Kina

Berit and Mikael spent a week in Beijing. We skipped the group tours and arranged it ourselves. The 10K walk on the Great Wall from Jin Shan Ling to Simatai was breath taking – made the whole trip.

Relationer: apropå livets mening

Sommaren, och semestern, som den gestaltar sig i år bjuder på kroppslig och själslig värme och tid för viktiga möten – en tillbakablick över några av alla minnesvärda ögonblick.

De är inte lätt att bygga nya relationer som tar sig in i djupet. Alltså vårdar vi den vänskap vi byggt upp med Eleonor och Anders, minst varje midsommar sedan många år tillbaka.

I tidernas begynnelse byggde Sverker och jag en livsvarig vänskap. Den började på våra trehjulingar i Södra skogen. 9 juli tittar Sverker och Karin förbi. Vi får ett par timmar tillsammans och tiden står stilla i några ögonblick.

Syster Ulla-Clara och Lars bestämmer sig för att semestra i Skåne och vi blir inte lottlösa. Vattenmelon passar utmärkt i värmen och ett glas rosévin bättrar på stunden. Vi träffas ungefär en gång om året och det känns angeläget att ta väl vara på tiden. Så, vi koncentrerar oss på att utbyta goda minnen kring händelser under året och bygger upp en verkligt god stämning inför dagens motionsrunda. Det känns behagligt att komma in i skuggan i vackra Fågelsångsdalen. Den goda atmosfären byggs ytterligare på, dagen blir minnesvärd och när de 11 juli efter söndagsfrukosten vänder hem till Karlsborg känns blodsbanden ännu starkare.

Under exil i Chesterbrook sökte vi som svenskar varandra för att ibland få prata svenska och kanske jämföra länder och kulturer. Det är i sådana stunder man knyter nya bekantskaper och finner vänskap med människor man annars aldrig skulle mött eller sökt sig till under andra omständigheter. Marianne och Kjell träffar vi lite nu och då sedan dess. Det har ofta blivit till Påsk i Skåne och under sommaren under ett besök på Raggarön. Nu är det 15 juli och Raggarön visar upp sin mest gästvänliga sida.

Jag minns att det brukar vara mer sjöfågel i viken. Nu är det mest dopping. Plötsligt flyger fiskgjusen in över viken och visar upp sig under en lång stund. Den gör ett antal snygga dyk efter föda, ett nedslag blir precis bredvid en dopping som går oskadd genom äventyret. Allt mynnar ut i en fantastisk upplevelse som bara den var värd hela resan, observerad genom min nya Kite Pallas 8×42.

Kapten Kjell tar oss sedan på en härlig båttur över fjärden till Grisslehamn där det myllrar av turister, vi hittar en skön oas och njuter av ett lysande lunchögonblick. Sedan bär det av hem till bad och en välgjord och minst sagt välsmakande potatis- och purjosoppa.

Oskar och Ana träffar vi tyvärr inte lika ofta som våra andra barn. Därför såg vi hela veckan fram mot att Oskar skulle komma hem från Las Vegas så vi kunde besöka dem i Göteborg under de sista skälvande dagarna av vår semester. Vi åkte från Raggarön via Stockholm så att PK kunde shoppa loss 🙂 och därför tog resan lite extra tid. Den svenska sommarkvällen är oslagbar, så även om vi kommer sent hinner vi i lugn och ro med Anas fantastiska paella som rundas av med en tur tvärs över gatan för en mingolfkamp som Oskar naturligtvis vann. Nåväl, det kan vi ta och sakta smälta under en lång skön kvällspromenad genom ett livfullt Göteborg som sedan avslutas med tröstande jordgubbar och glass.

På lördag morgon blir vi varligt väckta av Oskar som säger att frukosten är klar. I köket visar sig en frukost av sällan skådat slag – av allt att döma är Oskar och Ana minst lika glada över att se oss som vi att se dem. Det blir en lång skön frukost med utbyte av tankar och erfarenheter över alla gränser.

Sedan går vi på kryssning på stan. Det blir en och annan butik innan vi drar oss i riktning mot Slottsskogen – det sägs att det ska vara en loppis där. Vi glömmer loppisen när vi betraktar mingolfbanan vid Slottsskogskafét. Banan är riktigt kul och vi konstaterar att golf är ett rätt schyst sätt att socialisera på. Oskar vinner nu igen och det unnar vi honom mer än väl. Tiden går fort när man har roligt som det heter, och strax är det dags att dra hemåt Skåne för att komma så där lagom i ordning inför kommande arbetsmåndag.

Vombsjön runt

Olle sov som en sten i värmen – Lund, varmast i Sverige med sina 33 grader. Skuggan bakom pelletstanken hjälpte nog, en krävande dag visar upp sig. Han fick lugnt vakna upp efter middagsluren och efter en stunds inkörning bar det iväg. Cykleturen gick över Vombs vackra ängar. Fågeltornen fångade Olles intresse. Ängarna har förvisso inte helt tystnat, men idag är det sparsamt med iögonfallande intryck.

Vi funderade på att angöra badplatsen vid Häljasjön, men lockades inte tillräckligt. Vi slog några lovar längs sjön och fattade strax ett gemensamt beslut att dra in i tallskogen söder om Vombsjön.

Dags för mellis. Vi landade nere vid Vombsjöns strand och hade ett härligt utbyte i en, vad man skulle kunna kalla, jordnära konversation. Vi spanade efter sjöfågel och gick inte tomhänta vidare. Dopping tyckte Olle lät roligt och vi smakade på ordet i alla former allt medan vi observerade skäggdoppingens sökande efter föda.

Fast övertygade om att fullfölja planen gjorde vi vänstersvängen ut på asfalten. Dagen är betagande vacker och motvinden glöms lätt. Omgivningarna runt Övedskloster leder oss in i en diskussion om slott och herresäten. Strax lyssnar vi av fågelsången i 104:ans allé – den är mäktig minsann.

Vi svänger av på en grusväg för att söka lite skugga och för att vattna hela ekipaget. Vi går genom sommarblomstren, men flyttar strax fokus till hästbilen med släp som kommer och lastar av två, sen två till, hästar. Otroligt spännade.

Vi närmar oss Vomb, men gör först ett stopp vid fågeltornet. Vi ser i stort sett bara gäss, men berikar utbytet med lite uppsluppen fågeltornsdans under skratt och andra tosigheter. Vi får ett SMS som säger att middagen serveras på Siltorp vid pass aderton nollnoll, Kajsa fick till det. Olle ser fram mot att få se sin syster Freja och blir genast pigg.

Vi kommer i tid, men hamnar mitt i middagsmecket och gör en herdervärd insats som belönas rikligt ett par timmar senare.

Jag tar sedan min cykel genom skogen hem. Ännu en dag att leva vidare på.

Femtiosex-sju år senare

Sverker och Karin tittade förbi på förmiddagen på väg hem från en sådan där undanmanöver man ibland gör för att undvika uppmärksamhet eller uppståndelse runt speciella högtidsdagar. Sverker och jag brukar ringa varandra lite då och då för att fortlöpande hålla kontakten sedan trehjulingstiden i Karlsborg.

Nu laddar han inför helgens veterangolftävlingar i helgen med hickoryklubbor och tidstypisk klädsel. För att förhöja tillståndet till extatisk nivå fick jag chansen att förära Sverker en Coclou-fluga av bästa snitt. Med största sannolikhet kommer den gode Sverkar att prestera oändligt mycket bättre med en turfluga från Kajsas designbod.

Vi får se hur de går i Falsterbo mm, återkommer.

att inte tro annat än det som det finns förnuftiga skäl att hålla sant

Jag har nu plöjt genom HEFs nyutgåva av Botulfsbladet och beslutat återuppta mitt medlemskap.

Projektet Humanetiska föreningen brakade in i en intern konflikt för en tid sedan och jag tog mig för pannan. Nog om det. Min tro på det sunda förnuftets idé lever vidare och jag kan konstatera att goda krafter nu tagit vid och fortsätter det viktiga arbetet att verka för en universell etisk norm för oss alla.

Hoppas nu bara att de snyggar upp sin klottriga hemsida.

Midsommar, tid för vänner men utan sås

Någon gång under studenttiden i Uppsala lärde vi känna Eleonor och Anders allt bättre. Från den tiden har vi varje år återsetts till midsommar – nu är vi väl inne på fyrtionde året typ liksom. Eleonor reflekterade, när vi nu sågs i Lövåsen, över att vi ids hålla ut och köra alla milen från Skåne till allra nordligaste Dalarna. Jaha. Och. Det är ingen uppoffring precis att återse vänner som djupt förankrat sig hjärtat och själen. Snarare är det väl så att det är en självklar del av livet att säkra fortlevnaden av en ovärderlig vänskap.

Midsommar förlöpte väl mest som man i allmänhet kan vänta sig. Sill och ett antal utsvävningar i minnenas och nutidens ordning – inte utan god grund finns det nu anledning att tro att Piratpartiet förvärvat visst stöd. Resulterar det i en värvad röst ska jag med stolthet ta på mig ansvaret för den politiska migrationen.

Anders blickar ut över SilverfalletMidsommardagen låg så för våra fötter. Vi betraktade med viss tveksamhet vädret men var helt förvissade om att fullfölja planen att ge oss ut på en tur. Vi kämpade i den hårda motvinden från Sjöstugan vid Grövelsjöns ände upp i riktning mot Salsfjellet. Molntäcket blåste hela tiden sönder och vi förskonades från regnet som hängde över oss som ett uppfordrande hot. Anders val av fikaställe vid foten av fjället blev som att äntra ett nytt tillstånd. Lä och plötslig sol. Vi försjönk sakta i ett saligt rus som ingen konstlad form av fest kan uppbringa. Vad gör man sedan för sina vänner om inte allt. Vi till och med kastade oss över den icke-vegetariska middagen – hungern efter dagens insats på fjället förenklade med all säkerhet det beslutet.

PK vid Stora Olån

När vi vaknade idag sken solen från en klarblå himmel och vi var rätt ivriga att få komma iväg till en av alla våra exklusiva nationalparker, den vid Fulufjället. Turen börjar bra. Vid tjärnen ser vi ett par grönbenor och vi berikas med att observera en unge tulta omkring på tjärnkanten. En bit längre upp på stigen mot Njupeskärsfallet träffar vi på ett par representanter för SOF som lånar oss tuben och ger oss en stark upplevelse av två jaktfalksungar i ett gammalt korpbo brevid fallet. Turen fortsätter uppåt i rätt stenig terräng – bättre träning för balans och reflexer i en mognande kropp får man leta efter, och själen får ett rejält lyft på köpet.

Men var tog middagssåsen vägen?

Livet bjuder på så mycket gott: oersättlig vänskap och natur och miljö som dessvärre inte alla har vett eller ens förmåga att förstå att bevara…

Några dagar i Kiev

20-23 juni

Första dagarna på semestern och innan vi drar till Lövåsen för att fira midsommar med Eleonor & Anders bränner vi några SAS-poäng København – Київ.

Bara några dagar tidigare satt vi i soffan och bläddrade genom webben efter bra Kiev-lösningar, alltså inte extrem framförhållning precis eller genomarbetad planering. Jag läste en artikel Sydsvenskan för ett par år sedan om Kiev som ett alternativt resmål för en kortsemester och den tog ett bestående grepp om mig. Jag har sedan dess fört Kiev på tal flera gånger, och nu så dök tydligen det rätta tillfället upp.

Vi försöker leva vidare, sa den unga servitrisen, rätt entusiastiskt. Vi hade ett kort tankeutbyte med henne vid dagens frukost. Hon bor och jobbar tillfälligt i Kiev, gissningsvis för att arbetstillfällena är fler och utvecklingsmöjligheterna större för henne här. Hon ger uttryck för en ny generation som vill ta steget in i ett nytt liv. Hon verkar förhoppningsfull, men samtidigt vilar det något dystert över hela ordningen att så tydligt vilja förtränga mycket av det förflutna. Under våra dagar i Kiev får vi några svar.

Kontraster

Kollektivism i ny skepnad med stadsjeepar i rader längs fasader som minner om Sovjetstaten. Kvinnorna ser ut att vara i bättre skick än männen. Det är få som bär glasögon, kanske ett gott tecken, men å andra sidan, vad ska de med glasögon till i sin egen cigarettröksdimma. Fantastisk arkitektur och byggnader granne med Sovjetkaserner. När vi läste på fick vi intrycket att vi skulle vara försiktiga och rädda för det mesta, men vi känner oss trygga var vi än är och möter ytterst vänliga människor. Kiev ger oss några överraskande fina dagar, kanske är det för att turistströmmarna tycks saknas.

Rasmus startade ett upprop mot Stockholmsbilisternas parkeringsnonchalans. Han skulle få jobba hårt i Kiev för dokumentera trottoarparkerare.

Hotellet är helt fantastiskt. Vi har hyrt en tvårumslägenhet med kök, relativt nyrenoverad och mycket fräsch, visar det sig. Hotellet ligger centralt i ett bostadskomplex och det som vi ständigt återkommer till i våra funderingar på väg in eller ut från rummen är det overkliga i att liksom gå genom ruiner till vårt ombonade härbärge. Var och en fixar sitt. Det blir en salig blandning med ena porten ny, nästa fortfarande totalt nedgången, den ena balkongen ser ut som den snart rasar, nästa nära nog återställd i nyskick – och så upprepas det lite varstans.

Många långa promenader. En av dem går via det färgsprakande universitetet där det pågår någon form av märklig ceremoni. Vi stoppas i porten och får snopet betrakta händelserna från utsidan utan att få reda på vad som egentligen pågår. Strosandet runt den fortliknande universitetsbyggnaden mot botaniska trädgården tar oss in i en spännande miljö. Vi vandrar ned i parken som är mycket vacker men sliten och ovårdad. Vi går upp ur dalen på en bädd av krossat glas mellan grenar och löv. Det är inte svårt att måla upp ett antal bilder av vad som ofta pågår i parken och vad total avsaknad av, är det kanske respekt, leder till. Det låter kanske motsägelsefullt, men vi vänder oss om när vi går tillbaka och konstaterar att vi bär med oss ett vackert minne.

Det är strax efter lunch och vi känner suget. Den lilla parken rakt över gatan från stora universitetsentrén har ett par enkla snabbmatställen. Vi köper en pilsner och en macka och sätter oss vid ett bord. Runt bordet bredvid sitter två yngre par och intar sin medhavda lunch. De är välklädda och ser jättetrevliga ut, kanske är de studenter, vi antar det. Våra ögon faller mer och mer på dem. De halar nämligen upp en literflaska vodka lite då och och fördelar den rättvist. Flaskan hinner fan-ta-mig ta slut och de påbörjar min själ en ny. Hur mycket lunch de dricker tar vi inte reda på, men de redde säkert ut eftermiddagens föreläsning, i socialt arbete?

Baren i avgångshallen är rätt full så vi delar bord med en ensam kille som villigt upplåter ett par lediga stolar. En kopp te, en macka och en pilsner senare börjar vi snacka. Bolat studerar International relationships på Cypern och är nu på väg hem till Қазақстан. Han har lagt ett pussel: Cypern-Istanbul-Kiev-Astana. Han har ytterligare ca 7 timmar på Kievs flygplats till hans nästa avgång, den sista till föräldrarna i Kazachstans huvudstad. Är man ung och entusiastisk som Bolat kan han säkert härda ut de rätt torftiga möjligheter som den lilla avgångsterminalen erbjuder. Under ett kort ögonblick vidgas och berikas vår bild av världen genom ett möte som ytterligare raserar fördomar.

Det är en aning kaotiskt när alla masar sig, inte PK förstås, hon är MAS, in i gate-zonen, vi liksom knör oss in i en tratt och det känns nästan som rena turen att vi till slut hamnar just i vår gate. Vi börjar samtala med en dansk familj i den oorganiserade slumpmässigt uppstående kön till bussen till planet. De åker regelbundet till Kiev och ”den bästa kliniken” för stamcellsbehandling. Behandlingsformen erbjuds inte fritt i Danmark så vad gör man. Alla tre i familjen är drabbade på något sätt och spenderar nog en söt slant för att försöka bli kvitt sina problem. Det är fler som sannolikt är i Kiev av samma skäl, bla en rullstolsbunden handikappad ung flicka. Hoppas nu bara att det funkar för dem. Det är lätt att förstå att man gör allt för att få ett bättre liv och återigen blir våra futila livsproblem så små. Och snart är vi hemma och brottas med dem igen.

Varför Kiev

Jag tror Kiev för första gången etsade sig fast hos mig under studenttiden i Uppsala. Musorgskijs Tavlor på en utställning innehåller nämligen det flotta och pampiga avsnittet, eller tavlan, Stora porten i Kiev. För ett par år sedan dök så en artikel upp om Kiev som återuppväckte nyfikenheten och att-se-själv-behovet tog vid.

Det flera skäl till att besöka Kiev, här är det som lockade oss mest:

  • En ny annorlunda plats
    Kiev ligger i ett område vi inte besökt tidigare. Område, dvs i en del av världen som stängts för oss av andras, och egna för delen, fördomar. Nja, dit kan man inte åka. Misär och elände och vad finns där att titta på: risiga byggnader, ett hunsat folk, korruption, mutor och rånrisk vart du än går – kanske det, men så mycket mer.
  • Känns exotiskt
    Kiev är ingen välrenommerad turiststad. Det är något speciellt med att ta sig till ställen dit inte alla andra åker och ta sig an utmaningen att pröva sig fram bland kyrilliska tecken och där vi sällan hittar det gemensamma språket.
  • Kultur och historia
    Kiev har varit och är en betydande stad. Dags att spåra Skandinaviens roll i Kievrikets historia, alla de intressanta monumentala byggnaderna, effekterna av sovjetkommunismens konformistiska pålagor och hur Kiev försöker positionera sig vetenskapligt inom teknologi och medicin.

Syster Olla

Igår kväll fick Olle en syster.

För min del fick det blivande andra barnbarnet gå under arbetsnamnet Olla, om det nu skulle bli en flicka. Det namnet appellerade inte på föräldrarna utan vi fick ett snabbt besked idag att hon nu heter Freja. Nåväl Freja, hjärtligt välkommen till världen. På basis av vad jag redan sett drar jag lätt slutsatsen att Freja kommer bli en framstående företrädare för framtidens kunskapsbaserade synssätt – Piratpartiet kommer att bli en platform som säkert faller henne i smaken och ger oss en intressant riksdagskandidat.

Det har varit en strålande dag idag. Sol och efterlängtad värme – som vi inte sett så värst mycket av än – gjorde första mötet med Freja extra varmt. Och senare ikväll sjöng en av våra inneboende koltrastar en lång välkomnande introduktionsaria till hennes ära.

Nokia 5800 XpressMusic som lockbete

För ett antal år sedan besökte Leffe och jag norra delen av Vombs ängar för att lokalisera en raritet. Vi lyckades med Leffes skarpa blick och han pekade ut fyndet för inte mindre än Magnus Ullman som gick nära nog lottlös ur sitt eget sökande.

Idag är området restaurerat och har en helt annan dragningskraft och karraktär. Olle och jag påbörjade vår heldagsutflykt längs Kävlingeån mot våtmarksområdet som skapats av Klingavälsåns nya fåra.

När vi lunchade vid en rätt mäktig pil gjorde en näktergal oss sällskap. Den satt i buskaget bredvid och dominerade totalt över både vindens, regnets och alla andra fåglars läten. Olle började bli rätt bra på att både säga näktergal och att koncentrerat absorbera in fågelsången – detta glömmer vare sig han eller jag aldrig. Jag plockade fram min Nokia 5800 XpressMusic (alltså ingen iPhone!) och bläddrade fram näktergalen. När jag spelade upp fågelsången tystnade näktergalen i buskaget och sekunderna senare började den sin identifiering av konkurrenten. Efter ett par turer satte den sig bara ett par meter från oss och vi fick observera fågeln i detalj under en lång stund.

Det kan man kalla en rik lunch och ett välgrundat X.

Nokia 5800 XpressMusic

Skivbolagens död under dansande fötter

Kristina Sky dök för ett bra tag sedan upp i mina lurar. Jag har sprungit många lätta mil med stöd av hennes sköna DJ-ande i öronen. Men, mina barn rynkar på näsan när jag skruvar upp dunket i dansmusiken och ser inte direkt imponerade ut, men vad gör det så länge det rytmiskt rycker i det gamla gubbaskrället.

Så ägnar Kobra ett helt program åt DJ-andet och hur det framgångsrikt tar sig fram på bekostnad av den alltmer lidande musikbranschen. Ännu ett bevis på skivbolagens dödsryckningar, men vem sörjer det… Snarare är det väl så att vi betraktar en dino som inte ens försöker förstå att det är läge att flytta på sig när fildelningskometen slår ned. Som vi brukar säga hemma: -var sak har sin tid.

Axwell (varför har en internationell stor svensk en .co.uk-adress) blev en ny bekantskap för mig, hmmm. Kajsa visste väl vem det är. Det stör mig en aning eftersom det är den musik jag gillar och hon kanske inte håller den direkt högst. Jag får skylla på att jag ägnar för mycket tid åt att serva rullatorn. Hur som helst, nu har jag avverkat en del av Axwells produktion på Spotify och kan salig gå och lägga mig.

Uppdatering: Så dyker Tim Berg upp…

Publicerat den
Kategoriserat som Lust Märkt