Berit och jag har varit i Sydafrika ett antal gånger. Vi har besökt flera platser som fördjupat våra upplevelser på ett sätt som vidgat våra medvetanden om det jorden erbjuder och hur vi fördelar våra resurser. Fasaden är oändligt vacker men steget bakom väcker många frågor om de orättvisor vi lever i, och med.
Onsdag 14 oktober 2015 ägnar vi åt en heldagsvandring på Boesmanskloof hiking trail. Friden och kraften i naturen ger länge utrymme för att bearbeta det oemoståndliga i mångfalden av starka intryck. Varför är då upplevelserna så starka? Jag försöker bringa reda i mina tankar om vad det rent biologiskt är för mekanismer som formar upplevelserna. Jag är inte religiös och söker inget svar i andligheten.
Jag lyssnar då och då på P1-programmet Allvarligt talat och tanken slår mig att låta ”tänkarna” ge mig ett perspektiv. I den pågående serien är det Lena Andersson och Horace Engdahl som tar emot lyssnarnas frågor – jag hoppas få en analys av Lena Andersson som jag uppskattar i det mesta hon gör.
P1 tar emot min fråga och det blir herr Engdahl som ger svar: lyssna här …
Så, vad blir resultatet av hans analys. Han skjuter alltså vid sidan om bulls eye och landar i – just det – att det är i mitt andliga väsen som svaret finns. Jag vill alltså få en koppling till biologins och kanske speciellt neurobiologins grundläggande mekanismer och inte att någon ska navigera fel på andliga irrvägar.
Horace må vara en intellektuellt enastående Akademiledamot och i så måtto borde han också med sina förmågor svara på frågan som den är ställd och inte vända på den och ge ett förenklat svar. Jag gillar hans resonemang men när han fjärmar sig från det naturvetenskapliga perspektivet i frågeställningen framstår det för mig som en brist i förmågan att analysera kopplingar till möjliga neurobiologiska fenomen. Ett rimligt antagande är att det som förenklat uttrycks som andlighet borde kunna härledas till ett flertal mekanismer i hjärnan och dess anpassningar. Alltså, hur ser den neurobiologiska processen ut …