar hon. Va, hon undrar när jag vill få det gjort. Jag tycker att 12 juni passar bra. Och idag är det alltså gjort, och känns alldeles utmärkt. Bortsett från att jag glömde nyckeln hemma när jag åkte iväg med bussen tidigt imorse och fick lägga mig och sova i solen i trädgården en dryg timma innan PK kom hem.

Två månader – totalt

11 apr 22 apr 14 maj 23 30 maj 12 jun
Vårdcentralen Ortoped MR Återbesök Tänkt op Op

Så, varför kan inte denna typ av fantastisk vård komma alla till del? Kanske för att ekonomer, affärsmässiga lösningar och fabrikstänkande genomsyrar eländet i den ”moderna” politik där alla ska tjäna på till och med om barn ska få lära sig läsa. I detta läge har försäkringen redan betalt sig!

Hur tänkte de här?

Vad har du för skor, frågade Oskar. Vad du än köper kommer att vara betydligt bättre än de du har nu blev domen som föll fyra dagar in på min 8-dagarssejour med Kajsa i Åre. Mina gamla Warp snowboard-boots som jag köpte redan väl begagnade på jobbets Torget för ca sju år sedan för någonstans runt 100 kronor har nu svettats med mig några år genom min relativt sett framgångsrika nyutveckling på bräda. Så kul att det bara funkar att ta upp och utvecklas på något som kräver en sådan omställning som snowboard när jag började närma mig 60.

Okej, ska jag investeras i bättre skor så ska jag kanske inte göra det sista dagen utan just när jag behöver dem som bäst. Kajsa och jag tog en tur genom Åre by på vägen tillbaka till Björnänge efter dagens framgångar för att se vad byn bjöd i utbud av rimligt prisvärda skor. Så hamnade vi på Hollywood. Enastående hjälp och råd för att hitta rätt skor, dessutom erbjöd butiken rea, vilken inte ska föraktas.

Så hamnar jag framför denna skapelse! Hur i helskotta är hon klädd mitt i vintern mitt i skullcandysnowboardutbudet? Jag frågar lite insinuerande om hon inte är lite tunnklädd för vintersport. Först tror han nog att jag bara skämtade när jag i själva verket presenterade en allvarlig anklagelse mot stereotypt betraktande av vad tjejer slentrianmässigt används till. Strax greppade han min attack och sen var det inte mycket mer sagt om det. Men va fan, vad håller dessa killar på med? Ska man göra reklam för hörlurar i en skidsportbutik kanske inte avklädd silikon bäst för fram produktens egenskaper. Varför är det så att flickor exponeras enbart för sina yttre karakteristika i det ena sammanhanget efter det andra där det inte alls konceptuellt passar in? Paraplyfilckor inför speedwaystarten, lättklädda brudar på MX-podiet, naturligtvis franskt uppiffade damer på varje tröjseremoni i Tour de France, lättklädda Monsterbrudar som delar ut blasket, … listan kan göras lång.

Visst, jag köper det, kalla mig åldrad moralist. Men faktum kvarstår. Hur kommer det sig att just killar tycker det är helt okej att använda flickors könsattribut till det mesta utan sanktion? Är det bara porr i huvudet på oss primitiva manliga varelser, eller?

Grabbarna i MFF bjuder på minst sagt ifrågasatt födelsedagstårta med en naken tjej på. Svenska skidförbundet kickar ut Kevin Bäckström ur landslaget för att han inte fixar det där med att vara en förebild. Och då landar tanken i Hollywoodbutiken igen. Hör snowboard/skidsport och nakna brudar ihop (även om just detta handlar om hörlurar)? 

Screenshot_2013-03-10-20-54-57Kan det vara så att det som Sydsvenskan skriver har bäring på varför unga män ser på kvinnor som de gör? Är de helt enkelt obildade och aldrig fått lära sig se sig själva i ett större sammanhang där värderingar och empati är rätt schysta drivkrafter.

Hjärnans oändlighet

Vi har utrustats med ett verktyg som kan ta oss långt in i det okända och utforska olika vägar till vad som ibland betraktas som sanningen men lika ofta som ett uttryck för en position för vad vi helt enkelt tror oss veta just nu. Det väsentliga är kanske inte alltid var vi hamnar utan just det att vi funderar, utrönar och tillåter oss att granska olika kombinationer i den informationsmängd vi samlar på oss och hela tiden låter växa. För det krävs som sagt att vi tar oss ut på möjliga och omöjliga resor.

Den övertygelse som växer fram ur det egna mångfasetterade betraktelsesättet blir på så sätt en stark drivkraft för egen utveckling, i alternativa sammanhang. Om du istället väljer att enbart låta dig ledas av den övertygelse någon annan förmedlar stannar du kanske upp – inte alls omöjligt att det blir i ett tillfredsställelsens skimmer – men inte på dina egna villkor. Är det verkligen så enkelt? Kanske det: läs boken Kort om humanism av Stephen Law och tugga på de köttben han slänger till dig så får du se vilken typ av mättnadskänsla som växer fram.

Sådan är humanismen – den fritt tänkandets lön

Den världsbild som ligger till grund för humanistens syn är den fria tanken sprungen ur förnuft och vetenskap i kombination med en övertygelse om etiska värden och det personliga ansvaret att göra moraliska överväganden. Den världsbilden hamnar ibland i konflikt med mer traditionella företeelser samtidigt som den inte sällan förenar oss med dem, vilket gör oss alla till humanister. Einstein brottades med begreppet entanglement som han inte fann en strikt vetenskaplig förklaring till. Idag letar vi ihärdigt efter det som hjälper oss att förklara mörk energi som tycks dölja obegripliga samtidiga skeenden och relationer i nära och avlägsna delar i universum. Som sagt, mycket är och kanske förblir obegripligt – kanske finner vi svaren allteftersom vi borrar vidare. Det enkla svaret finns hur som helst inte och att rationalisera det till en allsmäktig gud förefaller grundat i en ofärdig tankegång.

Vad är det som krävs för att komma vidare? Yttrandefrihet och integritet i total öppenhet. Hur låter det? De är i alla fall bra redskap för att öppna nya vägar för frihet och otvunget agerande. De hjälper oss att komma ur den instängdhet som präglar totalitära regimer och dogmatiska religiösa styren.

I put myself on fire if I find a spark

Frida Hyvönen beskriver i Terribly Dark hur hon längtar att komma ur instängdheten och att få se solen. Jag läser ut citatet ovan så här: leta efter gnistorna som tänder alla eldar inom dig.

Behöver du redskap för att ta dig ut ur eller vidare till, pröva så  Kort om humanism.

Påståendet att det bara är religionen som kan få oss att tänka kring de stora frågorna är inte bara felaktigt, det får också en ironisk innebörd när det saluförs av religioner som har en lång och ibland våldsam tradition av att kuva det fria tänkandet. S Law

Paradox

Finns det mer än en tanke med privatisering av skolan?

Det är fantastiskt att individer med förmåga fångas in och ges den allra bästa av möjligheter för sin utveckling. För hur det än är så lever samhället vidare och utvecklas enbart i suget av nyfikenhetens drivkraft i samklang med kunskap och kompetens. Skolan är platsen som grundlägger kunnandet som hjälper värderingar att ta oss steget vidare in i demokratins skimmer. Ett grundkrav är förstås att alla unga ges en likvärdig möjlighet att få det stöd de behöver för att finna sin plats i den självklart nödvändiga grundläggande utbildningen och dessutom ges det stöd som bäst tar tillvara deras individuella kompetenser.

Den segregerade skolan ger inte alla samma möjlighet.

Är du en av många unga flickor i Afganistan fråntas du rätten till utbildning, eller så sätts du i en indoktrinär skola som tvingar in dig i ett konformistiskt tänkande och hårt styrt agerande. Skillnaden är vid första anblick milsvid, men blir inte resultatet i grunden detsamma när elever utan förutsättningar från hemmet paketeras in i resurssvaga skolor som leder dem till avslutade studier utan eller med mycket bristfälliga betyg. Jag kan inte tänka mig att produkten ur detta förtryck generellt reser sig för att göra sig själv eller andra stor nytta.

Det sker alltså ett urval på grunder som inte i första hand exploaterar den enskilda individens förmåga. Skyddsmekanismer och plånbok är ett hinder för fritt tänkande och demokratisk utveckling.

Hypokriternas marknad

Vilket hyckleri. Arbetare i Bangladesh påstås ha utsatts för hot, slag och knuffar. Nike och Adidas svarar att de ”ser mycket allvarligt på anklagelserna” och att de ska utreda dem. Puma låter meddela att de inte har kännedom om annat än olagligt övertidsarbete.

Sen när är det obekant för någon att arbetarna i Bangladesh utnyttjas? Girigheten tror tydligen att man kan fortsätta gömma sig bakom bindel för ögonen och snygga CSR-dokument.

Fast, vi är ju vad vi själva köper, och jag är inte alltid medvetet god.

Uppdatering 6 mars:, Det är knappt så jag hinner hosta klart mellan varven – FOI, verkande i en demokratisk nation som tydligt uttalar avsky för diktaturer har i hemlighet, med regeringens insyn och goda minne, arbetat under projektnamnet Simoom för att hjälpa Saudiarabien, av alla länder, med att bygga en avancerad vapenfabrik. Vilken start på en ny dag.