Historia betraktade jag för det mesta som något onödigt under mina tidiga skolår. Det som har hänt spelar väl ingen roll, det är framåt som gäller, och det är jag för det mesta rätt bra på att se som primär drivkraft. Allteftersom tiden går blir de olika perspektiven i tillvaron alltmer relaterade till, just det, det som har hänt. Alltså, historia är naturligtvis mer eller mindre livsavgörande för generation efter generation. Då menar jag inte årtal, kungars, ”betydande” mäns, … historia. Utan det som lär mig hur framtiden ska gestalta sig: människors, befolkningars, miljöers, havens, himlens, växternas, djurens, … historia blir så, så betydelsefulla för att veta hur vi kan fortsätta leva oss in i framtiden.
Kanske var det de komplexa sambanden som lotsade mig in i medicinska forskningens värld där nyfikenheten först stillas efter att ha tittat in i vad andra funderat på, vad de lärt sig och hur de utformat sina försök eller efterforskningar i sökande efter vad det i kommande steg kan leda till. Att sedan i nästa steg sortera upp mina egna tankar och funderingar kring det okända och utveckla modeller och konkreta studier eller försök blir ett nytt nervpirrande äventyr. Forskning är utmanade på många sätt, men framför allt är det för det mesta en serie upprepade misstag och feltolkningar innan luckan bakom vilken högvinsten är dold öppnar sig. Vid sidan om vinsten ligger nästan alltid ett nytt igenslickat kuvert med en hint om något kanske obegripligt men oemotståndligt lockande – alltid ett större eller mindre paradis av ny kunskap. Man kan då gilla det man ser, eller ogilla det. Vilket spelar absolut ingen roll, det väsentliga är det jag lärt mig i betraktande av det nya, kanske tidigare okända. Forskning hjälper oss in i framtiden, men utan historiken blir resultaten osammanhängande kuriosa i ett flackande kalejdoskop.
Kreationisterna är säkert helt nöjda med den enkla synen på historik – någon har sagt hur det är, inget att fundera mer på eller nyfiket rota i. Men varför inte lyfta blicken och ställa sig några spännande frågor. Gör man det så blir plötsligt vårt kända universum större och äldre. Från en jord som är 10 000 år till ett oändligt multiuniversum där vi just nu ser vår yttre gräns ca 14 miljarder ljusår bort. Eller annorlunda uttryckt: just nu kan vi fastställa att vårt universum är riktigt riktigt gammalt när vi tittar tillbaka i tiden och får dessutom en framväxande bild av hur det förändras, vilket i sin tur talar om för oss vad som med viss sannolikhet kan komma att hända med den materia som format oss i ett förunderligt tillstånd.
Ett annat perspektiv på betydelsen av historik och kanske historia är hur betydande resultat också döljs för att beskriva en ”sanning” som negativt kan påverka ett egenintresse.
Roa dig gärna med detta som avslutning (kan du inte se vissa avsnitt kan du tex köpa en tjänst för några få kronor som kopplar upp dig på en lokal server, och voilà).
Lämna ett svar