På den tiden det begav sig – en betraktelse genom en nostalgisk krusning

Många kommer att känna igen sig och tillåta sig transitioneras in i den åttonde dimensionen, andra kommer att se det som inkarnationen av avlägsen bipolaritet. Kräng ändå av dig tvångströjan, knäpp upp säkerhetsbältet, ta av hjälmen, grip 8:e dimensionens virtualiseringsvisir, ta ett djupt andetag och följ så med in i ett annat tillstånd.

Prolog

I en svunnen tid, i en annan dimension, fann människan tillfredsställelse i kreativ frihet och genom hårt arbete i dynamiska gemenskaper. Förtroende för individens förmåga var ett vanligt och varligt använt verktyg för att locka fram det omöjliga.

Sökandet

I ett intergalaktiskt vetenskapsrum vrider sig konstellationen Acetylinaria Cysteinea, i det n:te momentet även känt som NAC. I sin begynnelse gav upptäckarna fenomenet beteckningen 7172. I konstellationens kluster nära den absoluta -SH-punkten förekommer i den vetenskapliga sammanslutningen en befäst uppfattning att det nu kommer att gå att underkasta sig en svårgripbar farsot i den slutliga lösningen. Vid -SH råder det samtidigt en berättigad oro att systemet inte har det mod och de egenskaper som krävs för att börja betvingandet av farsoten. Grunden är ändå lagd till en ny visdom som leder tanken bortom det givna.

En grupp tar sig därför frivilligt utanför sammanslutningens gränser för att söka nya möjligheter. Den vetenskapliga visionen har utformats av Preklinus som har fritt mandat att leda gruppen och att utforska det spatiala gränssnittet mot det okända. Tilliten till scouternas förmågor har utvecklats långt och är nu stor i konstellationens maktcentrum. Förhoppningsfullt väntar man sig att gruppen kommer att återvända med svaret på hur farsotens mörka inre ondska skall bemästras.

Gruppen färdas vidare utan begränsande kartering men med en nedärvd och förvärvad känsla för hur tecknen i relationen till klustret ska läsas. Redan tidigt ses i en av de modala tunnlarna en tidigare okänd entitet som identifieras med tydliga likheter till -SH-nodens 7172. Nyupptäckten ges beteckningen 7003, ett uttryck för nytt hopp. Prediktiva mönster läses av. Mönstren beskriver fenomenologiska riktningar och vägar mot det nya inre som leder gruppen genom trånga observationsgångar långt in i det okända i sitt ihärdiga sökande efter något nytt.

Ett omfattande program läggs upp för att bringa kausal klarhet med stöd av visdomens anvisningar.

Samtidigt i en annan del av den innokreativa sammanslutningen observerar en parallell grupp ett fenomen som uppträder som en spegling av Acetylinaria Cysteinea – ett antal intrikata detaljer ger intryck av en sammanvävning. När Preklinus elektrifierade forskarkader så lämnar fältet runt NAC dematerialiseras allt och en ny tid tycks infinna sig. Speglingar av det tidigare tillståndet växer ur sina diffusa skuggor fram till nyskapade kopior och allt förefaller återställt. Sakta omges gruppen av krafter som skapar oro och förvirring. Snart omvandlas oron till en förstummande rädsla som strax övergår i upprymdhet och stilla förtrollning. Ur sammanvävningens vibrerande krafter materialiseras ur ljuset en magnifik bro.

I konstellationen NAC har det på många platser ofta spekulerats i ytterligare en absolut punkt. I generationer har man förstått att -SH inte kan vara det enda absoluta tillståndet. -SH har visat tendens att vilja frigöra energi men ännu har ingen förstått hur och var detta sker.

Preklinus har gått över en eftersökta gränsen och får uppleva konkretiseringen av generationers sökande. Det är tydligt att de nu befinner sig i -SS-. Allt tycks återställt och ett lugn infinner sig. Så kommer insikten att inget kan någonsin bli sig likt igen. -SS- knyter samman NAC med en identisk reflektion av NAC. Två identiska världar hålls samman av den punkt dit Preklinus grupp överförts till.

Slutet

I ett tillstånd långt bortom det möjligas gräns infinner sig en längtan större än maktens förmåga. -SSS- materialiseras ur tankens värld. Utmaningen ger ingen någon ro …

Hypokriternas marknad

Vilket hyckleri. Arbetare i Bangladesh påstås ha utsatts för hot, slag och knuffar. Nike och Adidas svarar att de “ser mycket allvarligt på anklagelserna” och att de ska utreda dem. Puma låter meddela att de inte har kännedom om annat än olagligt övertidsarbete.

Sen när är det obekant för någon att arbetarna i Bangladesh utnyttjas? Girigheten tror tydligen att man kan fortsätta gömma sig bakom bindel för ögonen och snygga CSR-dokument.

Fast, vi är ju vad vi själva köper, och jag är inte alltid medvetet god.

Uppdatering 6 mars:, Det är knappt så jag hinner hosta klart mellan varven – FOI, verkande i en demokratisk nation som tydligt uttalar avsky för diktaturer har i hemlighet, med regeringens insyn och goda minne, arbetat under projektnamnet Simoom för att hjälpa Saudiarabien, av alla länder, med att bygga en avancerad vapenfabrik. Vilken start på en ny dag.

Vilka jobb som helst?

Pharmacia försvinner ut ur landet, Astra blir brittiskt och flyttar till ön. Vackra ord får sur eftersmak när verkligheten kryper fram och plötsligt står vi så där utan medicinska forskningsmuskler. Inte nödvändigtvis utan medicinsk forskningskompetens men väl påtagligt svidande medvetenhet om begränsade möjligheter att ge nationellt utrymme för kompetensen.

När det börjar osa om SAAB, inte längre från tvåtaktssoppan utan från möjligheten att fortsätta hålla bolaget under armarna blåser det till på skrivborden runt om i intressesfären. Regeringen reaktiverar och dammar av sina gamla fordonspolitiska mappar och skrider mangrant till verket för att säkra alla de viktiga jobben. När det sorgliga AstraZeneca lägger ner forskningsanläggningen i Lund blåser inte ens en stilla bris genom landet. Alla de vackra orden från regeringsföreträdarna om Sverige i forskningens framkanter är nog inte mer än ord i syfte att lugna folket och få alla med insikter att vilja tro att politiken är på väg att fixa det. Nu byts inte åtgärdsdokumenten ut på skrivborden. Det fortsätter att  fullständigt rasa samman när också anläggningen i Södertälje havererar – än så länge ser jag inte några springa de forskningspolitiska ärendena.

Jag har ingen tilltro till att stora läkemedelsbolags forskning löser medicinska problem eller visar vägen för bemästrande av svåra sjukdomar eller hälsoproblem. Likt köttindustrin och andra är den egna kommersiella forskningen relaterad till den egna produkten och dess “affär”. Visserligen vrids läkemedelsbranschens forskning alltmer mot behovet, men det går outhärdligt sakta. Stora läkemedelsbolags närvaro spelar ändå en stor roll för etablering och utförande av betydande medicinsk forskning. När resurserna försvinner utarmas också förutsättningarna för vårdstödjande klinisk forskning och behovsrelaterad läkemedelsutveckling.

Hur kan det komma sig att vi inte reagerar på samma sätt som när SAAB kämpar. Kvalificerad medicinsk forskning, precis som all annan kvalificerad och banbrytande forskning, behöver förutsättningar och närhet till båda grundläggande och högre utbildning och till betydande forskningsinstitut och -resurser. Den medicinska forskningen behöver kontakt och närhet till en medicinsk vård och omsorgsvärld som inte reduceras ner till utmärglade ekonomiska enheter. Medicin och hälsa är en sådan stor sektor med så stora kostnader att det rimligtvis borde återspeglas i insatser för att kraftfulla driva forskning och utveckling mot nya och bättre lösningar för att främja människors hälsa för att i sin tur reducera samhällskostnader förenat med ohälsa.

Det viktigaste verkar istället vara att tävla om att få folk i arbete, i vilket jobb som helst. Det kortsiktiga synsättet att en drös arbetstillfällen som kräver ingen eller måttlig utbildning är nationens räddning är smärtsam att betrakta.

Tappet fortsätter: de egna insikterna och det egna ansvaret lär ta de som söker utmaningar och tror sig ha något att erbjuda till andra jaktmarker och följer därmed strömmen till där näringen är som störst.

198 mot 88 knappast en seger

KD bildades för att förhindra avkristningen i landet. De har försökt bli lite mer politiskt rumsrena med åren men att den fundamentalistiska konservatismen finns kvar råder det ingen som helst tvekan om. Livets ords övertagande av KD-makten i Uppsala och Ardavans hetska utrop i Malmö räcker mer än väl som exempel, för mig. Att moralens och etikens självutnämnda väktare strider i kamp om att få leda är i grunden bra men på vilket sätt? Allt vittnar om makt för ifrågasatt ideologi snarare än gemensam kamp för demokrati.

Så vad händer nu efter splittringen i partiet? Förhoppningsvis leder det till att KD försvinner ur det politiska riksspelet. I bästa fall drar merparten av de tänkande inom partiet som förankrar sin etik och moral i religiösa villfarelser vidare och in i mer liberal riktning. Var tar ska de högervridna stollarna så ta vägen? Om SD stärks av att demokratifientlighetens smittbärare flyr in i SDs osmakliga ytterlighet är inte mycket vunnet i bakvattnet av KDs problem.

Betyder det då att KD har betydelse och att deras plats i politiken har betydelse? Ja kanske. Om det innebär att partiet fungerar som container för att där “kontrollera” stolligheter är jag helt med, då funkar demokratin som ger alla en plats och en möjlighet. Men därifrån till att med sin under-4%-makt få så stort inflytande i rikspolitiken som de har är det långt.

Lyssna, lyssna inte

Jag avslutade precis “Jag är Zlatan”, en bok som jag tycker många av dagens moderna snabbfotade ledare borde läsa. Varför? Jo, jag tycker Zlatan beskriver tydligt hur egenheter och egensinniga drivkrafter kan ta både honom och den omgivning han verkar i hur långt som helst, men bara då frihetsgraderna är många och spel på stora ytor tillåts – lyssna, lyssna inte är Zlatans koncept.

Framgångarna är uppenbara och flera ända tills han kommer till Barcelona och den konformism chefen/tränaren Guardiola driver sitt tillstukade lag på. Här gäller det att passa in. Stick inte ut! Zlatan tillåts helt enkelt vara den han är och maxa det han kan bidra med. Sakta men säkert närmar sig en slags undergång som drabbar allt och alla: ägare, ledare, laget, supportrar, ekonomi, ja som sagt allt. Till sluts transfereras Zlatan till Milan i en affär som är obegriplig åtminstone för mig. På grund av uselt ledarskap gör Braca en katastrofaffär och säljer Zlatan för 20 miljoner Euro och har med andra ord förlorat 50, de köpte Zlatan för inte så länge sedan för rekordsumman 70, hiskeliga belopp som naturligtvis är snuskiga i sig. Dålig affär och dåligt arbetsklimat. Suck.

Var känner man igen detta? I moderna stora företag kanske. Åtminstone kan jag identifiera mig med mycket av det jag försöker belysa. I min värld har jag genomlevt en fas med ett hejdlöst utrymme, jag menar i verklig positiv mening, för att ge järnet och göra mitt bästa just därför att jag fått vara den jag är. Nu är jag visserligen långt ifrån en Zlatan, men jag med många kan göra små och stora underverk med stöd av bra tänkande och modiga ledare. Jag har levt vidare i en värld som gradvis utvecklats i anglo-saxisk ofullkomlighet under brittisk flagg med en hierarkiskt ordnad och bestraffande struktur. Dvs med ledare som Guardiola som inte törs vidga spelplanen för att stimulera och skapa utrymme för det möjliga och omöjliga. Lyssna annars …, lyssna inte är aldrig ett alternativ.

That’s all I have to say about that, som Forrest Gump säger.

Steget mot döden

Läser i Sydsvenskan att en kvinna i Prag dödats av sina 25 rottweiler-hundar. Polisen kom och tog med sig de 25 hundarna som var vanvårdade och utsvultna. Lite cyniskt konstaterar jag över frukostmackan, så det kan bli, eller varför inte “det löser sig”, för att citera Jason.

Teslurken extrapolerar tanken vidare österut och framkallar en undran. Hur långt är de utsvultna demokrati- och antikorruptionsivrarna beredda att gå i valfuskets Ryssland? Kommer de under dagens utbredda demonstrationer likt undernärda rottweilerhundar slita osundheten i stycken? Det återstår att se.

Vad som däremot är uppenbart är den nya tidens medels kraft att öppna, samla och gjuta in mod i demokratisträvanden. Hotade institutioner gör reträtt. På annat sätt går det inte att tolka deras mer och mer utbredda initiativ att reducera offentlighetsprincipen, omedvetna om att de samtidigt undernär och svälter kompetenta “rottweilerhundar”.

Fri i tanken?

På ett staff meeting hörde jag ikväll en CEO säga: we gonna deliver, and have fun while we do it.

Michelangelo di Lodovico Buonarroti SimoniVarför ska självklarheter behöva sägas? Det är väl så att han som prydlig amerikansk vd är stukad av managementkonsulter för att få alla de rätta attributen och bullshitorden på plats. Tänka själv och ge uttryck för personlighet och personligt engagemang räcker förstås inte i den konformistiska lättsamhetens snabba tid. Sen hör jag hans fru säga: God always comes first… Hur i herrans namn (lämpligt eller hur?) tänker de? En vältränad vd brukar ju också alltid säga: personalen är det viktigaste vi har (och kommer därmed först, eller om det är den alltid lika diffusa kunden). Jag ska inte trassla in mig mer än så, men driver man ett flygbolag med gud som viktigaste ledstjärna stundar en osäker landning.

Vad händer i ingenmanslandet mellan Stockholm och Danmark?

Stockholm, var ligger det skrev jag för en tid sedan i en reflektion över problemet att vi inte riktigt erkänns i Skåne. Thomas Frostberg konstaterar idag att bron används mest för shopping- och nöjesresor, inte för vetenskapligt utbyte i Öresundsregionen. I en kommentar på Thomas blogg skrev jag ungefär så här:

Det är en underdrift att det är något att bita i att realisera en vision för Öresundsregionen. Visionen i vår fantastiska region verkar alltsom oftast förankrad i en övertro och kanske tom självgodhet. Dessutom springer de flesta aktörer och initiativtagare i ett totalt uppsplittrat kaos utan uppenbar samverkan.

Men hur gör vi för att bli mer öppna och tydliga i samverkan och samordning för utveckling?Jag tror att Thomas Frostberg är en av de verkligt få som vid enstaka tillfällen lyfter problematiken om vår regions livsvetenskapliga utveckling. Annars är det min själ dödstyst och gömt i det fördolda vad som händer idag, imorgon och i framtiden runt tex ESS, MAXIV, Ideon Medicon Village. Och vad vill och gör Region Skåne och Universitetet(-en)? Den som ägnar en helg för att berika sig kan möjligtvis hitta enstaka fragment, men det räcker inte och duger inte. Jag vill läsa om allt detta HELA tiden. Och vad är det med vår kommunledning och näringslivsfunktion i Lund? De framstår som totalt döda. Nej res er ur er dvala och satsa litta. Ut på torget var eviga dag och ropa ut till folket vad fantastiskt här sker!

Jag snackade med en kompis för ett par veckor sedan. Han är en bildad och medveten person. Jo, han kände till att AstraZeneca ska göra något, men flytta, nej, det visste han inte – Sveriges största läkemedelsforskningsbolag omstrukturerar och det går kloka personer förbi. Ideon Medicon Village? Vad är det? Det har jag aldrig hört talas om.

Vi har totalt misslyckats, eller håller på att misslyckas. Pröva begreppet öppenhet!

Som kontrast till hur vi i vår Skånska självgodhet tar för givet att det ordnar sig, det gör det alltid, det löser sig, men kanske inte per automatik i detta fallet, ångar Stockholm på. Jag vet allt om Hagastaden. Och hur det är tänkt och hur det utvecklas för att bli en komplett forskningsmiljö. Jag får inbjudningar till olika events som diskuterar life science hela tiden. Stockholm-Uppsala är som en klart lysande stjärnbild medan Lund-Malmö-(København) möjligtvis framträder som en beroende måne.

Jag har mina rötter i Uppsala men skulle aldrig komma på tanken att flytta tillbaka till där det händer, jag vill att det istället ska vara här det händer. Och vill gärna hjälpa till!

Medeltid möter framtid

2012 kommer Victoria och Daniel att inviga Ideon Medicon Village. 2014 kommer de så till Lund igen för att slå Max IV ur dockan och ytterligare ett besök i Lund 2019 för ESS. Tre fantastiska vetenskapliga och samhällsbyggande initiativ som positionerar Öresundsregionen långt före andra nationella småkluster.

Framstegen är, eller kommer att bli, enorma för forskning och framsynt utveckling. Varför då hasa ned till Lund något så konservativt och medeltida som representanter för kungahuset att markera steg in i framtiden. Det förefaller säkert som något av en icke-fråga för många så varför haka upp sig. Glamour och artificiellt lull-lull passar sig inte. Den vetenskapliga platformen är inget tivoli eller folkligt jippo. Snarast ett enormt avstamp mot vad jag mer betraktar som ett universellt kliv.

Nej Allan, du bör hitta värdigare representanter för nutid, framtid och framsynt vetenskap och forskning att representera det nya i byn.

Den goda blandningen

Jag har precis läst artikeln om Saeid i senast numret av Naturvetare och tycker att det skulle vara nyttigt för mina ovänner Sverigdemokraterna att läsa artikeln och därmed bilda sig litta.

Saeid Esmalizadeh är invandrad iranier och är som så många andra från Iran en begåvad rackare. Han inte bara höjer Sveriges begåvningsgrad, han skapar både god vetenskap, flera företag och med det arbete till flera. Det du Jimmie.

Nåväl, nog om det och till forskningspolitiken och tankar kring starta-eget och kommersiell framgång. Saeid talar om betydelsen av laget och det väsentliga i att forskare och entreprenörer samverkar för att förverkliga en idé. Han säger: -den kulturkrocken ska man vara medveten om och jobba för att överbrygga.  Så är det, kulturkrockar är av godo.  Saeid säger en sak till som på något sätt tycks självklar: -Jag förstår båda kulturerna… Han talar om sitt iranska ursprung och sin uppväxt i Sverige och hur det vidgat hans perspektiv och skapat möjligheter.

Min slutsats och stöd för min egen syn är: att satsa på en egen idé är givet bra. För att nå framgång ska den prövas i god diskursanda, dvs i öppen samverkan med bråkstakar och oliktänkande. Så arbetar jag med mina egna idéer, dvs driver dem i öppen samverkan, utanför patentgömslet.