– Två glas vin tack.
– Vi säljer inget vin ikväll.
– Föreställningen har ingen paus så vi får inte sälja vin, det här är Sverige, så vi har bara öl.
– Jaha, jag förstår inte logiken i det, öl men inte vin.
– Det är det ingen som gör.
– Då tar jag två öl. Tack.
Igår var PK och jag och såg Killer Queen i Lisebergshallen. Biljetterna kom som en välkommen present från barnen i mars.
Ana och Oskar hade tänkt sig renovera sitt gamla slagbord i helgen så vi laddade bilen med lite verktyg och gjorde oss beredda för att socialisera (längtade efter det), gå på koncert/show (såg längtande fram efter det också) och att kavla upp ärmarna och kasta oss in i lagarbetet att få bort det gamla blödande underlaget på bordet (det kändes också entusiasmerande). Allt förlöpte naturligtvis väl i världens bästa familj.
Vi fixade till oss inför den egentliga anledning till Göteborgsbesöket och blev minst sagt vackra – flugan från Coclou gjorde 
mig stark, vacker och modig, se bara hur vällusten tog sig uttryck…
Koncerten var riktigt sjysst och laddad, synd bara att ljudet inte var det bästa.
Hur gick det med bordet? Jo, Anas och Oskars omtanke om gamla prylar kommer att göra det all rättvisa, utan tvekan. Nu ser vi fram mot en välkomponerad iransk middagsimprovisation runt matbordet inom en inte alltför avlägsen framtid.