Mobiltoaletten skulle tömmas. Av flera skäl krävde det min närvaro på fältet. Under tiden arbetet utfördes gick jag energiskt runt på området med näsan i backen och plockade skräp. I sanden dyker ett ärgat runt föremål upp. En ettöring från 1929, visade det sig. Ettöringen väcker flera minne till liv.
Ett av dem: Vissa lyxiga stunder infann sig under mitt mycket unga liv. Godis hörde inte precis till vardagen. När jag sparat ihop tillräckligt många ettöringar för att motivera ett köp cyklade jag bort till mjölkaffären på Södra vägen i Karlsborg och köpte femtio eller hundra ettöres, helt beroende på hur stadd jag var i kassan. Ibland kunde mor ge mig en extra slant när jag fick uppdraget att cykla till mjölkaffären för att å familjen räkning fylla på mjölkkannan. Det var sällan några utsvävningar och ingen direkt överkonsumtion av ultraprocessat skräp.
Nu är det länge sedan ettöringen försvann ur börsen, 1972 var det visst. Myntets monetära värde hade gjort sitt, men skapat ett bestående värde i min levnads historia.