Polisen och åklagaren skyddar pöbeln med stöd av lagen

Ni kanske minns att vår brevlåda sprängdes strax före nyår förra året. Efter en utdragen polisutredning med förhör av skyldiga (ja just det säkrat skyldiga) har förundersökningen nu lagts ned därför att de förhörda skyller på varandra. Polisen kan alltså inte peka ut ”den skyldige”.

Efter mitt överklagande har nu åklagaren i Malmö konfirmerat polisens nedläggningsbeslut.

Alltså 1: vi är rättslösa för att pöbeln rycker på axlarna.

Alltså 2: tydligen måste man lösa till synes självklara rättsproblem själv och på sitt eget sätt.

Fortsättning följer.

Sunt tävlande mot skoningslöst maktutövande

Vi ser just nu en generation som tävlar genom att visa sitt ego och sin förmåga för att bla imponera på andra. En paradoxal kontrast kan tyckas, men de visar också upp ytterligare en sida som får mig att rysa av vällust. I öppen samverkan visar de en självklar vilja att lösa komplexa och komplicerade problem tillsammans. Där någon snubblar och inte kommer längre finns alltid någon som träder in med stöd, svaret eller viljan att ta vid. Så går utveckling vidare när olika kompetenser kompletterar varandra i gemensamt strävande att fixa det mest omöjliga. Internet är fantastiskt som gör detta möjligt – och som främjar demokratisk utveckling genom informationsdelning.

Detta skiljer sig avsevärt från det tävlande som tex musikbranchen eller företrädare för musikindustrin visar upp. Här handlar det mer om att visa upp sin makt och utöva makten för att trycka tillbaka oliktänkandet eller det som rubbar deras rent kommersiella intressen. Man har självklart rätt att hävda sina intressen men ”gömmer sig” bakom lagen eller till och med skruvar på den för att den ska passa. Deras lobbyister har hjälpt till och gjort sitt för att visa vem som är starkast, inte vem som är bäst. Dessa okunniga bakåtsträvare tror mer om sig än de har förmåga till och saknar viljan att driva utveckling för sakens egen skull.

Jag undrar ofta och ängsligt hur det kan komma sig att vi inte jublar mer över vad teknologin kan åstadkomma. Sverige har länge varit en öppen och fri nation som uppmuntrat oss alla att pröva var gränsen går för vad som är möjligt. Vi kan visa upp många exempel där vi visat vägen och tagit ledningen i tävlandet om vad teknologin kan göra för demokratisk utveckling och mänsklighetens bästa – nu bor jag ju i Skåne och där är världen lite större, men ändå =)

Nu tar maktens företrädare mer och mer över arenan och det vi skräckslaget skådar är hur alla våra smarta nyskapare ska tvingas till underkastelse och lydnad. Eller som Johan Larsson formulerade det i Internetworld: ”Ja, vad säger man? Nästa Google lär ju inte komma från Sverige de närmaste åren. Det har Stockholms tingsrätt sett till.

Att välja mellan stort och smått

Bilderna från matchen utanför tennishallen i Malmö fick mig att reflektera.

Det kan förefalla en aning irrationellt att jämföra brott men ibland är det faktiskt svårt att låta bli. Jag har själv stått på barrikaderna och vet hur känslor och vilja kan driva fram beteende på ytterlighetens gräns när man tror intensivt på något. Men sakfrågan gagnas sällan när gränsen överskrids. Som tex när antidemokraterna maskerar sig, klättrar upp polisbussens tak för att besinningslöst sparka sönder ljusrampen. eller fullständigt ogenerat lossa kanonader med gatsten mot bilrutorna. Allt medan polisen sitter ”lugnt” bakom stängda dörrar och uppvevade rutor och ser på. Man får liksom känslan av det nästan är tillåtet att vara hur kreativ som helst.

Men. Förivrar du dig en aning och kör 82 km/tim på en 70-väg, som jag gjorde för ett tag sedan, åker du hem med en skön bot på 2400 kr. Till saken hör att den gången var vägen rak, ingen bebyggelse och egentligen existerade inte många risker för andra.

Prioriteringen är åt helvete. Du kan bete dig hur tusan som helst och sätta demokratin ur spel utan att riskera påföljd, eller åtminstone utan större risk att åka dit.

Hur bibehålls respekten för lagar och regler, och för polisen och rättsväsendet i det ljuset? Jag är i alla fall inte imponerad.

100% manipulerad

Vad är 100%? Är det allt eller?

Jag sitter just nu i ett tredagarsmöte i Wilmington och hinner dricka och äta en del. I ett distraherat ögonblick börjar jag läsa nutrition facts på en juiceflaska från Tropicana. Så här står det, i USA där allt är så reglerat: 100% äkta (eller oblandad skulle man kunna översättapure med) apelsinjuice från koncentrat, dvs filtrerat vatten och koncentrat, och naturliga smakämnen definerat som ämnen som inte finns i äkta apelsinjuice.

Hur kan det bli 100% pure? På framsidan på etiketten står 100% vitamin C och 100% juice. Det blir mycket 100%, allt förmodligen för att jag ska tro att allt är äkta, oblandat och ger mig allt jag behöver.

Trial

En minut på trialhojen räckte. Trial väcker mer och mer intresse i Skåne och vi är på. Ida kom överens med Carl-Erik som kört mycket trial ett tillfälle att testa. Vi hängde med hans  son Frazze som är lite av en akrobat på cykeln till en vacker och utmanande  bokskog. Vi blev alltmer lyriska ju längre dagen gick och slutade dagen med beslutet att leta rätt på en begagnad cykel att dela.