50- + 60-årsfesten satt gutt, nästan mitt mellan Evas och Påls respektive födelsedagar.
Lunchsoppan smakade minst sagt utsökt i fantastisk miljö och i härligt sällskap. Påls guidade tur trimmande välbefinnandet som kröntes med ett efterlängtat havsbad – vissa fegade ur, men allt är förlåtet en dag som denna. I bastun vidgade Espen perspektivet på Påls utveckling från Trondheim till Västerås och vidare – bra för kommande interaktioner, … Vi kom sent till boulen men som tur var hade drivkraften hos de stora entusiasterna fått igång spelet så vi kunde lugnt sitta ned och studera ekvilibristernas hanterande av överskottet från SKF, eller vad det nu var för dankar. 
70 öre per liter för spriten. Bremer visste vad han satsade på. Och bålen i ”hembygdsmuséet” kändes lite extra mystisk och gav lite smugglarstuk på färden upp mot Såsen. Såsen förresten, vad kommer det namnet från? Det blev minsann inget såsande när vi slevade i oss en fantastisk och mustig fransk gryta och allt annat som bjöds. Evas dessertost gav nästan lite julstämning, eller hur, mitt i sensommaren.
Öborna i sällskapet verkade nästan som de accepterade badgästerna. Men skam vore det väl annars – var kommer alla pengar, urbant inflytande och missanpassad utveckling från (blev det en urspårning här va?).
Vi kämpade hårt på Nimbus för att inte för mycket av körens amenövande eller Missionsförbundsatmosfären skulle smitta oss humanistiska själar och dra oss ned i fördärvet. I färden från Öckerö i segt regn kunde vi konstatera att vi kommit helskinnade undan även denna gång. Vi hade hoppats på bad men lyckades istället väcka Oskar till liv och fixa en lunchfika på Engelbrechstgatan 32.
Det är aldrig för sent – det blev ett bad i Kattvik med lika mycket vatten ovan som under vattenytan. Ett par stopp på vägen över vackra Bjärehalvön fyllde bilen med rödbetor, sockermajs, mm som vi just nu stoppat i oss i sann glädje över nära minnen och vetskapen om att vi har den bästa släkt man kan önska.
Tack än en gång och bjud oss gärna till Kalvsund snart igen.