… *** …
Min handstil är inte den som skapar de starkaste skrivna uttrycken eller intrycken, likväl är det handskrivna den del av de verktyg som är alltmer viktiga att hålla vid liv. Handstilen, det vill säga skrivandets mest fysiska uttryck, utsätts för ständig konkurrens från tangentbordet och färdigpaketerade typsnitt, där tangentbordet i alla dess former och konstruktioner tar ett allt fastare grepp.
Handens exklusiva muskelsamspel för precis finmotorik undermineras av ett för litet omfamnade av pennan, till exempel att ta anteckningar, skriva lappar och listor, fysiska brev eller vad helst som alstras med pennan i hand.
För att utmana min egen tynande förmåga har jag köpt mig en reservoarpenna. Syftet är förstås att bromsa den negativa konsekvensen av att inte använda handens välutvecklade muskulatur i tillräcklig omfattning. Steget ”tillbaka” till den klassiska reservoarpennan återuppväcker inte bara förmågor utan ett flertal starka känslor som följer av att hålla i en fin penna och i skrivandet där texten mjukt flyter över det blanka oskrivna bladet.