När åsikten överlagrar förnuftet

Har vi hört det förut: Har du inget att dölja eller stå till svars för har du heller inget att frukta när myndigheter övervakar dig, ända in i din själ som de stundtals känner till bättre och mer detaljer kring än du gör själv.

Nu är det Rod Stewart som säger det i Skavlan påhejad av Pia Lindström. Båda är betydande profiler med möjlighet att påverka många enbart i egenskap av sitt kändisskap. Vad de säger får – kanske – ett genomslag som bara andra kan drömma om att nå fram till. Båda representerar också en generation som tydligt visar att ‘där jag en gång var är gott nog så varför försöka förstå hur världen förändrats’. Min respekt för Rod underminerades kraftigt, men samtidigt lyckades han återskapa den till viss del.

De sitter alltså i Skavlans studio i samtal med Runa Sandvik som är datasäkerhetsforskare och står Edward Snowden nära. Runa talar i allmänna termer om övervakningens principer och hur det går till. Under samtalet spelar Snowden en central roll. Förenklat och utan närmare eftertanke hasplar både Rod och Pia ur sig att det är OK att övervakas, Snowden har gjort olagligheter, han bör straffas, … det är lätt att höra att de kommentarer och frågor de lyfter fram präglas av en bristande kunskap om hur det faktiskt fungerar. Hur övervakade vi alla är, inklusive dem, och hur lätt det är att göra intrång i vår skyddade zon.

Jag känner hur min puls stiger över deras ignorans. Jag har förstås inget problem med att de inte har satt sig in i hela problematiken, för det är minsann inte helt enkelt, men däremot blir jag kraftigt påverkad av att de väljer att ha en bestämd mening om vad som är rätt och fel utan att ha satt sig in i problematiken. Det är förvisso ett rätt allmänt beteende som dessutom vetenskapen rotat djupare i. Man har visat att det inte alltid spelar så stor roll om vi skaffar oss den kunskap som krävs för ett rimligt beslut eller ställningstagande. Vi tenderar att mot bättre vetande ändå stå fast vid vår redan etablerade åsikt.

Runa framstår som, ursäkta mig, en liten kungsfågel (f ö min favoritfågel) bland toviga adulta rovfåglar. Runa förklarar med enkla ord hur aktörerna ser ut som hovrar över oss och vad de kan komma åt och göra med oss.

Plötsligt händer något som gör mig både tyngd och upprymd och som är den egentliga orsaken till att jag sätter mig ned och skriver ihop detta. Framför allt Rod men också Pia, och Fredrik med för den delen, börjar ställa frågor till Runa som visar på att de inte fattar ett jota, men att de verkligen vill förstå. Och kanske låter sig påverkas. Det låter verkligen som om de får insikter och tar till sig det de hör. Dessvärre hamnar jag i en förutfattad mening om att dessa betydande personer återfaller i sin grundsyn när de sätter sig ned runt middagsbordet med vänner och bekanta och skrattar gott åt de som oroar sig. De tänker säkert: Vi köper oss fria med våra pengar. Det kanske inte är en så snygg konklusion, men det ligger en del i den.

Vi andra nickar när Runa berättar. Vi oroas över den makt NSA, GCHQ, FRA, mfl förfogar över och hur den, makten över folket, alltmer ges laga kraft. Vi ser vår integritet undermineras. Vi noterar den oro journalister beskriver när de tvingas på en munkavle eller gå maktens ärenden. Vi konstaterar att nätet i allt högre utsträckning kontrolleras av myndigheter och mäktiga organisationer, t ex  hur Indien stryper Avaaz.org, dvs det fria ordet och handlandet. Vi ser hur mäktiga intressen tar grepp om nätneutraliteten. Listan är bara påbörjad…

Under sina kristallkronor sitter Rod, Pia mfl och skrockar: Vi har inget att dölja och inget att oroa oss för.

En framtid – för alla

Ett tidigt uppvaknande idag för min del, men klara tankar. Sic!

Extraval, en ny chans till konstruktiv majoritet. Piratpartiet, där jag har min hemvist, kommer inte att nå spärren. Inte FI heller. Och KD är på fallrepet (dessbättre).

Därför önskar jag att fler gör som jag och lägger rösten på ett parti där den kommer att nå direkt framgång, närvaro i riksdagsarbetet, och i att göra nytta för alla människor, för männisikors lika värde och på ett parti som arbetar för jämlikhet.

Jag kommer att göra en temporär förflyttning till Miljöpartiet i förhoppning om en framgång för långsiktig överlevnad, för att reducera destruktivt inflytande från de som leker affär med mina pengar, och inte minst i skydd mot mörka krafter.


Uppdatering oktober 2015

Nu är detta historia och med tanke på samtliga riksdagspartiers oförmåga att leda oss mot ett stabilt politisk tillstånd är inte längre Miljöpartiet ett valbart alternativ för mig, inte ens temporärt för att lösa upp en knut.

Historik

Historia betraktade jag för det mesta som något onödigt under mina tidiga skolår. Det som har hänt spelar väl ingen roll, det är framåt som gäller, och det är jag för det mesta rätt bra på att se som primär drivkraft. Allteftersom tiden går blir de olika perspektiven i tillvaron alltmer relaterade till, just det, det som har hänt. Alltså, historia är naturligtvis mer eller mindre livsavgörande för generation efter generation. Då menar jag inte årtal, kungars, ”betydande” mäns, … historia. Utan det som lär mig hur framtiden ska gestalta sig: människors, befolkningars, miljöers, havens, himlens, växternas, djurens, … historia blir så, så betydelsefulla för att veta hur vi kan fortsätta leva oss in i framtiden.

Kanske  var det de komplexa sambanden som lotsade mig in i medicinska forskningens värld där nyfikenheten först stillas efter att ha tittat in i vad andra funderat på, vad de lärt sig och hur de utformat sina försök eller efterforskningar i sökande efter vad det i kommande steg kan leda till. Att sedan i nästa steg sortera upp mina egna tankar och funderingar kring det okända och utveckla modeller och konkreta studier eller försök blir ett nytt nervpirrande äventyr. Forskning är utmanade på många sätt, men framför allt är det för det mesta en serie upprepade misstag och feltolkningar innan luckan bakom vilken högvinsten är dold öppnar sig. Vid sidan om vinsten ligger nästan alltid ett nytt igenslickat kuvert med en hint om något kanske obegripligt men oemotståndligt lockande – alltid ett större eller mindre paradis av ny kunskap. Man kan då gilla det man ser, eller ogilla det. Vilket spelar absolut ingen roll, det väsentliga är det jag lärt mig i betraktande av det nya, kanske tidigare okända. Forskning hjälper oss in i framtiden, men utan historiken blir resultaten osammanhängande kuriosa i ett flackande kalejdoskop.

Kreationisterna är säkert helt nöjda med den enkla synen på historik – någon har sagt hur det är, inget att fundera mer på eller nyfiket rota i. Men varför inte lyfta blicken och ställa sig några spännande frågor. Gör man det så blir plötsligt vårt kända universum större och äldre. Från en jord som är 10 000 år till ett oändligt multiuniversum där vi just nu ser vår yttre gräns ca 14 miljarder ljusår bort. Eller annorlunda uttryckt: just nu kan vi fastställa att vårt universum är riktigt riktigt gammalt när vi tittar tillbaka i tiden och får dessutom en framväxande bild av hur det förändras, vilket i sin tur talar om för oss vad som med viss sannolikhet kan komma att hända med den materia som format oss i ett förunderligt tillstånd.

Ett annat perspektiv på betydelsen av historik och kanske historia är hur betydande resultat också döljs för att beskriva en ”sanning” som negativt kan påverka ett egenintresse.

Roa dig gärna med detta som avslutning (kan du inte se vissa avsnitt kan du tex köpa en tjänst för några få kronor som kopplar upp dig på en lokal server, och voilà).

Att köpa en kyl-frys

9 december 2012 köper vi en Samsung kyl-frys på Elgiganten Stora Bernstorp. Bra köp och skönt att äntligen få det gjort tycker när vi high-fivar oss ut ur butiken. Men det ska visa sig bli mer än så.

Vi köper också tillägget hemleverans med inbärning på plats, 599 + 200 kr. Skåpet levereras 14 december och bärs in. Nu går det inte att få in skåpet genom köksportalen utan att ta bort det skrymmande skyddsemballaget. De två välrustade medarbetarna på speditionsfirman säger att de dessvärre inte kan hjälpa mig bära in skåpet när emballaget är avlägsnat, då kan de inte längre ta ansvar för eventuella skador som kan uppkomma. Nåväl, tänker bara  surt att så är det bara i det fragmenterade underleverantörsträsket där ingen tar totalansvar. I ren ilska löser vi det naturligtvis själva utan som helst problem men med viss möda – och krediteras förstås 200 kr för icke utförd tjänst. Allt fungerar sedan fint och vi är riktigt nöjda både med skåpet som sådant och den funktionella utformningen.

ETT Skåpet gör sitt jobb utan problem fram till 27 augusti. Då börjar det. Skåpet stannar helt och går under mer än ett dygns totalstopp upp i temp tills allt tinat.  Vi tror först att allt kan vara relaterat till att vi håller på att bygga om och att strömmen varit frånkopplad ett par kortare perioder. Vi lusläser manualen: skruvar bort bakstycket och dammsuger rent, och ser till att luftspalten mellan skåp och vägg tillåter god ventilation. Utan att vi gör något vidare går så skåpet plötsligt igång, kommer ned i temperatur och tycks funka igen som det ska. Vi låter det så bero och hoppas det var något av en tillfällighet.

TVÅ 26 september upprepas totalstoppet en andra gång.  Samma sak igen. Helt strömlöst så när som panelen som lyser, men inte mer än så. Vi gör rent igen och försöker utöva någon slags magi. När allt är tinat igen under ett dygns stopp startar så skåpet igen på ett helt oförklarligt sätt.  Nu börjar vi oroa oss men gör dumt nog inte något mer än så, tex att ta kontakt med inköpsstället.

TRE 18 oktober dör så skåpet en tredje gång. Nu är måttet rågat och både förbannade och besvikna kontaktar vi Elgiganten lördag eftermiddag 19 oktober. Elgiganten hänvisar oss till Samsung support som ger det stärkande och helt revolutionerade rådet att starta om kyl-frysen, dvs dra ur kontakten vänta en timma och sedan sätta i den igen, och höra av oss igen om det inte funkar. Visst, men inte hjälper det. Då ringer vi igen men då är supporten stängd trots att hon sa att vi skulle höra av oss. Listigt, då kunde de fira helg utan oss i hasorna. Vi lägger ett supportärende på Samsungs hemsida, kanske mest för att på något sätt få det ur händerna och förvärva känslan av att något kanske händer. 23 oktober kommer mejlsvaret från Samsung. I det står det att ”… Ja ni kommer att få service. …” och att ”… Ni sparar runt 5 dagar om ni ringer själv så det rekommenderar jag absolut. …”. Då så, vi ringer förstås samma dag och så rullar servicerallyt igång.

Vi ringer alltså Samsungs vitvarusupport, för nu vill vi få det löst. 25 oktober dimper det ned ett kryptiskt mess i mobilen: Servicenummer 004444 har status EJ_TILLDELAD. /GarantGruppen  men vi förstår att det är Samsungs serviceorder som skickats till GarantGruppen som ett första steg. Efter några dagar följer jag upp med ett samtal till Samsung support för att få reda på var ärendet befinner sig. Eftersom Samsung har lämnat ärendet vidare till sin underleverantör kan de inte ge besked och märkligt nog inte heller göra något annat än be oss själva, just vi ska, ringa GarantGruppen. Då så, då gör vi väl det. Nej vi vet inte, säger de på GarantGruppen, vi har skickat ärendet vidare till serviceföretaget, dvs JP Hushållsservice i Malmö. Till slut får vi då tag på JP som säger att de ska ta tag i det.

Visst är det ett briljant system: som köpare kan jag inte bara höra av mig till butiken som sedan bara säger, det fixar vi. Nix, ingen verkar kunna ta ett övergripande ansvar utan bollen rullar hit och dit och runt i utkontrakteringens och underlevenrantörernas nya fina värld där kunden tvingas bli professionell projektledare.

JP kommer 1 november och konstaterar snabbt att det inte går att identifiera ett uppenbart fel. Sannolikt ligger problemet i elektroniken föreslår de och rekommenderar att båda kretskorten som styr skåpet byts ut. JP lämnar  oss med skåpet i befintligt skick, beställer nya kort och återkommer 12 november och byter då ut kretskorten. Bra, bara att hoppas att det löser det, men det förblir oklart eftersom inget uppenbart fel visade sig.

Nu snurrar iallafall skåpet igen. Vår i allra högsta grad opålitliga kyl-frys.

FYRA Nej! 3 december haverar skiten igen. Som vanligt, kan vi nu säga, tinar allt igen. Tur att vi inte är köttätare! Skåpet kommer på sitt nästan förutsägbara sätt igång efter ungefär ett dygn. Suck. Ringer Samsung 4 december och nu sprattlar alla i tivolit lite ivrigare. 9 december kommer JP och utan större åthävor blir konklusionen att skåpet måste bytas ut. Fenomenet, säger JP, är känt, inte vanligt, men andra skåp har betett sig lika oförklarligt utan att problemet lotsats fram till en begriplig lösning. JP har själva bytt ut ett skåp. De säger kort och koncist att de återvänder till kontoret och skickar in en utbytesanmodan. Nu ska den in i tivolikarusellen.

23 december, bra dag för att få allt att hända, eller hur, kontaktar vi  Samsung för att söka upplysning om hur det går med vårt support-/utbytesärende. Samsung säger att de inte kan se hur ärendehanteringen förlöper utan hänvisar tillbaka till JP Hushållsservice för att få besked. Va, kan inte tivolidirektören se i sina databasanteckningar hur karuseller snurrar och gungor pendlar. Den organisatoriska fragmenteringen ser värre ut än på en hårddisk med en MS Millenium-installation (minns ni den?).

Vi hamnar i ett meningsutbyte, eller rättare sagt vi uttrycker städat vår irritation över att behöva driva ett ärende som inte vi äger, och hon lyssnar mest (eftersom …”samtalet kan komma att spelas in i kvalitetssyfte”…). Att ha en åsikt eller försöka tycka passar säkert inte in i hennes arbetsgivares (som säkert det också är en inkontrakterad supportfunktion) målbeskrivning; abbans, gör bara som du är tillsagd.

Vi ringer till JP i mellandagarna 27 december och har naturligtvis respekt för att allt inte går att lösa under ledigheter. Jourpersonen säger att de är uppe på banan igen 7 januari kan då ge klara besked om ärendets förlopp, från deras sida.

FEM Hör och häpna. 6 januari ställs vi inför ett JASSÅ, men inte nu igen! Plus 6 grader i frysen gör inte oss direkt lyckliga precis.

7 januari ringer vi naturligtvis till Samsung för att få registrerat ett nytt serviceärende. Men kanske framför allt för att klarlägga att utbytet av skåpet måste påskyndas. De kan naturligtvis inte se servicetrådens alla vägar, knutar och vindlingar. De ser bara det som de gör i kommandocentralen, att skicka ärenden vidare. Det kommer från dem lite som en nyhet, att reklamation och utbyte görs av butiken, dvs Elgiganten i Stora Bernstorp. Hjälp, nu roterar det nästan så det känns som en Irländsk julafton. För att slippa den yrseln hade vi helt enkelt kunnat hålla oss borta från ärendets förlopp och låta det rulla sin naturliga – eller kanske bättre uttryckt onaturliga – väg, och se fram mot nästa generations kyl-frys i en avlägsen framtid. Nu är ju vintern så hiskligt mild så vi kan inte förvara frysvarorna på verandan och snart kommer vår och sommar. Men så funkar inte vi. Vi vill förvisso inte lösa andras problem men heller inte sitta med Svarte Petter.

Direkt efter samtalet till Samsung ringer vi alltså JP av två skäl. Dels för att följa upp deras utbytesanmodan och nu lite oväntat dessutom att informera om haveri nummer fem. Inte helt oväntat, eftersom JP tycks sköta sitt jobb och dessutom göra det bra, hade de som väntat skickat in anmodan samma dag som de besökte oss för tredje gången 9 december. De hade däremot inte fått besked från vilka-de-nu-är-de-skickar-anmodan-till. JP kollar genom ärendet och läser delar högt och skickar sedan en påminnelse under pågående samtal. Vi får som avslutning lite personliga synpunkter från JP om hur ”bra” det fungerar att utföra serviceärenden som underleverantör – vissa beställare är bättre och mer organiserade än andra, föga förvånande. De tycker också det är lite märkligt att vi måste söka besked och information och dessutom driva reklamationsärendet själva.

Sedan då till det som kanske leder till ett kravlande ur sörjan. Vi ringer Elgiganten. Butiken är inte öppen så vi hamnar hos någon som lägger ett meddelande till butiken att de ska höra av så snart som möjligt när de öppnar klockan 10. Halv tolv har vi ännu inte hört något så då ringer vi igen och de  vidhåller att butiken hör av sig. Vi nöjer oss inte med det utan vill bli kopplade till ansvarig i rätt butik. Så blir det och vi får upprepa en del som vanligt när den ena inte vet vad den andre gör. Visst blir vi vänligt bemötta, förstås, eftersom som sagt tidigare samtalen kan komma att spelas in (kvalitetskontrollanterna som inte passar bättre jobb vill ha sina mertics), men han försöker med lite checklist-snack som vi bromsar direkt. Skåpet ska bytas. Punkt. Han ska följa upp ärendegången och lovar återkomma samma dag eller senast torsdag 9 januari.

Där är vi just nu.

Det är så torsdag och vi får telefonsamtalet från Elgiganten. Beundransvärt trevligt bemötande. Beskedet vi tagit så för givit kom förstås ”Vi byter ut ert skåp, vi hämtar det och ställer dit ett nytt på plats”. Vi kommer överens om att senare i veckan ses i butiken på Bernstorp för att ordna utbytet och för att se till att ”allt blir så bra som möjligt”. Vi kollar runt lite på nätet inför det planerad bytet men hittar inget i sortimentet som lika-för-lika kan ersätta det vi har utan att det kostar betydligt mer eller att vi landar i en annan lösning. Nu är det söndag 12 januari och vi ska ta oss ut på vitvarustråket för att försöka paddla slagskeppet i hamn.

Det är söndag och vi kommer överens om en ersättningslösning efter återköp av skåpet. Bra. Vi biter ihop och väljer ett Samsungalternativ igen och får ett leveransdatum 21 februari.

Igår tisdag ringer JP upp. De försöker verkligen göra ett bra jobb. Vi går genom status på ärendet och kommer överens om att de nu kan frikoppla sig från hanteringen. De har gjort vad de kan på sitt håll för att påverka och påskynda deras anmodan om att skåpet skulle bytas. I gott samförstånd kostar vi på att roa oss båda med att konstatera att från både kundens och serviceteknikerns håll är Samsung fasligt intrasslade, likt djupet i Saurons rike

Privatpersonen är dödad

2013-07-05 SDS RudbeckCarl Rudbeck formulerade sig väl i dagens Sydsvenskan. Saken är bara den att andra har sagt det tidigare, mycket tidigare. Vilsna politiker och andra har sakta anpassat sig till ”det nya”, för det måste man ju. Men att driva viktiga frågor i tid, innan det är för sent, det fixar de inte. Tänk om de lyssnat på den då udda rörelsen och försökt förstå istället för att fnysa och dribbla med sin eviga egensinniga agenda.

 

 

Jag skrev ett kort mejl till Carl imorse:

Hej Carl
Jag har alltid läst och lyssnat på dig med beundran och inspiration. Så även idag.
En kort reflektion på det: som Piratpartister sa vi det som du insiktsfullt beskriver redan vid pass 2006. Då fanns en raljant ovilja att förstå det som skulle hända. Nu är vi där, över gränsen.
Skriv gärna mer om detta, men glöm inte vilka som ursprungligen lyfte fram den här problematiken och dessutom gjort det möjligt och tvunget för politiker att höja sig över dunklet och bli medvetna.
PS. Kul att du kom tillbaka till SDS efter ”utrensningen”
mvh
Mikael

Rätten till rätt vård i rätt tid i rätt samhälle

Det var ett bra tag sedan jag klottrade i bloggen – nu är det iallafall dags.

Det kunde handla om Datalagringsdirektivet eller FRA för att påminna alla om vad vi inom Piratpartiet ropat om i ett antal år som tydligt kommer i dagen den här veckan och kryper in under huden var och en av oss nu när Edward tar till mod och drar ned brallorna på NSA – och många EU-politiker.

Det kunde handla om oljeläckaget som drabbar floder och bifloder i Amazonas och som framstår som en total omöjlig sanneringsuppgift, om inte befolkningen som rättmätigt lever sitt liv där nyttjar en del av sina giftpilar på korrupta politiker och naturresursroffare.

Det kunde handla om den demokratiska kris som skrämmer skiten ur vem som helst där marknadens girighet och fundamentalistiska primitiva yttringar tar strupgrepp på vårt kvarvarande ventilationssystem.

Nix, det handlar om hur vården borde få fungera för alla, alla utan undantag relaterat till betalningsförmåga eller rätten till ett värdigt liv hela vägen in i kaklet. Och för dem, inte minst, som jobbar livet ur sig och gör ett märkligt bra jobb för att några av de få lyckligt lottade som lyckas mejsla sig fram i kön ska nå prispallen. För det handlar tydligen om någon slags överlevnadstävling.

Så här börjar då min historia

Löpning är en viktig del i mitt liv och har varit det rätt länge. Numera går det inte riktigt lika fort som förr och ambitionen är inte längre att träna hårt och extremt. Idag är det bara så gutt att ta på sig skorna utanför dörren och ta en längre lugn tur för att njuta sig genom natur och Skånskt centraleuropeiskt landskap. Jag tror inte att jag vårdar min kropp lika stilfullt som kostymnissarna på Stureplan utan det blir mer brutalt testande av vad den går för och naturligtvis tar det ut sin rätt. Dags för 64-årsservice.

Jag började få känningar i knät, inte på samma sätt som när menisken flisades 2001, men jag blev nästan säker på att smärtorna var relaterade till behovet av en ny renovering av prylarna i knät.

Jag startade en löprunda i mars som slutade efter ett antal hundra meter, då gick det inte längre. Linkade lite besviken hem och satte mig på cykeln istället och trampade irriterat ut på en längre avreageringsrunda. Det blev mer cyklande innan jag återupptog kortare löprundor under tveksamhet medveten om att jag nog måste ta tu med eländet om jag ska återfå sinnesro. Först tänkte jag nog att det här tar tid och får jag det fixat innan jag dör undan av andra orsaker? I samma ögonblick slog det mig att jag förlängde min privatvårdsförsäkring jag hade som anställd på AstraZeneca (som en gång hade det bästa för patienten som mål, men…). Dags att utnyttja den förstås.

Så här funkar den: Kostar ca 4000 kr per år under förutsättning att jag har en specialistvårdsremiss från primärvåden (om jag i min ålder mm vill slippa remiss kostar den ca 12000, Sic!).

Före Efter
IMG_001 IMG_003

Så här blev gången: Torsdag 11 april går jag till Vårdcentralen i byn. Vårdcentralen anser att de inte kan göra mer än direkt remittera till specialist. Dagen efter, fredag, hämtar jag remissen som jag skannar och direkt mejlar till Skandia. De ringer mig, onsdag tror jag det blev, och säger att försäkringen kickar in: var bor du? vart vill gå?. Fattar du? De frågar mig hur jag vill ha det! Första bästa tid som passade mig blev måndagen efter, 22 april. Jag träffar ortopeden på OrthoCenter Skåne som vrider och vänder på knät och tycker att som du lever måste vi fixa det här och att en MR måste göras. Jag skickar en remiss säger Håkan. I offentlig vård hade det väl tagit månader att hasas in i röret. Kallelsen till undersökning ramlar istället ned i brevlådan några dagar senare och 14 maj var det fixat. Röntgenläkaren gör sitt och meddelar Håkan som kallar mig till återbesök 23 maj. Vi sitter ned och tittar på bilderna tillsammans och kommer fram till att det finns defekter som kan rättas till, men naturligtvis ingen garanti för att jag blir 25 igen. Vi går in till operationkoordinatorn: hon säger, kan du på torsdag. Hoppsan, redan nästa vecka. PK och jag ska till Spanien 1 juni så op-koordinatorn och jag kommer fram till att vänta till efter resan. När kan du då, frågar hon. Va, hon undrar när jag vill få det gjort. Jag tycker att 12 juni passar bra. Och idag är det alltså gjort, och känns alldeles utmärkt. Bortsett från att jag glömde nyckeln hemma när jag åkte iväg med bussen tidigt imorse och fick lägga mig och sova i solen i trädgården en dryg timma innan PK kom hem.

Två månader – totalt

11 apr 22 apr 14 maj 23 30 maj 12 jun
Vårdcentralen Ortoped MR Återbesök Tänkt op Op

Så, varför kan inte denna typ av fantastisk vård komma alla till del? Kanske för att ekonomer, affärsmässiga lösningar och fabrikstänkande genomsyrar eländet i den ”moderna” politik där alla ska tjäna på till och med om barn ska få lära sig läsa. I detta läge har försäkringen redan betalt sig!

Vad är det för skillnad på Emporia och Skrylle en dag som idag?

PK ville explorera spåren i Skrylle inför ”den begynnande löpsäsongen”. Så, söndagspromenaden tog oss upp för backen och till 6 kilometers granskning av förutsättningarna på plats. Det är en helt fantastisk dag med mycket sol och frisk luft som naturligtvis fler än vi har konstaterat. Och visst är det bra att folk tar sig ut, med allt gott det för med sig.

2013-03-17 12.59.24Det är bara det att jag får lite svårt för att känna naturens närhet, känslan av att vara pionjär på obruten mark, återupptäcka livsförutsättningarna, och så småningom landa i ett tillstånd av frid, när det som jag mest säger i spåret till löpare, flanerare, vandrare, hundägare, barnvagnsförare är ”ursäkta” när vägarna hela tiden korsas.

Nu har jag aldrig varit på Emporia men antar att det är ungefär samma sak en regnig shoppingdag.

Hur tänkte de här?

Vad har du för skor, frågade Oskar. Vad du än köper kommer att vara betydligt bättre än de du har nu blev domen som föll fyra dagar in på min 8-dagarssejour med Kajsa i Åre. Mina gamla Warp snowboard-boots som jag köpte redan väl begagnade på jobbets Torget för ca sju år sedan för någonstans runt 100 kronor har nu svettats med mig några år genom min relativt sett framgångsrika nyutveckling på bräda. Så kul att det bara funkar att ta upp och utvecklas på något som kräver en sådan omställning som snowboard när jag började närma mig 60.

Okej, ska jag investeras i bättre skor så ska jag kanske inte göra det sista dagen utan just när jag behöver dem som bäst. Kajsa och jag tog en tur genom Åre by på vägen tillbaka till Björnänge efter dagens framgångar för att se vad byn bjöd i utbud av rimligt prisvärda skor. Så hamnade vi på Hollywood. Enastående hjälp och råd för att hitta rätt skor, dessutom erbjöd butiken rea, vilken inte ska föraktas.

Så hamnar jag framför denna skapelse! Hur i helskotta är hon klädd mitt i vintern mitt i skullcandysnowboardutbudet? Jag frågar lite insinuerande om hon inte är lite tunnklädd för vintersport. Först tror han nog att jag bara skämtade när jag i själva verket presenterade en allvarlig anklagelse mot stereotypt betraktande av vad tjejer slentrianmässigt används till. Strax greppade han min attack och sen var det inte mycket mer sagt om det. Men va fan, vad håller dessa killar på med? Ska man göra reklam för hörlurar i en skidsportbutik kanske inte avklädd silikon bäst för fram produktens egenskaper. Varför är det så att flickor exponeras enbart för sina yttre karakteristika i det ena sammanhanget efter det andra där det inte alls konceptuellt passar in? Paraplyfilckor inför speedwaystarten, lättklädda brudar på MX-podiet, naturligtvis franskt uppiffade damer på varje tröjseremoni i Tour de France, lättklädda Monsterbrudar som delar ut blasket, … listan kan göras lång.

Visst, jag köper det, kalla mig åldrad moralist. Men faktum kvarstår. Hur kommer det sig att just killar tycker det är helt okej att använda flickors könsattribut till det mesta utan sanktion? Är det bara porr i huvudet på oss primitiva manliga varelser, eller?

Grabbarna i MFF bjuder på minst sagt ifrågasatt födelsedagstårta med en naken tjej på. Svenska skidförbundet kickar ut Kevin Bäckström ur landslaget för att han inte fixar det där med att vara en förebild. Och då landar tanken i Hollywoodbutiken igen. Hör snowboard/skidsport och nakna brudar ihop (även om just detta handlar om hörlurar)? 

Screenshot_2013-03-10-20-54-57Kan det vara så att det som Sydsvenskan skriver har bäring på varför unga män ser på kvinnor som de gör? Är de helt enkelt obildade och aldrig fått lära sig se sig själva i ett större sammanhang där värderingar och empati är rätt schysta drivkrafter.

Ål, vad blir skånskare än det?

Tja, ett medvetet agerande för att rädda arten kanske.

Jag snubblade in i en diskussion igår om ålen ska ätas eller bevaras, så ser jag det. Jag kan därför inte frånhålla mig rätten att slå ett slag för ålen i alla dess former och oavsett om det är turbinerna eller de kustnära fiskarna, förutom ålätarna förstås, som är ålens största fiende.

Man må väl ta vilken ställning man vill till sin urgamla rätt att ta för sig av vad naturen bjuder. Men varför inte försöka se till att kommande generationer också får den möjligheten. Vi är väl inte bara egoister. Vi ska väl se oss bildade och mogna människor med mod att inte bara ta för sig, utan också tänka om och nytt. Lite av altruismen har vi ändå fortfarande kvar inom oss?

Det är alltid lätt att välja och vraka bland argumenten för att hitta det som bäst passar och försvarar det egna agerandet. Men varför inte lyssna till det vi alla vuxit upp med, fakta och vetenskapligt agerande för att skapa vägledande fakta.

Vissa gör försöka att arbeta på det sättet för att ge oss vägledning och råd.

Så här skriver Naturvårdssverket om hotade arter.

Varg, björn, järv och lo har fått en bättre situation och därmed lägre rödlistekategori i rödlistan för 2010 jämfört med 2005. Sex fiskarter är nya på listan, däribland havskatt, som räknas som starkt hotad och pigghajen, som nu är akut hotad. Ålen är fortfarande akut hotad och torsken starkt hotad, trots positiv utveckling i Östersjön för torsken.

I SLUs Artdatabank får vi en sammanfattning om den akut hotade ålen.

Nu hoppas jag på ett gott nytt år, som inte leder till att ålen klassas upp från näst högsta nivån till den högsta, RE=nationellt utdöd.

Föreställningarnas konsekvenser

Övervakningskameror inte mycket att lita på som stöd för brottsbekämpningen. Uppklarningsprocenten av brott har inte ens ökat i London, paradiset på jorden för CMOS och CCD, ända in under huden. Slutsatsen varför i Sydsvenskan:

Mycket i politiken baserar sig på föreställningar, säger Heidi Mork Lommel. Kameror är tydliga symboler för att politiker gör något och de har stöd bland väljarna, som också tror att kameror fungerar.

Heidi är kriminolog och forskare vid Polishögskolan i Oslo och säger att folk i allmänhet tror att det funkar. Jag vill påstå att de gått på politikernas vidlyftiga föreställning om kontroll och övervakning som skydd för det demokratiska samhällets bevarande. I själva verket är det alltså tvärt om.

Allmän kameraövervakning löser inte fler brott, däremot gör det intrång i  den personliga integriteten och reducerar demokratin. Känner vi igen detta? Det aktuella Datalagringsdirektivet är ett exempel till där vidlyftig allmän övervakning görs i syfte att bekämpa brott, spåra fel och sabotage samtidigt som det flyttar personlig integritet och demokrati till vitrysk eller DDR-nivå. Vi vet att generell lagring av telefoni- och nättrafikuppgifter inte löser fler brott, precis som med kameraövervakningen. Däremot gör riktade insatser det där misstanken om brott finns. Istället för en katt-och-råtta-lek kanske vi skulle ägna oss åt att gemensamt driva samhället och utvecklingen framåt, inte bakåt.

Jag tar mig friheten att tro att Heidi har rätt. Politiker och beslutsfattare har föreställningen att det är en samhällsnytta att borra sig in i allas privatliv. Alternativet till att de okunnigt fattar detta beslut kan vara att de medvetet gör det för att kontrollera och styra alla medborgares göranden och havanden.