Religion, fundamentalisten väg till sitt obegripliga paradis

Att religion är roten till religiös fundamentalism är inte annat än uppenbart, liksom ett avgörande skäl till avgrundsskapande segregation.

Att göra det otillåtet att bedriva friskolor med konfessionell inriktning kan inte annat än vara självklart i ett sekulärt, väl fungerande demokratiskt samhälle.

Men varför stanna där. Religion hör inte hemma i det offentliga, eller i det privata som innebär en påverkan på det fria offentliga samhället – överhuvud taget.

Europakommissionen begränsar oss till förnuft och sans. Då tar vi den striden också.

Släpp kunskapen fri – förebygg ohälsa och sjukdom

Låt mig summera några aspekter. De kan förstås angripas på flera punkter men ger oavsett en indikation på alternativa processer och möjligheter för effektivare forskning och utveckling där inte bara ”win” är ledstjärna utan ”win-win-win”.

Ett axplock:

Randy Schekmans initiativ eLIFE, ger snabbare, bredare och friare tillgång till viktiga resultat och rön.
Alexandras Elbakyans kontroversiella resurs Sci-Hub, där forskare öppnar sitt samvete för att sprida redan skattefinansierad forskning ut i periferin, även till de med begränsad betalningsförmåga.
PLOS, Open ethos.
Cochrane, ett Uppdrag granskning som tränger in i medicinens och farmas slutna FoU-värld.
ChemBio Hub, ett av många exempel på nya vägar framåt – och i det här fallet ett initiativ där tunga ”aktörer” tvingas samlas kring ”matskålen”.

Listan kan göras längre och vi kan alla forma den efter egna bevekelsegrunder. Faktum kvarstår (för att politisera) att makten måste åter till folket.

Det är lätt att hävda den ekonomiska aspekten för att motivera patent. 

Om vi i stället hjälps åt att sprida och dela all tillgänglig vetenskaplig information för fri granskning och användning ger det oss en snabbare, bättre och betydligt mer etisk väg mot möjligheten att kurera sjukdom, och ännu bättre, möjligheten att förutsäga försämrad hälsa och kanske förebygga uppkomst och förvärrad sjukdom.

Idag får läkemedelsutvecklande aktörer se det utifrån samma förutsättningar som ”drabbat” musik-, film-, mediaindustri och press, att söka intjäning på alternativa sätt.

Forskning och utveckling är inte beroende av att mäktiga aktörer skyddar och stänger in viktiga rön och landvinningar. För att vidare ta på sig rätten att beröva andra än de utvalda tillgång till kunskap, hälsa och liv.

Att köpa en kyl-frys

9 december 2012 köper vi en Samsung kyl-frys på Elgiganten Stora Bernstorp. Bra köp och skönt att äntligen få det gjort tycker när vi high-fivar oss ut ur butiken. Men det ska visa sig bli mer än så.

Vi köper också tillägget hemleverans med inbärning på plats, 599 + 200 kr. Skåpet levereras 14 december och bärs in. Nu går det inte att få in skåpet genom köksportalen utan att ta bort det skrymmande skyddsemballaget. De två välrustade medarbetarna på speditionsfirman säger att de dessvärre inte kan hjälpa mig bära in skåpet när emballaget är avlägsnat, då kan de inte längre ta ansvar för eventuella skador som kan uppkomma. Nåväl, tänker bara  surt att så är det bara i det fragmenterade underleverantörsträsket där ingen tar totalansvar. I ren ilska löser vi det naturligtvis själva utan som helst problem men med viss möda – och krediteras förstås 200 kr för icke utförd tjänst. Allt fungerar sedan fint och vi är riktigt nöjda både med skåpet som sådant och den funktionella utformningen.

ETT Skåpet gör sitt jobb utan problem fram till 27 augusti. Då börjar det. Skåpet stannar helt och går under mer än ett dygns totalstopp upp i temp tills allt tinat.  Vi tror först att allt kan vara relaterat till att vi håller på att bygga om och att strömmen varit frånkopplad ett par kortare perioder. Vi lusläser manualen: skruvar bort bakstycket och dammsuger rent, och ser till att luftspalten mellan skåp och vägg tillåter god ventilation. Utan att vi gör något vidare går så skåpet plötsligt igång, kommer ned i temperatur och tycks funka igen som det ska. Vi låter det så bero och hoppas det var något av en tillfällighet.

TVÅ 26 september upprepas totalstoppet en andra gång.  Samma sak igen. Helt strömlöst så när som panelen som lyser, men inte mer än så. Vi gör rent igen och försöker utöva någon slags magi. När allt är tinat igen under ett dygns stopp startar så skåpet igen på ett helt oförklarligt sätt.  Nu börjar vi oroa oss men gör dumt nog inte något mer än så, tex att ta kontakt med inköpsstället.

TRE 18 oktober dör så skåpet en tredje gång. Nu är måttet rågat och både förbannade och besvikna kontaktar vi Elgiganten lördag eftermiddag 19 oktober. Elgiganten hänvisar oss till Samsung support som ger det stärkande och helt revolutionerade rådet att starta om kyl-frysen, dvs dra ur kontakten vänta en timma och sedan sätta i den igen, och höra av oss igen om det inte funkar. Visst, men inte hjälper det. Då ringer vi igen men då är supporten stängd trots att hon sa att vi skulle höra av oss. Listigt, då kunde de fira helg utan oss i hasorna. Vi lägger ett supportärende på Samsungs hemsida, kanske mest för att på något sätt få det ur händerna och förvärva känslan av att något kanske händer. 23 oktober kommer mejlsvaret från Samsung. I det står det att ”… Ja ni kommer att få service. …” och att ”… Ni sparar runt 5 dagar om ni ringer själv så det rekommenderar jag absolut. …”. Då så, vi ringer förstås samma dag och så rullar servicerallyt igång.

Vi ringer alltså Samsungs vitvarusupport, för nu vill vi få det löst. 25 oktober dimper det ned ett kryptiskt mess i mobilen: Servicenummer 004444 har status EJ_TILLDELAD. /GarantGruppen  men vi förstår att det är Samsungs serviceorder som skickats till GarantGruppen som ett första steg. Efter några dagar följer jag upp med ett samtal till Samsung support för att få reda på var ärendet befinner sig. Eftersom Samsung har lämnat ärendet vidare till sin underleverantör kan de inte ge besked och märkligt nog inte heller göra något annat än be oss själva, just vi ska, ringa GarantGruppen. Då så, då gör vi väl det. Nej vi vet inte, säger de på GarantGruppen, vi har skickat ärendet vidare till serviceföretaget, dvs JP Hushållsservice i Malmö. Till slut får vi då tag på JP som säger att de ska ta tag i det.

Visst är det ett briljant system: som köpare kan jag inte bara höra av mig till butiken som sedan bara säger, det fixar vi. Nix, ingen verkar kunna ta ett övergripande ansvar utan bollen rullar hit och dit och runt i utkontrakteringens och underlevenrantörernas nya fina värld där kunden tvingas bli professionell projektledare.

JP kommer 1 november och konstaterar snabbt att det inte går att identifiera ett uppenbart fel. Sannolikt ligger problemet i elektroniken föreslår de och rekommenderar att båda kretskorten som styr skåpet byts ut. JP lämnar  oss med skåpet i befintligt skick, beställer nya kort och återkommer 12 november och byter då ut kretskorten. Bra, bara att hoppas att det löser det, men det förblir oklart eftersom inget uppenbart fel visade sig.

Nu snurrar iallafall skåpet igen. Vår i allra högsta grad opålitliga kyl-frys.

FYRA Nej! 3 december haverar skiten igen. Som vanligt, kan vi nu säga, tinar allt igen. Tur att vi inte är köttätare! Skåpet kommer på sitt nästan förutsägbara sätt igång efter ungefär ett dygn. Suck. Ringer Samsung 4 december och nu sprattlar alla i tivolit lite ivrigare. 9 december kommer JP och utan större åthävor blir konklusionen att skåpet måste bytas ut. Fenomenet, säger JP, är känt, inte vanligt, men andra skåp har betett sig lika oförklarligt utan att problemet lotsats fram till en begriplig lösning. JP har själva bytt ut ett skåp. De säger kort och koncist att de återvänder till kontoret och skickar in en utbytesanmodan. Nu ska den in i tivolikarusellen.

23 december, bra dag för att få allt att hända, eller hur, kontaktar vi  Samsung för att söka upplysning om hur det går med vårt support-/utbytesärende. Samsung säger att de inte kan se hur ärendehanteringen förlöper utan hänvisar tillbaka till JP Hushållsservice för att få besked. Va, kan inte tivolidirektören se i sina databasanteckningar hur karuseller snurrar och gungor pendlar. Den organisatoriska fragmenteringen ser värre ut än på en hårddisk med en MS Millenium-installation (minns ni den?).

Vi hamnar i ett meningsutbyte, eller rättare sagt vi uttrycker städat vår irritation över att behöva driva ett ärende som inte vi äger, och hon lyssnar mest (eftersom …”samtalet kan komma att spelas in i kvalitetssyfte”…). Att ha en åsikt eller försöka tycka passar säkert inte in i hennes arbetsgivares (som säkert det också är en inkontrakterad supportfunktion) målbeskrivning; abbans, gör bara som du är tillsagd.

Vi ringer till JP i mellandagarna 27 december och har naturligtvis respekt för att allt inte går att lösa under ledigheter. Jourpersonen säger att de är uppe på banan igen 7 januari kan då ge klara besked om ärendets förlopp, från deras sida.

FEM Hör och häpna. 6 januari ställs vi inför ett JASSÅ, men inte nu igen! Plus 6 grader i frysen gör inte oss direkt lyckliga precis.

7 januari ringer vi naturligtvis till Samsung för att få registrerat ett nytt serviceärende. Men kanske framför allt för att klarlägga att utbytet av skåpet måste påskyndas. De kan naturligtvis inte se servicetrådens alla vägar, knutar och vindlingar. De ser bara det som de gör i kommandocentralen, att skicka ärenden vidare. Det kommer från dem lite som en nyhet, att reklamation och utbyte görs av butiken, dvs Elgiganten i Stora Bernstorp. Hjälp, nu roterar det nästan så det känns som en Irländsk julafton. För att slippa den yrseln hade vi helt enkelt kunnat hålla oss borta från ärendets förlopp och låta det rulla sin naturliga – eller kanske bättre uttryckt onaturliga – väg, och se fram mot nästa generations kyl-frys i en avlägsen framtid. Nu är ju vintern så hiskligt mild så vi kan inte förvara frysvarorna på verandan och snart kommer vår och sommar. Men så funkar inte vi. Vi vill förvisso inte lösa andras problem men heller inte sitta med Svarte Petter.

Direkt efter samtalet till Samsung ringer vi alltså JP av två skäl. Dels för att följa upp deras utbytesanmodan och nu lite oväntat dessutom att informera om haveri nummer fem. Inte helt oväntat, eftersom JP tycks sköta sitt jobb och dessutom göra det bra, hade de som väntat skickat in anmodan samma dag som de besökte oss för tredje gången 9 december. De hade däremot inte fått besked från vilka-de-nu-är-de-skickar-anmodan-till. JP kollar genom ärendet och läser delar högt och skickar sedan en påminnelse under pågående samtal. Vi får som avslutning lite personliga synpunkter från JP om hur ”bra” det fungerar att utföra serviceärenden som underleverantör – vissa beställare är bättre och mer organiserade än andra, föga förvånande. De tycker också det är lite märkligt att vi måste söka besked och information och dessutom driva reklamationsärendet själva.

Sedan då till det som kanske leder till ett kravlande ur sörjan. Vi ringer Elgiganten. Butiken är inte öppen så vi hamnar hos någon som lägger ett meddelande till butiken att de ska höra av så snart som möjligt när de öppnar klockan 10. Halv tolv har vi ännu inte hört något så då ringer vi igen och de  vidhåller att butiken hör av sig. Vi nöjer oss inte med det utan vill bli kopplade till ansvarig i rätt butik. Så blir det och vi får upprepa en del som vanligt när den ena inte vet vad den andre gör. Visst blir vi vänligt bemötta, förstås, eftersom som sagt tidigare samtalen kan komma att spelas in (kvalitetskontrollanterna som inte passar bättre jobb vill ha sina mertics), men han försöker med lite checklist-snack som vi bromsar direkt. Skåpet ska bytas. Punkt. Han ska följa upp ärendegången och lovar återkomma samma dag eller senast torsdag 9 januari.

Där är vi just nu.

Det är så torsdag och vi får telefonsamtalet från Elgiganten. Beundransvärt trevligt bemötande. Beskedet vi tagit så för givit kom förstås ”Vi byter ut ert skåp, vi hämtar det och ställer dit ett nytt på plats”. Vi kommer överens om att senare i veckan ses i butiken på Bernstorp för att ordna utbytet och för att se till att ”allt blir så bra som möjligt”. Vi kollar runt lite på nätet inför det planerad bytet men hittar inget i sortimentet som lika-för-lika kan ersätta det vi har utan att det kostar betydligt mer eller att vi landar i en annan lösning. Nu är det söndag 12 januari och vi ska ta oss ut på vitvarustråket för att försöka paddla slagskeppet i hamn.

Det är söndag och vi kommer överens om en ersättningslösning efter återköp av skåpet. Bra. Vi biter ihop och väljer ett Samsungalternativ igen och får ett leveransdatum 21 februari.

Igår tisdag ringer JP upp. De försöker verkligen göra ett bra jobb. Vi går genom status på ärendet och kommer överens om att de nu kan frikoppla sig från hanteringen. De har gjort vad de kan på sitt håll för att påverka och påskynda deras anmodan om att skåpet skulle bytas. I gott samförstånd kostar vi på att roa oss båda med att konstatera att från både kundens och serviceteknikerns håll är Samsung fasligt intrasslade, likt djupet i Saurons rike

Rätten till rätt vård i rätt tid i rätt samhälle

Det var ett bra tag sedan jag klottrade i bloggen – nu är det iallafall dags.

Det kunde handla om Datalagringsdirektivet eller FRA för att påminna alla om vad vi inom Piratpartiet ropat om i ett antal år som tydligt kommer i dagen den här veckan och kryper in under huden var och en av oss nu när Edward tar till mod och drar ned brallorna på NSA – och många EU-politiker.

Det kunde handla om oljeläckaget som drabbar floder och bifloder i Amazonas och som framstår som en total omöjlig sanneringsuppgift, om inte befolkningen som rättmätigt lever sitt liv där nyttjar en del av sina giftpilar på korrupta politiker och naturresursroffare.

Det kunde handla om den demokratiska kris som skrämmer skiten ur vem som helst där marknadens girighet och fundamentalistiska primitiva yttringar tar strupgrepp på vårt kvarvarande ventilationssystem.

Nix, det handlar om hur vården borde få fungera för alla, alla utan undantag relaterat till betalningsförmåga eller rätten till ett värdigt liv hela vägen in i kaklet. Och för dem, inte minst, som jobbar livet ur sig och gör ett märkligt bra jobb för att några av de få lyckligt lottade som lyckas mejsla sig fram i kön ska nå prispallen. För det handlar tydligen om någon slags överlevnadstävling.

Så här börjar då min historia

Löpning är en viktig del i mitt liv och har varit det rätt länge. Numera går det inte riktigt lika fort som förr och ambitionen är inte längre att träna hårt och extremt. Idag är det bara så gutt att ta på sig skorna utanför dörren och ta en längre lugn tur för att njuta sig genom natur och Skånskt centraleuropeiskt landskap. Jag tror inte att jag vårdar min kropp lika stilfullt som kostymnissarna på Stureplan utan det blir mer brutalt testande av vad den går för och naturligtvis tar det ut sin rätt. Dags för 64-årsservice.

Jag började få känningar i knät, inte på samma sätt som när menisken flisades 2001, men jag blev nästan säker på att smärtorna var relaterade till behovet av en ny renovering av prylarna i knät.

Jag startade en löprunda i mars som slutade efter ett antal hundra meter, då gick det inte längre. Linkade lite besviken hem och satte mig på cykeln istället och trampade irriterat ut på en längre avreageringsrunda. Det blev mer cyklande innan jag återupptog kortare löprundor under tveksamhet medveten om att jag nog måste ta tu med eländet om jag ska återfå sinnesro. Först tänkte jag nog att det här tar tid och får jag det fixat innan jag dör undan av andra orsaker? I samma ögonblick slog det mig att jag förlängde min privatvårdsförsäkring jag hade som anställd på AstraZeneca (som en gång hade det bästa för patienten som mål, men…). Dags att utnyttja den förstås.

Så här funkar den: Kostar ca 4000 kr per år under förutsättning att jag har en specialistvårdsremiss från primärvåden (om jag i min ålder mm vill slippa remiss kostar den ca 12000, Sic!).

Före Efter
IMG_001 IMG_003

Så här blev gången: Torsdag 11 april går jag till Vårdcentralen i byn. Vårdcentralen anser att de inte kan göra mer än direkt remittera till specialist. Dagen efter, fredag, hämtar jag remissen som jag skannar och direkt mejlar till Skandia. De ringer mig, onsdag tror jag det blev, och säger att försäkringen kickar in: var bor du? vart vill gå?. Fattar du? De frågar mig hur jag vill ha det! Första bästa tid som passade mig blev måndagen efter, 22 april. Jag träffar ortopeden på OrthoCenter Skåne som vrider och vänder på knät och tycker att som du lever måste vi fixa det här och att en MR måste göras. Jag skickar en remiss säger Håkan. I offentlig vård hade det väl tagit månader att hasas in i röret. Kallelsen till undersökning ramlar istället ned i brevlådan några dagar senare och 14 maj var det fixat. Röntgenläkaren gör sitt och meddelar Håkan som kallar mig till återbesök 23 maj. Vi sitter ned och tittar på bilderna tillsammans och kommer fram till att det finns defekter som kan rättas till, men naturligtvis ingen garanti för att jag blir 25 igen. Vi går in till operationkoordinatorn: hon säger, kan du på torsdag. Hoppsan, redan nästa vecka. PK och jag ska till Spanien 1 juni så op-koordinatorn och jag kommer fram till att vänta till efter resan. När kan du då, frågar hon. Va, hon undrar när jag vill få det gjort. Jag tycker att 12 juni passar bra. Och idag är det alltså gjort, och känns alldeles utmärkt. Bortsett från att jag glömde nyckeln hemma när jag åkte iväg med bussen tidigt imorse och fick lägga mig och sova i solen i trädgården en dryg timma innan PK kom hem.

Två månader – totalt

11 apr 22 apr 14 maj 23 30 maj 12 jun
Vårdcentralen Ortoped MR Återbesök Tänkt op Op

Så, varför kan inte denna typ av fantastisk vård komma alla till del? Kanske för att ekonomer, affärsmässiga lösningar och fabrikstänkande genomsyrar eländet i den ”moderna” politik där alla ska tjäna på till och med om barn ska få lära sig läsa. I detta läge har försäkringen redan betalt sig!

Hur tänkte de här?

Vad har du för skor, frågade Oskar. Vad du än köper kommer att vara betydligt bättre än de du har nu blev domen som föll fyra dagar in på min 8-dagarssejour med Kajsa i Åre. Mina gamla Warp snowboard-boots som jag köpte redan väl begagnade på jobbets Torget för ca sju år sedan för någonstans runt 100 kronor har nu svettats med mig några år genom min relativt sett framgångsrika nyutveckling på bräda. Så kul att det bara funkar att ta upp och utvecklas på något som kräver en sådan omställning som snowboard när jag började närma mig 60.

Okej, ska jag investeras i bättre skor så ska jag kanske inte göra det sista dagen utan just när jag behöver dem som bäst. Kajsa och jag tog en tur genom Åre by på vägen tillbaka till Björnänge efter dagens framgångar för att se vad byn bjöd i utbud av rimligt prisvärda skor. Så hamnade vi på Hollywood. Enastående hjälp och råd för att hitta rätt skor, dessutom erbjöd butiken rea, vilken inte ska föraktas.

Så hamnar jag framför denna skapelse! Hur i helskotta är hon klädd mitt i vintern mitt i skullcandysnowboardutbudet? Jag frågar lite insinuerande om hon inte är lite tunnklädd för vintersport. Först tror han nog att jag bara skämtade när jag i själva verket presenterade en allvarlig anklagelse mot stereotypt betraktande av vad tjejer slentrianmässigt används till. Strax greppade han min attack och sen var det inte mycket mer sagt om det. Men va fan, vad håller dessa killar på med? Ska man göra reklam för hörlurar i en skidsportbutik kanske inte avklädd silikon bäst för fram produktens egenskaper. Varför är det så att flickor exponeras enbart för sina yttre karakteristika i det ena sammanhanget efter det andra där det inte alls konceptuellt passar in? Paraplyfilckor inför speedwaystarten, lättklädda brudar på MX-podiet, naturligtvis franskt uppiffade damer på varje tröjseremoni i Tour de France, lättklädda Monsterbrudar som delar ut blasket, … listan kan göras lång.

Visst, jag köper det, kalla mig åldrad moralist. Men faktum kvarstår. Hur kommer det sig att just killar tycker det är helt okej att använda flickors könsattribut till det mesta utan sanktion? Är det bara porr i huvudet på oss primitiva manliga varelser, eller?

Grabbarna i MFF bjuder på minst sagt ifrågasatt födelsedagstårta med en naken tjej på. Svenska skidförbundet kickar ut Kevin Bäckström ur landslaget för att han inte fixar det där med att vara en förebild. Och då landar tanken i Hollywoodbutiken igen. Hör snowboard/skidsport och nakna brudar ihop (även om just detta handlar om hörlurar)? 

Screenshot_2013-03-10-20-54-57Kan det vara så att det som Sydsvenskan skriver har bäring på varför unga män ser på kvinnor som de gör? Är de helt enkelt obildade och aldrig fått lära sig se sig själva i ett större sammanhang där värderingar och empati är rätt schysta drivkrafter.

Hjärnans oändlighet

Vi har utrustats med ett verktyg som kan ta oss långt in i det okända och utforska olika vägar till vad som ibland betraktas som sanningen men lika ofta som ett uttryck för en position för vad vi helt enkelt tror oss veta just nu. Det väsentliga är kanske inte alltid var vi hamnar utan just det att vi funderar, utrönar och tillåter oss att granska olika kombinationer i den informationsmängd vi samlar på oss och hela tiden låter växa. För det krävs som sagt att vi tar oss ut på möjliga och omöjliga resor.

Den övertygelse som växer fram ur det egna mångfasetterade betraktelsesättet blir på så sätt en stark drivkraft för egen utveckling, i alternativa sammanhang. Om du istället väljer att enbart låta dig ledas av den övertygelse någon annan förmedlar stannar du kanske upp – inte alls omöjligt att det blir i ett tillfredsställelsens skimmer – men inte på dina egna villkor. Är det verkligen så enkelt? Kanske det: läs boken Kort om humanism av Stephen Law och tugga på de köttben han slänger till dig så får du se vilken typ av mättnadskänsla som växer fram.

Sådan är humanismen – den fritt tänkandets lön

Den världsbild som ligger till grund för humanistens syn är den fria tanken sprungen ur förnuft och vetenskap i kombination med en övertygelse om etiska värden och det personliga ansvaret att göra moraliska överväganden. Den världsbilden hamnar ibland i konflikt med mer traditionella företeelser samtidigt som den inte sällan förenar oss med dem, vilket gör oss alla till humanister. Einstein brottades med begreppet entanglement som han inte fann en strikt vetenskaplig förklaring till. Idag letar vi ihärdigt efter det som hjälper oss att förklara mörk energi som tycks dölja obegripliga samtidiga skeenden och relationer i nära och avlägsna delar i universum. Som sagt, mycket är och kanske förblir obegripligt – kanske finner vi svaren allteftersom vi borrar vidare. Det enkla svaret finns hur som helst inte och att rationalisera det till en allsmäktig gud förefaller grundat i en ofärdig tankegång.

Vad är det som krävs för att komma vidare? Yttrandefrihet och integritet i total öppenhet. Hur låter det? De är i alla fall bra redskap för att öppna nya vägar för frihet och otvunget agerande. De hjälper oss att komma ur den instängdhet som präglar totalitära regimer och dogmatiska religiösa styren.

I put myself on fire if I find a spark

Frida Hyvönen beskriver i Terribly Dark hur hon längtar att komma ur instängdheten och att få se solen. Jag läser ut citatet ovan så här: leta efter gnistorna som tänder alla eldar inom dig.

Behöver du redskap för att ta dig ut ur eller vidare till, pröva så  Kort om humanism.

Påståendet att det bara är religionen som kan få oss att tänka kring de stora frågorna är inte bara felaktigt, det får också en ironisk innebörd när det saluförs av religioner som har en lång och ibland våldsam tradition av att kuva det fria tänkandet. S Law

Hypokriternas marknad

Vilket hyckleri. Arbetare i Bangladesh påstås ha utsatts för hot, slag och knuffar. Nike och Adidas svarar att de ”ser mycket allvarligt på anklagelserna” och att de ska utreda dem. Puma låter meddela att de inte har kännedom om annat än olagligt övertidsarbete.

Sen när är det obekant för någon att arbetarna i Bangladesh utnyttjas? Girigheten tror tydligen att man kan fortsätta gömma sig bakom bindel för ögonen och snygga CSR-dokument.

Fast, vi är ju vad vi själva köper, och jag är inte alltid medvetet god.

Uppdatering 6 mars:, Det är knappt så jag hinner hosta klart mellan varven – FOI, verkande i en demokratisk nation som tydligt uttalar avsky för diktaturer har i hemlighet, med regeringens insyn och goda minne, arbetat under projektnamnet Simoom för att hjälpa Saudiarabien, av alla länder, med att bygga en avancerad vapenfabrik. Vilken start på en ny dag.

Tillbaka till tekniklösa samhället?

I den fria världen är allt möjligt. I precis lika hög grad som i den värld som vi betraktar som ofri och hårt reglerad. Så vad är då skillnaden. Jo, en massa ord och föreställningar om vem som är den som har rätt och tar på sig rätten att betrakta vad frihet är.

Möjligtvis blev många förvånade när goda hackare nyligen upptäckte en regerigstrojan som planterats av tyska myndigheter. Det var kanske inte direkt meningen att det skulle komma i dagen men nu finns det dessbättre de som anser att frihet också kräver öppenhet och transparens. Tyska regeringen är inte den enda som tillämpar tekniken för målstyrd såväl som katastrofalt vidlyftig övervakning av kreti och pleti. Varför då förvånas.

Så kommer WJS över ett antal dokument och beskriver en övervakningskatalog som blottar den fria världens intresse av att borra sig djupt in under skinnet på vanliga hederliga medborgare. Övervakningsindustrin vill nog helst inte leva i strålkastarljus. Deras affärer tjänar nog inte på att de själva exponeras eller granskas. De säger lättsinnigt att vi kränger bara till de som har goda uppsåt. Vem har då mest gott uppsåt? Kinas demokratibegränsande eller USAs homelandnoja.

Kontentan är i sin enkelhet den att ett stort antal verktyg finns tillhands för massiv övervakning och granskning av allt och alla. Och verktygen hamnar i allt högre utsträckning i alla myndigheters händer.

”Den som står i skuld är icke fri” sa Göran Persson. Det börjar bli dags att uppdatera: ”Du är inte längre fri”.

Tomma intet

Jag läser just nu om alternativ medicin, homeopati, mm. Det slår mig att motiveringar som homeopater tillämpar förefaller som ett omvänt aktuellt Nobelpris. Det är ju så att universums expansion är observerad men inte funnit sin förklarande teori ännu. Hur är det då med homeopati-hokus-pokuset? Här figurerar obskyra teorier men observationer i vetenskaplig mening saknas.

Kanske det bästa med den homeopatiska medicinen är att du med all säkerhet inte utsätter dig för annat än det som naturligt förekommer i vattnet som används för potentiering genom oändlig utspädning.

Man skulle enkelt kunna uttrycka det så här: mörk materia i kontrast till mörka krafter.

Dubbelfel

Visst påverkar personliga ställningstaganden och övertygelser hur jag utför mitt arbete. Under alla mina verksamma år har det förekommit situationer där min specifika kunskap, kompetens och till och med min övertygelse om vad som är möjligt och rätt påverkat diskussion i mötet med kollegor, i mötesrum och i beslutsprocesserna. Allt detta är jag övertygad om är av godo för att driva utveckling. Men det kan också fungera som ett filter för att styra in ansatser i en ordnad fåra som bäst gagnar den politiska ordningen eller beskrivna verksamhetspolicyn. Med gott omdöme är allt väl, men hur ofta kontrollerar omdömet egot?

Enstaka gånger har jag köpt Aluma för intressant läsning, och för den goda saken. Nu blir jag mer tveksam och undrar vad det är jag egentligen stöder om jag köper ett exemplar av Aluma. Johan Ericson är ny som vice vd och ansvarig utgivare för Aluma. Han har sin fot i Livets ord och menar att hans personliga tro inte skulle påverka innehållet: pyttsan, det är sådant man bara säger för att var politiskt korrekt i uttalande från sin position. Självklart kommer hans kristna perspektiv, religiösa övertygelse och sektförsjunkenhet att påverka hur artiklar formas som beskriver kontroversiella frågor (som tex han säkert skulle gjort om han varit på plats inför temanumret om abort).

Undrar om detta kommer att bli bra för Aluma och de som bäst tjänar på tidningens existens?