Idag kom Janne förbi med MC-ställ, hjälm och sug i blicken. Med blandade känslor släppte jag iväg honom på min FM650, för gott.
Jag använder inte hojen så ofta som jag bör för att motivera att den står där i boden och tar plats, och med nedslagen och uppfordrande blick tar greppet om mig och undrar varför jag aldrig, eller snarare så sällan, tar ut den på tur. 
Det är ju så jäkla härligt när jag väl gör det, men ändå. Ska jag till jobbet vill jag cykla för att får vardagsmotionen och uppriktigt sagt litar jag inte riktigt på mitt omdöme ute på vägen, när jag är på två hjul vill säga. Nu vet jag att den kommer i goda händer och trots att jag inte gör någon direkt förtjänst på försäljningen känns det bra.
Lämna ett svar