En lätt rysning…

…for genom kroppen vid min uppvakning i morse då den förgylldes av Staffan Sonnings sakliga ekonomikrönika. Att den lilla människan (som Svanberg olyckligtvis benämner oss alla) betalar kalaset på banken efter tre är smärtsamt som en nageldragning. Våra vänner som kommer från krigshärjade områden tycker väl det är i ordning att offra allt för en stunds återhämtning, men, vi andra som är bortskämda i vår välfärd tycker skattekronan svider så jäkla illa…

Brutalitet som taktik

Flera gula kort och bud på ett par röda. Holland gjorde en ful insats för att krossa ett motstånd som var dem övermäktigt. Är det det beteendet och den utveckling som Holland och delar av Europa nu visar upp.

Islamofoben Wilders visar ett omänskligt ansikte och belönas med jublande Holländare. Jag är ingen fotbollsnörd, men kan inte annat än känna viss tillfredsställelse över att benknäckarmetodiken inte leder till framgång. Låt oss hoppas att det brutala främlingshatet som Geert uppvisar också krossas av andra förkämpar för rent spel.

I civilisationens namn

Hur fan kan det ens vara möjligt att tänka tanken att stena någon till döds? (27 juli: en beskrivning av fängelsevistelse och dom).

Kanske nåt att tänka på för de korttänkta Sverigedemokraterna: varför flyr människor Iran, eller andra länder för den delen, och hur kan vi hjälpa dem. Demokraterna förresten, tror inte de ens slagit upp ordet, dvs de förtjänar det inte som suffix – [… bygger demokrati på att alla medborgare har en serie fri- och rättigheter …].

http://mahalogie.com/blog/2009/08/19/the-stoning-of-sakineh-an-open-letter-to-iran/

Ibland är politik större och viktigare än obegripligt sifferslagsmål i tillrättalagda debattforum. Ibland måste vi ut i skiten för att göra något större och slåss för grundläggande mänskliga rättigheter. Som nu igen för att påvisa det synnerligen orättfärdiga i att på vaga grunder och uråldriga religiösa lagar döma Sakineh Mohammadi Ashtiani till döden genom stening. Ryktet säger att ett slutligt besked kommer nu på lördag och tiden är knapp för inte bara EU och Catherine Ashton utan alla EUs enskilda länder att agera aktivt. Glöm lekplatsen och solglansen i Almedalen och gör nytta!

Genom Amnesty kan du skicka din begäran om ett moratorium för stening till Ayastollen, förlåt Ayatollan.

Olgas butik

Björnligan gör Själlands uddeSå var det dags för Björnligan att ta sig an ett stycke Danmark igen.

Tåg och buss till Sjællands Odde, nja, tror inte det. Skulle vi löst vår transport på det sättet hade det inte blivit mycket tid kvar av helgen till vandring, krobesök och umgänge. Vi tog alltså bilen till målet som lämpligt nog låg precis på gränsen mellan Nykøbing Sjælland och Rørvig. Faktum är att Lyngkroen, enligt krostyret, serverade vår middag i Rørvig och frukosten morgonen därefter i Nykøbing. Det fick reda på vid middagen efter dagsvandringen så validiteten i den exotiska informationen får stå under bevakning.

12 juni – 17 km

Lördagsplanen fick en genomlysning vid köksbordet i den mycket trevliga stugan – välplanerat Carl-Axel. Efter ett par öl kom vi fram till det lämpliga i att undvika bilkörning idag och beslutade oss sålunda för att justera planen. Vi knallade genom Rørvig Sandflugtplantage mot Rørvigs hamn och hamnade på Lodsoldermandsgaarden Hotel & Restaurant för lunch. Skön atmosfär och rikt buffébord till rimligt pris, 98 DKK – det priset går alltid att justera med ett par snapsar på notan. Hur som helst, stället kan rekommenderas.

Efter lunchen tog vi oss i runt udden mot motvinden där vädret från väster vätte vandrarnas västar vämjeligt våta och splittrade sprattlande surgjorda skyddssökande serviler. Regnet lättade och vi kom senare än beräknat tillbaka till återsamlingen i det gemensamma boendet. Björn satte lämpligt nog på bastun innan vi avtågade vid lunchtid så vi hann med en varm bastu i kombination med en ljummen öl innan middagen på Lyngkroen.

Vissa av oss, inte jag, har drabbats av VM-fotbollens svåra smitta. Detta fick återverkningar på hur kvällen sedan förflöt. Det blev inte alls samma stridslystenhet som brukligt i diskussionen utan snarare en avslagen interaktion med TVn.

Vi kom tidigt i säng i gott skick och väl rustade för nästa dag.

13 juni – 8 km

Det egentliga målet med denna Danmarkstur var Gniben. Carl-Axels mor, Sally Bauer, var en heroisk simmerska som skapat bestående avtryck till eftervärlden. Hon startade från Gniben och simmande till Jylland i höjd med Grenå. Riiispeckt!

Vi gjorde en kortare tur än ursprungligen tänkt. Vi parkerade och startade dagens vandring vid Olgas butik – egentligen parkerade vi bara där. Jag tog en sväng inom den oansenliga butiken för att köpa en kopp kaffe. Han hällde upp en stor mugg och när jag drog upp börsen sa han: -det kostar inget, kaffet är gratis. Det var så överraskande så att jag nästan blev generad och blev helt enkelt tvungen att köpa ett wienerbröd för att göra rätt för mig. Det här positiva ögonblicket hårdkodades in och skapade viss upprymdhet resten av turen.

Så kom vi då längs stranden till Gnibens entré. Området är militärt men öppet för turister och som sig bör ska man förstå att bete sig. Vaktkuren talar om att nu är du under bevakning, och självklart videobevakad. Men ännu tycks inte Blackwell Briggs ha tagit kontroll över ditt privatliv på Giben.

Vi rundade radarstationen och gick vidare ned längs syd-västra stranden. Efter lite letande fann vi först en sten, sedan två till, med inhuggen text som beskrev de historiska simögonblicken för mer än 70 år sedan.

I en eftertänksam stund vid Sallys bäst bevarade sten deklamerade Björn en komposition från skaldekammaren i Genarp, ett ode till Sallys och Carl-Axels ära:


Udda Ode på Odden

Minnesstenen tillägnad långdistanssimmaren Sally,
Sonen förde oss hit på ett vindpinat promenadsstråks rally
Och om du i din himmel hör oss, Sally
Så är sonen nu rätt – mally.

/bb/Gniben den 13 juni 2010


Vi irrade oss sedan längs södra stranden tillbaka mot Odden Havn i ett tilltagande solsken. Härligt, det var minsann inte en minut för tidigt, med sol alltså. Man skulle kunna uttrycka det så här: vi sökte av en bred sträcka på vägen tillbaka, eller alternativt att vi ännu en gång splittrades pga olika vägval.

Till slut var vi återförenade för lunch innan hemfärd. Alla var sugna på att göra det enkelt för oss och inte håsa upp lunchen – vi hade nämligen för avsikt att åka tillbaka till Havnebyen för en lite lyxigare lunch. Vi stannade alltså helt sonika för att ta något enkelt på “gatuköket”. Nu visade sig att Olgas butik inte alls var en simpel korvmoj. Maten hade förvisso gatukökskaraktär, men var mycket vällagad och portionerna var väl tilltagna. Det var både aptitligt och njutbart på utserveringen i badande sol. Inte nog med det: intresset för sina gäster som grabben som rattade det hela visade skulle kunna funka som instruktion för både sopiga och finare krögare. Helhetsintrycket blev bara så bra det kan bli och ska du tillåta dig att bli överraskad, dra ned på förväntningarna och hoppas på att du hamnar i korsningen Gnibenvej-Oddenvej.

Det är ett kul gäng att vara ute på vift med – nu återstår att se vad det blir härnäst. Uppdraget är mitt.


Jobbet där du tillåts göra vad som helst

Förtroendet för rättsväsendet och polisen är i allmänhet redovisat som relativt gott. Det finns säkert goda skäl till det. Men risken finns att godtyckligt bli offer för maktfullkomlighet och arrogans utan motstycke och där maktens arrogans alltid går fri. Du behöver inte leta efter exempel.

Civilklädda poliser terroriserar godtyckligt en man i tunnelbanan och går fria.

Det här en rätt skön historia trots allt. Polisen messar med fel person och står med byxorna nere. Men vad hjälper det? Poliserna stämmer i sin tur och trots svagheten i deras underlag vinner de i korruptionens namn, eller.

Polis bloggar och misstänks för sexuellt ofredande och går fri.

Ett par snafsiga snutar grisar ner en polisbil med sina könsorgan där kvinnliga poliser snart ska göra entré. En av dem bloggar osmart nog om det hela men skyddas av oklarheter i bevisföringen.

Uppdatering 14 juni. Idag blev han visst av med jobbet, avsked med omedelbar verkan. Det tar sin tid att hacka sig i den kollegiala slutenheten.

Höga Säpochefer lagrar avlyssningasmaterial förklaras “inkompenta” och går fria.

Lagstiftningen är klar. Inget avlyssningsmaterial får lagras. Trots det har det skett under lång tid, men de stackars inkompetenta höga cheferna visste inte bättre och kan självklart inte stå till svars.

Johan Liljeqvist dör efter ett våldsamt polisingripande, Amnesty ifrågasätter, men poliserna går fria.

Dö i polisens händer, hur kan det bara ske? Men hua, det måste vara busens fel. Vi gjorde inget.

Polisen ser mellan fingrarna och låter buset härja och friar sig.

Också hemma i byn. Det är lite väl stimmigt ibland vid byahuset. Efter enträgna försök så masar sig snuten ut ur wienebrödsfrosseriet och urskuldar sig med att, nja, buset har inte gått tillräckligt långt. Så vänder de och åker tillbaka till TVn medan byahusets grannar fruktar.

Uppdatering 28 juni. Ex-polischefen Göran Lindberg gör inte livet enklare för poliskåren.

Stenen i ryggen, polisen vet vem det är, men lägger ned. Tillägg 9 jan 2011.

Den ende person som förhörts av polisen är alltså Kastanjeskolans rektor Mats Wermelin.
– Jag serverade polisen allt på ett fat. Jag berättade vilka som troligen gjort det här och erbjöd polisen att komma hit. Det är för jävligt att de bara lade ner ärendet.

Polisen i allmänhetens tjänst, eller hur.

Men det finns hopp – hjältar som rotar, blottlägger och trotsar. Här till exempel: historien skulle mycket väl kunna vara sann.

Tokbritterna försöker trycka in så mycket elektronik som möjligt i sitt kungadöme för att försäkra sig om att ingen har en chans till privatliv. Blackwell Briggs har producerat en film som var avsedd för parlamentet men som läcker ut. The Pirate Bay hamnar i skottgluggen och svarar obeskrivligt underhållande, och bra, på maktens propåer. Läs mer…

Uppdatering 28 juni. Filmen en del i ett ARG-spel som skapats av The Company P, men lika tankeväckande ändå.

Se filmen och ställ dig frågan: -är det ett samhälle vi vill ha?

Allt för pengarna

Läste precis min sons blogg. Oskar är professionell pokerspelare och har lärt mig mycket om poker som en seriös verksamhet. Jag har mycket stor respekt för det Oskar gör och hans syn på sitt jobb.

Bild från SVT.se
Så vill Egmont Kärnan sluka barnen

Faktum är att pokerspel, i mina ögon, är betydlig mer seriöst hanterande än det börsmäklare och aktieplacerare ägnar sig. Pokerspelaren leker med sina pengar och larvar inte bort andras på hänsynslöst risktagande.

Nåväl, nu försöker förlaget Egmont Kärnan få sina allra yngsta läsare att haka på pokertrenden och luras in i spelberoende och misär innan barnen lärt sig de grundläggande skillnaderna mellan lek och allvar. Snyggt jobbat – inte undra på att de inte vill kommentera Plus granskning av missfostret. Antagligen är det väl samma hänsynslösa cynism och avsaknad av etik och moral som driver deras pengahunger som de förvridna hjärnor som lurar på ensamma fattiga mammor och köpsugna ungdomar SMS-lån.

Pust och stön. Polisen jagar cyklister på trottoaren medan predatorerna fritt och glupskt slukar sina väl utmätta offer.