Vi startade strax sydväst om Ilstorp. Årets 30-decembervandring inleddes med ett par trevande steg på glashalt underlag. Men va fan, inget stoppar en mångårigt förankrad tradition, nej knuten vänskap, inte tradition. Jo förresten, närapå. Plötsligt stannar en Saab (jo de finns kvar) och en välvillig ornitolog vevar ned rutan och sliter nästan gruppen itu när han vänligt meddelar att en en hökuggla sitter och väntar vid Sjöbo. Carl-Axel sprattlar som ett barn men lite viftande med Gammeldansk distraherar alla och vandringen tar sin början. Det blev drygt 16 km idag.
Det är änna gött att glida över oändligt vackra Skåne: det spelar ingen roll om det regnar vatten eller sol, alltid en upplevelse så fort man lyfter blicken. Årets julklapp en upplevelse. Vad i glödheta…har någon äntligen upptäckt att det finns annat än prylar – då är det dags att också inse att man inte behöver köpa upplevelsen. Ta dina vänner på en dagsutflykt i Skåne så är du hemma.
Samtalen växlar mellan vetenskap, politik, familj, jobb (dessvärre), planer för framtiden, och plötsligt är vi framme vid sista delmålet. Dags att fördela julbordsresterna. Det blir ett antal snapsvisor och mitt bidrag blir västgötarapen Hôl i vägga. För er som tror att rapen har sitt ursprung i den amerikanska subkulturen, tar miste. Som mycket annat kommer mycket ur den västgötska myllan, så också rapen. Bengt och Eva, varsågoda och njut:
Två, två, två!
Järnvägsbommar, vinter å sommar.
Sköter och passar, det gör jag.
Men förra hösta, då feck ja lusta,
att fara te Vara på Barnens da.
Höl i vägga,
börra på, börra på.
Höl i vägga, större höl!
Mensta dränga tog största slägga
å drämde’n rätt uti skethusvägga.
Höl i vägga,
börra på, börra på.
Höl i vägga, större höl!
Referenser: Västgötablat, Västgötasånger
Bastu, Anettes paj och en kaffe rundar av dagen. Ännu ett historisk ögonblick att leva vidare på.
Lämna ett svar