Hallå, hallå…finns det någon där?

Jag ligger där i min säng och söker kontaktpunkter med blicken, som så många gånger förr. Blicken fastnar på linsen som ständigt riktar sitt öga mot min säng och med sitt vidvinkelseende ser mer än bara sängen och dess direkta närhet. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Nu när jag är lite förvirrad och kan inte komma till ro, ska jag då gå upp och söka en mänsklig kontakt som kan ge mig trygghet och lugna mig. Men vad händer om jag plötsligt försvinner ur synfältet. Går larmet då. Jag känner mig otrygg – och vill se ett, mänskligt öga.

Vart tar min integritet vägen? Jag är inte riktigt där än men ibland funderar jag på hur min ålderdom kommer att gestalta sig. Hamnar jag på ett hem som ett kolli som förvaras intill förtvining under omsorg av teknik? Tanken skakar om mig och får mitt hjärta att slå extraslag. Oron lämnar mig inte när jag tar del av godhjärtade kommuners lekstuga med min integritet, och mig som levande varelse. Vid första anblick kanske det kan förefalla som en god och välmenande gärning att observera ‘kundens’ nattliga status och förehavanden för att mer rationellt kunna vidta åtgärder.

Nu tror jag inte att det är av omtanke som det förvirrade förslagen förs fram, får fäste och prövas på flera håll. Det enkla skälet är naturligtvis pengar. Tekniken ska användas och användas hur mycket som helst, men får inte ersätta människan just där personlig närhet och kontakt är livsavgörande. Det andra enkla skälet är okunskap. Jag är övertygad om att många beslut som gör intrång på den personliga integriteten (exemplen är många) görs utan insikt om vart det leder oss. Enkla skrivbordsbeslut av rationaliseringsivrare och av konsulter förvridna besparare och produktivitetssökare.

Där vill jag inte åldras, och tänker heller inte göra det.

Tomma intet

Jag läser just nu om alternativ medicin, homeopati, mm. Det slår mig att motiveringar som homeopater tillämpar förefaller som ett omvänt aktuellt Nobelpris. Det är ju så att universums expansion är observerad men inte funnit sin förklarande teori ännu. Hur är det då med homeopati-hokus-pokuset? Här figurerar obskyra teorier men observationer i vetenskaplig mening saknas.

Kanske det bästa med den homeopatiska medicinen är att du med all säkerhet inte utsätter dig för annat än det som naturligt förekommer i vattnet som används för potentiering genom oändlig utspädning.

Man skulle enkelt kunna uttrycka det så här: mörk materia i kontrast till mörka krafter.

Obehaget av att vara instängd

 

Jag skruvar på mig fåtöljen.

Klicka för en Youtube-trailer

Det är bara ett par utsträckta händer framför ett huvud som sticker ut ur det trånga hålet djupt där nere i underjorden. Mödosamt jobbar han sig genom mynningen som ser trängre ut än hans eget omfång. Jag får en bild framför mig om det där att en mus tar sig genom en 3 millimeters springa. Det är knappt det går men genom ska han och verkar obegripligt upprymd när han vecklar ut sig i det trånga utrymmet. Det är med skräckblandad förtjusning jag tar till mig detta och några andra sekvenser i filmen.

Jag förstår varför de ägnar sig åt speleologi men det är så fjärran från vad jag skulle kunna göra av det enkla skälet att trånga utrymmen inte riktigt fått plats i mitt register av förmågor att rationellt hantera.

Kajsa uppmärksammade mig på Banff Mountain Film Festival World Tour 2011 som för första gången kom till Malmö. Vad blir då slutsatsen av den här 4-oktober-kvällen? Tja, det finns en hel del man kan ägna sig åt (alltså inte bara fara fram på endurohojen i skogen) och ett antal utmaningar att ta sig an, på rimlig nivå kanske är värt att tillägga.

PS. Instängdhetens fasor som lockas fram längs grotturen påminner om den trångsynthet som jag möter i xenofobiska hjärnor.

Dubbelfel

Visst påverkar personliga ställningstaganden och övertygelser hur jag utför mitt arbete. Under alla mina verksamma år har det förekommit situationer där min specifika kunskap, kompetens och till och med min övertygelse om vad som är möjligt och rätt påverkat diskussion i mötet med kollegor, i mötesrum och i beslutsprocesserna. Allt detta är jag övertygad om är av godo för att driva utveckling. Men det kan också fungera som ett filter för att styra in ansatser i en ordnad fåra som bäst gagnar den politiska ordningen eller beskrivna verksamhetspolicyn. Med gott omdöme är allt väl, men hur ofta kontrollerar omdömet egot?

Enstaka gånger har jag köpt Aluma för intressant läsning, och för den goda saken. Nu blir jag mer tveksam och undrar vad det är jag egentligen stöder om jag köper ett exemplar av Aluma. Johan Ericson är ny som vice vd och ansvarig utgivare för Aluma. Han har sin fot i Livets ord och menar att hans personliga tro inte skulle påverka innehållet: pyttsan, det är sådant man bara säger för att var politiskt korrekt i uttalande från sin position. Självklart kommer hans kristna perspektiv, religiösa övertygelse och sektförsjunkenhet att påverka hur artiklar formas som beskriver kontroversiella frågor (som tex han säkert skulle gjort om han varit på plats inför temanumret om abort).

Undrar om detta kommer att bli bra för Aluma och de som bäst tjänar på tidningens existens?

Nya förutsättningar, nya möjligheter

Klockan fem i fyra idag lyser skärmen ren och piratlila i all sin skönhet. Under en period av 24 år inom pharma har utvecklingen gått från kreativ småskalig konstruktivitet till konformistisk storskalig ordning. Nu flyttar jag energin till en ny platform som ger utrymme för nyskapande och alternativt sätt att bidraga till individuellt hälsofrämjande.

Det känns bra att rensa ut och tömma skrivbordet, och att tillåta sig transformeras.

PS. Jag ska återkomma inom kort med ett prosaiskt utsnitt ur en epok i en tid som skapade vetenskapligt värde.

Medvetna och underbyggda val

Jag är inte speciellt tilltalad av diverse dieter, om det nu inte finns en medicinsk indikation för att utesluta eller lägga till någon speciell kostkomponent förstås. Istället för att lotsa goda människor som vilseletts av diverse kommersiella våldförelser tillrätta i beteendevärldens labyrinter, tar girigheten, lättsinnet eller scharlatanmentaliteten kommandot över förnuftet.

Ät potatis

LCHF dyker upp som om det var en överraskning att det plötsligt finns dubier om det rätta i att förlita sig på modekoster. Det känns ändå välgörande att Ekot läst rapporteringen kring kostråd lite noggrannare och lyfter fram det självklara. Klart att köttindustrin ser till att undersökningar som görs stöder deras produkter. Det är inte alls annorlunda än att tex läkemedelsindustrins studier syftar till att stödja drogens önskade effekter på en viss sjukdom, forskning kring sjukdomen och sjukdomens utveckling är en helt annan sak. Alltså, köttindustrin har inget incitament, men borde av etiska skäl ha, att kartlägga och utveckla hur en optimerad kost ser ut för att främja individens hälsa, en hälsa där köttet kan ha en roll och där just köttets roll belyses inte bara ur hälsosynvinkel utan just i denna tid ses i ljuset av miljökonsekvenserna av industriell köttproduktion.

Naiv idealist? OK, jag kan ta det, men se till att nobba lobbyisterna som inte tar vetenskapen på allvar och ger dig bästa kunskapsbilden baserad på ”all” tillgänglig information.

Rötter

Klockan 12 igår blev ett extra starkt ögonblick. En tyst minut. Nu är det dags för en högljudd minut, i det öppna.

Om man följer stammen till de till synes rumsrena företeelserna Fremskrittspartiet, Sverigedemokraterna och Dansk Folkeparti nedåt och ut i rotsystemet grenar de ut sig i obeskrivlig olust. Ur jorden tycks de inte ha förmågan att laka fram näring för medmänsklig och evolutionär utveckling. I stället snör sig rottrådarna runt de näringsfattiga och rädda. Det går inte att bortse från att det gynnsamma klimatet i de mörka djupen kan skapa grogrund för det mest obegripliga och okontrollerade.

Nu sätts vi på prov. Fruktan ropar på kontroll och bestraffning då det är kamp för att bevara och öka öppenheten i samhället är det vi behöver. Inte kontroll, inskränkningar och integritetskränkande åtgärder i bakvattnet av rädsla och hämndbegär. Inga stängda dörrar, inget uteslutande, inget hämndlystet bekämpande. Utan samtal, diskussion, diskurs och ren strid. Så odlas demokratin genom insikter, ökad förståelse och delaktighet: ett förebyggande arbete.

Wingman O

Ett stort steg i den personliga utvecklingen är att lämna tryggheten i boet och ta klivet ut i den större världen. Olle gjorde vår fredagskväll extra stark och fann själv värme och ro i sitt första möte med exklusiviteten att få dominera scenen helt på egen hand, utan konkurrens. Vi meckade Honda och hans egen hoj, och började planera en drakflygartur. Dessvärre tog inte vinden greppet om oss, men jag kan konstatera att Olle ”can be my wingman any time”.

Åtminstone är jag beroende av honom…

Liv

Maths gick ofta ronden. Det blev alltid en högtidsstund oavsett hur upptagen jag var. Vi hade mycket som vi delade och vi fördjupade och förlorade oss ständigt någonstans i filosofins gränsland. Nu finns inte Maths mer.

Jag och Berit är på exkursion. Det surrar till bekant i mobilen i fickan och jag kollar inkommande meddelande. Vi står i ett hav av kärrkniprot inte långt från Nymölla och är totalt uppslukade av den underskönhet naturen bjuder i form nytt orkidéliv. För ett ögonblick blir verkligheten en annan – i tanken följer så Maths med på resten av blomstervandringen.