Rätten till rätt vård i rätt tid i rätt samhälle

Det var ett bra tag sedan jag klottrade i bloggen – nu är det iallafall dags.

Det kunde handla om Datalagringsdirektivet eller FRA för att påminna alla om vad vi inom Piratpartiet ropat om i ett antal år som tydligt kommer i dagen den här veckan och kryper in under huden var och en av oss nu när Edward tar till mod och drar ned brallorna på NSA – och många EU-politiker.

Det kunde handla om oljeläckaget som drabbar floder och bifloder i Amazonas och som framstår som en total omöjlig sanneringsuppgift, om inte befolkningen som rättmätigt lever sitt liv där nyttjar en del av sina giftpilar på korrupta politiker och naturresursroffare.

Det kunde handla om den demokratiska kris som skrämmer skiten ur vem som helst där marknadens girighet och fundamentalistiska primitiva yttringar tar strupgrepp på vårt kvarvarande ventilationssystem.

Nix, det handlar om hur vården borde få fungera för alla, alla utan undantag relaterat till betalningsförmåga eller rätten till ett värdigt liv hela vägen in i kaklet. Och för dem, inte minst, som jobbar livet ur sig och gör ett märkligt bra jobb för att några av de få lyckligt lottade som lyckas mejsla sig fram i kön ska nå prispallen. För det handlar tydligen om någon slags överlevnadstävling.

Så här börjar då min historia

Löpning är en viktig del i mitt liv och har varit det rätt länge. Numera går det inte riktigt lika fort som förr och ambitionen är inte längre att träna hårt och extremt. Idag är det bara så gutt att ta på sig skorna utanför dörren och ta en längre lugn tur för att njuta sig genom natur och Skånskt centraleuropeiskt landskap. Jag tror inte att jag vårdar min kropp lika stilfullt som kostymnissarna på Stureplan utan det blir mer brutalt testande av vad den går för och naturligtvis tar det ut sin rätt. Dags för 64-årsservice.

Jag började få känningar i knät, inte på samma sätt som när menisken flisades 2001, men jag blev nästan säker på att smärtorna var relaterade till behovet av en ny renovering av prylarna i knät.

Jag startade en löprunda i mars som slutade efter ett antal hundra meter, då gick det inte längre. Linkade lite besviken hem och satte mig på cykeln istället och trampade irriterat ut på en längre avreageringsrunda. Det blev mer cyklande innan jag återupptog kortare löprundor under tveksamhet medveten om att jag nog måste ta tu med eländet om jag ska återfå sinnesro. Först tänkte jag nog att det här tar tid och får jag det fixat innan jag dör undan av andra orsaker? I samma ögonblick slog det mig att jag förlängde min privatvårdsförsäkring jag hade som anställd på AstraZeneca (som en gång hade det bästa för patienten som mål, men…). Dags att utnyttja den förstås.

Så här funkar den: Kostar ca 4000 kr per år under förutsättning att jag har en specialistvårdsremiss från primärvåden (om jag i min ålder mm vill slippa remiss kostar den ca 12000, Sic!).

Före Efter
IMG_001 IMG_003

Så här blev gången: Torsdag 11 april går jag till Vårdcentralen i byn. Vårdcentralen anser att de inte kan göra mer än direkt remittera till specialist. Dagen efter, fredag, hämtar jag remissen som jag skannar och direkt mejlar till Skandia. De ringer mig, onsdag tror jag det blev, och säger att försäkringen kickar in: var bor du? vart vill gå?. Fattar du? De frågar mig hur jag vill ha det! Första bästa tid som passade mig blev måndagen efter, 22 april. Jag träffar ortopeden på OrthoCenter Skåne som vrider och vänder på knät och tycker att som du lever måste vi fixa det här och att en MR måste göras. Jag skickar en remiss säger Håkan. I offentlig vård hade det väl tagit månader att hasas in i röret. Kallelsen till undersökning ramlar istället ned i brevlådan några dagar senare och 14 maj var det fixat. Röntgenläkaren gör sitt och meddelar Håkan som kallar mig till återbesök 23 maj. Vi sitter ned och tittar på bilderna tillsammans och kommer fram till att det finns defekter som kan rättas till, men naturligtvis ingen garanti för att jag blir 25 igen. Vi går in till operationkoordinatorn: hon säger, kan du på torsdag. Hoppsan, redan nästa vecka. PK och jag ska till Spanien 1 juni så op-koordinatorn och jag kommer fram till att vänta till efter resan. När kan du då, frågar hon. Va, hon undrar när jag vill få det gjort. Jag tycker att 12 juni passar bra. Och idag är det alltså gjort, och känns alldeles utmärkt. Bortsett från att jag glömde nyckeln hemma när jag åkte iväg med bussen tidigt imorse och fick lägga mig och sova i solen i trädgården en dryg timma innan PK kom hem.

Två månader – totalt

11 apr 22 apr 14 maj 23 30 maj 12 jun
Vårdcentralen Ortoped MR Återbesök Tänkt op Op

Så, varför kan inte denna typ av fantastisk vård komma alla till del? Kanske för att ekonomer, affärsmässiga lösningar och fabrikstänkande genomsyrar eländet i den “moderna” politik där alla ska tjäna på till och med om barn ska få lära sig läsa. I detta läge har försäkringen redan betalt sig!

Vad är det för skillnad på Emporia och Skrylle en dag som idag?

PK ville explorera spåren i Skrylle inför “den begynnande löpsäsongen”. Så, söndagspromenaden tog oss upp för backen och till 6 kilometers granskning av förutsättningarna på plats. Det är en helt fantastisk dag med mycket sol och frisk luft som naturligtvis fler än vi har konstaterat. Och visst är det bra att folk tar sig ut, med allt gott det för med sig.

2013-03-17 12.59.24Det är bara det att jag får lite svårt för att känna naturens närhet, känslan av att vara pionjär på obruten mark, återupptäcka livsförutsättningarna, och så småningom landa i ett tillstånd av frid, när det som jag mest säger i spåret till löpare, flanerare, vandrare, hundägare, barnvagnsförare är “ursäkta” när vägarna hela tiden korsas.

Nu har jag aldrig varit på Emporia men antar att det är ungefär samma sak en regnig shoppingdag.

Hur tänkte de här?

Vad har du för skor, frågade Oskar. Vad du än köper kommer att vara betydligt bättre än de du har nu blev domen som föll fyra dagar in på min 8-dagarssejour med Kajsa i Åre. Mina gamla Warp snowboard-boots som jag köpte redan väl begagnade på jobbets Torget för ca sju år sedan för någonstans runt 100 kronor har nu svettats med mig några år genom min relativt sett framgångsrika nyutveckling på bräda. Så kul att det bara funkar att ta upp och utvecklas på något som kräver en sådan omställning som snowboard när jag började närma mig 60.

Okej, ska jag investeras i bättre skor så ska jag kanske inte göra det sista dagen utan just när jag behöver dem som bäst. Kajsa och jag tog en tur genom Åre by på vägen tillbaka till Björnänge efter dagens framgångar för att se vad byn bjöd i utbud av rimligt prisvärda skor. Så hamnade vi på Hollywood. Enastående hjälp och råd för att hitta rätt skor, dessutom erbjöd butiken rea, vilken inte ska föraktas.

Så hamnar jag framför denna skapelse! Hur i helskotta är hon klädd mitt i vintern mitt i skullcandysnowboardutbudet? Jag frågar lite insinuerande om hon inte är lite tunnklädd för vintersport. Först tror han nog att jag bara skämtade när jag i själva verket presenterade en allvarlig anklagelse mot stereotypt betraktande av vad tjejer slentrianmässigt används till. Strax greppade han min attack och sen var det inte mycket mer sagt om det. Men va fan, vad håller dessa killar på med? Ska man göra reklam för hörlurar i en skidsportbutik kanske inte avklädd silikon bäst för fram produktens egenskaper. Varför är det så att flickor exponeras enbart för sina yttre karakteristika i det ena sammanhanget efter det andra där det inte alls konceptuellt passar in? Paraplyfilckor inför speedwaystarten, lättklädda brudar på MX-podiet, naturligtvis franskt uppiffade damer på varje tröjseremoni i Tour de France, lättklädda Monsterbrudar som delar ut blasket, … listan kan göras lång.

Visst, jag köper det, kalla mig åldrad moralist. Men faktum kvarstår. Hur kommer det sig att just killar tycker det är helt okej att använda flickors könsattribut till det mesta utan sanktion? Är det bara porr i huvudet på oss primitiva manliga varelser, eller?

Grabbarna i MFF bjuder på minst sagt ifrågasatt födelsedagstårta med en naken tjej på. Svenska skidförbundet kickar ut Kevin Bäckström ur landslaget för att han inte fixar det där med att vara en förebild. Och då landar tanken i Hollywoodbutiken igen. Hör snowboard/skidsport och nakna brudar ihop (även om just detta handlar om hörlurar)? 

Screenshot_2013-03-10-20-54-57Kan det vara så att det som Sydsvenskan skriver har bäring på varför unga män ser på kvinnor som de gör? Är de helt enkelt obildade och aldrig fått lära sig se sig själva i ett större sammanhang där värderingar och empati är rätt schysta drivkrafter.

Ål, vad blir skånskare än det?

Tja, ett medvetet agerande för att rädda arten kanske.

Jag snubblade in i en diskussion igår om ålen ska ätas eller bevaras, så ser jag det. Jag kan därför inte frånhålla mig rätten att slå ett slag för ålen i alla dess former och oavsett om det är turbinerna eller de kustnära fiskarna, förutom ålätarna förstås, som är ålens största fiende.

Man må väl ta vilken ställning man vill till sin urgamla rätt att ta för sig av vad naturen bjuder. Men varför inte försöka se till att kommande generationer också får den möjligheten. Vi är väl inte bara egoister. Vi ska väl se oss bildade och mogna människor med mod att inte bara ta för sig, utan också tänka om och nytt. Lite av altruismen har vi ändå fortfarande kvar inom oss?

Det är alltid lätt att välja och vraka bland argumenten för att hitta det som bäst passar och försvarar det egna agerandet. Men varför inte lyssna till det vi alla vuxit upp med, fakta och vetenskapligt agerande för att skapa vägledande fakta.

Vissa gör försöka att arbeta på det sättet för att ge oss vägledning och råd.

Så här skriver Naturvårdssverket om hotade arter.

Varg, björn, järv och lo har fått en bättre situation och därmed lägre rödlistekategori i rödlistan för 2010 jämfört med 2005. Sex fiskarter är nya på listan, däribland havskatt, som räknas som starkt hotad och pigghajen, som nu är akut hotad. Ålen är fortfarande akut hotad och torsken starkt hotad, trots positiv utveckling i Östersjön för torsken.

I SLUs Artdatabank får vi en sammanfattning om den akut hotade ålen.

Nu hoppas jag på ett gott nytt år, som inte leder till att ålen klassas upp från näst högsta nivån till den högsta, RE=nationellt utdöd.

Föreställningarnas konsekvenser

Övervakningskameror inte mycket att lita på som stöd för brottsbekämpningen. Uppklarningsprocenten av brott har inte ens ökat i London, paradiset på jorden för CMOS och CCD, ända in under huden. Slutsatsen varför i Sydsvenskan:

Mycket i politiken baserar sig på föreställningar, säger Heidi Mork Lommel. Kameror är tydliga symboler för att politiker gör något och de har stöd bland väljarna, som också tror att kameror fungerar.

Heidi är kriminolog och forskare vid Polishögskolan i Oslo och säger att folk i allmänhet tror att det funkar. Jag vill påstå att de gått på politikernas vidlyftiga föreställning om kontroll och övervakning som skydd för det demokratiska samhällets bevarande. I själva verket är det alltså tvärt om.

Allmän kameraövervakning löser inte fler brott, däremot gör det intrång i  den personliga integriteten och reducerar demokratin. Känner vi igen detta? Det aktuella Datalagringsdirektivet är ett exempel till där vidlyftig allmän övervakning görs i syfte att bekämpa brott, spåra fel och sabotage samtidigt som det flyttar personlig integritet och demokrati till vitrysk eller DDR-nivå. Vi vet att generell lagring av telefoni- och nättrafikuppgifter inte löser fler brott, precis som med kameraövervakningen. Däremot gör riktade insatser det där misstanken om brott finns. Istället för en katt-och-råtta-lek kanske vi skulle ägna oss åt att gemensamt driva samhället och utvecklingen framåt, inte bakåt.

Jag tar mig friheten att tro att Heidi har rätt. Politiker och beslutsfattare har föreställningen att det är en samhällsnytta att borra sig in i allas privatliv. Alternativet till att de okunnigt fattar detta beslut kan vara att de medvetet gör det för att kontrollera och styra alla medborgares göranden och havanden.

They don’t seem to have a clue what’s really going on

Artisternas produktion ökar och tillsammans med den ökade och förbättrade publika tillgängligheten på kultur ställs allt plötsligt på ända. En Harvardstudie drar slutsatsen :

weaker copyright protection, it seams has benefited society

Det elände som sekteristerna på upphovsrättsindustrins barrikader utropat tycks inte leda oss in i den domedag de högljutt siar om i tid och otid.

Vilka är det som inte har en aning om vad som pågår? Är det bara upphovsrättsindustrins jurister? Sannolikt inte. Jag föreslår att du läser The Case for Copyright Reform, en rykande färsk betraktelse över hur upphovrätten kan modifieras för att tillgodose kulturmottagarnas behov, inte hur upphovsrätten ska skrotas, men däremot göra det möjligt att öka tillgänglighet och sprida kulturen. Idéerna och förslagen bär De Grönas och Piratpartiets EU-signaturer och sammanställs på ett lättillgängligt och harmlöst sätt.

Så här ser förslagen ut:

  • Upphovsmännens ideella/moraliska rätt till sina verk behålls oförändrad
  • Icke-kommersiell fildelning legaliseras
  • Upphovsrätten/det kommersiella monopolet begränsas till 20 år
  • För att upphovsrätten skall gälla mer än fem år krävs registrering av de aktuella verken
  • Fri rätt saxa ur verken
  • Förbud mot kopieringsskydd

Självklart så är boken fritt nedladdningsbar i flera format för att tillfredsställa alla tänkbara behov och dessutom läsbar direkt på nätet för webben eller för mobilen. Dessutom agerar författarna som de lär, ingen copyright här inte.

Hjärnans oändlighet

Vi har utrustats med ett verktyg som kan ta oss långt in i det okända och utforska olika vägar till vad som ibland betraktas som sanningen men lika ofta som ett uttryck för en position för vad vi helt enkelt tror oss veta just nu. Det väsentliga är kanske inte alltid var vi hamnar utan just det att vi funderar, utrönar och tillåter oss att granska olika kombinationer i den informationsmängd vi samlar på oss och hela tiden låter växa. För det krävs som sagt att vi tar oss ut på möjliga och omöjliga resor.

Den övertygelse som växer fram ur det egna mångfasetterade betraktelsesättet blir på så sätt en stark drivkraft för egen utveckling, i alternativa sammanhang. Om du istället väljer att enbart låta dig ledas av den övertygelse någon annan förmedlar stannar du kanske upp – inte alls omöjligt att det blir i ett tillfredsställelsens skimmer – men inte på dina egna villkor. Är det verkligen så enkelt? Kanske det: läs boken Kort om humanism av Stephen Law och tugga på de köttben han slänger till dig så får du se vilken typ av mättnadskänsla som växer fram.

Sådan är humanismen – den fritt tänkandets lön

Den världsbild som ligger till grund för humanistens syn är den fria tanken sprungen ur förnuft och vetenskap i kombination med en övertygelse om etiska värden och det personliga ansvaret att göra moraliska överväganden. Den världsbilden hamnar ibland i konflikt med mer traditionella företeelser samtidigt som den inte sällan förenar oss med dem, vilket gör oss alla till humanister. Einstein brottades med begreppet entanglement som han inte fann en strikt vetenskaplig förklaring till. Idag letar vi ihärdigt efter det som hjälper oss att förklara mörk energi som tycks dölja obegripliga samtidiga skeenden och relationer i nära och avlägsna delar i universum. Som sagt, mycket är och kanske förblir obegripligt – kanske finner vi svaren allteftersom vi borrar vidare. Det enkla svaret finns hur som helst inte och att rationalisera det till en allsmäktig gud förefaller grundat i en ofärdig tankegång.

Vad är det som krävs för att komma vidare? Yttrandefrihet och integritet i total öppenhet. Hur låter det? De är i alla fall bra redskap för att öppna nya vägar för frihet och otvunget agerande. De hjälper oss att komma ur den instängdhet som präglar totalitära regimer och dogmatiska religiösa styren.

I put myself on fire if I find a spark

Frida Hyvönen beskriver i Terribly Dark hur hon längtar att komma ur instängdheten och att få se solen. Jag läser ut citatet ovan så här: leta efter gnistorna som tänder alla eldar inom dig.

Behöver du redskap för att ta dig ut ur eller vidare till, pröva så  Kort om humanism.

Påståendet att det bara är religionen som kan få oss att tänka kring de stora frågorna är inte bara felaktigt, det får också en ironisk innebörd när det saluförs av religioner som har en lång och ibland våldsam tradition av att kuva det fria tänkandet. S Law

Labyrinten där lobbyister nog är bäst på att navigera

Amelia är EU-parlamentets yngsta medlem. Hon ger inte direkt intryck av att vara en rookie på plats i överstatlighetens korridorer. Det är precis det vi behöver för våra två mandat i parlamentet: Christian och nu också Amelia på plats för att bygga erfarenhet och bereda marken för fler Pirater efter 2014.

Undrar om de tar intryck av det som skrivs på klotterplanket tro? Parlamentariet i Bryssels kolossala komplex är imponerande samtidigt som det med all säkerhet är väl tillrättalagt för att framställa en positiv bild av övningarna med gurkor och snus.

Kameror och övervakning överallt, men inte lika illa som i Orwells London. Skylten med ett överstruket öga, betyder det att parken innanför inte är kameraövervakad?

Jag stöder EU-projektet, men det behöver demokratiseras internt ett antal led till. Jag måste ge projektet mitt stöd eftersom jag anser att man ska pröva allt som främjar bred demokratisk utveckling och minskar allvarliga konflikter – sedan är det bara att justera det som inte visar sig så framgångsrikt. Det var bra att få skaffa sig en ögonblicksbild på plats:

Mörk energi: Vi letar ihärdigt efter förklaringen bortom det begripliga i universum.

Mörk energi: Vi söker ständigt efter förklaring till skeendena i EUs korridorer – jag vill förstå det på plats.

Det var så jag motiverade mitt intresse för att deltaga i Piratpartiets invitation till ett besök i Bryssel.

Vi blev en rätt blandad grupp som tog oss till Bryssel för två dagars besök, Piratpartister plus några som ännu inte gjort det valet men som uppenbarligen sympatiserar med vår syn på demokratisträvandet. Jag lämnar detaljerna och konstaterar helt enkelt att vi har en bra representation där nere. Med tanke på omfattningen och komplexiteten i hanteringen av frågor och problemställningar undrar jag ändå om inte den demokratiska processen i EU är ett strå vassare än i vår egen Riksdag.

Paradox

Finns det mer än en tanke med privatisering av skolan?

Det är fantastiskt att individer med förmåga fångas in och ges den allra bästa av möjligheter för sin utveckling. För hur det än är så lever samhället vidare och utvecklas enbart i suget av nyfikenhetens drivkraft i samklang med kunskap och kompetens. Skolan är platsen som grundlägger kunnandet som hjälper värderingar att ta oss steget vidare in i demokratins skimmer. Ett grundkrav är förstås att alla unga ges en likvärdig möjlighet att få det stöd de behöver för att finna sin plats i den självklart nödvändiga grundläggande utbildningen och dessutom ges det stöd som bäst tar tillvara deras individuella kompetenser.

Den segregerade skolan ger inte alla samma möjlighet.

Är du en av många unga flickor i Afganistan fråntas du rätten till utbildning, eller så sätts du i en indoktrinär skola som tvingar in dig i ett konformistiskt tänkande och hårt styrt agerande. Skillnaden är vid första anblick milsvid, men blir inte resultatet i grunden detsamma när elever utan förutsättningar från hemmet paketeras in i resurssvaga skolor som leder dem till avslutade studier utan eller med mycket bristfälliga betyg. Jag kan inte tänka mig att produkten ur detta förtryck generellt reser sig för att göra sig själv eller andra stor nytta.

Det sker alltså ett urval på grunder som inte i första hand exploaterar den enskilda individens förmåga. Skyddsmekanismer och plånbok är ett hinder för fritt tänkande och demokratisk utveckling.

Who needs LSD when you’ve got math?!

…kommenterar philoposos på youtube.

Nu funderar de på att sänka kraven för intagning på polisutbildningen. Istället kanske man borde höja dem för att poliser generellt ska ha förmåga att förstå de komplexa sambanden på tex gatan. Alltså mer och fördjupad utbildning.

Att borra sig allt djupare in i det komplexa och okända med alltmer utvecklad kunskap till följd ger inte bara extatiska “trippar”. Matematiken förmedlar konstupplevelser som borde få vem som helst att längta till skolans mattetimmar.