Utarmningen av nödvändig, för att inte säga ibland livsavgörande, kompetens väller fram med något som alltmer liknar en urkraft. Det kanske är att ta i lite för mycket men var finns sans och förnuft, och långsiktig konsekvensanalys. Nog är det väl så att de flesta av oss vill att en infektionsläkare ska behandla oss när vi får en sepsis – och inte en ekonom eller jurist.
Magnus Gisslén lämnar Folkhälsomyndigheten av de enkla skälet att han inte längre kan verka i beslutsfattande position för att säkra folkhälsan och verka för stärkt beredskap mot kommande pandemier eller varför inte mot den skräckinjagande antibiotikaresistensen. Han lämnar myndigheten med en klarläggande och uppfriskande bredsida mot den kunskapsförflackande myndigheten där medicinsk kompetens och utvecklande forskning värderas ned till förmån för obegriplig brist på konsekvenstänkande. Av hans sorti kan man njuta i sin skadeglädje – men med en efterföljande suck över att det han lämnar efter sig blir en nära nog total avsaknad av medicinsk kompetens (Carlsson går i pension, Tegnell slutar, Tegmark-Wisell förpassas till byråkratiskt uppdrag, …). Spektaklet på Folhälsomyndigheten redovisas sakligt och utan omsvep av Magnus Gisslén på Linkedin.
Men detta representerar långt ifrån en ny företeelse. Mats Alvesson har summerat hur ”dumheten” har brett ut sig och fortsätter att breda ut sig i offentlig förvaltning såväl som i privat verksamhet. Region Skåne, ett av hans avskräckande exempel: Över ett antal år har relationen minskat mellan de som de facto möter patienter eller ger medicinskt stöd i den vård som erbjuds, till de som utför rent administrativa och ledande arbetsuppgifter. Kvoten mellan de som ”gör jobbet” och de som administrerar har gått från att vara större än 1 till att numera vara mindre än 1. Vilka ekonomer och jurister i ledande positioner, i en enbart karriärbefrämjande (New Public Management-)hierarkisk struktur, gör ett bättre medicinskt jobb för att möta patienters behov än det ”vitrockarna” gör?
Bra beslut tas enbart av kompetenta ledare och kompetent personal. Det vill säga: om en behandlingsmetod, en akut vårdinsats, en medicinsk behandling, ett ingrepp eller medicinering behövs görs förstås bästa av välutbildad medicinsk kompetent personal baserat på medicinska behov. Och inte i första hand på kostnader, eller om aktieutdelningen kan påverkas negativt.
Men så blir det väl när vi låter oss fördummas i den värld där content överglänser fakta i en genomarbetad analys eller i en granskad vetenskaplig artikel.