Äntligen snö

De sa imorse att det är snökaos i Skåne och att det var flera insnöade. Kaos, nja. Att många är insnöade här nere är ingen direkt nyhet, och har inte med nödvändighet med snö att göra. Ta Landskrona som ett exempel, där de som jag knappt vill nämna vid namn, Sverigedemokraterna – usch å fy, når runt 25%. Fifan, insnöade, en underdrift.

Snön är välkommen och det är minst sagt vackert. Dessutom bjuder det in till det som jag med flera längtat efter ett bra tag, vinteråka på heden. Borra hetsade aningens försiktigt men det räckte för att spendera en timma på fredagskvällen (medan PK jobbade natt – läs nu inte ut för mycket) för att kränga på spikdäcken och göra sig körklar inför lördagen. Det blev precis så bra som väntat och det blev en helt fantastisk dag på Revinge. Härligt med hårda nedlägg i svängarna och att få visa vissa av ungdomarna hur det går till i vinterenduron.

Idag var det bara så inbjudande. Det ymniga snöfallet över Skåne lockar inte bara till enduroupplevelser. Fram på eftermiddagen drog jag på springskorna och gav mig ut på en spontan och improviserad långrunda.

Det blev mycket pulsande i djup lös snö där ingen annan spårat – nästan lika mycket snömos som regeringens internet- och informationspolitik. För några ögonblick kändes det som jag var en pionjär på orörd mark. Naturen visade sin allra bästa sida och det var svårt att släppa fokuset på att bara ta till sig intrycken. Så därför stördes jag och mina cirklar rubbades när jag i ögonvrån såg att någon började närma sig bakom mig. Av någon anledning valde han att hänga på mig och mina spårval. Det blev helt uppenbart att han tog upp jakten. Hmmm, han var en välkittad löpare och verkade ung och vass. Låt oss se vad som händer. Jag la i en växel till och valde en avstickare mot en stigning som skulle bjuda motstånd i ospårad terräng. Jag måste erkänna att jag kände mig osäker på om gubbfan skulle mäkta med kampen. Ha, efter backen började förföljaren krokna och avståndet ökade alltmer och ”fyrhjulsdriften” som jag sparat till sista striden behövde aldrig kopplas in. Så var det med det.

Dags att återgå till att bara suga in naturen och det nyformade landskapet. Du kanske kan känna att du delar mina upplevelser när du sneglar på bilderna eller blir yr av den skakiga videon (den frös ett pa gånger men jag ids inte redigera den just nu).

Nu till pepparkaksbaket, släktens traditionella recept.