Två hela dagars enduro, med likasinnade dottern

Ida och jag är hemma igen i Södra Sandby resp Silvåkra efter ett finfint enduroläger i Tibro 3-4 oktober.

Det blev en aning fixande efter sista enduroprovet och jag missade ”avslutningsseremonin” med diplomutdelning mm, men lyckades kasta mig över en matbit innan de bommade igen. Men Ida och jag hann iallafall byta några ord med Stefan så där i uppbrottets sista skälvande minut, mest för att tala om hur bra upplevelse vi haft.

Alla instruktörer visade på den färdighet och kompetens man kan förvänta sig i endurons Mecca, de är så otroligt imponerande. Det är härligt att bara vara i Tibro och att då dessutom få träffa och instrueras av alla blivande, nuvarande och före detta världsmästare, som är så genuint trevliga, kan bara bli en bra helg. Heder åt er alla för det, jag menar att ni behandlar oss som dansar hit och dit i spåret med respekt och som vilken gelik som helst i enduroterrängen.

Anders E gör ett speciellt intryck på mig. Han vinkar av mig och tittar mig rakt i ögonen och säger bra. Jag får personliga tips som gör att jag känner mig betydelsefull och jag stärks i tron att kunna besegra vilken svårighet som helst. Gött! Det är ett extra plus, och långt från bestraffningsmentaliteten man kan möta i andra sammanhang.

Ett stort tack till er alla för ett härligt träningsläger…och inte minst alla som fixade käket och såg till att det allmänt funkade i bakgrunden.

Och tack Ida för att vi fick göra detta tillsammans.