Rätten till rätt vård i rätt tid i rätt samhälle

Det var ett bra tag sedan jag klottrade i bloggen – nu är det iallafall dags.

Det kunde handla om Datalagringsdirektivet eller FRA för att påminna alla om vad vi inom Piratpartiet ropat om i ett antal år som tydligt kommer i dagen den här veckan och kryper in under huden var och en av oss nu när Edward tar till mod och drar ned brallorna på NSA – och många EU-politiker.

Det kunde handla om oljeläckaget som drabbar floder och bifloder i Amazonas och som framstår som en total omöjlig sanneringsuppgift, om inte befolkningen som rättmätigt lever sitt liv där nyttjar en del av sina giftpilar på korrupta politiker och naturresursroffare.

Det kunde handla om den demokratiska kris som skrämmer skiten ur vem som helst där marknadens girighet och fundamentalistiska primitiva yttringar tar strupgrepp på vårt kvarvarande ventilationssystem.

Nix, det handlar om hur vården borde få fungera för alla, alla utan undantag relaterat till betalningsförmåga eller rätten till ett värdigt liv hela vägen in i kaklet. Och för dem, inte minst, som jobbar livet ur sig och gör ett märkligt bra jobb för att några av de få lyckligt lottade som lyckas mejsla sig fram i kön ska nå prispallen. För det handlar tydligen om någon slags överlevnadstävling.

Så här börjar då min historia

Löpning är en viktig del i mitt liv och har varit det rätt länge. Numera går det inte riktigt lika fort som förr och ambitionen är inte längre att träna hårt och extremt. Idag är det bara så gutt att ta på sig skorna utanför dörren och ta en längre lugn tur för att njuta sig genom natur och Skånskt centraleuropeiskt landskap. Jag tror inte att jag vårdar min kropp lika stilfullt som kostymnissarna på Stureplan utan det blir mer brutalt testande av vad den går för och naturligtvis tar det ut sin rätt. Dags för 64-årsservice.

Jag började få känningar i knät, inte på samma sätt som när menisken flisades 2001, men jag blev nästan säker på att smärtorna var relaterade till behovet av en ny renovering av prylarna i knät.

Jag startade en löprunda i mars som slutade efter ett antal hundra meter, då gick det inte längre. Linkade lite besviken hem och satte mig på cykeln istället och trampade irriterat ut på en längre avreageringsrunda. Det blev mer cyklande innan jag återupptog kortare löprundor under tveksamhet medveten om att jag nog måste ta tu med eländet om jag ska återfå sinnesro. Först tänkte jag nog att det här tar tid och får jag det fixat innan jag dör undan av andra orsaker? I samma ögonblick slog det mig att jag förlängde min privatvårdsförsäkring jag hade som anställd på AstraZeneca (som en gång hade det bästa för patienten som mål, men…). Dags att utnyttja den förstås.

Så här funkar den: Kostar ca 4000 kr per år under förutsättning att jag har en specialistvårdsremiss från primärvåden (om jag i min ålder mm vill slippa remiss kostar den ca 12000, Sic!).

Före Efter
IMG_001 IMG_003

Så här blev gången: Torsdag 11 april går jag till Vårdcentralen i byn. Vårdcentralen anser att de inte kan göra mer än direkt remittera till specialist. Dagen efter, fredag, hämtar jag remissen som jag skannar och direkt mejlar till Skandia. De ringer mig, onsdag tror jag det blev, och säger att försäkringen kickar in: var bor du? vart vill gå?. Fattar du? De frågar mig hur jag vill ha det! Första bästa tid som passade mig blev måndagen efter, 22 april. Jag träffar ortopeden på OrthoCenter Skåne som vrider och vänder på knät och tycker att som du lever måste vi fixa det här och att en MR måste göras. Jag skickar en remiss säger Håkan. I offentlig vård hade det väl tagit månader att hasas in i röret. Kallelsen till undersökning ramlar istället ned i brevlådan några dagar senare och 14 maj var det fixat. Röntgenläkaren gör sitt och meddelar Håkan som kallar mig till återbesök 23 maj. Vi sitter ned och tittar på bilderna tillsammans och kommer fram till att det finns defekter som kan rättas till, men naturligtvis ingen garanti för att jag blir 25 igen. Vi går in till operationkoordinatorn: hon säger, kan du på torsdag. Hoppsan, redan nästa vecka. PK och jag ska till Spanien 1 juni så op-koordinatorn och jag kommer fram till att vänta till efter resan. När kan du då, frågar hon. Va, hon undrar när jag vill få det gjort. Jag tycker att 12 juni passar bra. Och idag är det alltså gjort, och känns alldeles utmärkt. Bortsett från att jag glömde nyckeln hemma när jag åkte iväg med bussen tidigt imorse och fick lägga mig och sova i solen i trädgården en dryg timma innan PK kom hem.

Två månader – totalt

11 apr 22 apr 14 maj 23 30 maj 12 jun
Vårdcentralen Ortoped MR Återbesök Tänkt op Op

Så, varför kan inte denna typ av fantastisk vård komma alla till del? Kanske för att ekonomer, affärsmässiga lösningar och fabrikstänkande genomsyrar eländet i den ”moderna” politik där alla ska tjäna på till och med om barn ska få lära sig läsa. I detta läge har försäkringen redan betalt sig!

Dubbelfel

Visst påverkar personliga ställningstaganden och övertygelser hur jag utför mitt arbete. Under alla mina verksamma år har det förekommit situationer där min specifika kunskap, kompetens och till och med min övertygelse om vad som är möjligt och rätt påverkat diskussion i mötet med kollegor, i mötesrum och i beslutsprocesserna. Allt detta är jag övertygad om är av godo för att driva utveckling. Men det kan också fungera som ett filter för att styra in ansatser i en ordnad fåra som bäst gagnar den politiska ordningen eller beskrivna verksamhetspolicyn. Med gott omdöme är allt väl, men hur ofta kontrollerar omdömet egot?

Enstaka gånger har jag köpt Aluma för intressant läsning, och för den goda saken. Nu blir jag mer tveksam och undrar vad det är jag egentligen stöder om jag köper ett exemplar av Aluma. Johan Ericson är ny som vice vd och ansvarig utgivare för Aluma. Han har sin fot i Livets ord och menar att hans personliga tro inte skulle påverka innehållet: pyttsan, det är sådant man bara säger för att var politiskt korrekt i uttalande från sin position. Självklart kommer hans kristna perspektiv, religiösa övertygelse och sektförsjunkenhet att påverka hur artiklar formas som beskriver kontroversiella frågor (som tex han säkert skulle gjort om han varit på plats inför temanumret om abort).

Undrar om detta kommer att bli bra för Aluma och de som bäst tjänar på tidningens existens?

Medeltid möter framtid

2012 kommer Victoria och Daniel att inviga Ideon Medicon Village. 2014 kommer de så till Lund igen för att slå Max IV ur dockan och ytterligare ett besök i Lund 2019 för ESS. Tre fantastiska vetenskapliga och samhällsbyggande initiativ som positionerar Öresundsregionen långt före andra nationella småkluster.

Framstegen är, eller kommer att bli, enorma för forskning och framsynt utveckling. Varför då hasa ned till Lund något så konservativt och medeltida som representanter för kungahuset att markera steg in i framtiden. Det förefaller säkert som något av en icke-fråga för många så varför haka upp sig. Glamour och artificiellt lull-lull passar sig inte. Den vetenskapliga platformen är inget tivoli eller folkligt jippo. Snarast ett enormt avstamp mot vad jag mer betraktar som ett universellt kliv.

Nej Allan, du bör hitta värdigare representanter för nutid, framtid och framsynt vetenskap och forskning att representera det nya i byn.

Det goda föredömet

Klockan är strax efter tolv. Jag står på OKQ8 i Sandby och fyller upp diesel innan turen till Silvåkra. En svart Volvo XC 70 eller vad det är stannar till utanför entrén. Ur kliver en polis från hundpatrullen, gissar jag eftersom det kommer ett dovt skall ur hans bil. Vi lämnar macken samtidigt, jag kör ut efter honom. Mitt ”system” slår på och börjar registrera.

Polismannen tar inte direkt på sig säkerhetsbältet, han kanske gör det efter ett tag, vad vet jag. Han svänger ned i Sandbybacken och snittar 67-70 km/tim på 50-sträckan. Det är grönt i korset och han drar glatt genom. Han är snabbt uppe i 60-65 igen på väg vidare ut åt Revingehållet. Han hamnar bakom en bil på 30-sträckan, som svänger av mot Ringvägen och den svarta polis-Volvon BRY277 accelerar kl 12:16 snabbt upp till ca 55 när han strax efter korset passerar 50-skyltarna. Snart är han uppe i ca 65 igen hela vägen fram till rondellen. Han väntar in en DHL-lastbil som han hamnar bakom. Det blir 70 sedan 80. När han kommer ut ur byn är han snart uppe i 95 och strax därefter drygt 100 hela vägen fram till det att den rättrådige polisen svänger av mot Nygård mitt på Revingerakan.

Av vilken anledning respekterade polismannen inte en enda hastighetsbegränsning, inte ens 30 utanför ett dagis en vanlig måndag? Bilnumret har du och klockslaget så det är bara att fråga. Helt klart handlade de inte om någon som helst utryckning. Han skulle säkert bara ut till Nygård och leka med sin hund.

Men hur vet jag att det gick för fort, tja det kan du fundera på.

Verklighetens folk

PRV ser självklart ett ansvar för att klarlägga tosigheterna. Nu väntar vi bara på att KD reggar ”kreationsiternas bejakare”, ”vetenskapens förnekare”, ”förnuftets död”, eller varför inte ”Görans humor”, som nya varumärken inför valet.

En svensk modell undermineras

Bred kompetens, mångfald, samverkan, eftertanke, balans, gemensamt resultat. En svensk modell som sakta undermineras.

Svenska soldater har hittills skapat sig ett gott rykte på alla platser runt om i världen där de verkat. Kombinationen av relativt välutbildade resurser har förmågan att hantera komplexa och svåra situationer genom samverkan mellan teoretisk och praktisk bredd. Nu kritiseras försvaret för att man avser ge upp en modell med värnpliktiga som har förmågan att agera kunnigt och analytiskt i kollektiv problemlösning och i stället satsa på vad som inte kan bli annat än en yrkesarmé. Vad blir det då av den breda kompetenta mångfalden. Ja, man kan undra om inte det nya yrket drar till sig skjutglada amatörer som inte platsar på så många andra ställen. Enkelspårigheten i det mänskliga agerandet riskerar att skapa fler konflikter än det löser. Den uppenbara risken är att vi nu i stället sällar oss till den destruktiva mentalitet och farliga naiva cyniska syn som de amerikanska soldaterna nyligen visade i sitt urskiljningslösa dödande från sin helikopter i Irak.

Förresten, Island visar vägen för att säkra att vi inte förlorar möjlighet till insyn och granskning av maktens arroganta elit:

Iceland is at a unique crossroads.

När jag studerade, eller funderade över kanske låter mer precist, försvarets utveckling fick jag associationer till det som tycks skölja ohämmat över många branscher. Outsourcinghysterin som lukrativt  profiterar på de som jagar kronor har enligt min mening många likheter. Därför tror jag inte fullt ut på den som framgångsrikt konceptstöd för företagsutveckling. Kvaliteten som bred kompetens, mångfald, samverkan, eftertanke, balans, gemensamt resultat formar, brister i utkontrakteringens banala spår.

Låt mig exemplifiera: under en tidigare period jobbade vi nära IS/IT-expertis som var mycket en integrerad del i utvecklingen av den metodik vi applicerade på klinisk forskning. Vi jobbade i lag och löste frågor tillsammans. Dessutom fungerade våra kollegor som IS/IT-stöd, dvs när något kluddade med datorn eller när vi behövde hjälp med ett program var de direkt där. De kände oss och visste vad vi jobbade med och hur. Nu ska det business-caseas in absurdum och läggas ut till någon leverantör som inte längre är en integrerad del i det vi gör och som måste ha en detaljerad specifikation. De gör inte ett jota mer än vad kontraktet stipulerar. Dessutom, får jag problem med min dator ringer jag någon på Irland eller Indien som inte har en susning om vem jag är, vad jag jobbar med och hur vikitgt det är att förstå prioriteringar för verksamheten, Det som verkar mest betydelsefullt är vilket rum jag sitter i.

Att fokusera på problemet, identifiera rätt kompetens och rätt personer, för att sedan samlas för ett gemensamt arbete mot ett mål och ett gemensamt resultat tycks inte längre passa i robotifieringens tid.

Allt för pengarna

Läste precis min sons blogg. Oskar är professionell pokerspelare och har lärt mig mycket om poker som en seriös verksamhet. Jag har mycket stor respekt för det Oskar gör och hans syn på sitt jobb.

Bild från SVT.se
Så vill Egmont Kärnan sluka barnen

Faktum är att pokerspel, i mina ögon, är betydlig mer seriöst hanterande än det börsmäklare och aktieplacerare ägnar sig. Pokerspelaren leker med sina pengar och larvar inte bort andras på hänsynslöst risktagande.

Nåväl, nu försöker förlaget Egmont Kärnan få sina allra yngsta läsare att haka på pokertrenden och luras in i spelberoende och misär innan barnen lärt sig de grundläggande skillnaderna mellan lek och allvar. Snyggt jobbat – inte undra på att de inte vill kommentera Plus granskning av missfostret. Antagligen är det väl samma hänsynslösa cynism och avsaknad av etik och moral som driver deras pengahunger som de förvridna hjärnor som lurar på ensamma fattiga mammor och köpsugna ungdomar SMS-lån.

Pust och stön. Polisen jagar cyklister på trottoaren medan predatorerna fritt och glupskt slukar sina väl utmätta offer.

Ett proprietärt dilemma

Dags för Windows update. Jo, jag har faktiskt en Windowsmaskin Win7 x64 som jag ibland känner mig nödgad att gå till när en av de få linuxbegränsningarna gör sig synlig. Bara att bita ihop.

Windows update gör mig uppmärksam på 5 viktiga uppdateringar. Jag kollar listan och ser fyra redan ikryssade val och ett okryssat, gissa vilket. EU har hytt med fingret och sagt till på skarpen – de säger visserligen aningens ödmjukt att de välkomnar – att Microsoft tillämpar full frihet för andra webbläsare att användas med sina program.

Nu dyker som sagt den uppdateringen upp men Microsoft vill visst undvika att Microsoft Webbläsarval för Windows 7 x64-användare inom EES (KB976002) installeras slentrianmässigt. Jag tolkar det aktiva val som måste göras som ett sista försök från monopolisten.

Övervakning in absurdum

Idag, fredag, var det dags för GTn, som de initierade kallar det, vi andra brukar helt enkelt bara säga att vi behöver spä ut ginen med något. Full fart över till Bröderna Andersson för att proviantera en pava Indian tonic.

En liten runda bland diskarna för att kolla om nåt köpbart lockar tillräckligt resulterar uppenbarligen i att det nya övervakningssystemet registrerar ett oväntat beteende.

Strax innan kassan sträcker en uniformerad utkontrakterad bevakningsman ut armen och visar mig till den nyinrättade vänstra kontrollfilen. Utan att motivera eller fråga får jag ställa mig framför den nya kroppsgenomlysningsutrustningen.

Några minuter senare får jag ett myndigt klartecken, inga otillbörliga tillgrepp, och kan lämna kontrollpunkten och gå till kassan för att betala min tonic och lomma hem.

Hur sannolikt är detta? Det kan vi fundera vidare på medan vi absorberas in i det integritetskränkande Bodströmsamhället påhejat av Reinfeldt  och styrt av storebror USAs jakt på, fan-vet-vad…

Avisning eller avvisning

Vi sitter just nu på Kastrup på väg till Kaapstadt. Det snöar och är märkligt lungt på Kastrup. O’Learys håller med lunchen och när vi kikar ut genom fönstret håller de just på att avisa ett plan på väg. Jag leker med orden och får en association som tar mig till de degenererade avskummet i avgrunden av medkänsla och medmänsklighet. Jag kan se er solkiga Sverigedemokrater kollektivt avvisa de som avviker och med er måttligt avisade empati spreja hela grupper på samma avskyvärda sätt som vi såg hända i en tid som vi aldrig får glömma.