Kristina Sky dök för ett bra tag sedan upp i mina lurar. Jag har sprungit många lätta mil med stöd av hennes sköna DJ-ande i öronen. Men, mina barn rynkar på näsan när jag skruvar upp dunket i dansmusiken och ser inte direkt imponerade ut, men vad gör det så länge det rytmiskt rycker i det gamla gubbaskrället.
Så ägnar Kobra ett helt program åt DJ-andet och hur det framgångsrikt tar sig fram på bekostnad av den alltmer lidande musikbranschen. Ännu ett bevis på skivbolagens dödsryckningar, men vem sörjer det… Snarare är det väl så att vi betraktar en dino som inte ens försöker förstå att det är läge att flytta på sig när fildelningskometen slår ned. Som vi brukar säga hemma: -var sak har sin tid.
Axwell (varför har en internationell stor svensk en .co.uk-adress) blev en ny bekantskap för mig, hmmm. Kajsa visste väl vem det är. Det stör mig en aning eftersom det är den musik jag gillar och hon kanske inte håller den direkt högst. Jag får skylla på att jag ägnar för mycket tid åt att serva rullatorn. Hur som helst, nu har jag avverkat en del av Axwells produktion på Spotify och kan salig gå och lägga mig.
Uppdatering: Så dyker Tim Berg upp…