Det gemensammas bästa undermineras

Om vi tänker oss en normalfördelningskurva som den norm som bäst beskriver fördelningen av arters variabliteter, då uttrycker mittpunkten på kurvan den plats där antalet individer med minst skillnader inom arten är som störst. Formen, utbredningen och höjden på kurvan kan förstås dynamiskt variera med artvariabiliteternas rörelser.

Jag förutsätter för diskussionens skull att vi som mänskliga varelser söker gemenskap för att ge kollektivet en styrka för artens överlevnad. Ett rimligt antagande är då att så många som möjligt av oss bör röra sig mot mitten på “normalfördelningskurvan”. Det vill säga bort från extremerna på ömse sidor om den centrala delen på kurvan. 

När jag översätter mitt tankeexperiment till nutidens politisk rörelser stämmer mitt hypotetiska resonemang enbart till del. Den extrema vänstern har definitivt normaliserats i viss utsträckning. Samtidigt har den extrema högern vunnit mark och dragit med sig både liberaler och liberal höger mot den extrema ytterlighetshögern. 

 

Skuggans hantlangare

Att kunna informera, att nå ut, att skapa tilltro och tillit, och att till slut nå acceptans. Det måste skapa tillfredsställelse i kommunal förvaltning.

Hur löser man det då i flertalet kommuner? Med en uppsjö kommunikatörer!

Om man överlämnar ansvaret till en kader kommunikatörer som blir filtret mot kommuninnevånarna, är inte då risken att man tappar den direkta länken till kommunens expertis och ansvariga på tjänstemannanivå och till de ytterst politiskt ansvariga. Enligt min mening en retorisk fråga.

En god kommunikatör är en stor tillgång för att skapa tydlighet och förståelse i komplexa frågor. I kontrast finns uppdraget att begränsa till det man väljer att offentliggöra eller kanske till och med tillrättalägga för att dölja.

Hur vet vi då att vi som kommuninnevånare leds rätt och inte förs bakom ljuset?

Malmö stad har 170 kommunikatörer i sin organisation. Vad är skälet till det stora antalet, men framför allt vilken är nyttan? När vi tittar in i de granskningar som gjorts är det i allra högsta grad oklart om merparten av kommunikatörerna tillför mervärde och nytta för kommunens medborgare.

När det överdimensionerade propagandamaskineriet – som jag ser det – produktionssats med alla lydiga soldater framstår det tydligt och klart för mig varför till exempel kommunal äldreomsorg haltar. Och samtidigt förståeligt varför det behövs en lydig kommunikatör: ska berättelsen om kommunens brister och undermåliga åtgärder för exempelvis äldre och utsatta kunna bäras, görs det bäst av någon som inte bär ansvaret.

Vilse

Vi stänger våra kärnkraftverk för att istället bränna olja i Karlshamn. I Skåne får vi nöjet att betala dyrt för skitig el, och importerad skitig el. El som regeringen glömt är en nationell resurs som rimligtvis bör distribueras i ett nationellt balanserat nät. Så jag fortsätter irra på irrationellitetens väg och låtsas samspela genom att dra ut kontakten till dammsugaren …

Poker är ett hederligare spel

Vi kan garantera att vi gör allt vi kan … Presschefen på AstraZeneca upprepar sitt svar på frågor som är riktade mot förklarande detaljer avseende produktion och leverans av vaccin.

Politiker kritiseras ofta för deras friserade och tillrättalagda svar som döljer “något” och där de bluddrar bort allt för att distansera från det konkreta. Det stora bolaget tar sig minst sagt arrogant på sig samma attityd. Skillnaden är att näringslivet ofta är de som attackerar politikerna för att de inte dansar efter deras pipa.

Men det är ju ett komplicerat uppdrag att dupera sin omgivning så det finns säkert goda skäl till att en presschef på AZ tjänar runt tre gånger så mycket som en riksdagspolitiker.

Lögnen är inte alltid enbart ett kallt Trump-ljugande. Det kan också vara att göra sanningen så osynlig som möjligt. Oavsett om det gäller EU-AZ-fighten eller fulspelet Botkyrkas politiker visar avseende soptippsbranden.

Tillit till vetenskapen – ett överlevnadsargument

Jag noterade en kommentar till ett inlägg där jag speciellt fick upp ögonen för: att vetenskapen naturligtvis måste ifrågasättas. Vid närmare betraktande tolkade jag det i första hand som ett uttryck för – ja kanske – förakt för den samlade kunskapen och förståelsen som växer ur träget vetenskapligt arbete.

Saken är den att forskning och vetenskapligt arbete till sin natur bygger på att frågor ställs, antaganden och hypoteser formas, och ett metodiskt arbete tar vid där syftet är att söka svar på frågor och hela tiden själv ifrågasätta resultatens hållbarhet.

Till det kommer att de världsomspännande vetenskapliga samfunden kritiskt granskar och kontinuerligt ifrågasätter enskilda och samlade resultat och rapporter. Man kan möjligen tillägga att kunskapen växer om även kritiken är saklig och vetenskapligt förankrad.

Så nog ifrågasätts forskning, forskningens kvalitet och det vetenskapliga arbetssättet, minst sagt.

Det ska särskiljas noga från att inte tro på vetenskapen därför att den inte stämmer med den egna åsikten och uppfattningen. Ytligt och dåligt underbyggt kritiskt agerande leder till den förnekelse som formar förakt för kunskap och vetande. Vi ser det i sin mest fasansfulla skepnad när den över alla gränser notoriske lögnaren Trump som aldrig ens läst baksidan på en bok producerar lögner på löpande band. Lögner som förblindar sin lättledda skock som alltså väljer att tro på diktatoriska upprepningar hellre än att själv försöka förstå.

Science is da shit.

Det är inte utan än att jag känner en stor stolthet idag över våra mänskliga gärningar (och det är dessvärre inte alltför ofta man kan tillåta sig det).

För ca ett år sedan började en dödlig farsot ta greppet om oss. På mindre än ett år tar modern vetenskap och välrustad forskning fram, inte bara ett, utan fler, vacciner. Dessutom visar EU sin kraft: gemensam delning och samordnad samtidig vaccination.
Och supercoolt, en ny typ av vaccin. mRNA-vaccin, en anpassningsbar modern utbildningsresurs för våra proteinfabriker.

Den här artikeln “The COVID-19 Manhattan Project.” av Ed Yong kan hjälpa den sökande att förstå tjusningen med god vetenskaplig ordning men också farorna med epistemologiska överträdelser.

Rovet fäller sina byten och tuggar på

Det är en fantastisk tid just nu.Ett intressant skådespel på himlavalvet som förhoppningsvis kan ses framåt skymningen idag eftersom moln och gråväder tycks lätta. Jupiter och Saturnus förefaller nära varandra. Annars är fuktig luft, kanske lite regn och några få grader plus den absolut bästa tiden för löprundor.

Starka insatser av ett kollektiv (nästan likt en svärm) har resulterat i ett antal framforskade vaccin mot en dödlig världsomspännande pandemi. Förvisso: största delen av finansieringen för framtagande av vaccin kommer från skatteintäkter medan privata investerare och forskningsinstitutioner säkrar sin avans. Kanske inte ett helt perfekt delningsansvar. Men altruism och business är knepiga legobitar att få att gå ihop.

Samtidigt

Professor Tapio Salonen analyserar SCB:s siffror avseende den ökande barnfattigdomen i Sveriges många kommuners utsatta områden:

 “… om att de ökade skillnaderna och att de invanda offentliga systemens förmåga att hjälpa och buffra och fungera som fattigdomsbekämpare har minskat över tid … “.

Engelska skolan köps ut från börsen och riskkapitalistbolaget TA Assoc kammar hem miljarder.

Det virtuellt korta avståndet mellan Saturnus och Jupiter är i realiteten ett mycket stort avstånd. Precis som skillnaden mellan fattig och rik i vårt till synes rättvisa samhälle. Statliga välfärdssystem urholkas. Rovet fäller sina byten och tuggar på.

Busch o fy!

Jag hörde en anställd på ett äldreboende i Skaraborg intervjuas på nyheterna för en stund sedan. Pulsen steg och jag tappade nästan ratten. Vad sa han.

Jag är fullt frisk och tror inte på att spruta in något i en frisk kropp.

Fullt frisk? Uppenbarligen inte eftersom någon form rubbning i normala hjärnfunktioner drabbat honom. Dessutom pekar det på problemet med dåligt utbildad (eller outbildad/obildad) arbetskraft i den så viktiga äldrevården.

Alltså, han avser inte att vaccinera sig. Hör och häpna. Om det inte vore för resursbristen är det enkla beskedet: vaccinera dig så snart det går eller så är dörren där. Eller förresten, sparka ut förnekarna ändå.

Tänk att det fortfarande, i en civiliserad tid och i ett något så när civiliserat samhälle, går omkring människor som helt tillåter sig att fjärma sig från forskning och beprövad, evidensbaserad vetenskap. För att istället lyssna på kvackare, konspirationsteoretiker och de som väljer ovetenskapligt stöd för sitt faktaförnekande och dogmatiska kommunikation. Att okritiskt förledas av starka röster är en oacceptabel mänsklig svaghet.

Tro

Vi halkade in i en diskussion hur den religiösa tron styr tveksamma (ofta fundamentalistiska) handlingar.

Tro, det gör man i kyrkan, har vi alltid brukat säga här hemma när någon säger “jag tror det”. Det har förblivit ett talesätt som relaterar till det pliktskyldiga i att bekänna sig till en tro, en religiös tro. Nej så ser vi det inte. Snarare har vi distanserat oss från den religösa tron och använt talesättet som ett sätt att raljera över den begränsning som den religiösa tron ger upphov till. 

Tro. Jag tror på vetenskapen. Det nyfikna sökandet efter det vi ännu inte fått bekräftat. Och det som på bästa sätt bekräftar det vi idag skulle kunna kalla den rådande “sanningen”, den evidensbaserade kunskapen. En mer kognitiv tro. Vad kan vara vackrare än att hela tiden få uppleva tillblivelsen av något nytt. Något som förändrar vår syn på tingens ordning eller som ställer nya hjälpmedel till vårt förfogande. Det är det som ger livet mening.

Tiden står inte stilla. Varje givet ögonblick uppenbarar något nytt som det är spännande att bli del av. Som prövar tanke och synsätt och förflyttar oss till, oftast, en bättre plats, om man är beredd att vara öppen. Alternativet är att backa, stå kvar och vifta med uråldriga skrifter som talar om hur det alltid ska vara. Hur mänskligt begåvat är det att förlita sig till överheten, makten, den gudomliga makten och kanske bli en slav under uråldriga dogmer.

Det öppna, vidsynta, inlyssnande, analyserande, lärande, integrerande och hänsynstagande förhållningssättet ifrågasätter dogmer och samlar oliktänkandet till ett gemensamt nytt.