I början på sjuttiotalet fanns många förebilder som fortfarande formade mitt liv. PKs och mitt liv fick en fastare grund, min vetenskapliga orientering sökte sig tydligare in i medicinen och fysiologin, den politiska hemvisten var en bit ut på vänsterkanten, och ännu så mycket mer hände under denna tid då tiden och energin inte hade någon bortre gräns. Detta var också under en otäck tid i Etiopiens historia, som delvis lever kvar ännu idag i sitt diktatoriska vanvett.
Maaza Mengiste började sitt liv i Etiopien i samma tid. Jag har precis avslutat hennes bildningsroman Beneath the Lion’s Gaze. Detta är för övrigt den första bok jag i sin helhet läst på min Nexus S, överraskande smidigt och funktionellt, läsplatta (Kindle och iPad1) ter sig nu nästan klumpigt.
Den kommunistiska diktatoriska militären sliter människor i stycken och slänger ut dem på gatan för att statuera exempel och skrämma till underkastelse. Dawit står på humanismens sida och arbetar med stort mod för att ge dessa människor en viss värdighet tillbaka. I ett av dessa ögonblick står han över en till döds torterad ung pojke och konstaterar:
He forced himself to keep his gaze away from the body, away from more tangible evidence that there was no God, that all his life he and this boy had prayed to nothing.
I kampen mot Derg tar han förvisso till vapen men med det förtryck och obegripliga utrensingsvåld som råder betraktar jag det trots allt som en förlåtlig mänsklig reaktion. Han är en del av en treenighet som med vapen i hand kämpar för mänskligt grundläggande värde. I ett ögonblick på flykt undan den brutalt jagande militära makten bestående mest av alltför unga soldater är de i det närmaste övergivna:
The Holy Trinity, some dared to say, unafraid to blaspheme a deity who had long abandoned them.
I den krassa verkligheten tycks bönen inte materialiseras i begränsande av vanvett. Inte heller verkar det vara så att den gode Guden stiger fram och ger de vilsna vägledning. Så varför? Kanske bättre att gå ut på gatan istället för att vända sig inåt i bönekammaren.
Lämna ett svar