Fall för frestelser

Reflektioner

9 maj 2006

På banan igen

Plötsligt, det verkade åtminstone så, började datorn bli seg och opålitlig. Allt tog en sån förskräcklig tid att det blev olidligt och inte riktigt kul längre att vare sig kolla email eller att sniffa in det senaste på de gamla vanliga websidorna. Det ena rens-och-städningsprogrammet efter det andra snokades fram och fick visa vad det gick för. Lite bättre? Ja kanske, men vem tusan vågar pusta ut när Windows har kopplat ett järngrepp om livet.

Så kom dagen då blåskärm blev det enda som lyste. Som tur var hade Tobbe sin vanliga beredskap och fick skiten att snurra hjälpligt. Efter några tappra dagar och några naglar kortare la jag en beställning på en ny Seagate hos Dustin. Maskinen dundrar nu snabbt fram på kommando och lugnet börjar sakta lägga sig.

Spencer lockade mig till en partionering som känns änna som ett nytt äventyr. Nu växlar jag glatt mellan XP och Linux och måste säga att det som är helt gratis inte bara känns bäst rent ekonomiskt. Kreativitet och idealitet är det som förändrar och förädlar världen, inte kommersialiserad proprietär storbolagsimperialism.

Steget till Linux

Börjar januari 2007

Så blev jag en av dem som såg möjligheter bortom Windows.

Några tidigare experiment med Open Office gav lite smak för vad Open Source egentligen står för. Efter ett antal ominstallationer av Millenium, XP och Vista ledde dual-boot-testen ett nytt vägval. Jag har hittills prövat och låtit mig uppslukas av fyra olika Linux-distros – helt plötsligt fungerar allt och det mesta blir så enkelt.

En ny värld öppnar sig, en öppen värld. Utvecklingen sker av entusiaster som är intresserade av att dela med sig till andra, och alltid vara till hands för alla som stöter på problem eller som vill testa en idé.

Till en början resonerade jag genom den nya världen och alternativ med min mycket gode vän och arbetskamrat Spencer som jag beundrar och högaktar för sitt breda och djupa kunnande som computer scientist. Ett par testomgångar med OpenSuse ovanpå XP blev en ofrånkomlig ny resa.

Det började faktiskt på allvar med att min gamla Dell Inspiron 510m blev ett alltmer olidligt redskap när Win XP successivt segades ned för att till slut resultera i hårddiskkrasch. Ny disk och installation av XP igen. Nya problem med ett risigt fungerande XP med ytterligare ominstallation. Sedan fortsätter bara eländet och en andra hårddisk kraschar. Ska kanske inte skylla Windows för allt, men inte blev det bättre.

Nu står jag inför ett nytt beslut. Att jag ska byta dator är självklart. Jag funderar på Mac men drar mig lite för att jag känner att jag betalar mer för design och utseende än för funktion. Då börjar resan mot paradiset. Jag chansar och köper istället en ny disk till min Dell och installerar Xandros. Enkel och komplett lösning. Linux rullar igång för att aldrig sluta fungera eller tappa prestanda. Min gamla Dell får ett nytt liv som är avsevärt bättre än någonsin tidigare. Jag blir för första gången riktigt nöjd med den gamla tröskan och ser ingen som helst anledning att köpa en ny ”centraldator” i hemmet. Dessutom finns alltid hjälpen eller lösningen nära i någon av de många nätverk som strävar efter att skapa, utveckla, dela och hjälpa.

Jag har låtit mig utvecklas genom dessa distros: OpenSuse, Xandros, Ubuntu, och Linpus. Och så Incognito förstås – det är flera stunder då jag helt enkelt måste vara anonym på nätet, eller agerar på datorer där jag inte vill lämna några som helst spår efter mig. Projektet har tagit nya vändningar och nu är det det betydligt enklare Tor som gäller.

Det är ett helt nytt tillstånd jag inte känner igen från slagsmålen med Windows i alla skepnader. De grafiska gränssnitten tillåter enkel administration och prospekterande av konsollen ter sig inte alls omöjligt – här kan man ju anpassa och installera, allt, på ett helt personligt sätt.

Ajö Windows, eller.

På en annan PC testar jag Ubuntu och känner återigen en stark upphetsning.

När jag så bestämmer mig för att bli en av de första i Sverige som lägger vantarna på en Acer Aspire One blir det självklart med varianten med Linux, dvs Linpus linux. Snacka om att funka snabbt och smidigt. Så tröttnar Dell-en efter två och ett halvt års högaktivt heltidsarbete. Moderkortet pajar, tyvärr. Nu måste jag köpa en ny maskin, laga ter sig inte lönt. Snabbt och elegant kommer HP-n med Vista från Dustin, där jag köper nästan all elektronik, och jag sitter beredd med Ubuntu 8.10. Nu visar det sig att det inte var så enkelt, för mig, att fixa dual-boot på HPn. Valet blir att behålla Vista eller att formatera om disken helt. Tyvärr måste jag ha ett Windows-operativ för vissa saker, som sagt tyvärr.

Det blir förstås en olidlig samvaro med Vista så befrielsens ögonblick infinner sig när jag blåser HPn ren och fyller endast en bråkdel av disken med 64-bitars Windows 7 Ultimate. Det måste jag säga, mitt förtroende för vad MS kan åstadkomma blev nästan återskapat. Nog om det.

Jag har haft en skön resa med min AAO och när Ubuntu Netbook Remix släptes tar den vägen rätt in 9-tummaren. Allt går inte på räls men snart snurrar den så till den grad att den blir den maskin jag använder till nästan allt. Visst är den liten men ack så användbar. Så när den strular i augusti 2010 går jag direkt in till Ingegärds dator och beställer en ny netbook.

Det blir förvisso en Asus EEE PC 1018p med aluminiumskal och USB 3.0 mm. En helt ny version från Asus som visar sig vara en pärla. Nu fanns inget val. Den kommer med Windows starter och efter ett antal funderingar gjorde jag slag i saken och gjorde om den till en Linux-maskin. Ubuntu kommer inte helt färdigpackad för att hantera all hårdvara i maskinen. Alltså, bara att kavla upp ärmarna och besöka lämpliga forum för att få tips och hjälp som redan är uppe, åsså blir det ordning på ljud, tangenter och lite annat. Nu blir allt vassare för varje uppdatering som kommer från Canonical.

Hur är det nu med Mac?

Jag måste erkänna, alla mina principer till trots, att jag uppskattar Apples datorlösningar. Dessutom känns det inte komplett i parken förrän jag fått utvärdera MacBook i min miljö med Win7 och ett par varianter av Ubuntu. Nu, efter ett par månader sitter jag så med min Mac i knät mest hela tiden. Det visar sig att det mesta som jag behöver och som är specifikt packat för Linux är tillgängligt också för Mac. Någonstans känner jag mig ändå mer tillfreds med mina linuxlösningar, men Macen har tagit mig ett steg vidare. Den är enkel att använda och att administrera. Bara att lyfta på locket så är allt igång på ett par sekunder.

Det är inte lätt att erkänna, men Macen fyller Windoswskravbilden och dynamiken och valfriheten i Linux – för vardagligt bruk ska nog tilläggas.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *