Surt bett i äpplet

Det var inte så länge sedan jag kompletterade min maskinpark med en Macbook. Som jag skrivit tidigare var jag en aning kluven till att ta det steget. Det finns flera skäl, Peter Sunde ger ett perspektiv på Apple som försöker ta kontrollen över ditt liv:

“Piracy is not a threat, it’s a need,” he adds. The guys from Hackulous, for instance, a group who is preparing to release a program called Kickback that will break copy protection in the Mac App store, are actually fixing a problem. “The ‘bad pirates’ are Apple, taking over the control of our everyday [computer usage].”

Och visst känns det så med alla bra lösningar de snärjer oss med. Men som sagt, det finns anledning att medvetet och eftertänksamt låta sig ledas och inte bara gapa och svälja.

Fall för frestelser

Reflektioner

9 maj 2006

På banan igen

Plötsligt, det verkade åtminstone så, började datorn bli seg och opålitlig. Allt tog en sån förskräcklig tid att det blev olidligt och inte riktigt kul längre att vare sig kolla email eller att sniffa in det senaste på de gamla vanliga websidorna. Det ena rens-och-städningsprogrammet efter det andra snokades fram och fick visa vad det gick för. Lite bättre? Ja kanske, men vem tusan vågar pusta ut när Windows har kopplat ett järngrepp om livet.

Så kom dagen då blåskärm blev det enda som lyste. Som tur var hade Tobbe sin vanliga beredskap och fick skiten att snurra hjälpligt. Efter några tappra dagar och några naglar kortare la jag en beställning på en ny Seagate hos Dustin. Maskinen dundrar nu snabbt fram på kommando och lugnet börjar sakta lägga sig.

Spencer lockade mig till en partionering som känns änna som ett nytt äventyr. Nu växlar jag glatt mellan XP och Linux och måste säga att det som är helt gratis inte bara känns bäst rent ekonomiskt. Kreativitet och idealitet är det som förändrar och förädlar världen, inte kommersialiserad proprietär storbolagsimperialism.

Steget till Linux

Börjar januari 2007

Så blev jag en av dem som såg möjligheter bortom Windows.

Några tidigare experiment med Open Office gav lite smak för vad Open Source egentligen står för. Efter ett antal ominstallationer av Millenium, XP och Vista ledde dual-boot-testen ett nytt vägval. Jag har hittills prövat och låtit mig uppslukas av fyra olika Linux-distros – helt plötsligt fungerar allt och det mesta blir så enkelt.

En ny värld öppnar sig, en öppen värld. Utvecklingen sker av entusiaster som är intresserade av att dela med sig till andra, och alltid vara till hands för alla som stöter på problem eller som vill testa en idé.

Till en början resonerade jag genom den nya världen och alternativ med min mycket gode vän och arbetskamrat Spencer som jag beundrar och högaktar för sitt breda och djupa kunnande som computer scientist. Ett par testomgångar med OpenSuse ovanpå XP blev en ofrånkomlig ny resa.

Det började faktiskt på allvar med att min gamla Dell Inspiron 510m blev ett alltmer olidligt redskap när Win XP successivt segades ned för att till slut resultera i hårddiskkrasch. Ny disk och installation av XP igen. Nya problem med ett risigt fungerande XP med ytterligare ominstallation. Sedan fortsätter bara eländet och en andra hårddisk kraschar. Ska kanske inte skylla Windows för allt, men inte blev det bättre.

Nu står jag inför ett nytt beslut. Att jag ska byta dator är självklart. Jag funderar på Mac men drar mig lite för att jag känner att jag betalar mer för design och utseende än för funktion. Då börjar resan mot paradiset. Jag chansar och köper istället en ny disk till min Dell och installerar Xandros. Enkel och komplett lösning. Linux rullar igång för att aldrig sluta fungera eller tappa prestanda. Min gamla Dell får ett nytt liv som är avsevärt bättre än någonsin tidigare. Jag blir för första gången riktigt nöjd med den gamla tröskan och ser ingen som helst anledning att köpa en ny “centraldator” i hemmet. Dessutom finns alltid hjälpen eller lösningen nära i någon av de många nätverk som strävar efter att skapa, utveckla, dela och hjälpa.

Jag har låtit mig utvecklas genom dessa distros: OpenSuse, Xandros, Ubuntu, och Linpus. Och så Incognito förstås – det är flera stunder då jag helt enkelt måste vara anonym på nätet, eller agerar på datorer där jag inte vill lämna några som helst spår efter mig. Projektet har tagit nya vändningar och nu är det det betydligt enklare Tor som gäller.

Det är ett helt nytt tillstånd jag inte känner igen från slagsmålen med Windows i alla skepnader. De grafiska gränssnitten tillåter enkel administration och prospekterande av konsollen ter sig inte alls omöjligt – här kan man ju anpassa och installera, allt, på ett helt personligt sätt.

Ajö Windows, eller.

På en annan PC testar jag Ubuntu och känner återigen en stark upphetsning.

När jag så bestämmer mig för att bli en av de första i Sverige som lägger vantarna på en Acer Aspire One blir det självklart med varianten med Linux, dvs Linpus linux. Snacka om att funka snabbt och smidigt. Så tröttnar Dell-en efter två och ett halvt års högaktivt heltidsarbete. Moderkortet pajar, tyvärr. Nu måste jag köpa en ny maskin, laga ter sig inte lönt. Snabbt och elegant kommer HP-n med Vista från Dustin, där jag köper nästan all elektronik, och jag sitter beredd med Ubuntu 8.10. Nu visar det sig att det inte var så enkelt, för mig, att fixa dual-boot på HPn. Valet blir att behålla Vista eller att formatera om disken helt. Tyvärr måste jag ha ett Windows-operativ för vissa saker, som sagt tyvärr.

Det blir förstås en olidlig samvaro med Vista så befrielsens ögonblick infinner sig när jag blåser HPn ren och fyller endast en bråkdel av disken med 64-bitars Windows 7 Ultimate. Det måste jag säga, mitt förtroende för vad MS kan åstadkomma blev nästan återskapat. Nog om det.

Jag har haft en skön resa med min AAO och när Ubuntu Netbook Remix släptes tar den vägen rätt in 9-tummaren. Allt går inte på räls men snart snurrar den så till den grad att den blir den maskin jag använder till nästan allt. Visst är den liten men ack så användbar. Så när den strular i augusti 2010 går jag direkt in till Ingegärds dator och beställer en ny netbook.

Det blir förvisso en Asus EEE PC 1018p med aluminiumskal och USB 3.0 mm. En helt ny version från Asus som visar sig vara en pärla. Nu fanns inget val. Den kommer med Windows starter och efter ett antal funderingar gjorde jag slag i saken och gjorde om den till en Linux-maskin. Ubuntu kommer inte helt färdigpackad för att hantera all hårdvara i maskinen. Alltså, bara att kavla upp ärmarna och besöka lämpliga forum för att få tips och hjälp som redan är uppe, åsså blir det ordning på ljud, tangenter och lite annat. Nu blir allt vassare för varje uppdatering som kommer från Canonical.

Hur är det nu med Mac?

Jag måste erkänna, alla mina principer till trots, att jag uppskattar Apples datorlösningar. Dessutom känns det inte komplett i parken förrän jag fått utvärdera MacBook i min miljö med Win7 och ett par varianter av Ubuntu. Nu, efter ett par månader sitter jag så med min Mac i knät mest hela tiden. Det visar sig att det mesta som jag behöver och som är specifikt packat för Linux är tillgängligt också för Mac. Någonstans känner jag mig ändå mer tillfreds med mina linuxlösningar, men Macen har tagit mig ett steg vidare. Den är enkel att använda och att administrera. Bara att lyfta på locket så är allt igång på ett par sekunder.

Det är inte lätt att erkänna, men Macen fyller Windoswskravbilden och dynamiken och valfriheten i Linux – för vardagligt bruk ska nog tilläggas.

A Wii Fracture

Idag fälls Sverige i EU-domstolen för att vi inte är lydiga i klassen och infört datalagringsdirektivet. Lagen är visserligen en styggelse utan jämförelse, just idag, men det är inte därför den här posten kommer till.

När jag snurrade förbi nyheterna och de vetenskapliga tidskrifter jag bevakar dök rubriken på posten upp i NEJM. Först reagerade jag instinktivt och skrattade till: nu jäklar börjar elektroniken resultera i frakturer. Det visar sig, naturligtvis, att förklaringen är enkel; fjortonåringen hade halkat av balansplattan på sin Wii Fit. Nintendinit och Wiiit (kul med tre i) är inga nyheter, men nu kommer frågan naturligt: hur länge kommer jag att hålla ihop med min nya Kindle i handen?

Jag tror att jag har hittat ett bra sätt att stimulera mitt läsande. Svaret är just nu Kindle.

Min första-generations Acer Aspire One (ACER ASPIRE ONE 1.6 512MB/8GB 8.9#LINUX BLÅ juli 2008) har fått fungera som läsplatta under en längre tid. Det är en fantastisk liten pryl i många avseenden men läsplatta, nja. Visserligen ökade prestandan och funktionaliteten avsevärt efter att jag skruvat ner den i delar och matat den med 512MB till och senare iklätt den en Ubuntu netbook remix.

Nu sitter jag alltså med en Kindle för att få upp läsandet i ett försök att bibehålla en rimlig bildningsgrad när tiden börjar äta upp kapaciteten och förmågan som jag minns jag hade under min vetenskapliga karriär. Jag har länge sneglat på läsplattorna och följt utveckling lite på avstånd.

Så kom tidpunkten då jag bestämde mig att skrida till verket. Men vilken? Jag konsulterade min pryl- och teknikguru Peter i Göteborg och det blev så en Kindle, lite motvilligt. Skälen är många för Kindle – de får du själv analysera eftersom det redan finns nya argument för och mot – men det finns ett övervägande skäl mot som också är en viktig princip för mig mot som jag nu alltså givit upp. Amazon är ett exempel, precis som Apple och allas vår(?) Microsoft för den delen, där de stänger in kunden i sitt proprietära träsk. Amazon håller visserligen på att luckra upp instängdheten – tex kan du läsa egna PDF-er (men DRM…) – men än är det mycket att göra.

Min Kindle är fantastisk och jag är mycket nöjd. Och det vill mycket mer till innan den hajpade iPaden kommer i närheten av Kindle eller kan klå den.

Jag hoppas nu bara att jag inte kommer att drabbas av Kindleit eller invalidiserande Kindlefrakturer.

Skönheten och odjuret

I torsdags hämtade jag min nya hondaröda A4 diesel. Ett fantastiskt sött litet livsförhöjande medel i svåra tider. Nu trampcyklar jag förvisso mest när jag ska transportera mig, tex till jobbet, men allt som oftast måste jag ju hasa ut crossa-hojen till diverse sandlådor å då vill det till att glida in med stil i depån.

Men i torsdags hände något ännu mycket större. Laurent Nkunda greps i en gemensam aktion från mer rättsivrande framåtsträvare, de också vapenbärare men ändå. Kanske en aning långsökt, men det känns omskakande att bara tänka tanken att se Idas och Tobbes nya Olle (snart 5 månader) om 10-12 år marschera omkring med ett maskingevär i famnen. Nu kommer den grymma människoliknande varelsen att ställas inför rätta för all brutalitet som han måste ses ansvarig för, bla tvångsrekrytering av barnsoldater i hans långa rad av grymheter.

Jag kan inte påstå att jag känner den hjärndöde Nkunda väl men efter att regelbundet följt hans iskyliga gestalt i tidningar och TV under flera år och varje gång känna pulsen öka i bröstet när han nämns i text eller kommer i bild ser jag fram mot en hårdhänt rättviseskipning.

Varför bära

Ana & Oskar flyttar till sin nyrenoverade lägenhet från Norra Ågatan. Trappan till det övre lyxiga etaget tillät knappt att man bar ner en packad flyttlåda. Alltså, en kranbil blev i stort den enda lösning för att få ner sängar mm från takterassen. Under dagen anslöt några kompisar till Oskar & Ana och bärandet upp ett segt antal trappor i det hisslösa huset blev inte alltför plågsamt.

Aldrig för sent

Det är aldrig för sent. Ingegärd köpte för ett tag sedan sin första dator. Det är inte alla som startar en hackerkarriär vid pass 80+, eller hur. Hon tycker det är hur roligt som helst och saknar inte mod; vad sägs om Facebook tex. PK, Ida, Tobbe och jag tog en tur till Lidköping för att ta in lite nya surftips mm från PKs mamma. Vi passade på att bistå komplettering av hennes växande maskinpark med laserskrivare och ingenjör Tobbe gav ett antal tips.

Dessutom skriver Ana & Oskar kontrakt på lägenhet i centrala Götet.

Fantic

Ida skred omedelbart till verket för att hitta den perfekta nystarten och komplementet SS Hondas nya trialsektion. En Fantic 307 dök sig på annonsplats och visade sig vara Peters och Björns klenod från 1990. Efter ett par turer på Peters bakgård slog vi till. Ida och jag delar nu ytterligare en mc – livet blir helt enkelt så gott som du gör det.

X60

X60, det till slut hennes val. Efter en lång och mödosam resa fann PK den bärbara dator som mötte hennes krav. Att hitta en dator som inte väger eller kostar något och som dessutom är rik nog på funktionalitet är inte det enklaste när man försöker slå sig genom den massiva djungeln av bärbara. Och att tura på Medimarkt där Apple-sektionen exponerar attraktiva produkter gjorde det inte lättare. Nu är PK där, i Vista-träsket…säger vi som är sålda på linux.

Trial

En minut på trialhojen räckte. Trial väcker mer och mer intresse i Skåne och vi är på. Ida kom överens med Carl-Erik som kört mycket trial ett tillfälle att testa. Vi hängde med hans  son Frazze som är lite av en akrobat på cykeln till en vacker och utmanande  bokskog. Vi blev alltmer lyriska ju längre dagen gick och slutade dagen med beslutet att leta rätt på en begagnad cykel att dela.