Vilse

Vi stänger våra kärnkraftverk för att istället bränna olja i Karlshamn. I Skåne får vi nöjet att betala dyrt för skitig el, och importerad skitig el. El som regeringen glömt är en nationell resurs som rimligtvis bör distribueras i ett nationellt balanserat nät. Så jag fortsätter irra på irrationellitetens väg och låtsas samspela genom att dra ut kontakten till dammsugaren …

Poker är ett hederligare spel

Vi kan garantera att vi gör allt vi kan … Presschefen på AstraZeneca upprepar sitt svar på frågor som är riktade mot förklarande detaljer avseende produktion och leverans av vaccin.

Politiker kritiseras ofta för deras friserade och tillrättalagda svar som döljer “något” och där de bluddrar bort allt för att distansera från det konkreta. Det stora bolaget tar sig minst sagt arrogant på sig samma attityd. Skillnaden är att näringslivet ofta är de som attackerar politikerna för att de inte dansar efter deras pipa.

Men det är ju ett komplicerat uppdrag att dupera sin omgivning så det finns säkert goda skäl till att en presschef på AZ tjänar runt tre gånger så mycket som en riksdagspolitiker.

Lögnen är inte alltid enbart ett kallt Trump-ljugande. Det kan också vara att göra sanningen så osynlig som möjligt. Oavsett om det gäller EU-AZ-fighten eller fulspelet Botkyrkas politiker visar avseende soptippsbranden.

Tillit till vetenskapen – ett överlevnadsargument

Jag noterade en kommentar till ett inlägg där jag speciellt fick upp ögonen för: att vetenskapen naturligtvis måste ifrågasättas. Vid närmare betraktande tolkade jag det i första hand som ett uttryck för – ja kanske – förakt för den samlade kunskapen och förståelsen som växer ur träget vetenskapligt arbete.

Saken är den att forskning och vetenskapligt arbete till sin natur bygger på att frågor ställs, antaganden och hypoteser formas, och ett metodiskt arbete tar vid där syftet är att söka svar på frågor och hela tiden själv ifrågasätta resultatens hållbarhet.

Till det kommer att de världsomspännande vetenskapliga samfunden kritiskt granskar och kontinuerligt ifrågasätter enskilda och samlade resultat och rapporter. Man kan möjligen tillägga att kunskapen växer om även kritiken är saklig och vetenskapligt förankrad.

Så nog ifrågasätts forskning, forskningens kvalitet och det vetenskapliga arbetssättet, minst sagt.

Det ska särskiljas noga från att inte tro på vetenskapen därför att den inte stämmer med den egna åsikten och uppfattningen. Ytligt och dåligt underbyggt kritiskt agerande leder till den förnekelse som formar förakt för kunskap och vetande. Vi ser det i sin mest fasansfulla skepnad när den över alla gränser notoriske lögnaren Trump som aldrig ens läst baksidan på en bok producerar lögner på löpande band. Lögner som förblindar sin lättledda skock som alltså väljer att tro på diktatoriska upprepningar hellre än att själv försöka förstå.

Science is da shit.

Det är inte utan än att jag känner en stor stolthet idag över våra mänskliga gärningar (och det är dessvärre inte alltför ofta man kan tillåta sig det).

För ca ett år sedan började en dödlig farsot ta greppet om oss. På mindre än ett år tar modern vetenskap och välrustad forskning fram, inte bara ett, utan fler, vacciner. Dessutom visar EU sin kraft: gemensam delning och samordnad samtidig vaccination.
Och supercoolt, en ny typ av vaccin. mRNA-vaccin, en anpassningsbar modern utbildningsresurs för våra proteinfabriker.

Den här artikeln “The COVID-19 Manhattan Project.” av Ed Yong kan hjälpa den sökande att förstå tjusningen med god vetenskaplig ordning men också farorna med epistemologiska överträdelser.

Rovet fäller sina byten och tuggar på

Det är en fantastisk tid just nu.Ett intressant skådespel på himlavalvet som förhoppningsvis kan ses framåt skymningen idag eftersom moln och gråväder tycks lätta. Jupiter och Saturnus förefaller nära varandra. Annars är fuktig luft, kanske lite regn och några få grader plus den absolut bästa tiden för löprundor.

Starka insatser av ett kollektiv (nästan likt en svärm) har resulterat i ett antal framforskade vaccin mot en dödlig världsomspännande pandemi. Förvisso: största delen av finansieringen för framtagande av vaccin kommer från skatteintäkter medan privata investerare och forskningsinstitutioner säkrar sin avans. Kanske inte ett helt perfekt delningsansvar. Men altruism och business är knepiga legobitar att få att gå ihop.

Samtidigt

Professor Tapio Salonen analyserar SCB:s siffror avseende den ökande barnfattigdomen i Sveriges många kommuners utsatta områden:

 “… om att de ökade skillnaderna och att de invanda offentliga systemens förmåga att hjälpa och buffra och fungera som fattigdomsbekämpare har minskat över tid … “.

Engelska skolan köps ut från börsen och riskkapitalistbolaget TA Assoc kammar hem miljarder.

Det virtuellt korta avståndet mellan Saturnus och Jupiter är i realiteten ett mycket stort avstånd. Precis som skillnaden mellan fattig och rik i vårt till synes rättvisa samhälle. Statliga välfärdssystem urholkas. Rovet fäller sina byten och tuggar på.

Busch o fy!

Jag hörde en anställd på ett äldreboende i Skaraborg intervjuas på nyheterna för en stund sedan. Pulsen steg och jag tappade nästan ratten. Vad sa han.

Jag är fullt frisk och tror inte på att spruta in något i en frisk kropp.

Fullt frisk? Uppenbarligen inte eftersom någon form rubbning i normala hjärnfunktioner drabbat honom. Dessutom pekar det på problemet med dåligt utbildad (eller outbildad/obildad) arbetskraft i den så viktiga äldrevården.

Alltså, han avser inte att vaccinera sig. Hör och häpna. Om det inte vore för resursbristen är det enkla beskedet: vaccinera dig så snart det går eller så är dörren där. Eller förresten, sparka ut förnekarna ändå.

Tänk att det fortfarande, i en civiliserad tid och i ett något så när civiliserat samhälle, går omkring människor som helt tillåter sig att fjärma sig från forskning och beprövad, evidensbaserad vetenskap. För att istället lyssna på kvackare, konspirationsteoretiker och de som väljer ovetenskapligt stöd för sitt faktaförnekande och dogmatiska kommunikation. Att okritiskt förledas av starka röster är en oacceptabel mänsklig svaghet.

Tro

Vi halkade in i en diskussion hur den religiösa tron styr tveksamma (ofta fundamentalistiska) handlingar.

Tro, det gör man i kyrkan, har vi alltid brukat säga här hemma när någon säger “jag tror det”. Det har förblivit ett talesätt som relaterar till det pliktskyldiga i att bekänna sig till en tro, en religiös tro. Nej så ser vi det inte. Snarare har vi distanserat oss från den religösa tron och använt talesättet som ett sätt att raljera över den begränsning som den religiösa tron ger upphov till. 

Tro. Jag tror på vetenskapen. Det nyfikna sökandet efter det vi ännu inte fått bekräftat. Och det som på bästa sätt bekräftar det vi idag skulle kunna kalla den rådande “sanningen”, den evidensbaserade kunskapen. En mer kognitiv tro. Vad kan vara vackrare än att hela tiden få uppleva tillblivelsen av något nytt. Något som förändrar vår syn på tingens ordning eller som ställer nya hjälpmedel till vårt förfogande. Det är det som ger livet mening.

Tiden står inte stilla. Varje givet ögonblick uppenbarar något nytt som det är spännande att bli del av. Som prövar tanke och synsätt och förflyttar oss till, oftast, en bättre plats, om man är beredd att vara öppen. Alternativet är att backa, stå kvar och vifta med uråldriga skrifter som talar om hur det alltid ska vara. Hur mänskligt begåvat är det att förlita sig till överheten, makten, den gudomliga makten och kanske bli en slav under uråldriga dogmer.

Det öppna, vidsynta, inlyssnande, analyserande, lärande, integrerande och hänsynstagande förhållningssättet ifrågasätter dogmer och samlar oliktänkandet till ett gemensamt nytt.

Labyrinten där lobbyister nog är bäst på att navigera

Amelia är EU-parlamentets yngsta medlem. Hon ger inte direkt intryck av att vara en rookie på plats i överstatlighetens korridorer. Det är precis det vi behöver för våra två mandat i parlamentet: Christian och nu också Amelia på plats för att bygga erfarenhet och bereda marken för fler Pirater efter 2014.

Undrar om de tar intryck av det som skrivs på klotterplanket tro? Parlamentariet i Bryssels kolossala komplex är imponerande samtidigt som det med all säkerhet är väl tillrättalagt för att framställa en positiv bild av övningarna med gurkor och snus.

Kameror och övervakning överallt, men inte lika illa som i Orwells London. Skylten med ett överstruket öga, betyder det att parken innanför inte är kameraövervakad?

Jag stöder EU-projektet, men det behöver demokratiseras internt ett antal led till. Jag måste ge projektet mitt stöd eftersom jag anser att man ska pröva allt som främjar bred demokratisk utveckling och minskar allvarliga konflikter – sedan är det bara att justera det som inte visar sig så framgångsrikt. Det var bra att få skaffa sig en ögonblicksbild på plats:

Mörk energi: Vi letar ihärdigt efter förklaringen bortom det begripliga i universum.

Mörk energi: Vi söker ständigt efter förklaring till skeendena i EUs korridorer – jag vill förstå det på plats.

Det var så jag motiverade mitt intresse för att deltaga i Piratpartiets invitation till ett besök i Bryssel.

Vi blev en rätt blandad grupp som tog oss till Bryssel för två dagars besök, Piratpartister plus några som ännu inte gjort det valet men som uppenbarligen sympatiserar med vår syn på demokratisträvandet. Jag lämnar detaljerna och konstaterar helt enkelt att vi har en bra representation där nere. Med tanke på omfattningen och komplexiteten i hanteringen av frågor och problemställningar undrar jag ändå om inte den demokratiska processen i EU är ett strå vassare än i vår egen Riksdag.

Obehaget av att vara instängd

Jag skruvar på mig fåtöljen.

Klicka för en Youtube-trailer

Det är bara ett par utsträckta händer framför ett huvud som sticker ut ur det trånga hålet djupt där nere i underjorden. Mödosamt jobbar han sig genom mynningen som ser trängre ut än hans eget omfång. Jag får en bild framför mig om det där att en mus tar sig genom en 3 millimeters springa. Det är knappt det går men genom ska han och verkar obegripligt upprymd när han vecklar ut sig i det trånga utrymmet. Det är med skräckblandad förtjusning jag tar till mig detta och några andra sekvenser i filmen.

Jag förstår varför de ägnar sig åt speleologi men det är så fjärran från vad jag skulle kunna göra av det enkla skälet att trånga utrymmen inte riktigt fått plats i mitt register av förmågor att rationellt hantera.

Kajsa uppmärksammade mig på Banff Mountain Film Festival World Tour 2011 som för första gången kom till Malmö. Vad blir då slutsatsen av den här 4-oktober-kvällen? Tja, det finns en hel del man kan ägna sig åt (alltså inte bara fara fram på endurohojen i skogen) och ett antal utmaningar att ta sig an, på rimlig nivå kanske är värt att tillägga.

PS. Instängdhetens fasor som lockas fram längs grotturen påminner om den trångsynthet som jag möter i xenofobiska hjärnor.