”Rörelsen” har visat på flera nya insikter och med kunskap försökt orientera sig självt såväl som sin omgivning. Det har liksom sjudit i flera hörn och den ibland kaotiska ordningen har pekat ut nya arbetssätt som mycket framgångsrikt tagit oss vidare. Traditonellt organiserande och ledarskap har ibland utmanats och kanske då och då blottat brister. Det verkar trots allt vara så att man måste, kanske inte helt anpassa sig, men väl falla in i ett konfromistiskt beteende för att nå fram, bli accepterad och få gehör. Till exempel: jag finner det synnerligen märkligt att SDs skrämselmaffia har fått och får sådan uppmärksamhet. Det är tydligt att deras primära fråga bygger på en unken människosyn och bakåtvänd blick för utveckling. Media snappar upp rädslan och skrämselpropagandan och ger det ett obegripligt utrymme.
Piratpartiet står för en blick för framtiden och hur det moderna samhället kan utvecklas. Jag tycker det borde vara mer opportunt och sammhällspolitiskt utvecklande att i media diskutera hur vi bygger förnuft på kunskap, forskning och medborgarrättsligt synsätt. Men det säljer naturligtvis inte så bra och lockar väl kanske inte de ytliga betraktarna i samma höga grad.
Fram till EU- och riksdagsvalen 2014 måste vi bli bättre på att tydliggöra vår ideologi, föra fram den och de sakfrågor vi kämpar för. Kraften finns och kommer att fortätta ta oss vidare.
Till att börja med måste vi tyvärr omedelbart börja med att lyfta fram destruktiva tendenser som de etablerade aktörerna strategiskt gömt bakom valdagen. Nu ”avtäcks” Datalagringsdirektivet, Polismetodutredningen, The Pirate Bay-rättegången, Acta-signeringen av etablissemanget. Konskevenserna har sannolikt inte många ens vågat börja försöka förstå.