Vid ett antal tidigare tillfällen tidigt på förmiddagen har jag hoppat till när det dunsat till på vår fina nya helglasade dörr till sovrummet. När jag kikat ut har jag fått se rödhaken snabbt lyfta. Jag lyckades sedermera få lite kontakt med fågeln när jag mer försiktigt kikade ut för att se om det nu var han igen.
Jag har däremot inte riktigt utrönat varför han väljer just denna glasyta, kanske är det mark-golvförlängningen som förvirrar honom, eller kanske den större speglande ytan. Det jag också grubblar över och som får mig att klia mig i huvudet är att det rör sig många andra både stora och små fåglar i trädgården, så varför är det bara rödhaken som ”vill in”?
I morse tog det en annan vändning. En överraskande och kraftigare duns än vanligt får mig att kvickna till på nolltid och slå upp ögonen till tallriksstorlek. Min oro besannas. Nu ligger han nära nog livlös nedanför dörren och innan jag ens hinner öppna är han död. En förenklad rättsmedicinsk undersökning får mig att anta att han kraschat och brutit nacken.
Jag önskar att det kunde göras ogjort.