Hypokriternas marknad

Vilket hyckleri. Arbetare i Bangladesh påstås ha utsatts för hot, slag och knuffar. Nike och Adidas svarar att de ”ser mycket allvarligt på anklagelserna” och att de ska utreda dem. Puma låter meddela att de inte har kännedom om annat än olagligt övertidsarbete.

Sen när är det obekant för någon att arbetarna i Bangladesh utnyttjas? Girigheten tror tydligen att man kan fortsätta gömma sig bakom bindel för ögonen och snygga CSR-dokument.

Fast, vi är ju vad vi själva köper, och jag är inte alltid medvetet god.

Uppdatering 6 mars:, Det är knappt så jag hinner hosta klart mellan varven – FOI, verkande i en demokratisk nation som tydligt uttalar avsky för diktaturer har i hemlighet, med regeringens insyn och goda minne, arbetat under projektnamnet Simoom för att hjälpa Saudiarabien, av alla länder, med att bygga en avancerad vapenfabrik. Vilken start på en ny dag.

Ödets timma

Sopa, kan man hojta i vredesmod över någon som vägrar. SOPA har en betydelse för framtiden som gör att utroppet sopa inte räcker långt för att uttrycka vreden. SOPA/PIPA måste stoppas, internet är så oändligt mycket större och har så mycket mer värden än mediaindustrin och hollywood-lobbyn.

Kampen stannar vid vad vi kan acceptera och hur långt vi själva är beredda att gå.

Hallå, hallå…finns det någon där?

Jag ligger där i min säng och söker kontaktpunkter med blicken, som så många gånger förr. Blicken fastnar på linsen som ständigt riktar sitt öga mot min säng och med sitt vidvinkelseende ser mer än bara sängen och dess direkta närhet. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Nu när jag är lite förvirrad och kan inte komma till ro, ska jag då gå upp och söka en mänsklig kontakt som kan ge mig trygghet och lugna mig. Men vad händer om jag plötsligt försvinner ur synfältet. Går larmet då. Jag känner mig otrygg – och vill se ett, mänskligt öga.

Vart tar min integritet vägen? Jag är inte riktigt där än men ibland funderar jag på hur min ålderdom kommer att gestalta sig. Hamnar jag på ett hem som ett kolli som förvaras intill förtvining under omsorg av teknik? Tanken skakar om mig och får mitt hjärta att slå extraslag. Oron lämnar mig inte när jag tar del av godhjärtade kommuners lekstuga med min integritet, och mig som levande varelse. Vid första anblick kanske det kan förefalla som en god och välmenande gärning att observera ‘kundens’ nattliga status och förehavanden för att mer rationellt kunna vidta åtgärder.

Nu tror jag inte att det är av omtanke som det förvirrade förslagen förs fram, får fäste och prövas på flera håll. Det enkla skälet är naturligtvis pengar. Tekniken ska användas och användas hur mycket som helst, men får inte ersätta människan just där personlig närhet och kontakt är livsavgörande. Det andra enkla skälet är okunskap. Jag är övertygad om att många beslut som gör intrång på den personliga integriteten (exemplen är många) görs utan insikt om vart det leder oss. Enkla skrivbordsbeslut av rationaliseringsivrare och av konsulter förvridna besparare och produktivitetssökare.

Där vill jag inte åldras, och tänker heller inte göra det.

Rötter

Klockan 12 igår blev ett extra starkt ögonblick. En tyst minut. Nu är det dags för en högljudd minut, i det öppna.

Om man följer stammen till de till synes rumsrena företeelserna Fremskrittspartiet, Sverigedemokraterna och Dansk Folkeparti nedåt och ut i rotsystemet grenar de ut sig i obeskrivlig olust. Ur jorden tycks de inte ha förmågan att laka fram näring för medmänsklig och evolutionär utveckling. I stället snör sig rottrådarna runt de näringsfattiga och rädda. Det går inte att bortse från att det gynnsamma klimatet i de mörka djupen kan skapa grogrund för det mest obegripliga och okontrollerade.

Nu sätts vi på prov. Fruktan ropar på kontroll och bestraffning då det är kamp för att bevara och öka öppenheten i samhället är det vi behöver. Inte kontroll, inskränkningar och integritetskränkande åtgärder i bakvattnet av rädsla och hämndbegär. Inga stängda dörrar, inget uteslutande, inget hämndlystet bekämpande. Utan samtal, diskussion, diskurs och ren strid. Så odlas demokratin genom insikter, ökad förståelse och delaktighet: ett förebyggande arbete.

Landet jag beundrar och blir rädd för

Jag och min familj bodde, arbetade och forskade i USA på 80-talet. Vilket fantastiskt land. Tänk så välkomnande och så många möjligheter. Vi kom tillbaka ännu en gång för att arbeta och utbilda oss i slutet på 90-talet till samma stimulerande utvecklingsklimat. Vi har också lärt oss se den dubbla natur denna farliga nation besitter. Märkliga drivkrafter ur det mörka tycks i sitt oförstånd vilja montera ned samförstånd till förmån för destruktivt våld och accepterat dödande.

Per T Ohlsson ger oss insikt:

… Men alla som beundrar USA:s goda sidor och som med någorlunda öppet sinne följer utvecklingen kan bara känna sorg över de sjuka stämningarna, skapade av krafter som verkligen kan kallas hatets och illviljans kolportörer.

Ajaj, nu ringde jag fel

Jag råkade visst av misstag slå numret till en terroriststämplad person. Tja, det kvittar. Såja, nu slog jag numret rätt.

Men vad nu då? Säkerhetspolisen knackar på dörren och vill ta mig till förhör. Javisst ja. Datalagringsdirektivet godkändes idag. Det borde jag ju tänkt på innan jag slog fel nummer…

Lagringsskyldigheten föreslås, utöver de uppgifter direktivet kräver, även gälla vid misslyckad uppringning och för uppgifter om lokalisering av mobil kommunikationsutrustning vid kommunikationens slut.

Kompisarna på jobbet säger: -äh, har du inte gjort nåt spelar det väl ingen roll. Jo, det gör det.

Gå hela vägen

SD hör något de inte vill höra eller har en skev, dvs otidsenlig, uppfattning om. De reser sig ur sina bänkar och lämnar Storkyrkan mitt under gudstjänsten idag. Med tanke på deras demokratiska reaktion i kyrkan kanske de kunde dra slutsatsen ett steg vidare och lämna också parlamentet med sin mörka människosyn.

För övrigt undrar jag vad ett modernt parlament gör i kyrkan överhuvud taget. Lokalen är förvisso tilltalande, men gudstjänst…

Det är inte ofta jag blir rädd

På 60-talet arbetade jag mig genom fyra fina år på realskolan i Grästorp. Det tog så där en tre år innan jag förstod att utbildning är det som skapar grund för förnuft och i sin tur sund utveckling. Sista året blev en framgång.

Grästorp, en gång det som var mitt intellektuella centrum. Nu det svartaste vi har i vårt land. Mitt hjärta stannade för ett kort ögonblick när radion meddelade att Daniel Höglund tagit mandat i Grästorps kommunfullmäktige. Jag har hört allt om det kommande historiska valresultatet, men kunde väl aldrig ana att nazisterna skulle skriva sig högst på den listan. Det ofattbara har inträffat och högerbrisen har förbytts till -storm. Så här skrev expo inför valet 2006.

Att han tar av sig den svarta kepsen när han träder in i demokratins salong betyder inte att Daniel för den skull gått från beundrare av Hitler till företrädare för demokrati. Tragiskt att han aldrig förstod vad skolan försökte förmedla.

SD – avskummets ansikte

Under 30 sekunder får vi ta del av SDs mörka syn på vårt framtida samhälle. Det tar inte mer än 30 sekunder att konstatera och bekräfta Sverigedemkraternas intellektulla haveri.

SD är sprunget ur nazismen, oavsett vad de själva idag försöker mörka bakom en ny fasad. Rötterna är kvar och cirkeln sluten. Nu är de tillbaka och visar upp sitt rätta ansikte  Deras reklamfilm stoppas av TV4 för att SD inte klarar av och förstår demokratins spelregler, eller så överskrider de helt enkelt gränserna medvetet för att skrämma övriga okunniga till valurnorna.

P1s konflikt tog idag upp de gästande bärplockarnas situation. Programmet klargör bland annat att de gästande arbetarna är nödvändiga för att detta arbete överhuvud taget ska kunna utföras.

Så, vad är alternativet till att längta tillbaka. Att ställa enstaka burkaklädda representanter för de vi är, och kommer att vara alltmer beroende av, mot satsning på pensionärer och äldre blottar en avgrundsdjup demokratisk felsyn. Bättre vi spiller vår energi på att blicka framåt och fundera på hur vi löser kommande desperata behov av arbetskraft i till exempel äldrevården – vilka Champangeviftande Sturplansstekare tror ni tar hand om vardagens slit.

Reklamfilmen är osmaklig men, som sagt, visar SDs rätta smutsiga jag.

Verklighetens folk

PRV ser självklart ett ansvar för att klarlägga tosigheterna. Nu väntar vi bara på att KD reggar ”kreationsiternas bejakare”, ”vetenskapens förnekare”, ”förnuftets död”, eller varför inte ”Görans humor”, som nya varumärken inför valet.