Släpp kunskapen fri – förebygg ohälsa och sjukdom

Låt mig summera några aspekter. De kan förstås angripas på flera punkter men ger oavsett en indikation på alternativa processer och möjligheter för effektivare forskning och utveckling där inte bara ”win” är ledstjärna utan ”win-win-win”.

Ett axplock:

Randy Schekmans initiativ eLIFE, ger snabbare, bredare och friare tillgång till viktiga resultat och rön.
Alexandras Elbakyans kontroversiella resurs Sci-Hub, där forskare öppnar sitt samvete för att sprida redan skattefinansierad forskning ut i periferin, även till de med begränsad betalningsförmåga.
PLOS, Open ethos.
Cochrane, ett Uppdrag granskning som tränger in i medicinens och farmas slutna FoU-värld.
ChemBio Hub, ett av många exempel på nya vägar framåt – och i det här fallet ett initiativ där tunga ”aktörer” tvingas samlas kring ”matskålen”.

Listan kan göras längre och vi kan alla forma den efter egna bevekelsegrunder. Faktum kvarstår (för att politisera) att makten måste åter till folket.

Det är lätt att hävda den ekonomiska aspekten för att motivera patent. 

Om vi i stället hjälps åt att sprida och dela all tillgänglig vetenskaplig information för fri granskning och användning ger det oss en snabbare, bättre och betydligt mer etisk väg mot möjligheten att kurera sjukdom, och ännu bättre, möjligheten att förutsäga försämrad hälsa och kanske förebygga uppkomst och förvärrad sjukdom.

Idag får läkemedelsutvecklande aktörer se det utifrån samma förutsättningar som ”drabbat” musik-, film-, mediaindustri och press, att söka intjäning på alternativa sätt.

Forskning och utveckling är inte beroende av att mäktiga aktörer skyddar och stänger in viktiga rön och landvinningar. För att vidare ta på sig rätten att beröva andra än de utvalda tillgång till kunskap, hälsa och liv.

Att köpa en kyl-frys

9 december 2012 köper vi en Samsung kyl-frys på Elgiganten Stora Bernstorp. Bra köp och skönt att äntligen få det gjort tycker när vi high-fivar oss ut ur butiken. Men det ska visa sig bli mer än så.

Vi köper också tillägget hemleverans med inbärning på plats, 599 + 200 kr. Skåpet levereras 14 december och bärs in. Nu går det inte att få in skåpet genom köksportalen utan att ta bort det skrymmande skyddsemballaget. De två välrustade medarbetarna på speditionsfirman säger att de dessvärre inte kan hjälpa mig bära in skåpet när emballaget är avlägsnat, då kan de inte längre ta ansvar för eventuella skador som kan uppkomma. Nåväl, tänker bara  surt att så är det bara i det fragmenterade underleverantörsträsket där ingen tar totalansvar. I ren ilska löser vi det naturligtvis själva utan som helst problem men med viss möda – och krediteras förstås 200 kr för icke utförd tjänst. Allt fungerar sedan fint och vi är riktigt nöjda både med skåpet som sådant och den funktionella utformningen.

ETT Skåpet gör sitt jobb utan problem fram till 27 augusti. Då börjar det. Skåpet stannar helt och går under mer än ett dygns totalstopp upp i temp tills allt tinat.  Vi tror först att allt kan vara relaterat till att vi håller på att bygga om och att strömmen varit frånkopplad ett par kortare perioder. Vi lusläser manualen: skruvar bort bakstycket och dammsuger rent, och ser till att luftspalten mellan skåp och vägg tillåter god ventilation. Utan att vi gör något vidare går så skåpet plötsligt igång, kommer ned i temperatur och tycks funka igen som det ska. Vi låter det så bero och hoppas det var något av en tillfällighet.

TVÅ 26 september upprepas totalstoppet en andra gång.  Samma sak igen. Helt strömlöst så när som panelen som lyser, men inte mer än så. Vi gör rent igen och försöker utöva någon slags magi. När allt är tinat igen under ett dygns stopp startar så skåpet igen på ett helt oförklarligt sätt.  Nu börjar vi oroa oss men gör dumt nog inte något mer än så, tex att ta kontakt med inköpsstället.

TRE 18 oktober dör så skåpet en tredje gång. Nu är måttet rågat och både förbannade och besvikna kontaktar vi Elgiganten lördag eftermiddag 19 oktober. Elgiganten hänvisar oss till Samsung support som ger det stärkande och helt revolutionerade rådet att starta om kyl-frysen, dvs dra ur kontakten vänta en timma och sedan sätta i den igen, och höra av oss igen om det inte funkar. Visst, men inte hjälper det. Då ringer vi igen men då är supporten stängd trots att hon sa att vi skulle höra av oss. Listigt, då kunde de fira helg utan oss i hasorna. Vi lägger ett supportärende på Samsungs hemsida, kanske mest för att på något sätt få det ur händerna och förvärva känslan av att något kanske händer. 23 oktober kommer mejlsvaret från Samsung. I det står det att ”… Ja ni kommer att få service. …” och att ”… Ni sparar runt 5 dagar om ni ringer själv så det rekommenderar jag absolut. …”. Då så, vi ringer förstås samma dag och så rullar servicerallyt igång.

Vi ringer alltså Samsungs vitvarusupport, för nu vill vi få det löst. 25 oktober dimper det ned ett kryptiskt mess i mobilen: Servicenummer 004444 har status EJ_TILLDELAD. /GarantGruppen  men vi förstår att det är Samsungs serviceorder som skickats till GarantGruppen som ett första steg. Efter några dagar följer jag upp med ett samtal till Samsung support för att få reda på var ärendet befinner sig. Eftersom Samsung har lämnat ärendet vidare till sin underleverantör kan de inte ge besked och märkligt nog inte heller göra något annat än be oss själva, just vi ska, ringa GarantGruppen. Då så, då gör vi väl det. Nej vi vet inte, säger de på GarantGruppen, vi har skickat ärendet vidare till serviceföretaget, dvs JP Hushållsservice i Malmö. Till slut får vi då tag på JP som säger att de ska ta tag i det.

Visst är det ett briljant system: som köpare kan jag inte bara höra av mig till butiken som sedan bara säger, det fixar vi. Nix, ingen verkar kunna ta ett övergripande ansvar utan bollen rullar hit och dit och runt i utkontrakteringens och underlevenrantörernas nya fina värld där kunden tvingas bli professionell projektledare.

JP kommer 1 november och konstaterar snabbt att det inte går att identifiera ett uppenbart fel. Sannolikt ligger problemet i elektroniken föreslår de och rekommenderar att båda kretskorten som styr skåpet byts ut. JP lämnar  oss med skåpet i befintligt skick, beställer nya kort och återkommer 12 november och byter då ut kretskorten. Bra, bara att hoppas att det löser det, men det förblir oklart eftersom inget uppenbart fel visade sig.

Nu snurrar iallafall skåpet igen. Vår i allra högsta grad opålitliga kyl-frys.

FYRA Nej! 3 december haverar skiten igen. Som vanligt, kan vi nu säga, tinar allt igen. Tur att vi inte är köttätare! Skåpet kommer på sitt nästan förutsägbara sätt igång efter ungefär ett dygn. Suck. Ringer Samsung 4 december och nu sprattlar alla i tivolit lite ivrigare. 9 december kommer JP och utan större åthävor blir konklusionen att skåpet måste bytas ut. Fenomenet, säger JP, är känt, inte vanligt, men andra skåp har betett sig lika oförklarligt utan att problemet lotsats fram till en begriplig lösning. JP har själva bytt ut ett skåp. De säger kort och koncist att de återvänder till kontoret och skickar in en utbytesanmodan. Nu ska den in i tivolikarusellen.

23 december, bra dag för att få allt att hända, eller hur, kontaktar vi  Samsung för att söka upplysning om hur det går med vårt support-/utbytesärende. Samsung säger att de inte kan se hur ärendehanteringen förlöper utan hänvisar tillbaka till JP Hushållsservice för att få besked. Va, kan inte tivolidirektören se i sina databasanteckningar hur karuseller snurrar och gungor pendlar. Den organisatoriska fragmenteringen ser värre ut än på en hårddisk med en MS Millenium-installation (minns ni den?).

Vi hamnar i ett meningsutbyte, eller rättare sagt vi uttrycker städat vår irritation över att behöva driva ett ärende som inte vi äger, och hon lyssnar mest (eftersom …”samtalet kan komma att spelas in i kvalitetssyfte”…). Att ha en åsikt eller försöka tycka passar säkert inte in i hennes arbetsgivares (som säkert det också är en inkontrakterad supportfunktion) målbeskrivning; abbans, gör bara som du är tillsagd.

Vi ringer till JP i mellandagarna 27 december och har naturligtvis respekt för att allt inte går att lösa under ledigheter. Jourpersonen säger att de är uppe på banan igen 7 januari kan då ge klara besked om ärendets förlopp, från deras sida.

FEM Hör och häpna. 6 januari ställs vi inför ett JASSÅ, men inte nu igen! Plus 6 grader i frysen gör inte oss direkt lyckliga precis.

7 januari ringer vi naturligtvis till Samsung för att få registrerat ett nytt serviceärende. Men kanske framför allt för att klarlägga att utbytet av skåpet måste påskyndas. De kan naturligtvis inte se servicetrådens alla vägar, knutar och vindlingar. De ser bara det som de gör i kommandocentralen, att skicka ärenden vidare. Det kommer från dem lite som en nyhet, att reklamation och utbyte görs av butiken, dvs Elgiganten i Stora Bernstorp. Hjälp, nu roterar det nästan så det känns som en Irländsk julafton. För att slippa den yrseln hade vi helt enkelt kunnat hålla oss borta från ärendets förlopp och låta det rulla sin naturliga – eller kanske bättre uttryckt onaturliga – väg, och se fram mot nästa generations kyl-frys i en avlägsen framtid. Nu är ju vintern så hiskligt mild så vi kan inte förvara frysvarorna på verandan och snart kommer vår och sommar. Men så funkar inte vi. Vi vill förvisso inte lösa andras problem men heller inte sitta med Svarte Petter.

Direkt efter samtalet till Samsung ringer vi alltså JP av två skäl. Dels för att följa upp deras utbytesanmodan och nu lite oväntat dessutom att informera om haveri nummer fem. Inte helt oväntat, eftersom JP tycks sköta sitt jobb och dessutom göra det bra, hade de som väntat skickat in anmodan samma dag som de besökte oss för tredje gången 9 december. De hade däremot inte fått besked från vilka-de-nu-är-de-skickar-anmodan-till. JP kollar genom ärendet och läser delar högt och skickar sedan en påminnelse under pågående samtal. Vi får som avslutning lite personliga synpunkter från JP om hur ”bra” det fungerar att utföra serviceärenden som underleverantör – vissa beställare är bättre och mer organiserade än andra, föga förvånande. De tycker också det är lite märkligt att vi måste söka besked och information och dessutom driva reklamationsärendet själva.

Sedan då till det som kanske leder till ett kravlande ur sörjan. Vi ringer Elgiganten. Butiken är inte öppen så vi hamnar hos någon som lägger ett meddelande till butiken att de ska höra av så snart som möjligt när de öppnar klockan 10. Halv tolv har vi ännu inte hört något så då ringer vi igen och de  vidhåller att butiken hör av sig. Vi nöjer oss inte med det utan vill bli kopplade till ansvarig i rätt butik. Så blir det och vi får upprepa en del som vanligt när den ena inte vet vad den andre gör. Visst blir vi vänligt bemötta, förstås, eftersom som sagt tidigare samtalen kan komma att spelas in (kvalitetskontrollanterna som inte passar bättre jobb vill ha sina mertics), men han försöker med lite checklist-snack som vi bromsar direkt. Skåpet ska bytas. Punkt. Han ska följa upp ärendegången och lovar återkomma samma dag eller senast torsdag 9 januari.

Där är vi just nu.

Det är så torsdag och vi får telefonsamtalet från Elgiganten. Beundransvärt trevligt bemötande. Beskedet vi tagit så för givit kom förstås ”Vi byter ut ert skåp, vi hämtar det och ställer dit ett nytt på plats”. Vi kommer överens om att senare i veckan ses i butiken på Bernstorp för att ordna utbytet och för att se till att ”allt blir så bra som möjligt”. Vi kollar runt lite på nätet inför det planerad bytet men hittar inget i sortimentet som lika-för-lika kan ersätta det vi har utan att det kostar betydligt mer eller att vi landar i en annan lösning. Nu är det söndag 12 januari och vi ska ta oss ut på vitvarustråket för att försöka paddla slagskeppet i hamn.

Det är söndag och vi kommer överens om en ersättningslösning efter återköp av skåpet. Bra. Vi biter ihop och väljer ett Samsungalternativ igen och får ett leveransdatum 21 februari.

Igår tisdag ringer JP upp. De försöker verkligen göra ett bra jobb. Vi går genom status på ärendet och kommer överens om att de nu kan frikoppla sig från hanteringen. De har gjort vad de kan på sitt håll för att påverka och påskynda deras anmodan om att skåpet skulle bytas. I gott samförstånd kostar vi på att roa oss båda med att konstatera att från både kundens och serviceteknikerns håll är Samsung fasligt intrasslade, likt djupet i Saurons rike

Ödets timma

Sopa, kan man hojta i vredesmod över någon som vägrar. SOPA har en betydelse för framtiden som gör att utroppet sopa inte räcker långt för att uttrycka vreden. SOPA/PIPA måste stoppas, internet är så oändligt mycket större och har så mycket mer värden än mediaindustrin och hollywood-lobbyn.

Kampen stannar vid vad vi kan acceptera och hur långt vi själva är beredda att gå.

Lyssna, lyssna inte

Jag avslutade precis ”Jag är Zlatan”, en bok som jag tycker många av dagens moderna snabbfotade ledare borde läsa. Varför? Jo, jag tycker Zlatan beskriver tydligt hur egenheter och egensinniga drivkrafter kan ta både honom och den omgivning han verkar i hur långt som helst, men bara då frihetsgraderna är många och spel på stora ytor tillåts – lyssna, lyssna inte är Zlatans koncept.

Framgångarna är uppenbara och flera ända tills han kommer till Barcelona och den konformism chefen/tränaren Guardiola driver sitt tillstukade lag på. Här gäller det att passa in. Stick inte ut! Zlatan tillåts helt enkelt vara den han är och maxa det han kan bidra med. Sakta men säkert närmar sig en slags undergång som drabbar allt och alla: ägare, ledare, laget, supportrar, ekonomi, ja som sagt allt. Till sluts transfereras Zlatan till Milan i en affär som är obegriplig åtminstone för mig. På grund av uselt ledarskap gör Braca en katastrofaffär och säljer Zlatan för 20 miljoner Euro och har med andra ord förlorat 50, de köpte Zlatan för inte så länge sedan för rekordsumman 70, hiskeliga belopp som naturligtvis är snuskiga i sig. Dålig affär och dåligt arbetsklimat. Suck.

Var känner man igen detta? I moderna stora företag kanske. Åtminstone kan jag identifiera mig med mycket av det jag försöker belysa. I min värld har jag genomlevt en fas med ett hejdlöst utrymme, jag menar i verklig positiv mening, för att ge järnet och göra mitt bästa just därför att jag fått vara den jag är. Nu är jag visserligen långt ifrån en Zlatan, men jag med många kan göra små och stora underverk med stöd av bra tänkande och modiga ledare. Jag har levt vidare i en värld som gradvis utvecklats i anglo-saxisk ofullkomlighet under brittisk flagg med en hierarkiskt ordnad och bestraffande struktur. Dvs med ledare som Guardiola som inte törs vidga spelplanen för att stimulera och skapa utrymme för det möjliga och omöjliga. Lyssna annars …, lyssna inte är aldrig ett alternativ.

That’s all I have to say about that, som Forrest Gump säger.

Steget mot döden

Läser i Sydsvenskan att en kvinna i Prag dödats av sina 25 rottweiler-hundar. Polisen kom och tog med sig de 25 hundarna som var vanvårdade och utsvultna. Lite cyniskt konstaterar jag över frukostmackan, så det kan bli, eller varför inte ”det löser sig”, för att citera Jason.

Teslurken extrapolerar tanken vidare österut och framkallar en undran. Hur långt är de utsvultna demokrati- och antikorruptionsivrarna beredda att gå i valfuskets Ryssland? Kommer de under dagens utbredda demonstrationer likt undernärda rottweilerhundar slita osundheten i stycken? Det återstår att se.

Vad som däremot är uppenbart är den nya tidens medels kraft att öppna, samla och gjuta in mod i demokratisträvanden. Hotade institutioner gör reträtt. På annat sätt går det inte att tolka deras mer och mer utbredda initiativ att reducera offentlighetsprincipen, omedvetna om att de samtidigt undernär och svälter kompetenta ”rottweilerhundar”.

Rötter

Klockan 12 igår blev ett extra starkt ögonblick. En tyst minut. Nu är det dags för en högljudd minut, i det öppna.

Om man följer stammen till de till synes rumsrena företeelserna Fremskrittspartiet, Sverigedemokraterna och Dansk Folkeparti nedåt och ut i rotsystemet grenar de ut sig i obeskrivlig olust. Ur jorden tycks de inte ha förmågan att laka fram näring för medmänsklig och evolutionär utveckling. I stället snör sig rottrådarna runt de näringsfattiga och rädda. Det går inte att bortse från att det gynnsamma klimatet i de mörka djupen kan skapa grogrund för det mest obegripliga och okontrollerade.

Nu sätts vi på prov. Fruktan ropar på kontroll och bestraffning då det är kamp för att bevara och öka öppenheten i samhället är det vi behöver. Inte kontroll, inskränkningar och integritetskränkande åtgärder i bakvattnet av rädsla och hämndbegär. Inga stängda dörrar, inget uteslutande, inget hämndlystet bekämpande. Utan samtal, diskussion, diskurs och ren strid. Så odlas demokratin genom insikter, ökad förståelse och delaktighet: ett förebyggande arbete.

Landet jag beundrar och blir rädd för

Jag och min familj bodde, arbetade och forskade i USA på 80-talet. Vilket fantastiskt land. Tänk så välkomnande och så många möjligheter. Vi kom tillbaka ännu en gång för att arbeta och utbilda oss i slutet på 90-talet till samma stimulerande utvecklingsklimat. Vi har också lärt oss se den dubbla natur denna farliga nation besitter. Märkliga drivkrafter ur det mörka tycks i sitt oförstånd vilja montera ned samförstånd till förmån för destruktivt våld och accepterat dödande.

Per T Ohlsson ger oss insikt:

… Men alla som beundrar USA:s goda sidor och som med någorlunda öppet sinne följer utvecklingen kan bara känna sorg över de sjuka stämningarna, skapade av krafter som verkligen kan kallas hatets och illviljans kolportörer.

I väntan på nästa släpp

Man kan hävda att journalistiken är där för att granska makten. Så är det nog och ofta görs arbetet tillfredsställande, tror jag åtminstone, men börjar tvivla. I WikiLeaks spår växer frågan fram om det sker så som vi tror och önskar oss. Uppenbarligen finns ett stort intresse hos flera stora medier att analysera och sprida den information som WikiLeaks släpper efter ett visst mått av validering och filtrering (?). Därför får man anta att media trots allt tycker att det som WikiLeaks gör tillgängligt är viktigt och värt att att sprida vidare och mer eller mindre diskutera sönder och samman. Nu verkar det som om principen att ”har du inget att dölja har du heller inget att frukta” inte ska gälla längre.

Det språk, den attityd och inte minst det innehåll som vi får ta del av visar att media borde gjort och göra ett betydligt bättre jobb i sin maktgranskning. Det förefaller som flera tidningar i första hand tillämpar principen att ”vissa saker måste förbli hemliga”. Så är det säkert men definitivt inte i den utsträckning att vi undanhålls mycket av det som nu tycks explodera i alla media.

Nu råder ett krig. I god ordning kan istället media och ännu fler välorganiserade läckor göra ännu mer gemensam sak för att ge oss insyn. Kunskap och insikter är trots allt det enda som kan göra världen gott.

Eftersmak

Det är söndag förmiddag, nej jag ser att klockan faktiskt hunnit bli efter ett, och jag laddar så smått för en löprunda i den vackra vinternaturen. Jag har precis messat Janis och meddelat att jag tyvärr inte hinner hjälpa till imorgon som planerat att röja i Skånes rikaste orkidélokal – jag ska vara tillbaka i Lund på eftermiddagen för att förbereda min framtid med eller utan AstraZeneca, så det blir änna tajt.

Enkla saker att ordna och sortera in i ett härligt livsflöde.

Så påminns jag om ondskan och korruptionen. Vansinnesdomen i Svea Hovrätt tar ned mig på den nivån. Ja faktiskt. Domen mot The Pirate Bay förefaller ha ingredienser som kan extrapoleras hur långt som helst. En genompolitisk rättegång som rimligtvis borde lösts politiskt och inte i en svensk rättssal som man får känslan av kontrolleras av mäktiga särintressen i en nation som tar på sig rätten att egenmäktigt styra världen.

Jag tappar nästan andan.

Vi står och betraktar den mest demokratiska företeelse mänskligheten hittills skådat, nätets möjligheter att samverka och kommunicera över alla gränser. Hur kan det då komma sig att en upplyst nation låter sig dompteras av simpla upphovsrättsintressen. Rätten till fri demokratisk informationsdelning stryps. Allt jag säger och gör förblir kontrollerat – Stasi framstår som lätt viskning inför det integritetshot vi nu ställs inför.

Det är allvar nu och ingen kan gömma sig bakom dumma ställningstaganden som ”jag har inget att dölja”, ”fildelning är stöld”, ”de måste få tjäna pengar på det de gör”, … Domen mot TPB blir en påminnelse om att egenmäktiga intressen äter upp mina rättigheter och det kommer jag inte att stilla åse.

Nu ska jag stärka mig med en långrunda i snö, backar och skog.

En påtaglig påminnelse om en ny tid

Socialdemokratin söker sin plats i den nya tid som den är så uppenbart i otakt med. S politik i stort kan jag förlika mig med, men i detaljerna finns så många brister att det framstår som naturligt, självklart och rättmätigt att de förlorar mark tom i sina tryggaste domäner. S skakas om rejält och förstår tydligen först nu att man måste sätta sig ned och, som det heter nu för tiden, uppdatera politiken.

Vi i Piratpartiet ser som vår upgift att anpassa politiken till de nya situationer som så snabbt har reformerat förusättningarna för kunskapsdelning och kulturspridning. Ett exempel: rätt utnyttjande av teknologier kan ha en enorm inverkan på hur vi kan samverka för jättekliv inom forskning och utveckling, och därmed skapa åtskilliga nya arbetstillfällen.

Socialdemokration har byggt vidare på traditionell trygghet och låtit tiden springa från. Alliansen har varit smart och tagit över S skapelse för att ta politiken ett steg vidare. Men hur kommer det sig att alla dessa kloka människor inte anpassar politik och lagstiftning till vad som gäller idag.

Piratpartiet behövs.