Tja, ett medvetet agerande för att rädda arten kanske.
Jag snubblade in i en diskussion igår om ålen ska ätas eller bevaras, så ser jag det. Jag kan därför inte frånhålla mig rätten att slå ett slag för ålen i alla dess former och oavsett om det är turbinerna eller de kustnära fiskarna, förutom ålätarna förstås, som är ålens största fiende.
Man må väl ta vilken ställning man vill till sin urgamla rätt att ta för sig av vad naturen bjuder. Men varför inte försöka se till att kommande generationer också får den möjligheten. Vi är väl inte bara egoister. Vi ska väl se oss bildade och mogna människor med mod att inte bara ta för sig, utan också tänka om och nytt. Lite av altruismen har vi ändå fortfarande kvar inom oss?
Det är alltid lätt att välja och vraka bland argumenten för att hitta det som bäst passar och försvarar det egna agerandet. Men varför inte lyssna till det vi alla vuxit upp med, fakta och vetenskapligt agerande för att skapa vägledande fakta.
Vissa gör försöka att arbeta på det sättet för att ge oss vägledning och råd.
Så här skriver Naturvårdssverket om hotade arter.
Varg, björn, järv och lo har fått en bättre situation och därmed lägre rödlistekategori i rödlistan för 2010 jämfört med 2005. Sex fiskarter är nya på listan, däribland havskatt, som räknas som starkt hotad och pigghajen, som nu är akut hotad. Ålen är fortfarande akut hotad och torsken starkt hotad, trots positiv utveckling i Östersjön för torsken.
I SLUs Artdatabank får vi en sammanfattning om den akut hotade ålen.
Nu hoppas jag på ett gott nytt år, som inte leder till att ålen klassas upp från näst högsta nivån till den högsta, RE=nationellt utdöd.
Lämna ett svar