100% manipulerad

Vad är 100%? Är det allt eller?

Jag sitter just nu i ett tredagarsmöte i Wilmington och hinner dricka och äta en del. I ett distraherat ögonblick börjar jag läsa nutrition facts på en juiceflaska från Tropicana. Så här står det, i USA där allt är så reglerat: 100% äkta (eller oblandad skulle man kunna översättapure med) apelsinjuice från koncentrat, dvs filtrerat vatten och koncentrat, och naturliga smakämnen definerat som ämnen som inte finns i äkta apelsinjuice.

Hur kan det bli 100% pure? På framsidan på etiketten står 100% vitamin C och 100% juice. Det blir mycket 100%, allt förmodligen för att jag ska tro att allt är äkta, oblandat och ger mig allt jag behöver.

Först jordbävning sedan terrordåd i Sandby

thunder_blazeSent i förrgår kväll small det, 29 december 22.40 närmare bestämt. Jag fixade ägg i köket till nyårsvandringen när smällen omedelbart informerade mig om att vår brevlåda var målet. Vattenmåttet till äggkokaren for över golvet när jag exploderade i en snabb reaktion. Jag grep sopkvasten på trappan på väg mot vandalerna. Ett hiskligt moln bolmade ur vår fina brevlåda som för det mesta känns som en mindre investering vi helst vill skriva av under några år till.

Jag kände mig nästan som amiral Carl Hamilton när jag skannade av området. Jag slängde kvasten på gården och tog några snabba steg upp mot tvätten – nej, de tog inte den vägen. På tillbakavägen pekade den observante grannen tvärs över gatan mot banken och sa att de sprang ditåt. Samtidigt hörde jag en kraftig smäll till som föreföll komma från Gröna kiosken ungefär.

Jag säkrade fötterna i trätofflorna och accelererade mot bäcken, nedför trappan och till höger. Jag fick vittring och såg gänget precis på väg över Lundavägen. Satan, de är 7-8-9 stycken, ser ut som välväxta ungdomar. Vem vinner den kampen? – inte ens Carl H. Ge inte upp nu! De var ca 100 m längre fram och jag började gå bestämt mot gänget. När de såg mig började de röra sig snabbare. Gott, de avsåg inte stanna för att spöa upp gubben. Vi ökade alla takten och jag följde dem springade upp mot Konsum. De stack in i mörkret bakom affären och jag var tvungen att fatta ett snabbt beslut – vill inte ha en kniv i magen.

Jag vände tillbaka och gick Flyingevägen mot Allégatan för att se om jag kunde genskjuta dem i gatljuset. När jag rundade hörnet såg jag dem nästan uppe vid Zögers. Nu var adrenalinhalten tillräcklig och jag bestämd. Inte fan ska de tro att de springer från en vältränad 60-åring. Jag närmade mig snabbt gänget och i höjd med dagiset hade den första kollapsat.

Robin hängde över staketet, övergiven av sina andra ”kompisar”! OK, jag tar honom. Jag var mycket kontrollerad och samtidigt mycket bestämd. Frågade efter hans namn som han välvilligt delar med sig. Ber att få bekräftelse och ber honom legitimera sig. Fan trot, han tar genast och välvilligt fram sin plånbok och drar fram körkortet – han fyller 19 i februari! Va tusan håller vuxna grabbar på med? Spränger folks brevlådor.

Det känns en aning märkligt, vi har en nära nog normal, balanserad och sansad, konversation utan bråk och hårda ord. Helt överraskande säger han att det inte var han men att de var en av hans kompisar. Alltså, han bekräftar att det var de som laddade brevlådan – han visste då inte att jag jagade dem för just min brevlåda. Samtalet avslutas med att jag gör klart för honom att jag nu går hem ringer polisen och överlämnar hans personuppgifter till länsman. Jag var ju inte precis den första som ringt.

Nu var det dags att göra det avslutande saneringsarbetet. Brevlådan verkar inte alltför deformerad men jäkligt skitig. Gänget hade försökt förgylla vår sena kväll med en Thunder Flash (vad det nu är för något). Cylindern har skräckinjagande dimensioner, stor som fogmassapatron.
Jag vill ogärna vara cynisk men med tanke på polisens belastning, personalsituation och prioriteringar går jag och lägger mig med en osäkerhet om det verkligen kommer att bli löst trots att polisen nu har personuppgifter på en av gärningsmännen. Låt oss se nu hur polisen lyckas – jag vet ju vem/vilka de är och kommer inte att lämna terrorattacken olöst.

Morgontrött eller…

Jag vaknade av att en lastbil körde in i huset och nästan skakade mig ur sängen. Totalt yrvaken försökte jag orientera mig och komma underfund med hur mycket av huset som stod kvar. Strax gick det upp för mig att allt verkade normalt och jag fattade ingenting. Jag snurrade runt lite till rasade ned för trapporna och försökte bli klokare genom att irra ett varv i trädgården. In igen och fortfarande lite omtumlad forcerade jag en tröskel utan problem för att strax därefter sätta ringtån i en kistfot och i plågor kasta mig runt på golvet. OK, jag måste ha drömt något, men vad? Sängen var fortfarande varm och jag slumrade några minuter till med nyheterna i örat. Jag hörde i dimman något om jordbävning men det pluggade inte in.
Över tidningen och en kopp te vid 07.30 hörde jag igen ordet ”jordbävning” kort nämnas. Nu slog det mig helt plötsligt. Jag kollade Sydsvenskan på nätet och fick först då klart för mig att vare sig drömmen eller lastbilen var svaret.
Redan under förmiddagen stod att läsa i fantastiska Wikipedia: ”…Den 16 december 2008 kl. 06.20 drabbades södra Sverige av det kraftigaste skalvet sedan 1904 – skalvet låg på 4,7 på Richterskalan, och hade sitt epicentrum drygt fyra mil nordöst om Malmö, nära Sjöbo på 10 kilometers djup 55° 37′ 12″ N, 13° 37′ 12″ E …

Jag vaknade av att en lastbil körde in i huset och nästan skakade mig ur sängen. Totalt yrvaken försökte jag orientera mig och komma underfund med hur mycket av huset som stod kvar. Strax gick det upp för mig att allt verkade normalt och jag fattade ingenting. Jag snurrade runt lite till rasade ned för trapporna och försökte bli klokare genom att irra ett varv i trädgården. In igen och fortfarande lite omtumlad forcerade jag en tröskel utan problem för att strax därefter sätta ringtån i en kistfot och i plågor kasta mig runt på golvet. OK, jag måste ha drömt något, men vad? Sängen var fortfarande varm och jag slumrade några minuter till med nyheterna i örat. Jag hörde i dimman något om jordbävning men det pluggade inte in.

Över tidningen och en kopp te vid 07.30 hörde jag igen ordet ”jordbävning” kort nämnas. Nu slog det mig helt plötsligt. Jag kollade Sydsvenskan på nätet och fick först då klart för mig att vare sig drömmen eller lastbilen var svaret.

Redan under förmiddagen stod att läsa i fantastiska Wikipedia: ”…Den 16 december 2008 kl. 06.20 drabbades södra Sverige av det kraftigaste skalvet sedan 1904 – skalvet låg på 4,7 på Richterskalan, och hade sitt epicentrum drygt fyra mil nordöst om Malmö, nära Sjöbo på 10 kilometers djup 55° 37′ 12″ N, 13° 37′ 12″ E …

Publicerat den
Kategoriserat som Olust Märkt

Pär

Ida och jag hälsade på min bror Pär 1-2 november. Pär kämpar hårt för att bemästra en besvärlig sjukdom. Tungt.

No

I had difficulties getting the bike behave my way. I still don’t know if my abilities failed or if I just wasn’t tuned in. Nothing really worked for me today and no surprise when a stump grabbed my fot and the pain took me down. After a rest in the pit I decided to go for another lap. After several turns I realized it didn’t work. Loaded the trailer and went home, did some work in the garden under pain and stopped. My true male macho behavior made my through the next two days, but then Berit said, wtf, go see a doctor. The obedient slave I am forced me to the ER Wednesday morning. After X-ray I was thrown in a wheelchair and was sigend up for surgery. Good old titanium doesn’t only work for high performance pipes, it also keeps the old man in one piece.