Jag vill ingenting hellre än att att alla ska kunna göra det man bäst trivs med. Vandra i bokskogen och bara höra grönsångarens rena drill utan störande ljud, spåra med sin hund fritt över fälten, jaga duva på ärtodlingarna, rida fritt i naturen, spela golf, kanske bara sitta i sin trädgård och läsa Moralens landskap av Sam Harris och inte minst utöva motorsport.
I Skåne finns alla möjligheter.
Jag kan njuta lika intensivt av friden i skogen som av ett hårt enduropass på Revingehed, eller några cross-heat på Bökeslund. Kampen om nyttjanderätt ska inte behöva bli en strid. Så är det väl inte heller, men i de fina rummen passar inte metanoldoften eller Agips speciella 2-taktsatmosfär in så bra. När konkurrensen står mellan utrymmet för några ytterligare hål på golfbanan och bevarandet av en crossbana som legat på sin plats i decennier vet vi svaret på vilka förlorarna är i kommunstyrelsens salonger.
Man skulle kunna tänka så här – i beslutsprocessen: OK vänner, vi behöver expandera kommunens nyttjande av marken. Dessvärre inkräktar det på enduroklubbens område. Innan vi hittat ett alternativ för klubben kan vi inte expandera som tänkt. Dessutom ser vi att antalet utövare av trial, cross, enduro och en del andra motorsporter faktiskt ökar. Vi måste se till att vi kan tillgodose deras intressen utan att de hela tiden hamnar på undantag. Det finns mark, och vi måste lösa det.
Just nu är jag på besök i Lidköping och igår invigde kommunen Lidköpings nya motorstadion. Just det. Anläggningen ligger inte mitt i centrum, men min själ inte långt ifrån. Kommunen satsar och politikerna, inklusive miljöpartiet, förstår värdet.
Vad innebär detta värde? Jag vet att vi som utövar motorsport på två hjul inte ger oss under förtryck. Vi kan vår sport och vi kan alltid hitta lösningar – vi är vana vid det. Den ödmjukhet som de flesta av oss besitter innebär inte alltid att vi för oss perfekt i den kommunala beslutsprocessen. Här behöver vi hjälp, som i Lidköping och tex också i Tibro. Det alternativ som kommunpolitiker tvingas eller kommer att tvingas brottas med är att man hasar ut sin hoj till ett väl valt område för att efter eget omdöme och eget sinne leka skiten ur sig. Så ska det inte behöva bli.
Men nu ska jag upp på Kinnekulle för en botanisk exlursion. Guckuskons mångfald är unik här och orkidérikedomen hänförande på de kalkrika hedarna.
Lämna ett svar