Ål, vad blir skånskare än det?

Tja, ett medvetet agerande för att rädda arten kanske.

Jag snubblade in i en diskussion igår om ålen ska ätas eller bevaras, så ser jag det. Jag kan därför inte frånhålla mig rätten att slå ett slag för ålen i alla dess former och oavsett om det är turbinerna eller de kustnära fiskarna, förutom ålätarna förstås, som är ålens största fiende.

Man må väl ta vilken ställning man vill till sin urgamla rätt att ta för sig av vad naturen bjuder. Men varför inte försöka se till att kommande generationer också får den möjligheten. Vi är väl inte bara egoister. Vi ska väl se oss bildade och mogna människor med mod att inte bara ta för sig, utan också tänka om och nytt. Lite av altruismen har vi ändå fortfarande kvar inom oss?

Det är alltid lätt att välja och vraka bland argumenten för att hitta det som bäst passar och försvarar det egna agerandet. Men varför inte lyssna till det vi alla vuxit upp med, fakta och vetenskapligt agerande för att skapa vägledande fakta.

Vissa gör försöka att arbeta på det sättet för att ge oss vägledning och råd.

Så här skriver Naturvårdssverket om hotade arter.

Varg, björn, järv och lo har fått en bättre situation och därmed lägre rödlistekategori i rödlistan för 2010 jämfört med 2005. Sex fiskarter är nya på listan, däribland havskatt, som räknas som starkt hotad och pigghajen, som nu är akut hotad. Ålen är fortfarande akut hotad och torsken starkt hotad, trots positiv utveckling i Östersjön för torsken.

I SLUs Artdatabank får vi en sammanfattning om den akut hotade ålen.

Nu hoppas jag på ett gott nytt år, som inte leder till att ålen klassas upp från näst högsta nivån till den högsta, RE=nationellt utdöd.

Föreställningarnas konsekvenser

Övervakningskameror inte mycket att lita på som stöd för brottsbekämpningen. Uppklarningsprocenten av brott har inte ens ökat i London, paradiset på jorden för CMOS och CCD, ända in under huden. Slutsatsen varför i Sydsvenskan:

Mycket i politiken baserar sig på föreställningar, säger Heidi Mork Lommel. Kameror är tydliga symboler för att politiker gör något och de har stöd bland väljarna, som också tror att kameror fungerar.

Heidi är kriminolog och forskare vid Polishögskolan i Oslo och säger att folk i allmänhet tror att det funkar. Jag vill påstå att de gått på politikernas vidlyftiga föreställning om kontroll och övervakning som skydd för det demokratiska samhällets bevarande. I själva verket är det alltså tvärt om.

Allmän kameraövervakning löser inte fler brott, däremot gör det intrång i  den personliga integriteten och reducerar demokratin. Känner vi igen detta? Det aktuella Datalagringsdirektivet är ett exempel till där vidlyftig allmän övervakning görs i syfte att bekämpa brott, spåra fel och sabotage samtidigt som det flyttar personlig integritet och demokrati till vitrysk eller DDR-nivå. Vi vet att generell lagring av telefoni- och nättrafikuppgifter inte löser fler brott, precis som med kameraövervakningen. Däremot gör riktade insatser det där misstanken om brott finns. Istället för en katt-och-råtta-lek kanske vi skulle ägna oss åt att gemensamt driva samhället och utvecklingen framåt, inte bakåt.

Jag tar mig friheten att tro att Heidi har rätt. Politiker och beslutsfattare har föreställningen att det är en samhällsnytta att borra sig in i allas privatliv. Alternativet till att de okunnigt fattar detta beslut kan vara att de medvetet gör det för att kontrollera och styra alla medborgares göranden och havanden.

They don’t seem to have a clue what’s really going on

Artisternas produktion ökar och tillsammans med den ökade och förbättrade publika tillgängligheten på kultur ställs allt plötsligt på ända. En Harvardstudie drar slutsatsen :

weaker copyright protection, it seams has benefited society

Det elände som sekteristerna på upphovsrättsindustrins barrikader utropat tycks inte leda oss in i den domedag de högljutt siar om i tid och otid.

Vilka är det som inte har en aning om vad som pågår? Är det bara upphovsrättsindustrins jurister? Sannolikt inte. Jag föreslår att du läser The Case for Copyright Reform, en rykande färsk betraktelse över hur upphovrätten kan modifieras för att tillgodose kulturmottagarnas behov, inte hur upphovsrätten ska skrotas, men däremot göra det möjligt att öka tillgänglighet och sprida kulturen. Idéerna och förslagen bär De Grönas och Piratpartiets EU-signaturer och sammanställs på ett lättillgängligt och harmlöst sätt.

Så här ser förslagen ut:

  • Upphovsmännens ideella/moraliska rätt till sina verk behålls oförändrad
  • Icke-kommersiell fildelning legaliseras
  • Upphovsrätten/det kommersiella monopolet begränsas till 20 år
  • För att upphovsrätten skall gälla mer än fem år krävs registrering av de aktuella verken
  • Fri rätt saxa ur verken
  • Förbud mot kopieringsskydd

Självklart så är boken fritt nedladdningsbar i flera format för att tillfredsställa alla tänkbara behov och dessutom läsbar direkt på nätet för webben eller för mobilen. Dessutom agerar författarna som de lär, ingen copyright här inte.

Hjärnans oändlighet

Vi har utrustats med ett verktyg som kan ta oss långt in i det okända och utforska olika vägar till vad som ibland betraktas som sanningen men lika ofta som ett uttryck för en position för vad vi helt enkelt tror oss veta just nu. Det väsentliga är kanske inte alltid var vi hamnar utan just det att vi funderar, utrönar och tillåter oss att granska olika kombinationer i den informationsmängd vi samlar på oss och hela tiden låter växa. För det krävs som sagt att vi tar oss ut på möjliga och omöjliga resor.

Den övertygelse som växer fram ur det egna mångfasetterade betraktelsesättet blir på så sätt en stark drivkraft för egen utveckling, i alternativa sammanhang. Om du istället väljer att enbart låta dig ledas av den övertygelse någon annan förmedlar stannar du kanske upp – inte alls omöjligt att det blir i ett tillfredsställelsens skimmer – men inte på dina egna villkor. Är det verkligen så enkelt? Kanske det: läs boken Kort om humanism av Stephen Law och tugga på de köttben han slänger till dig så får du se vilken typ av mättnadskänsla som växer fram.

Sådan är humanismen – den fritt tänkandets lön

Den världsbild som ligger till grund för humanistens syn är den fria tanken sprungen ur förnuft och vetenskap i kombination med en övertygelse om etiska värden och det personliga ansvaret att göra moraliska överväganden. Den världsbilden hamnar ibland i konflikt med mer traditionella företeelser samtidigt som den inte sällan förenar oss med dem, vilket gör oss alla till humanister. Einstein brottades med begreppet entanglement som han inte fann en strikt vetenskaplig förklaring till. Idag letar vi ihärdigt efter det som hjälper oss att förklara mörk energi som tycks dölja obegripliga samtidiga skeenden och relationer i nära och avlägsna delar i universum. Som sagt, mycket är och kanske förblir obegripligt – kanske finner vi svaren allteftersom vi borrar vidare. Det enkla svaret finns hur som helst inte och att rationalisera det till en allsmäktig gud förefaller grundat i en ofärdig tankegång.

Vad är det som krävs för att komma vidare? Yttrandefrihet och integritet i total öppenhet. Hur låter det? De är i alla fall bra redskap för att öppna nya vägar för frihet och otvunget agerande. De hjälper oss att komma ur den instängdhet som präglar totalitära regimer och dogmatiska religiösa styren.

I put myself on fire if I find a spark

Frida Hyvönen beskriver i Terribly Dark hur hon längtar att komma ur instängdheten och att få se solen. Jag läser ut citatet ovan så här: leta efter gnistorna som tänder alla eldar inom dig.

Behöver du redskap för att ta dig ut ur eller vidare till, pröva så  Kort om humanism.

Påståendet att det bara är religionen som kan få oss att tänka kring de stora frågorna är inte bara felaktigt, det får också en ironisk innebörd när det saluförs av religioner som har en lång och ibland våldsam tradition av att kuva det fria tänkandet. S Law

Labyrinten där lobbyister nog är bäst på att navigera

Amelia är EU-parlamentets yngsta medlem. Hon ger inte direkt intryck av att vara en rookie på plats i överstatlighetens korridorer. Det är precis det vi behöver för våra två mandat i parlamentet: Christian och nu också Amelia på plats för att bygga erfarenhet och bereda marken för fler Pirater efter 2014.

Undrar om de tar intryck av det som skrivs på klotterplanket tro? Parlamentariet i Bryssels kolossala komplex är imponerande samtidigt som det med all säkerhet är väl tillrättalagt för att framställa en positiv bild av övningarna med gurkor och snus.

Kameror och övervakning överallt, men inte lika illa som i Orwells London. Skylten med ett överstruket öga, betyder det att parken innanför inte är kameraövervakad?

Jag stöder EU-projektet, men det behöver demokratiseras internt ett antal led till. Jag måste ge projektet mitt stöd eftersom jag anser att man ska pröva allt som främjar bred demokratisk utveckling och minskar allvarliga konflikter – sedan är det bara att justera det som inte visar sig så framgångsrikt. Det var bra att få skaffa sig en ögonblicksbild på plats:

Mörk energi: Vi letar ihärdigt efter förklaringen bortom det begripliga i universum.

Mörk energi: Vi söker ständigt efter förklaring till skeendena i EUs korridorer – jag vill förstå det på plats.

Det var så jag motiverade mitt intresse för att deltaga i Piratpartiets invitation till ett besök i Bryssel.

Vi blev en rätt blandad grupp som tog oss till Bryssel för två dagars besök, Piratpartister plus några som ännu inte gjort det valet men som uppenbarligen sympatiserar med vår syn på demokratisträvandet. Jag lämnar detaljerna och konstaterar helt enkelt att vi har en bra representation där nere. Med tanke på omfattningen och komplexiteten i hanteringen av frågor och problemställningar undrar jag ändå om inte den demokratiska processen i EU är ett strå vassare än i vår egen Riksdag.

Paradox

Finns det mer än en tanke med privatisering av skolan?

Det är fantastiskt att individer med förmåga fångas in och ges den allra bästa av möjligheter för sin utveckling. För hur det än är så lever samhället vidare och utvecklas enbart i suget av nyfikenhetens drivkraft i samklang med kunskap och kompetens. Skolan är platsen som grundlägger kunnandet som hjälper värderingar att ta oss steget vidare in i demokratins skimmer. Ett grundkrav är förstås att alla unga ges en likvärdig möjlighet att få det stöd de behöver för att finna sin plats i den självklart nödvändiga grundläggande utbildningen och dessutom ges det stöd som bäst tar tillvara deras individuella kompetenser.

Den segregerade skolan ger inte alla samma möjlighet.

Är du en av många unga flickor i Afganistan fråntas du rätten till utbildning, eller så sätts du i en indoktrinär skola som tvingar in dig i ett konformistiskt tänkande och hårt styrt agerande. Skillnaden är vid första anblick milsvid, men blir inte resultatet i grunden detsamma när elever utan förutsättningar från hemmet paketeras in i resurssvaga skolor som leder dem till avslutade studier utan eller med mycket bristfälliga betyg. Jag kan inte tänka mig att produkten ur detta förtryck generellt reser sig för att göra sig själv eller andra stor nytta.

Det sker alltså ett urval på grunder som inte i första hand exploaterar den enskilda individens förmåga. Skyddsmekanismer och plånbok är ett hinder för fritt tänkande och demokratisk utveckling.

Who needs LSD when you’ve got math?!

…kommenterar philoposos på youtube.

Nu funderar de på att sänka kraven för intagning på polisutbildningen. Istället kanske man borde höja dem för att poliser generellt ska ha förmåga att förstå de komplexa sambanden på tex gatan. Alltså mer och fördjupad utbildning.

Att borra sig allt djupare in i det komplexa och okända med alltmer utvecklad kunskap till följd ger inte bara extatiska ”trippar”. Matematiken förmedlar konstupplevelser som borde få vem som helst att längta till skolans mattetimmar.

 

Hypokriternas marknad

Vilket hyckleri. Arbetare i Bangladesh påstås ha utsatts för hot, slag och knuffar. Nike och Adidas svarar att de ”ser mycket allvarligt på anklagelserna” och att de ska utreda dem. Puma låter meddela att de inte har kännedom om annat än olagligt övertidsarbete.

Sen när är det obekant för någon att arbetarna i Bangladesh utnyttjas? Girigheten tror tydligen att man kan fortsätta gömma sig bakom bindel för ögonen och snygga CSR-dokument.

Fast, vi är ju vad vi själva köper, och jag är inte alltid medvetet god.

Uppdatering 6 mars:, Det är knappt så jag hinner hosta klart mellan varven – FOI, verkande i en demokratisk nation som tydligt uttalar avsky för diktaturer har i hemlighet, med regeringens insyn och goda minne, arbetat under projektnamnet Simoom för att hjälpa Saudiarabien, av alla länder, med att bygga en avancerad vapenfabrik. Vilken start på en ny dag.

Vem ska man tillbe?

I början på sjuttiotalet fanns många förebilder som fortfarande formade mitt liv. PKs och mitt liv fick en fastare grund, min vetenskapliga orientering sökte sig tydligare in i medicinen och fysiologin, den politiska hemvisten var en bit ut på vänsterkanten, och ännu så mycket mer hände under denna tid då tiden och energin inte hade någon bortre gräns. Detta var också under en otäck tid i Etiopiens historia, som delvis lever kvar ännu idag i sitt diktatoriska vanvett.

Maaza Mengiste började sitt liv i Etiopien i samma tid. Jag har precis avslutat hennes bildningsroman Beneath the Lion’s Gaze. Detta är för övrigt den första bok jag i sin helhet läst på min Nexus S, överraskande smidigt och funktionellt, läsplatta (Kindle och iPad1) ter sig nu nästan klumpigt.

Den kommunistiska diktatoriska militären sliter människor i stycken och slänger ut dem på gatan för att statuera exempel och skrämma till underkastelse. Dawit står på humanismens sida och arbetar med stort mod för att ge dessa människor en viss värdighet tillbaka. I ett av dessa ögonblick står han över en till döds torterad ung pojke och konstaterar:

He forced himself to keep his gaze away from the body, away from more tangible evidence that there was no God, that all his life he and this boy had prayed to nothing.

I kampen mot Derg tar han förvisso till vapen men med det förtryck och obegripliga utrensingsvåld som råder betraktar jag det trots allt som en förlåtlig mänsklig reaktion. Han är en del av en treenighet som med vapen i hand kämpar för mänskligt grundläggande värde. I ett ögonblick på flykt undan den brutalt jagande militära makten bestående mest av alltför unga soldater är de i det närmaste övergivna:

The Holy Trinity, some dared to say, unafraid to blaspheme a deity who had long abandoned them.

I den krassa verkligheten tycks bönen inte materialiseras i begränsande av vanvett. Inte heller verkar det vara så att den gode Guden stiger fram och ger de vilsna vägledning. Så varför? Kanske bättre att gå ut på gatan istället för att vända sig inåt i bönekammaren.

Opera, helt otänkbart, men till slut gick det

operaJag springer inte på alla operor som erbjuds men tycker däremot att ett besök då och då ger ett tillskott till fördjupad upplevelse, och uttryckt något annorlunda, en pragmatisk bildningsstund. För de mesta får jag lura med något av barnen eller helt enkelt hitta dit själv.

Malmö Opera gör bra ifrån sig. Carmen är rätt inbjudande och en bra intro till operans värld. Jag fick känlsan av att PK mer välvilligt gjorde mig sällskap än att det var baserat på ett djupt intresse eller av ett sug att äntligen komma dit. Jag tror att PK successivt slukades upp och oscillerade till jämvikt på en nivå som gav henne något som skulle karaktäriseras som mersmak. Vi hade en härlig stund tillsammans.

Madame Butterfly står på repertoaren, kanske blir det nästa utmaning.