1993 åkte PK och jag ned till Hedbergs i Lund för att köpa en ny bil. PK hade som vanligt gjort en noggrann undersökning och kommit fram till att Ford Fiesta då var den bästa och säkraste småbilen. Vi stegade in pekade på en vinröd och sa att den tar vi. Det var inte mycket snack och förhandling. Upp med kulorna och sen hem. Det var faktiskt den första helt nya bil vi köpt genom åren.
Vi har levt med gamla fina Amazoner och ett par härliga Renault 4L, bilar som gett oss fullkomlig kontakt med verkligheten och den genuina upplevelse bilägandet kan medföra. Tiden har format om oss och vi har anpassat oss till bättre ekonomiska förutsättningar, och olater kanske man kan tillägga.
Änna nördigt kan tyckas, men Fiestan blev något av en familjemedlem. Den har funkat klanderfritt och bara gett oss glädje. Kajsa tog den till sitt hjärta som liten och betraktar den fortfarande som sin även om den aldrig formellt blev hennes. Oskar ärvde den som sin första bil och gav den många storstadsupplevelser innan den blev något av ett jordbruksredskap i Idas hägn.
Nåväl, allt har en ända och idag var det så dags. Vi skottade fram Fiestan, hade något av en vemodig avskedsröjning och körde därefter till skroten. Ida körde den hårt åtgångna familjemedlemmen och jag tog följe.
En märklig känsla att göra sig av med något som trots allt fungerar, men det kanske bara kan komma från nostalgiska gamla Amazonbrukare…
Lämna ett svar