Ål, vad blir skånskare än det?

Tja, ett medvetet agerande för att rädda arten kanske.

Jag snubblade in i en diskussion igår om ålen ska ätas eller bevaras, så ser jag det. Jag kan därför inte frånhålla mig rätten att slå ett slag för ålen i alla dess former och oavsett om det är turbinerna eller de kustnära fiskarna, förutom ålätarna förstås, som är ålens största fiende.

Man må väl ta vilken ställning man vill till sin urgamla rätt att ta för sig av vad naturen bjuder. Men varför inte försöka se till att kommande generationer också får den möjligheten. Vi är väl inte bara egoister. Vi ska väl se oss bildade och mogna människor med mod att inte bara ta för sig, utan också tänka om och nytt. Lite av altruismen har vi ändå fortfarande kvar inom oss?

Det är alltid lätt att välja och vraka bland argumenten för att hitta det som bäst passar och försvarar det egna agerandet. Men varför inte lyssna till det vi alla vuxit upp med, fakta och vetenskapligt agerande för att skapa vägledande fakta.

Vissa gör försöka att arbeta på det sättet för att ge oss vägledning och råd.

Så här skriver Naturvårdssverket om hotade arter.

Varg, björn, järv och lo har fått en bättre situation och därmed lägre rödlistekategori i rödlistan för 2010 jämfört med 2005. Sex fiskarter är nya på listan, däribland havskatt, som räknas som starkt hotad och pigghajen, som nu är akut hotad. Ålen är fortfarande akut hotad och torsken starkt hotad, trots positiv utveckling i Östersjön för torsken.

I SLUs Artdatabank får vi en sammanfattning om den akut hotade ålen.

Nu hoppas jag på ett gott nytt år, som inte leder till att ålen klassas upp från näst högsta nivån till den högsta, RE=nationellt utdöd.

Liv

Maths gick ofta ronden. Det blev alltid en högtidsstund oavsett hur upptagen jag var. Vi hade mycket som vi delade och vi fördjupade och förlorade oss ständigt någonstans i filosofins gränsland. Nu finns inte Maths mer.

Jag och Berit är på exkursion. Det surrar till bekant i mobilen i fickan och jag kollar inkommande meddelande. Vi står i ett hav av kärrkniprot inte långt från Nymölla och är totalt uppslukade av den underskönhet naturen bjuder i form nytt orkidéliv. För ett ögonblick blir verkligheten en annan – i tanken följer så Maths med på resten av blomstervandringen.

Utrensning mot min innersta vilja

Idag kom Janne förbi med MC-ställ, hjälm och sug i blicken. Med blandade känslor släppte jag iväg honom på min FM650, för gott.

Jag använder inte hojen så ofta som jag bör för att motivera att den står där i boden och tar plats, och med nedslagen och uppfordrande blick tar greppet om mig och undrar varför jag aldrig, eller snarare så sällan, tar ut den på tur. Det är ju så jäkla härligt när jag väl gör det, men ändå. Ska jag till jobbet vill jag cykla för att får vardagsmotionen och uppriktigt sagt litar jag inte riktigt på mitt omdöme ute på vägen, när jag är på två hjul vill säga. Nu vet jag att den kommer i goda händer och trots att jag inte gör någon direkt förtjänst på försäljningen känns det bra.

Det egna ansvaret

Jag blev rätt god vän med Jason under min och familjens tid i Pennsylvania. Jason och jag delade behovet av att på tid få trassla oss genom skogen på endurohoj. I det avseendet var jag en rätt udda figur på det välordnade jobbet, men blev ofta ombedd att berätta om hur det är att besöka alla otillgängliga platser runt östkusten. Jason var då polis i West Goshens distrikt. Han körde en 125:a och envisades med att tanka race fuel trots att den kostade fyra gånger mer än vanlig soppa på Sunoco. Jag hade nog inte reflekterat över det om det inte var för att han var en C-rider, klassen där tekniken kanske inte spelade den avgörande rollen för vad som presterades i endurospåret.

Jag fick många ovärderliga kontakter genom BER. Där växte successivt fram en helt annan bild av USA i gemenskapen med okomplicerade och komplicerade människor från mest vanliga kneg, än ur den mer tillrättalagda och homogena situationen jag slussades in i för att tryggt kunna ta mig an mitt uppdrag i USA. Det gemensamma i MC-intresset lockar fram människor från alla möjliga vrår i samhället. Jag vill gå så långt och påstå att jag efter mina många långa dagar tillsammans med karaktärerna i USAs östkust-endurovärld fick en inblick i USAs vardag som många av de välordnade amerikaner jag jobbade med totalt saknade. Naturligtvis beundrade jag inte allt jag ställdes inför men förvärvade kunskap och fick respekt för det jag tidigare kände till mest på ytan eller inte alls.

Det var speciellt att åka ut på trail-riding med Jason. Han hade god kontakt med länsman i andra polisdistrikt och visste när och var det var lämpligt att besöka attraktiva off-road-utmaningar.

Vi var så på väg till södra New Jersey för att explorera ett nytt område. South Jersey bjuder på stora parkområden och glesbefolkade marker dit sugna från när och fjärran drog för att helt ohämmat braka åstad på sina reggade och oreggade hojar. Förresten reggad hoj, man lärde sig snart att park rangers inte hade direktkontakt med state police så registreringshandlingars och försäkringspappers äkthet kollades inte via radio. Nog om det – jag ville inte att mitt arbetstillstånd skulle förverkas så jag skötte mig, rätt bra.

Chuck var väl ungefär arton tror jag. Han hade tagit en tur genom rättsväsendets granskning, fått mat och husrum ordnat för ett tag, men ännu inte fått tillbaka sitt körkort. Jason hade tagit sig an Chuck för att ge honom en ny chans – han gjorde det både som polis och som den utsträckta hand Chuck behövde. Nu satt jag bakom ratten i Chucks truck – Jason bad mig köra för att vi alla skulle få med våra hojar – och tog följe med Jason. Vi hade drygt tre timmar framför oss och jag måste erkänna att jag var rätt osäker på hur vår samvaro skulle gestalta sig i kupén. Det blev en bra tur.

Chuck berättade om sitt stökiga liv och hur han mer eller mindre lyckat försökt navigera genom frestelser och olyckliga omständigheter. Det besynnerliga var att han dels gärna berättade om det och att han gjorde det med ett så positivt förhållningssätt. Jag kände inte riktigt igen sättet att säga: jag gjorde fel och jag får själv ta ansvar för det jag gjort. Jag försökte locka honom i den ena fällan efter den andra, men han lät sig inte luras att skylla på någon annan än sig själv. Det var aldrig omständigheternas fel att han hamnat i trubbel: – jag borde tänkt mig för. Aldrig att han skyllde på “samhället”: – det är mitt ansvar att ta ansvar för mina handlingar. Kompisarna ställdes inte ut: – jag valde själv mitt umgänge. Så fortgick konversationen. Nu blickade Chuck bara framåt och hans förhållningssätt till det som passerat bara och endast berodde på honom själv. På min fråga om relationen till Jason sa han: det är bra att ha en relation till en polis som delar mitt intresse, men det är bara jag som kan ändra på mig själv.

Undrar hur det gått för honom nu? Det var nyttigt att lära känna honom och inte minst, härligt att piska en yngling i fajterna i terrängen.

Relationer: apropå livets mening

Sommaren, och semestern, som den gestaltar sig i år bjuder på kroppslig och själslig värme och tid för viktiga möten – en tillbakablick över några av alla minnesvärda ögonblick.

De är inte lätt att bygga nya relationer som tar sig in i djupet. Alltså vårdar vi den vänskap vi byggt upp med Eleonor och Anders, minst varje midsommar sedan många år tillbaka.

I tidernas begynnelse byggde Sverker och jag en livsvarig vänskap. Den började på våra trehjulingar i Södra skogen. 9 juli tittar Sverker och Karin förbi. Vi får ett par timmar tillsammans och tiden står stilla i några ögonblick.

Syster Ulla-Clara och Lars bestämmer sig för att semestra i Skåne och vi blir inte lottlösa. Vattenmelon passar utmärkt i värmen och ett glas rosévin bättrar på stunden. Vi träffas ungefär en gång om året och det känns angeläget att ta väl vara på tiden. Så, vi koncentrerar oss på att utbyta goda minnen kring händelser under året och bygger upp en verkligt god stämning inför dagens motionsrunda. Det känns behagligt att komma in i skuggan i vackra Fågelsångsdalen. Den goda atmosfären byggs ytterligare på, dagen blir minnesvärd och när de 11 juli efter söndagsfrukosten vänder hem till Karlsborg känns blodsbanden ännu starkare.

Under exil i Chesterbrook sökte vi som svenskar varandra för att ibland få prata svenska och kanske jämföra länder och kulturer. Det är i sådana stunder man knyter nya bekantskaper och finner vänskap med människor man annars aldrig skulle mött eller sökt sig till under andra omständigheter. Marianne och Kjell träffar vi lite nu och då sedan dess. Det har ofta blivit till Påsk i Skåne och under sommaren under ett besök på Raggarön. Nu är det 15 juli och Raggarön visar upp sin mest gästvänliga sida.

Jag minns att det brukar vara mer sjöfågel i viken. Nu är det mest dopping. Plötsligt flyger fiskgjusen in över viken och visar upp sig under en lång stund. Den gör ett antal snygga dyk efter föda, ett nedslag blir precis bredvid en dopping som går oskadd genom äventyret. Allt mynnar ut i en fantastisk upplevelse som bara den var värd hela resan, observerad genom min nya Kite Pallas 8×42.

Kapten Kjell tar oss sedan på en härlig båttur över fjärden till Grisslehamn där det myllrar av turister, vi hittar en skön oas och njuter av ett lysande lunchögonblick. Sedan bär det av hem till bad och en välgjord och minst sagt välsmakande potatis- och purjosoppa.

Oskar och Ana träffar vi tyvärr inte lika ofta som våra andra barn. Därför såg vi hela veckan fram mot att Oskar skulle komma hem från Las Vegas så vi kunde besöka dem i Göteborg under de sista skälvande dagarna av vår semester. Vi åkte från Raggarön via Stockholm så att PK kunde shoppa loss 🙂 och därför tog resan lite extra tid. Den svenska sommarkvällen är oslagbar, så även om vi kommer sent hinner vi i lugn och ro med Anas fantastiska paella som rundas av med en tur tvärs över gatan för en mingolfkamp som Oskar naturligtvis vann. Nåväl, det kan vi ta och sakta smälta under en lång skön kvällspromenad genom ett livfullt Göteborg som sedan avslutas med tröstande jordgubbar och glass.

På lördag morgon blir vi varligt väckta av Oskar som säger att frukosten är klar. I köket visar sig en frukost av sällan skådat slag – av allt att döma är Oskar och Ana minst lika glada över att se oss som vi att se dem. Det blir en lång skön frukost med utbyte av tankar och erfarenheter över alla gränser.

Sedan går vi på kryssning på stan. Det blir en och annan butik innan vi drar oss i riktning mot Slottsskogen – det sägs att det ska vara en loppis där. Vi glömmer loppisen när vi betraktar mingolfbanan vid Slottsskogskafét. Banan är riktigt kul och vi konstaterar att golf är ett rätt schyst sätt att socialisera på. Oskar vinner nu igen och det unnar vi honom mer än väl. Tiden går fort när man har roligt som det heter, och strax är det dags att dra hemåt Skåne för att komma så där lagom i ordning inför kommande arbetsmåndag.

Femtiosex-sju år senare

Sverker och Karin tittade förbi på förmiddagen på väg hem från en sådan där undanmanöver man ibland gör för att undvika uppmärksamhet eller uppståndelse runt speciella högtidsdagar. Sverker och jag brukar ringa varandra lite då och då för att fortlöpande hålla kontakten sedan trehjulingstiden i Karlsborg.

Nu laddar han inför helgens veterangolftävlingar i helgen med hickoryklubbor och tidstypisk klädsel. För att förhöja tillståndet till extatisk nivå fick jag chansen att förära Sverker en Coclou-fluga av bästa snitt. Med största sannolikhet kommer den gode Sverkar att prestera oändligt mycket bättre med en turfluga från Kajsas designbod.

Vi får se hur de går i Falsterbo mm, återkommer.

Midsommar, tid för vänner men utan sås

Någon gång under studenttiden i Uppsala lärde vi känna Eleonor och Anders allt bättre. Från den tiden har vi varje år återsetts till midsommar – nu är vi väl inne på fyrtionde året typ liksom. Eleonor reflekterade, när vi nu sågs i Lövåsen, över att vi ids hålla ut och köra alla milen från Skåne till allra nordligaste Dalarna. Jaha. Och. Det är ingen uppoffring precis att återse vänner som djupt förankrat sig hjärtat och själen. Snarare är det väl så att det är en självklar del av livet att säkra fortlevnaden av en ovärderlig vänskap.

Midsommar förlöpte väl mest som man i allmänhet kan vänta sig. Sill och ett antal utsvävningar i minnenas och nutidens ordning – inte utan god grund finns det nu anledning att tro att Piratpartiet förvärvat visst stöd. Resulterar det i en värvad röst ska jag med stolthet ta på mig ansvaret för den politiska migrationen.

Anders blickar ut över SilverfalletMidsommardagen låg så för våra fötter. Vi betraktade med viss tveksamhet vädret men var helt förvissade om att fullfölja planen att ge oss ut på en tur. Vi kämpade i den hårda motvinden från Sjöstugan vid Grövelsjöns ände upp i riktning mot Salsfjellet. Molntäcket blåste hela tiden sönder och vi förskonades från regnet som hängde över oss som ett uppfordrande hot. Anders val av fikaställe vid foten av fjället blev som att äntra ett nytt tillstånd. Lä och plötslig sol. Vi försjönk sakta i ett saligt rus som ingen konstlad form av fest kan uppbringa. Vad gör man sedan för sina vänner om inte allt. Vi till och med kastade oss över den icke-vegetariska middagen – hungern efter dagens insats på fjället förenklade med all säkerhet det beslutet.

PK vid Stora Olån

När vi vaknade idag sken solen från en klarblå himmel och vi var rätt ivriga att få komma iväg till en av alla våra exklusiva nationalparker, den vid Fulufjället. Turen börjar bra. Vid tjärnen ser vi ett par grönbenor och vi berikas med att observera en unge tulta omkring på tjärnkanten. En bit längre upp på stigen mot Njupeskärsfallet träffar vi på ett par representanter för SOF som lånar oss tuben och ger oss en stark upplevelse av två jaktfalksungar i ett gammalt korpbo brevid fallet. Turen fortsätter uppåt i rätt stenig terräng – bättre träning för balans och reflexer i en mognande kropp får man leta efter, och själen får ett rejält lyft på köpet.

Men var tog middagssåsen vägen?

Livet bjuder på så mycket gott: oersättlig vänskap och natur och miljö som dessvärre inte alla har vett eller ens förmåga att förstå att bevara…

Spikmattans år

Jag bläddrade tillbaka i min Google-kalender i molnet för att se om det är något jag tycker kan vara värt att dela med mig av. Här är några stora händelser under året som vid närmare betraktelse väcker en del tankar till liv och som mer eller mindre satt en del spår.

Januari

Det fanns en tid då hyss var en del av spänningen i livet, men då var knappast den beskyllning jag hörde från vuxna pyntad med att jag var just vuxen och borde veta bättre. När vår brevlåda small runt nyår var de hårda gossarna på 19-23 år mer som kommandosoldater, och borde definitivt veta bättre men saknar sannolikt den förmågan, precis som jag ibland också tycker länsman gör.
Bonuscirkusen i den fullständigt obegripliga finanssektorn fick mig att ta steget till att byta bank, eller åtminstone avse att göra det. Annikas girighet suger men hon får krypa till korset. Jag gick tvärs över gatan till Finn och blev mäkta förvånad när jag möttes av ett påtagligt ointresse. Jag var naiv nog att tro att de ville ha mina pengar och mig som ny kund. Är kvar i SEB, men enbart på grund av att det är enklast så. Nu tänker du helt rätt: ditt fega lata spektakel.
I byn ligger KB Bilservice och det är fler än vi som tycker att bättre meck får man leta efter . Nu är släpet, som är ett måste när det drösar av hojar och bråte fixat, på KB-vis, dvs perfekt till bra vitt pris, och besiktigat.
Ska vi verkligen behöva ett larm. Jag tror inte det men när det väl bubblat upp så blir det som ett moment 22, fixar vi inte skyddet kan vi inte förlåta oss själva om det sedan händer något. Nu är ett ordentligt huslarm på plats och fan ta den som besöker oss när vi inte är hemma.

Februari

En av mina vänner slutar jobbet. Det händer i föränderlig värld, men saken är den att han jobbat länge för sin arbetsgivare och skulle få ett bättre avtal om bara två månader när han fyllt år och passerat en kritisk åldersgräns. Nix, de gick inte med på att förlänga tjänsten med två ynka månader utan stod kallsinnigt på sig. Skit tycker jag. Och ett slag mot lojaliteten.
Det är alltid kul at få hjälpa till, speciellt när det handlar om två hjul. Anders As måttligt imponerande Vespa behöver omsorg, kommer i säkert förvar och får plats i behandlingsrummet.
En påminnelse om att det snart är min tur. Vår gamla studentkompis Anders tar ytterligare ett x0-steg i vuxenlivet.
De fattar ingenting. Att se politikerna, de allra flesta, och företrädarna för lagen, Wadstedt mfl, stå och vifta med sina stentavlor ökar inte tilltron på framtiden direkt. Vi måste få in dem i nutid. Mitt beslut är självklart och jag bestämmer mig för att aktivt arbeta för att Piratpartiet ska kunna börja verka i Bryssel. Anakin och hans gäng har gjort ett bra försök att utbilda gammelmonstren.

Mars

Jag har aldrig riktigt tagit till mig det där med “större” högtidsdagar, jag menar att för min egen del just lyfta fram och fira vissa födelsedagar. Det händer ständigt mycket annat som är väl så värt att fira. För att slippa haussen drog PK och jag till Berlin för några dagars avkoppling.
Jag har aldrig grävt ned mig i möjliga begränsningar som det naturliga åldrandet kan medföra. Jag får lätt ut det jag vill på ett bra sätt utan att åldern begränsar mig. Men en sak besvärar mig trots allt. Jag tycker det är jobbigt att synen tar stryk med tiden, dvs att jag måste ha glasögon för det mesta och nu var det alltså dags att ännu en gång kompensera med nya glas. Det kändes påtagligt och änna dråpligt när jag hittade ett par läsglasögon i nattduksbordet. Bra, de kan jag ha i reserv. När jag hängde dem på näsan fick jag bita ihop – de gjorde ingen skillnad längre.
Jag kanske inte direkt ser mig själv som sinnebilden för ett inrutat leverna, men jag vill ha, eller snarare lärt mig leva med, en viss stabilitet. Oskar imponerar på mig eftersom han både är duktig på och framgångsrik i det han gör, och att han väl kontrollerar det svåra i att bygga en positiv trend. Jag tror det var i mars som han fixade proffskontrakt.

April

Våra barn har alltid haft en bra förmåga att kunna berika våra liv. När jag i min tjurighet vill avstå allt firande i mars smyger de försiktigt in en inbjudan till ost- och vinprovning på Bengtssons. PK och jag får en härlig kväll med flera tips som följer med ett tag framöver.
Det finns många skäl till varför linux blivit alltmer etablerat i min värld. Linux står för hela den öppna fria tanken och öppna samarbetet som nu formar nyutveckling och står i kontrast till den kommersiella inlåsningen som tvingar fram återhållsamhet och begränsningar. För övrigt är jag av den bestämda åsikten att tekniken och teknologin generellt driver vår utvecklingen genom att stimulera nyfikeheten och idéskapandet. Delar du inte den åsikten är jag beredd att ta diskussionen. För att bättre förstå och vidare nyansera min bild bestämmer jag mig för att rota vidare och mer i de öppna lösningars värld, och linuxvärlden förstås.
PK och jag har länge talat om och funderat på en renovering av vårt kök. Ingen av oss är hajpade av ombyggnadshysterin utan konstaterar att vårt gamla hus kräver en, låt oss kalla det, mer omfattande sanering. Vår gamla gaspanna behöver också ersättas och vi tycker att det självklara är att ersätta den med en luft-vattenvärmeväxlare. Du kan få ta del av vår analys till varför det inte blev så utan i stället en ny gaspanna. Nu sätter arbetet igång.
Skåne är fyllt av det som ger välgörande upplevelser. Det mesta tar vi till oss dagtid och mer sällan kallar naturen på oss efter mörkrets inbrott och inviterar till kvällsexkursioner. Det är en stark upplevelse att med stöd av riktiga kräldjursnördar få komma nära alla Skånes grodarter.

Maj

1 maj, vilken cirkus, känns mer som det förgångna tycker jag.
Ida drivs av sin starka vilja och förverkligande av det som för stunden växer sig starkast (hon och jag är rätt lika, tror jag). När hon och Tobbe nu ordnar Silvåkra maraton för tredje året på raken springer hon inte själv utan ser till att rekordskaran får ut det mesta av denna fantastiska och vackra dag. Ett arrangemang som du för evigt bannar dig för att ha missat.
Nu är det snart EU-val och Piratpartiets valsedlar ska ut – härligt att sätta dem på plats i Sanbybiblioteket, det blåser medvind.
Nu är köksjobbet igång på allvar och den nya gaspannan kommer på plats.

Juni

Vi säljer 1:an på Revingegatan och Kajsa hittar ett helt nytt liv i Lunds östra utpost.
Nu händer det som många av oss väntat på. Piratpartiet överraskar vissa, men förvånar inte oss som står nära, och tar plats i EU-parlamentet. När Lissabonfördraget oönskat går genom får Christian senare sällskap av Lunds Amelia som blir parlamentets yngsta parlamentariker. Nu laddar vi på allvar inför riksdagsvalet 2010.
Skåne-runt-vandrargänget alias Björnligan fullföljde under 2008 den fleråriga Skåne-runt-vandringen och genomför nu andra etappen på det nya projektet Själland runt.
Vi påbörjar vår semester som vi bestämt ska berikas med fullföljande av köksrivning och handräckning till murare Tom och i viss utsträckning hans snickarkollegor. Arbetet tar riktig fart och nu börjar det likna nåt. Vill ni ha hjälp av riktigt bra och kunnigt folk kan jag rekommendera Martin och hans gäng.
Då så, ytterligare en som blir mogen. PKs bror sällar sig till vuxna pojkars skara och det börjar kännas alltmer avlägset den tid han och jag var unga nog att imponeras av dricksglaset rom med lite cola på toppen som ingick i entrébiljetten på diskot i St Raphael.

Juli

Som jag tidigare sagt är det något speciellt med Skånes natur. Omgivningarna runt Ekholmssjön är speciell på sitt sätt. Vi är där för att i skymningen uppleva svärmande ekoxe och blir inte besvikna. På vägen tillbaka upp mot parkeringen brottas vi dessutom med enorma svärmar av ollonborrar.
Renoveringsarbetet tar mycket av vår tid, som planerat. Det utesluter inte att vi bestämmer oss för att ta några dagar för att träffa en av de mer vitala 80+ -åringarna jag känner. PKs mamma regerar fortfarande på golfbanorna och har ett golfhandikapp som mänga avundas. Efter Lidköping tar vi oss vidare till Raggarön. Det blev inte direkt något Roslagslopp men Kjell och Marianne bjöd på väl avvägd och lagom fartfylld framfart på de vackra fjärdarna. Vi lärde känna dem i en annan tid då vi bodde i USA och det är alltid lika stimulerande att träffa dem på Raggarön, i Stockholm eller hos oss runt Påsk.
I cross- och endurovärlden umgås vi okomplicerat över åldersgränser. Dennis är lika gammal som Ida. Jag träffade honom och hjälpte honom med ett meck på crossbanan för några år sedan vilket i sin tur utvecklades till vidare kontakter. Numera bor han i Spanien och är hemma på ett kort besök, vi lunchar och drar till helgen ut på banan.
Nu börjar det hända saker. Det fina IKEA-köket monteras.
Olle är inte som andra, nej just det, han är ju en av oss. Han fick aldrig till det där med att krypa innan han lärde sig gå. För övrigt är det ett talesätt bland de återhållsamma och kanske osäkra som just brukar säga att “man måste lära sig krypa innan man kan gå”. Inte fan, påat bara… Det är bra Olle, du lär dig gå direkt, dags för matteböckerna nu?

Augusti

Nu blir köksdelen klar så när som på småarbete som nån list här-och-där, bänkbelysning, fönstermålining och lite småfix som vi tänkte ge oss på själva – undrar hur lång tid det tar innan det blir gjort.
Då var det dags för Björnligan igen och Själland runt etapp 3. Nu börjar vi fundera på om vi verkligen ska gå just Själland runt, ett trendbrott. Kanske ska vi helt enkelt välja ut lämpliga etapper utan krav på fast ordning eller förutbestämd geografi.
Olle behöver snart dela på mossan & fassan…med fler än Safran, Koko och hönsen menar jag.

September

Årets släktträff är speciell i den meningen att det nu är mer påtagligt att en ny generation etablerar sig. Det känns nu också viktigare än någonsin att ge alla en chans att fortsätta upprätthålla denna kontaktform. Samtidigt tycks det allt svårare att få alla att hitta utrymmet i kalendern. Olle känner sitt ansvar och bjuder alla på ettårstårta.
Det är nästan bara FMX-arna som kör tvåtakt nu för tiden. Kompisarna i Björnligan har väl hört mig till leda bara se enduroterrängen i allt vi traskar på, genom och förbi på våra många vandringar, så när de kände trycket att uppvakta mig på den tjugoettusensexhundrade dagen av mitt liv skickade de mig, och PK, till Ullevi för lite tvåhjulsuppvisning.

Oktober

Jag ska inte breda ut mig mer om hojandets tjusning och filosofi. Tibro, enduroträningsläger, vad mer behöver sägas.
Det är PK väl unt. Hon brukar säga att hon använder sina motorcykelpengar när hon gör ett av sin frekventa besök i myrstacken, förlåt, New York. Jag tröstar mig i min ensamhet med att köpa en Migsvets på Jula och söker genast allt som går att fräta sönder. Det behövs inte mycket förrän jag har koll.
Det var inte så länge sedan jag var på väg förbi Mats hus. Han tvättade sin bil så jag stannade till och vi diskuterade allt, mest som vi alltid gjort. Naturligtvis pratade vi en hel del om hans kamp mot sin sjukdom. Det var samma energifyllda och ivriga Mats som alltid så det kändes extra tungt när vi kort efter fick besked att han inte fixade det. Det är en fin begravning. Mats har en  skön familj som säkert håller ordning på polen, trädgården och annat som han vårdade.

November

Dags för LMKs efterlängtade endurospecial på Saxtorp. Jag brukar prestera rätt bra efter min förmåga och efter målgäng känns det varje år som det saknas några varv. Jag bestämde mig i år att ta tag i det och anmälde till breddklassen. Det blev en oväntad kamp. Jag ska inte belasta er med detaljer, men jag ger mig aldrig och kom i alla fall inte sist, och dagen är som alltid en vinst.
Visst är det fantastiskt. PK och jag träffades för 42 år sedan. Jag tror inte alltid PK uppfattar att jag ser det så, men alternativet till det vi har finns inte.
IKEA är bra. Men att få deras bänkskiveleverantör att ge oss rätt bänkskivor slutar inte så som du kanske tror. Vi kan berätta om du bjuder in dig på en vegetarisk middag.
Det känns som det där med trial börjar få fäste. Nästan som en nystart och jag tror det blir mer av det framöver.

December

Skåne är som vanligt i framkanten och har organiserat jätteprojektet massvaccination bättre än övriga landet. PK tillhör en viktigare kategori, naturligtvis, än jag och är vaccinerad för länge sedan. Jag som börjar få inbjudningar, nej inte av St Per för honom tror jag inte på, får min kallelse till H1N1-skjutet. Jag har laddat med talbok och morgontidning för att få hjälp med att fördriva tiden i vaccinationskön. Men jag hinner fan ta mig knappt in genom dörren förrän jag är ute igen och resterna av morgontet i muggen hemma på bänken har inte ens hunnit kallna. Jag önskar min arbetsgivare var lika effektiv.
Jag beundrar Nils-Olov. Jag har sett hyfsat skickliga svetsare ge sig på mina projekt och misslyckats med kommentaren att det är omöjligt, det här går helt enkelt inte. Då går jag till Nils-Olov som tycker det som är omöjligt för andra är enkelt. Han är helt sonika unik i sin kompetens och beundransvärd, men så har också varit med och skrotat ihop stoltheten MAX-lab. Att hitta folk som kan sina saker är min själ inte lätt, och förresten, de som är riktigt bra där jag jobbar är för bra, om du förstår vad jag menar. Nu är det dags att ge Idas och min gamla Fantic en omgång och Nils-Olov fixar igen det omöjliga. Dessutom får jag tag i en ny stötdämpare till priset av en renovering. Nu börjar det bli trial på allvar.
Som jag sa förrut luskar jag vidare i den öppna världens möjligheter och nu är det dags igen att se vad DFS har att ge så här före jul.
Våra barn gör oss stolta i allt de gör. Kajsa driver sig själv hårt i sina ambitioner att utveckla sina talanger. Hon har hittat hem och vet vad som är nästa steg. Hon ger sig in i kampen om en plats på Inkubatorn, kvalificerar sig vidare och vinner en av få platser. Genast tar sig kreativiteten konkreta uttryck och resulterar snabbt i omsättning av hennes produkter. Om du vill vässa dig till jul, eller nyår, eller senare, här kan du smycka dig.
Nu är det dags för jul på Siltorp,SX/FMX på Malmö Arena och traditionell 30 december-vandring. Du kan återvända hit om du vill veta hur allt detta slutade.

Så vad blir summeringen av detta år?

Som rubriken antyder är 2009 ett år där dumheten segrar över visheten. Det tar sig kanske bättre uttryck i mer problematiska inskränkningar i vår frihet där Bodströmsamhället får unket fotfäste. IPRED börjar verka (men är glädjande nog ristat på de där stentavlorna så där står mupparna blir omkörda och undrar vafför gör de på detta viset), ACTA-hotet träder fram (men glädjande nog finns Wikileaks och de hemlighållna myndightesdokumenten i maskopi med kommersiella intressen lukas fram), FRA-lagen blir verklighet (men glädjande försvåras FRAs arbete av de tjänster vi kan nyttja när vi vill vara fria).

… så dom vet vad som gäller. Bengt Göransson, gamle kulturministern, i P1s Konflikt om synen som idag kräver att konsten ska vara effektiv, att leverera mot förutbestämt resultat. Alltså, nyfikenheten och nyskapandet kvävs. Bengt menar att effektivitetsstollarna ofta kräver att konstnärerna ska funka som några slags robotar och producera konst enligt mall, och därmed berövas friheten att kunna utnyttja sin kreativa förmåga för nyskapande.

Känner vi igen detta destruktiva effektivitetstänkandet i outsourcingens och ansvarsfrigörandets tid?
Vem tar ansvar för produkten, när du köpt din vara står du där. Ring supporten så får du se. Där sitter nån fjunig representant för den som bjöd lägst när utkontrakteringen förhandlades och säger initierat vi kan inget göra, men menar, det är ditt problem.

Det finns hopp. Kampen fortsätter och jag tycker att Unni summerar bra i sin Newsmill-kalender2010 blir dödsstöten för rovkapitalismen hur förhoppningarna kan se ut härnäst.

Spikmatta?

Inte tycks det bli årets julklapp som trendstollarna försökte få det till att bli för att vi skulle springa benen av oss för att handla något vi absolut inte behöver eller har nytta av. Ut å rör på dig i stället, det är en fin helg.

Jul 2008

God Jul & Gott Nytt År alla vänner och bekanta

Med lite, dvs lite, planering har jag fixat mig tre veckors ledighet över jul. Det borde var tillräckligt för att lägga en del snurrig- och stolligheter bakom sig, ta några djupa andetag i finanssvinens härjningstid samtidigt som IPRED- och FRA-fanatikerna försöker förtrycka oss som vill tycka och tänka fritt, och samla sig inför allt gott som ligger framför oss.

Påvens jultal ska vi inte tala om. Stackars homofob. När ska gubbaskrället inse att vi inte lever i inkvisitionens forntid.

I år träffas vi på Siltorp. Siltorp, det är förresten vår nya fina världsmedborgare Olles efternamn.