Helt plötsligt kändes det som på 80-talet. Oskar var helt suverän i skogen. Han plockade bär lika engagerat och frenetiskt som min far en gång gjorde, och som han i sin tur stimulerade mig till.
Ana och Oskar berikade vår helg. Jominsann, i flera bemärkelser. Vi fick äntligen ett par löppass 
tillsammans. Efter snabb dusch hamnade vi i plommon-, äpple- och björnbärssnåren, och i Idas rabarberodling. Oskar visade sin produktivitet, och Anas förtjusning gick heller inte att ta miste på. Men de slutade inte där. Grytor i mångfald gick heta på spisen och sylt- och marmeladburkarna växte nästan okontrollerat till antal. Det var en härlig stämning som tog mig tillbaka i tiden och visade hur bra framtiden kan bli.
När PK och jag var i Kiev fick vi ett infall. Vi köpte en tredelad матрёшка. Tanken var att ge en del var till Oskar, Ida och Kajsa. Vad med det då? Jo, vår tanke är att det skulle funka som ett incitament att träffas. Dvs, se till att den tredelade dockan vid så många tillfällen som möjligt blir en helhet, på samma sätt som vi sett vår helhet fomas som en enastående familj.