Busch o fy!

Jag hörde en anställd på ett äldreboende i Skaraborg intervjuas på nyheterna för en stund sedan. Pulsen steg och jag tappade nästan ratten. Vad sa han.

Jag är fullt frisk och tror inte på att spruta in något i en frisk kropp.

Fullt frisk? Uppenbarligen inte eftersom någon form rubbning i normala hjärnfunktioner drabbat honom. Dessutom pekar det på problemet med dåligt utbildad (eller outbildad/obildad) arbetskraft i den så viktiga äldrevården.

Alltså, han avser inte att vaccinera sig. Hör och häpna. Om det inte vore för resursbristen är det enkla beskedet: vaccinera dig så snart det går eller så är dörren där. Eller förresten, sparka ut förnekarna ändå.

Tänk att det fortfarande, i en civiliserad tid och i ett något så när civiliserat samhälle, går omkring människor som helt tillåter sig att fjärma sig från forskning och beprövad, evidensbaserad vetenskap. För att istället lyssna på kvackare, konspirationsteoretiker och de som väljer ovetenskapligt stöd för sitt faktaförnekande och dogmatiska kommunikation. Att okritiskt förledas av starka röster är en oacceptabel mänsklig svaghet.

Nu är det bara jag kvar …

Kära Ulla-Clara, kära syster

Vi har rätt många likheter du och jag. Vi uppvisar en envishet som kan vara både en stor tillgång men i samma mening en belastning. Vi tycker oss många gånger veta det mesta om allt och har en viss förmåga att försöka få andra att förstå vad som är rätt och fel, vad som är gott och ont, och i stort hur vi ska vara. 

Det är väl så att vissa skulle kunna uttrycka det som så, att “ni är ena jävla besserwissers”, men där tycker jag vi snabbt kan rätta dem och säga att, där har ni fel.

Nåväl, det är mycket som binder oss samman

Einstein brottades med en problematik inom kvantfysiken som går under benämningen sammanflätning

I korthet kan det uttryckas som så att partiklar är i vissa tillstånd som ibland är gemensamma för partiklarna, de kan vara sammanflätade. 

Innebörden av detta är att vad som händer en partikel på en plats, händer på samma sätt och momentant den andra partikeln, var den än befinner sig på annan plats i universum. Partiklarna är intimt flätade tillsammans.

Detta är på många sätt ett väldigt intressant fenomen. Framförallt tycker jag att det symboliserar och kanske till och med beskriver den kärlek jag känner och den relation jag har till, bland annat, mina syskon. Så som jag känner med Pär, och så som jag gör till dig kära Ulla-Clara, det är något som binder oss samman för all framtid. 

Jag hoppas alla, i vilken familj det än vara må känner samma samhörighet och delar på den fantastiska kraft och mening det bär med sig att vara varandra nära och alltid finnas till hands. 

En förenklad, men för mig väldigt rationell bild, är att betrakta de större sammanhangen. Där befinner vi oss i olika tillstånd över tid och med det försvinner vi aldrig. Vi är alltid förenade på något sätt. 

Därför ser inte jag detta ögonblick som ett avsked, utan som ett konstaterande att vi nu tar oss vidare tillsammans, i ett nytt relativistiskt tillstånd.

Publicerat den
Kategoriserat som Familj

analys.wtf/vet-inte-vad-jag-ska-tro

S navigerar på djupt vatten i tron att de fortfarande är en atomubåt för att så småningom underifrån få torpedera den redan skadeskjutna och irrande armadan på ytan när de i själva verket i onyktert tillstånd gått på grund som kamrat whiskey-klassad.

De skånska M-oligarkerna skriker sig hesa för att få resten av etablissemanget med sina ”feta nackar” att följa i parad mot SD:s brunskimrande tältmöte och där få utropa sitt varma stöd för den nya högern. Till sin hjälp får de den brännande ångan i baken från de i kör vrålande drakarna Bali-Heberlein-Lamotte.

SD försöker flitigt valla samman flocken med skallar som är frikopplade från både sin framlob och sitt Limbiska system i tron att 1/5+1/0=1/1. Inte ens på Quora reder de ut den ekvationen. Saken är väl den att funktionen f(makt)=skånsk landsbyggd+demokratisk mening+funktionellt utbyte fortfarande är ofullständig.

Åsså V. Hur fan ska det gå att få drag ute på vänsterkanten när alla andra spelar knatteboll på högerkanten och bara ibland samlas i mittcirkeln. Det blir nog mer realistiskt att hoppas på att en orkan sveper förbi och likt konungens önskan får ett blad vänt.

KD fick på något livfullt sätt en helt annan attityd efter sin nyvunna orgasm. De klarar inte av att dölja sina rosiga kinder. Det måste nog ändå vara ett resultat av någon slags självtillfredsställelse, för skydd använder de väl – för Guds skull, inte – och abort kan det aldrig bli tal om. Men lite lust fick de allt, att smeka gossarna för mer svingande.

MP, stackars MP. I maktens korridorer fick de springa efter kaffe till DSB. Hälften av ”kaffeflickorna” tyckte inte om leken och slutade utan att ens erbjudas Delicatokakor i avgångsvederlag. Men resten, de försöker nu efter bästa förmåga simma mot livbojen men jisses, de som håller i tåtens andra ände står ju på grund.

L. Jag gillar deras logga men resningen blev sisådär. Det mest problematiska med L är att de tror på frihet, ordnad frihet, men vem har tid med sådant idag när det finns hur mycket som helst att ”ta in” på Emporia. Paradgrenen skolan har ändå bara lyckats lära oss att pengar behöver vi inte räkna eftersom plastkortets tjocklek inte är lika med begränsad budget (slå upp ordet på Wikipedia).

Turligt nog finns C, har några gett uttryck för. Det är begripligt att de så tydligt tar migranters parti. C har ju skrapat bort skiten under naglarna från dyngan på landet och migrerat i mångfald till centralorterna och inte minst till Södermalm där de gått vilse i hipsternas skägg. När lattemjölken från småskaligheten i Slovenien gjort kaffet drickbart harklar sig C och minns så småföretagarnas Sverige.

Jaha, å sen då. Ja det undrar jag med …

Publicerat den
Kategoriserat som Konstigt

På den tiden det begav sig – en betraktelse genom en nostalgisk krusning

Många kommer att känna igen sig och tillåta sig transitioneras in i den åttonde dimensionen, andra kommer att se det som inkarnationen av avlägsen bipolaritet. Kräng ändå av dig tvångströjan, knäpp upp säkerhetsbältet, ta av hjälmen, grip 8:e dimensionens virtualiseringsvisir, ta ett djupt andetag och följ så med in i ett annat tillstånd.

Prolog

I en svunnen tid, i en annan dimension, fann människan tillfredsställelse i kreativ frihet och genom hårt arbete i dynamiska gemenskaper. Förtroende för individens förmåga var ett vanligt och varligt använt verktyg för att locka fram det omöjliga.

Sökandet

I ett intergalaktiskt vetenskapsrum vrider sig konstellationen Acetylinaria Cysteinea, i det n:te momentet även känt som NAC. I sin begynnelse gav upptäckarna fenomenet beteckningen 7172. I konstellationens kluster nära den absoluta -SH-punkten förekommer i den vetenskapliga sammanslutningen en befäst uppfattning att det nu kommer att gå att underkasta sig en svårgripbar farsot i den slutliga lösningen. Vid -SH råder det samtidigt en berättigad oro att systemet inte har det mod och de egenskaper som krävs för att börja betvingandet av farsoten. Grunden är ändå lagd till en ny visdom som leder tanken bortom det givna.

En grupp tar sig därför frivilligt utanför sammanslutningens gränser för att söka nya möjligheter. Den vetenskapliga visionen har utformats av Preklinus som har fritt mandat att leda gruppen och att utforska det spatiala gränssnittet mot det okända. Tilliten till scouternas förmågor har utvecklats långt och är nu stor i konstellationens maktcentrum. Förhoppningsfullt väntar man sig att gruppen kommer att återvända med svaret på hur farsotens mörka inre ondska skall bemästras.

Gruppen färdas vidare utan begränsande kartering men med en nedärvd och förvärvad känsla för hur tecknen i relationen till klustret ska läsas. Redan tidigt ses i en av de modala tunnlarna en tidigare okänd entitet som identifieras med tydliga likheter till -SH-nodens 7172. Nyupptäckten ges beteckningen 7003, ett uttryck för nytt hopp. Prediktiva mönster läses av. Mönstren beskriver fenomenologiska riktningar och vägar mot det nya inre som leder gruppen genom trånga observationsgångar långt in i det okända i sitt ihärdiga sökande efter något nytt.

Ett omfattande program läggs upp för att bringa kausal klarhet med stöd av visdomens anvisningar.

Samtidigt i en annan del av den innokreativa sammanslutningen observerar en parallell grupp ett fenomen som uppträder som en spegling av Acetylinaria Cysteinea – ett antal intrikata detaljer ger intryck av en sammanvävning. När Preklinus elektrifierade forskarkader så lämnar fältet runt NAC dematerialiseras allt och en ny tid tycks infinna sig. Speglingar av det tidigare tillståndet växer ur sina diffusa skuggor fram till nyskapade kopior och allt förefaller återställt. Sakta omges gruppen av krafter som skapar oro och förvirring. Snart omvandlas oron till en förstummande rädsla som strax övergår i upprymdhet och stilla förtrollning. Ur sammanvävningens vibrerande krafter materialiseras ur ljuset en magnifik bro.

I konstellationen NAC har det på många platser ofta spekulerats i ytterligare en absolut punkt. I generationer har man förstått att -SH inte kan vara det enda absoluta tillståndet. -SH har visat tendens att vilja frigöra energi men ännu har ingen förstått hur och var detta sker.

Preklinus har gått över en eftersökta gränsen och får uppleva konkretiseringen av generationers sökande. Det är tydligt att de nu befinner sig i -SS-. Allt tycks återställt och ett lugn infinner sig. Så kommer insikten att inget kan någonsin bli sig likt igen. -SS- knyter samman NAC med en identisk reflektion av NAC. Två identiska världar hålls samman av den punkt dit Preklinus grupp överförts till.

Slutet

I ett tillstånd långt bortom det möjligas gräns infinner sig en längtan större än maktens förmåga. -SSS- materialiseras ur tankens värld. Utmaningen ger ingen någon ro …

Tro

Vi halkade in i en diskussion hur den religiösa tron styr tveksamma (ofta fundamentalistiska) handlingar.

Tro, det gör man i kyrkan, har vi alltid brukat säga här hemma när någon säger “jag tror det”. Det har förblivit ett talesätt som relaterar till det pliktskyldiga i att bekänna sig till en tro, en religiös tro. Nej så ser vi det inte. Snarare har vi distanserat oss från den religösa tron och använt talesättet som ett sätt att raljera över den begränsning som den religiösa tron ger upphov till. 

Tro. Jag tror på vetenskapen. Det nyfikna sökandet efter det vi ännu inte fått bekräftat. Och det som på bästa sätt bekräftar det vi idag skulle kunna kalla den rådande “sanningen”, den evidensbaserade kunskapen. En mer kognitiv tro. Vad kan vara vackrare än att hela tiden få uppleva tillblivelsen av något nytt. Något som förändrar vår syn på tingens ordning eller som ställer nya hjälpmedel till vårt förfogande. Det är det som ger livet mening.

Tiden står inte stilla. Varje givet ögonblick uppenbarar något nytt som det är spännande att bli del av. Som prövar tanke och synsätt och förflyttar oss till, oftast, en bättre plats, om man är beredd att vara öppen. Alternativet är att backa, stå kvar och vifta med uråldriga skrifter som talar om hur det alltid ska vara. Hur mänskligt begåvat är det att förlita sig till överheten, makten, den gudomliga makten och kanske bli en slav under uråldriga dogmer.

Det öppna, vidsynta, inlyssnande, analyserande, lärande, integrerande och hänsynstagande förhållningssättet ifrågasätter dogmer och samlar oliktänkandet till ett gemensamt nytt.

Religion, fundamentalistens väg till sitt obegripliga paradis

Att religion är roten till religiös fundamentalism är inte annat än uppenbart, liksom ett avgörande skäl till avgrundsskapande segregation.

Att göra det otillåtet att bedriva friskolor med konfessionell inriktning kan inte annat än vara självklart i ett sekulärt, väl fungerande demokratiskt samhälle.

Men varför stanna där. Religion hör inte hemma i det offentliga, eller i det privata som innebär en påverkan på det fria offentliga samhället – överhuvud taget.

Europakommissionen begränsar oss till förnuft och sans. Då tar vi den striden också.

Släpp kunskapen fri – förebygg ohälsa och sjukdom

Låt mig summera några aspekter. De kan förstås angripas på flera punkter men ger oavsett en indikation på alternativa processer och möjligheter för effektivare forskning och utveckling där inte bara ”win” är ledstjärna utan ”win-win-win”.

Ett axplock:

Randy Schekmans initiativ eLIFE, ger snabbare, bredare och friare tillgång till viktiga resultat och rön.
Alexandra Elbakyans kontroversiella resurs Sci-Hub (hon jagas av jättarna så länken kan ändras, sök på Sci-Hub så hittar du en fungerande adress), där forskare öppnar sitt samvete för att sprida redan skattefinansierad forskning ut i periferin, även till de med begränsad betalningsförmåga.
PLOS, Open ethos.
Cochrane, ett Uppdrag granskning som tränger in i medicinens och farmas slutna FoU-värld.
ChemBio Hub, ett av många exempel på nya vägar framåt – och i det här fallet ett initiativ där tunga ”aktörer” tvingas samlas kring ”matskålen”.

Listan kan göras längre och vi kan alla forma den efter egna bevekelsegrunder. Faktum kvarstår (för att politisera) att makten måste åter till folket.

Det är lätt att hävda den ekonomiska aspekten för att motivera patent. 

Om vi i stället hjälps åt att sprida och dela all tillgänglig vetenskaplig information för fri granskning och användning ger det oss en snabbare, bättre och betydligt mer etisk väg mot möjligheten att kurera sjukdom, och ännu bättre, möjligheten att förutsäga försämrad hälsa och kanske förebygga uppkomst och förvärrad sjukdom.

Idag får läkemedelsutvecklande aktörer se det utifrån samma förutsättningar som “drabbat” musik-, film-, mediaindustri och press, att söka intjäning på alternativa sätt.

Forskning och utveckling är inte beroende av att mäktiga aktörer skyddar och stänger in viktiga rön och landvinningar. För att vidare ta på sig rätten att beröva andra än de utvalda tillgång till kunskap, hälsa och liv.

När åsikten överlagrar förnuftet

Har vi hört det förut: Har du inget att dölja eller stå till svars för har du heller inget att frukta när myndigheter övervakar dig, ända in i din själ som de stundtals känner till bättre och mer detaljer kring än du gör själv.

Nu är det Rod Stewart som säger det i Skavlan påhejad av Pia Lindström. Båda är betydande profiler med möjlighet att påverka många enbart i egenskap av sitt kändisskap. Vad de säger får – kanske – ett genomslag som bara andra kan drömma om att nå fram till. Båda representerar också en generation som tydligt visar att ‘där jag en gång var är gott nog så varför försöka förstå hur världen förändrats’. Min respekt för Rod underminerades kraftigt, men samtidigt lyckades han återskapa den till viss del.

De sitter alltså i Skavlans studio i samtal med Runa Sandvik som är datasäkerhetsforskare och står Edward Snowden nära. Runa talar i allmänna termer om övervakningens principer och hur det går till. Under samtalet spelar Snowden en central roll. Förenklat och utan närmare eftertanke hasplar både Rod och Pia ur sig att det är OK att övervakas, Snowden har gjort olagligheter, han bör straffas, … det är lätt att höra att de kommentarer och frågor de lyfter fram präglas av en bristande kunskap om hur det faktiskt fungerar. Hur övervakade vi alla är, inklusive dem, och hur lätt det är att göra intrång i vår skyddade zon.

Jag känner hur min puls stiger över deras ignorans. Jag har förstås inget problem med att de inte har satt sig in i hela problematiken, för det är minsann inte helt enkelt, men däremot blir jag kraftigt påverkad av att de väljer att ha en bestämd mening om vad som är rätt och fel utan att ha satt sig in i problematiken. Det är förvisso ett rätt allmänt beteende som dessutom vetenskapen rotat djupare i. Man har visat att det inte alltid spelar så stor roll om vi skaffar oss den kunskap som krävs för ett rimligt beslut eller ställningstagande. Vi tenderar att mot bättre vetande ändå stå fast vid vår redan etablerade åsikt.

Runa framstår som, ursäkta mig, en liten kungsfågel (f ö min favoritfågel) bland toviga adulta rovfåglar. Runa förklarar med enkla ord hur aktörerna ser ut som hovrar över oss och vad de kan komma åt och göra med oss.

Plötsligt händer något som gör mig både tyngd och upprymd och som är den egentliga orsaken till att jag sätter mig ned och skriver ihop detta. Framför allt Rod men också Pia, och Fredrik med för den delen, börjar ställa frågor till Runa som visar på att de inte fattar ett jota, men att de verkligen vill förstå. Och kanske låter sig påverkas. Det låter verkligen som om de får insikter och tar till sig det de hör. Dessvärre hamnar jag i en förutfattad mening om att dessa betydande personer återfaller i sin grundsyn när de sätter sig ned runt middagsbordet med vänner och bekanta och skrattar gott åt de som oroar sig. De tänker säkert: Vi köper oss fria med våra pengar. Det kanske inte är en så snygg konklusion, men det ligger en del i den.

Vi andra nickar när Runa berättar. Vi oroas över den makt NSA, GCHQ, FRA, mfl förfogar över och hur den, makten över folket, alltmer ges laga kraft. Vi ser vår integritet undermineras. Vi noterar den oro journalister beskriver när de tvingas på en munkavle eller gå maktens ärenden. Vi konstaterar att nätet i allt högre utsträckning kontrolleras av myndigheter och mäktiga organisationer, t ex  hur Indien stryper Avaaz.org, dvs det fria ordet och handlandet. Vi ser hur mäktiga intressen tar grepp om nätneutraliteten. Listan är bara påbörjad…

Under sina kristallkronor sitter Rod, Pia mfl och skrockar: Vi har inget att dölja och inget att oroa oss för.

En framtid – för alla

Ett tidigt uppvaknande idag för min del, men klara tankar. Sic!

Extraval, en ny chans till konstruktiv majoritet. Piratpartiet, där jag har min hemvist, kommer inte att nå spärren. Inte FI heller. Och KD är på fallrepet (dessbättre).

Därför önskar jag att fler gör som jag och lägger rösten på ett parti där den kommer att nå direkt framgång, närvaro i riksdagsarbetet, och i att göra nytta för alla människor, för männisikors lika värde och på ett parti som arbetar för jämlikhet.

Jag kommer att göra en temporär förflyttning till Miljöpartiet i förhoppning om en framgång för långsiktig överlevnad, för att reducera destruktivt inflytande från de som leker affär med mina pengar, och inte minst i skydd mot mörka krafter.


Uppdatering oktober 2015

Nu är detta historia och med tanke på samtliga riksdagspartiers oförmåga att leda oss mot ett stabilt politisk tillstånd är inte längre Miljöpartiet ett valbart alternativ för mig, inte ens temporärt för att lösa upp en knut.

Historik

Historia betraktade jag för det mesta som något onödigt under mina tidiga skolår. Det som har hänt spelar väl ingen roll, det är framåt som gäller, och det är jag för det mesta rätt bra på att se som primär drivkraft. Allteftersom tiden går blir de olika perspektiven i tillvaron alltmer relaterade till, just det, det som har hänt. Alltså, historia är naturligtvis mer eller mindre livsavgörande för generation efter generation. Då menar jag inte årtal, kungars, “betydande” mäns, … historia. Utan det som lär mig hur framtiden ska gestalta sig: människors, befolkningars, miljöers, havens, himlens, växternas, djurens, … historia blir så, så betydelsefulla för att veta hur vi kan fortsätta leva oss in i framtiden.

Kanske  var det de komplexa sambanden som lotsade mig in i medicinska forskningens värld där nyfikenheten först stillas efter att ha tittat in i vad andra funderat på, vad de lärt sig och hur de utformat sina försök eller efterforskningar i sökande efter vad det i kommande steg kan leda till. Att sedan i nästa steg sortera upp mina egna tankar och funderingar kring det okända och utveckla modeller och konkreta studier eller försök blir ett nytt nervpirrande äventyr. Forskning är utmanade på många sätt, men framför allt är det för det mesta en serie upprepade misstag och feltolkningar innan luckan bakom vilken högvinsten är dold öppnar sig. Vid sidan om vinsten ligger nästan alltid ett nytt igenslickat kuvert med en hint om något kanske obegripligt men oemotståndligt lockande – alltid ett större eller mindre paradis av ny kunskap. Man kan då gilla det man ser, eller ogilla det. Vilket spelar absolut ingen roll, det väsentliga är det jag lärt mig i betraktande av det nya, kanske tidigare okända. Forskning hjälper oss in i framtiden, men utan historiken blir resultaten osammanhängande kuriosa i ett flackande kalejdoskop.

Kreationisterna är säkert helt nöjda med den enkla synen på historik – någon har sagt hur det är, inget att fundera mer på eller nyfiket rota i. Men varför inte lyfta blicken och ställa sig några spännande frågor. Gör man det så blir plötsligt vårt kända universum större och äldre. Från en jord som är 10 000 år till ett oändligt multiuniversum där vi just nu ser vår yttre gräns ca 14 miljarder ljusår bort. Eller annorlunda uttryckt: just nu kan vi fastställa att vårt universum är riktigt riktigt gammalt när vi tittar tillbaka i tiden och får dessutom en framväxande bild av hur det förändras, vilket i sin tur talar om för oss vad som med viss sannolikhet kan komma att hända med den materia som format oss i ett förunderligt tillstånd.

Ett annat perspektiv på betydelsen av historik och kanske historia är hur betydande resultat också döljs för att beskriva en “sanning” som negativt kan påverka ett egenintresse.

Roa dig gärna med detta som avslutning (kan du inte se vissa avsnitt kan du tex köpa en tjänst för några få kronor som kopplar upp dig på en lokal server, och voilà).