Kom igen Jacob – klona dig!

I oktober skrev Sydsvenskan en längre artikel om Jacob Holdt och hans fotoutställning på Louisiana (läs vad Per Lindström skriver mer om utställningen)

Nu är jag inte den som springer på konsthall eller till Louisiana titt som tätt för att suga upp konstens uttryck, men Jacob som person och det han ger uttryck för fångade definitivt mitt intresse. Dessutom är det konkret och jordnära med beskrivande fotografi, tillfredsställande för en enkel naturvetare som jag.

Precis när jag var på väg att ta på mig springkläderna för ett träningspass, dök Jacob upp plötsligt och lite oväntat. Kanske var det ett tecken (säger jag som inte har mycket till övers för mystisism och vidskepelse). Alltså, jag kollade med PK och vi konstaterade snabbt att det var sista utställningsdagen på Louisiana idag söndag. En snabbdusch senare var vi på väg in till Lund för att hämta Kajsa som lockades av en utlandsresa och därefter rullade vi vidare över vår Öresundsbro.

Det myllrade av bilar och folk men väl inne tycktes det som om alla människor diffunderat till acceptabel utspädningsgrad – eller så var det just det att atmosfären och hans fotografier drog till sig all nödvändig uppmärksamhet och koncentration.

Jacob har levt och fått ett avundsvärt liv. En konsekvent jasägande vagabond som utan rädsla sökt och träffat människors inre. Det ger i stunden enormt starkt intryck på mig. Genom att våga når han fram och träffar den godhet som alla människor trots allt har. Bakom hatet på ytan syns ingen ondska hos någon. Jacob ger sig tid att explorera detta och bli vän med alla tänkbara amerikanska yttringar. Han har dessutom fått förmågan att också kunna beskriva det för oss andra. Det är väl det som är det avundsvärda, att han på sin resa ger oss en ny möjlighet att förstå alla männsikors rätt, något som defintivt inte förefaller uppenbart för alla som med sin okunskap gömmer sig bakom sin rädsla för det okända och uttrycker obegriplig främlingsfientlighet.

Vi behöver fler av dig Jacob, som missionerar om det goda på det sätt som du gör i egenskap av den clergyman du till slut ändå blev.

Tack Jacob