Att köpa en kyl-frys

9 december 2012 köper vi en Samsung kyl-frys på Elgiganten Stora Bernstorp. Bra köp och skönt att äntligen få det gjort tycker när vi high-fivar oss ut ur butiken. Men det ska visa sig bli mer än så.

Vi köper också tillägget hemleverans med inbärning på plats, 599 + 200 kr. Skåpet levereras 14 december och bärs in. Nu går det inte att få in skåpet genom köksportalen utan att ta bort det skrymmande skyddsemballaget. De två välrustade medarbetarna på speditionsfirman säger att de dessvärre inte kan hjälpa mig bära in skåpet när emballaget är avlägsnat, då kan de inte längre ta ansvar för eventuella skador som kan uppkomma. Nåväl, tänker bara  surt att så är det bara i det fragmenterade underleverantörsträsket där ingen tar totalansvar. I ren ilska löser vi det naturligtvis själva utan som helst problem men med viss möda – och krediteras förstås 200 kr för icke utförd tjänst. Allt fungerar sedan fint och vi är riktigt nöjda både med skåpet som sådant och den funktionella utformningen.

ETT Skåpet gör sitt jobb utan problem fram till 27 augusti. Då börjar det. Skåpet stannar helt och går under mer än ett dygns totalstopp upp i temp tills allt tinat.  Vi tror först att allt kan vara relaterat till att vi håller på att bygga om och att strömmen varit frånkopplad ett par kortare perioder. Vi lusläser manualen: skruvar bort bakstycket och dammsuger rent, och ser till att luftspalten mellan skåp och vägg tillåter god ventilation. Utan att vi gör något vidare går så skåpet plötsligt igång, kommer ned i temperatur och tycks funka igen som det ska. Vi låter det så bero och hoppas det var något av en tillfällighet.

TVÅ 26 september upprepas totalstoppet en andra gång.  Samma sak igen. Helt strömlöst så när som panelen som lyser, men inte mer än så. Vi gör rent igen och försöker utöva någon slags magi. När allt är tinat igen under ett dygns stopp startar så skåpet igen på ett helt oförklarligt sätt.  Nu börjar vi oroa oss men gör dumt nog inte något mer än så, tex att ta kontakt med inköpsstället.

TRE 18 oktober dör så skåpet en tredje gång. Nu är måttet rågat och både förbannade och besvikna kontaktar vi Elgiganten lördag eftermiddag 19 oktober. Elgiganten hänvisar oss till Samsung support som ger det stärkande och helt revolutionerade rådet att starta om kyl-frysen, dvs dra ur kontakten vänta en timma och sedan sätta i den igen, och höra av oss igen om det inte funkar. Visst, men inte hjälper det. Då ringer vi igen men då är supporten stängd trots att hon sa att vi skulle höra av oss. Listigt, då kunde de fira helg utan oss i hasorna. Vi lägger ett supportärende på Samsungs hemsida, kanske mest för att på något sätt få det ur händerna och förvärva känslan av att något kanske händer. 23 oktober kommer mejlsvaret från Samsung. I det står det att ”… Ja ni kommer att få service. …” och att ”… Ni sparar runt 5 dagar om ni ringer själv så det rekommenderar jag absolut. …”. Då så, vi ringer förstås samma dag och så rullar servicerallyt igång.

Vi ringer alltså Samsungs vitvarusupport, för nu vill vi få det löst. 25 oktober dimper det ned ett kryptiskt mess i mobilen: Servicenummer 004444 har status EJ_TILLDELAD. /GarantGruppen  men vi förstår att det är Samsungs serviceorder som skickats till GarantGruppen som ett första steg. Efter några dagar följer jag upp med ett samtal till Samsung support för att få reda på var ärendet befinner sig. Eftersom Samsung har lämnat ärendet vidare till sin underleverantör kan de inte ge besked och märkligt nog inte heller göra något annat än be oss själva, just vi ska, ringa GarantGruppen. Då så, då gör vi väl det. Nej vi vet inte, säger de på GarantGruppen, vi har skickat ärendet vidare till serviceföretaget, dvs JP Hushållsservice i Malmö. Till slut får vi då tag på JP som säger att de ska ta tag i det.

Visst är det ett briljant system: som köpare kan jag inte bara höra av mig till butiken som sedan bara säger, det fixar vi. Nix, ingen verkar kunna ta ett övergripande ansvar utan bollen rullar hit och dit och runt i utkontrakteringens och underlevenrantörernas nya fina värld där kunden tvingas bli professionell projektledare.

JP kommer 1 november och konstaterar snabbt att det inte går att identifiera ett uppenbart fel. Sannolikt ligger problemet i elektroniken föreslår de och rekommenderar att båda kretskorten som styr skåpet byts ut. JP lämnar  oss med skåpet i befintligt skick, beställer nya kort och återkommer 12 november och byter då ut kretskorten. Bra, bara att hoppas att det löser det, men det förblir oklart eftersom inget uppenbart fel visade sig.

Nu snurrar iallafall skåpet igen. Vår i allra högsta grad opålitliga kyl-frys.

FYRA Nej! 3 december haverar skiten igen. Som vanligt, kan vi nu säga, tinar allt igen. Tur att vi inte är köttätare! Skåpet kommer på sitt nästan förutsägbara sätt igång efter ungefär ett dygn. Suck. Ringer Samsung 4 december och nu sprattlar alla i tivolit lite ivrigare. 9 december kommer JP och utan större åthävor blir konklusionen att skåpet måste bytas ut. Fenomenet, säger JP, är känt, inte vanligt, men andra skåp har betett sig lika oförklarligt utan att problemet lotsats fram till en begriplig lösning. JP har själva bytt ut ett skåp. De säger kort och koncist att de återvänder till kontoret och skickar in en utbytesanmodan. Nu ska den in i tivolikarusellen.

23 december, bra dag för att få allt att hända, eller hur, kontaktar vi  Samsung för att söka upplysning om hur det går med vårt support-/utbytesärende. Samsung säger att de inte kan se hur ärendehanteringen förlöper utan hänvisar tillbaka till JP Hushållsservice för att få besked. Va, kan inte tivolidirektören se i sina databasanteckningar hur karuseller snurrar och gungor pendlar. Den organisatoriska fragmenteringen ser värre ut än på en hårddisk med en MS Millenium-installation (minns ni den?).

Vi hamnar i ett meningsutbyte, eller rättare sagt vi uttrycker städat vår irritation över att behöva driva ett ärende som inte vi äger, och hon lyssnar mest (eftersom …”samtalet kan komma att spelas in i kvalitetssyfte”…). Att ha en åsikt eller försöka tycka passar säkert inte in i hennes arbetsgivares (som säkert det också är en inkontrakterad supportfunktion) målbeskrivning; abbans, gör bara som du är tillsagd.

Vi ringer till JP i mellandagarna 27 december och har naturligtvis respekt för att allt inte går att lösa under ledigheter. Jourpersonen säger att de är uppe på banan igen 7 januari kan då ge klara besked om ärendets förlopp, från deras sida.

FEM Hör och häpna. 6 januari ställs vi inför ett JASSÅ, men inte nu igen! Plus 6 grader i frysen gör inte oss direkt lyckliga precis.

7 januari ringer vi naturligtvis till Samsung för att få registrerat ett nytt serviceärende. Men kanske framför allt för att klarlägga att utbytet av skåpet måste påskyndas. De kan naturligtvis inte se servicetrådens alla vägar, knutar och vindlingar. De ser bara det som de gör i kommandocentralen, att skicka ärenden vidare. Det kommer från dem lite som en nyhet, att reklamation och utbyte görs av butiken, dvs Elgiganten i Stora Bernstorp. Hjälp, nu roterar det nästan så det känns som en Irländsk julafton. För att slippa den yrseln hade vi helt enkelt kunnat hålla oss borta från ärendets förlopp och låta det rulla sin naturliga – eller kanske bättre uttryckt onaturliga – väg, och se fram mot nästa generations kyl-frys i en avlägsen framtid. Nu är ju vintern så hiskligt mild så vi kan inte förvara frysvarorna på verandan och snart kommer vår och sommar. Men så funkar inte vi. Vi vill förvisso inte lösa andras problem men heller inte sitta med Svarte Petter.

Direkt efter samtalet till Samsung ringer vi alltså JP av två skäl. Dels för att följa upp deras utbytesanmodan och nu lite oväntat dessutom att informera om haveri nummer fem. Inte helt oväntat, eftersom JP tycks sköta sitt jobb och dessutom göra det bra, hade de som väntat skickat in anmodan samma dag som de besökte oss för tredje gången 9 december. De hade däremot inte fått besked från vilka-de-nu-är-de-skickar-anmodan-till. JP kollar genom ärendet och läser delar högt och skickar sedan en påminnelse under pågående samtal. Vi får som avslutning lite personliga synpunkter från JP om hur ”bra” det fungerar att utföra serviceärenden som underleverantör – vissa beställare är bättre och mer organiserade än andra, föga förvånande. De tycker också det är lite märkligt att vi måste söka besked och information och dessutom driva reklamationsärendet själva.

Sedan då till det som kanske leder till ett kravlande ur sörjan. Vi ringer Elgiganten. Butiken är inte öppen så vi hamnar hos någon som lägger ett meddelande till butiken att de ska höra av så snart som möjligt när de öppnar klockan 10. Halv tolv har vi ännu inte hört något så då ringer vi igen och de  vidhåller att butiken hör av sig. Vi nöjer oss inte med det utan vill bli kopplade till ansvarig i rätt butik. Så blir det och vi får upprepa en del som vanligt när den ena inte vet vad den andre gör. Visst blir vi vänligt bemötta, förstås, eftersom som sagt tidigare samtalen kan komma att spelas in (kvalitetskontrollanterna som inte passar bättre jobb vill ha sina mertics), men han försöker med lite checklist-snack som vi bromsar direkt. Skåpet ska bytas. Punkt. Han ska följa upp ärendegången och lovar återkomma samma dag eller senast torsdag 9 januari.

Där är vi just nu.

Det är så torsdag och vi får telefonsamtalet från Elgiganten. Beundransvärt trevligt bemötande. Beskedet vi tagit så för givit kom förstås ”Vi byter ut ert skåp, vi hämtar det och ställer dit ett nytt på plats”. Vi kommer överens om att senare i veckan ses i butiken på Bernstorp för att ordna utbytet och för att se till att ”allt blir så bra som möjligt”. Vi kollar runt lite på nätet inför det planerad bytet men hittar inget i sortimentet som lika-för-lika kan ersätta det vi har utan att det kostar betydligt mer eller att vi landar i en annan lösning. Nu är det söndag 12 januari och vi ska ta oss ut på vitvarustråket för att försöka paddla slagskeppet i hamn.

Det är söndag och vi kommer överens om en ersättningslösning efter återköp av skåpet. Bra. Vi biter ihop och väljer ett Samsungalternativ igen och får ett leveransdatum 21 februari.

Igår tisdag ringer JP upp. De försöker verkligen göra ett bra jobb. Vi går genom status på ärendet och kommer överens om att de nu kan frikoppla sig från hanteringen. De har gjort vad de kan på sitt håll för att påverka och påskynda deras anmodan om att skåpet skulle bytas. I gott samförstånd kostar vi på att roa oss båda med att konstatera att från både kundens och serviceteknikerns håll är Samsung fasligt intrasslade, likt djupet i Saurons rike

Varför just rödhaken

Vid ett antal tidigare tillfällen tidigt på förmiddagen har jag hoppat till när det dunsat till på vår fina nya helglasade dörr till sovrummet. När jag kikat ut har jag fått se rödhaken snabbt lyfta. Jag lyckades sedermera få lite kontakt med fågeln när jag mer försiktigt kikade ut för att se om det nu var han igen.

Jag har däremot inte riktigt utrönat varför han väljer just denna glasyta, kanske är det mark-golvförlängningen som förvirrar honom, eller kanske den större speglande ytan. Det jag också grubblar över och som får mig att klia mig i huvudet är att det rör sig många andra både stora och små fåglar i trädgården, så varför är det bara rödhaken som ”vill in”?

I morse tog det en annan vändning. En överraskande och kraftigare duns än vanligt får mig att kvickna till på nolltid och slå upp ögonen till tallriksstorlek. Min oro besannas. Nu ligger han nära nog livlös nedanför dörren och innan jag ens hinner öppna är han död. En förenklad rättsmedicinsk undersökning får mig att anta att han kraschat och brutit nacken.

Jag önskar att det kunde göras ogjort.

Inte olösligt

Vårt boende har så många fantastiska fördelar jämfört med hur jag ser på många andras: På med springskorna och efter ett par steg är jag ute i fantastiskt skånsk natur, gränsla endurohojen och efter ett par uppväxlingar är jag ute i go enduroterräng, efter ett par impulsiva steg är handlandet till middagen slutförd, cykelturen till Lund tar inte mer än 20 minuter och ger perfekt vardagsmotion på fina cykelspåret, busshållplatsen är direkt utanför dörren om jag så vill – så vad mer kan vi önska oss här på Dalbyvägen.

Länsväg 952 smeker vår tomtgräns och erbjuder obegränsad frihet, för trafiken på vägen. Varför kan inte alla cykla? Jo, men det begriper jag väl. Inte fan kan bettransporter till Örtofta ske på cykelkärra, lika lite som lasten från stenbrottet. Numera kommer de små söta lastbilarna inte längre i maklig takt som oskyldiga trevande turister nedför Dalbybacken. De har hängt på dubbelaxlade släp med tung last och trampar glatt på gasen för att se om de hinner genom korset. Gör de inte det är det bara att stå på bromsarna så hela marken vibrerar – å jag mer eller mindre ramlar ur sängen.

Vi har litta ödmjukt närmat oss Trafikverket och kommunen. Jag måste säga att Trafikverket visar upp en god vilja som tydligt visar att de lyssnar och nog vill se vad som kan göras för att åtgärda trafikrelaterad påverkan. Kommunen tycks en aning mer fyrkantiga och på generande tjänstemannamanér  plockar de fram ihålig info och kyligt säger: nja, bättre du lägger din energi på nåt annat. Skånskan har snappat upp vår konversation med kommunen – vi får se var det slutar, nu nappar det i alla fall.

Avlopp

Äntligen. Så kom de nya avloppsrören på plats. Vi har varit utan problem flera år så slutförande av avloppsbyte har inte känts akut. Nåväl, källaren har varit uppgrävd en tid…hmm…och vi tyckte nog att det var dags, min själ.

Nytt tak

The new roof will finish the restoration of the exterior.  Berit’s special project is also being realized – the straight concrete sections are gradually replaced by more natural lines and material.
Peter provided professional assistance to make our shed vulnerable to electric shocks.

Utbyggnad

March 2005 – July 2006

The extension on second floor made the bathroom bigger and a luxurious room in the house. Our guests are protected from the sun or rain on the porch when they knock on our door. Is this maybe only the start of something big…