Släktträff 5-7 september

Årets Larsonska släktträff var först tänkt att gå av stapeln i Västervikstrakten. Peter stod som värd men belönades under den hektiska förberedelseperioden med ett fantastiskt jobberbjudande i Alunda. UC & Lars trädde snabbt in med Granvik som alternativplan och alla började med längtan minnas de oförglömliga dagarna 2003. Vi hoppades naturligtvis alla på en repris men om solen sken med besked 2003 så kan man säga att detta blev en kontrast i andra änden av skalan. Det massiva regnandet stoppade självklart inte oss. Vi tog oss väl påklädda ut på en byvandring genom Engelska parken, runt herrgården och den gamla sågen. Man blir rikt belönad även en regnig dag i denna fantastiska och rika natur.

Klockan 19 stod Margaretas Vätterkräftor på bordet och festen kunde fortsätta traditionsenligt. I år saknade vi några nära och kära: vissa födde barn, andra på tjänsteresa, men mest lämnade vår Pär tomhet omkring oss.

Naturligtvis badade Kajsa och jag i friskt och klart 16-gradigt Vättervatten för fullända årets träff.

50- plus 60-årsfets

50- + 60-årsfesten satt gutt, nästan mitt mellan Evas och Påls respektive födelsedagar.

Lunchsoppan smakade minst sagt utsökt i fantastisk miljö och i härligt sällskap. Påls guidade tur trimmande välbefinnandet som kröntes med ett efterlängtat havsbad – vissa fegade ur, men allt är förlåtet en dag som denna. I bastun vidgade Espen perspektivet på Påls utveckling från Trondheim till Västerås och vidare – bra för kommande interaktioner, … Vi kom sent till boulen men som tur var hade drivkraften hos de stora entusiasterna fått igång spelet så vi kunde lugnt sitta ned och studera ekvilibristernas hanterande av överskottet från SKF, eller vad det nu var för dankar. 70 öre per liter för spriten. Bremer visste vad han satsade på. Och bålen i “hembygdsmuséet” kändes lite extra mystisk och gav lite smugglarstuk på färden upp mot Såsen. Såsen förresten, vad kommer det namnet från? Det blev minsann inget såsande när vi slevade i oss en fantastisk och mustig fransk gryta och allt annat som bjöds. Evas dessertost gav nästan lite julstämning, eller hur, mitt i sensommaren.

Öborna i sällskapet verkade nästan som de accepterade badgästerna. Men skam vore det väl annars – var kommer alla pengar, urbant inflytande och missanpassad utveckling från (blev det en urspårning här va?).

Vi kämpade hårt på Nimbus för att inte för mycket av körens amenövande eller Missionsförbundsatmosfären skulle smitta oss humanistiska själar och dra oss ned i fördärvet. I färden från Öckerö i segt regn kunde vi konstatera att vi kommit helskinnade undan även denna gång. Vi hade hoppats på bad men lyckades istället väcka Oskar till liv och fixa en lunchfika på Engelbrechstgatan 32.

Det är aldrig för sent – det blev ett bad i Kattvik med lika mycket vatten ovan som under vattenytan. Ett par stopp på vägen över vackra Bjärehalvön fyllde bilen med rödbetor, sockermajs, mm som vi just nu stoppat i oss i sann glädje över nära minnen och vetskapen om att vi har den bästa släkt man kan önska.

Tack än en gång och bjud oss gärna till Kalvsund snart igen.

Min bror

11-13 juli

Vi startade vår resa mot Klämmestorp tidigt på morgonen. I höjd med Hälsingborg öppnade sig himlen och gjorde den redan betungande resan direkt jobbig. Vi är på väg mot Solbacken för att ta ett sista avsked av Pär. Det är en fin dag och blir en riktigt minnesrik stund tillsammans med nära och kära. Det är bara så synd att Pär inte fick njuta av Ainas och hans Solbacken några år till.

Peter mfl

18-19 Aug

Breakfast at Tiffany’s – no way. Much better than that. We had coffee at Kajsa’s – Peter, Liv & André, Linn aggressively attacks the pastries.
This weekend was meant for the Larson side of the family to reunite as we do every year. For good reasons, I hope, quite a few bailed out and Ida & Tobbe had to cancel it all. Nothing stopped Peter and his young ones from the opportunity to leave Stockholm for Skåne. We had a really good time with a late night show in our kitchen: onstage Linn and Peter in spectacular dances.

Kinekulle

23-24 March

Kinekulle is a magnificent creation. We always thought Spring was ahead in Skåne, but when PK’s refreshingly young mother chased us on the mountain trail, we got lost in the beauty of the early blue anemones, for the first time this year.

80

It’s an understatement to say she is vital and full of life. Ingegärd turned 80 and we all celebrated her in Tranberg, at a golf course of course.