Släktträff 5-7 september

Årets Larsonska släktträff var först tänkt att gå av stapeln i Västervikstrakten. Peter stod som värd men belönades under den hektiska förberedelseperioden med ett fantastiskt jobberbjudande i Alunda. UC & Lars trädde snabbt in med Granvik som alternativplan och alla började med längtan minnas de oförglömliga dagarna 2003. Vi hoppades naturligtvis alla på en repris men om solen sken med besked 2003 så kan man säga att detta blev en kontrast i andra änden av skalan. Det massiva regnandet stoppade självklart inte oss. Vi tog oss väl påklädda ut på en byvandring genom Engelska parken, runt herrgården och den gamla sågen. Man blir rikt belönad även en regnig dag i denna fantastiska och rika natur.

Klockan 19 stod Margaretas Vätterkräftor på bordet och festen kunde fortsätta traditionsenligt. I år saknade vi några nära och kära: vissa födde barn, andra på tjänsteresa, men mest lämnade vår Pär tomhet omkring oss.

Naturligtvis badade Kajsa och jag i friskt och klart 16-gradigt Vättervatten för fullända årets träff.

50- plus 60-årsfets

50- + 60-årsfesten satt gutt, nästan mitt mellan Evas och Påls respektive födelsedagar.

Lunchsoppan smakade minst sagt utsökt i fantastisk miljö och i härligt sällskap. Påls guidade tur trimmande välbefinnandet som kröntes med ett efterlängtat havsbad – vissa fegade ur, men allt är förlåtet en dag som denna. I bastun vidgade Espen perspektivet på Påls utveckling från Trondheim till Västerås och vidare – bra för kommande interaktioner, … Vi kom sent till boulen men som tur var hade drivkraften hos de stora entusiasterna fått igång spelet så vi kunde lugnt sitta ned och studera ekvilibristernas hanterande av överskottet från SKF, eller vad det nu var för dankar. 70 öre per liter för spriten. Bremer visste vad han satsade på. Och bålen i ”hembygdsmuséet” kändes lite extra mystisk och gav lite smugglarstuk på färden upp mot Såsen. Såsen förresten, vad kommer det namnet från? Det blev minsann inget såsande när vi slevade i oss en fantastisk och mustig fransk gryta och allt annat som bjöds. Evas dessertost gav nästan lite julstämning, eller hur, mitt i sensommaren.

Öborna i sällskapet verkade nästan som de accepterade badgästerna. Men skam vore det väl annars – var kommer alla pengar, urbant inflytande och missanpassad utveckling från (blev det en urspårning här va?).

Vi kämpade hårt på Nimbus för att inte för mycket av körens amenövande eller Missionsförbundsatmosfären skulle smitta oss humanistiska själar och dra oss ned i fördärvet. I färden från Öckerö i segt regn kunde vi konstatera att vi kommit helskinnade undan även denna gång. Vi hade hoppats på bad men lyckades istället väcka Oskar till liv och fixa en lunchfika på Engelbrechstgatan 32.

Det är aldrig för sent – det blev ett bad i Kattvik med lika mycket vatten ovan som under vattenytan. Ett par stopp på vägen över vackra Bjärehalvön fyllde bilen med rödbetor, sockermajs, mm som vi just nu stoppat i oss i sann glädje över nära minnen och vetskapen om att vi har den bästa släkt man kan önska.

Tack än en gång och bjud oss gärna till Kalvsund snart igen.

Min bror

11-13 juli

Vi startade vår resa mot Klämmestorp tidigt på morgonen. I höjd med Hälsingborg öppnade sig himlen och gjorde den redan betungande resan direkt jobbig. Vi är på väg mot Solbacken för att ta ett sista avsked av Pär. Det är en fin dag och blir en riktigt minnesrik stund tillsammans med nära och kära. Det är bara så synd att Pär inte fick njuta av Ainas och hans Solbacken några år till.

Midsommar i Torp

20-22 juni. Midsommartårtan i Torp såg inte alltför inbjudande ut. Efter en gemensam insats från Åsa och Elinor blev smulsamlingen ändå en succé.

Midsommar tog en vändning som vi inte önskat när Elisabet ringde och berättade att Pär fått en massiv hjärnblödning; vi var många som gemensamt delade hans sista stund på Kärnsjukhuset, 15.31 22 juni.

Dating

PK drar till Kalifornien med sina fyra ”pojkvänner” 4-19 juni.

Fabio

Våra barns yngsta kusin Fabio tar studenten som det lustigt nog heter. Det är en härlig kille men han hinner inte ge oss mycket av sin tid när allt snurrar snabbt och intensivt en sån här dag. Men, det blev ett tillfälle för Silow-sidan av släkta att träffas under några korta intensiva ögonblick. Att tiden går, eller rusar, blev uppenbart på flera sätt; det tog en bra stund innan jag kände igen Írma & Olle, Britt-Marie & Lasses gamla kompisar från Ostkupetiden.

Silvåkra maraton

Vissa saknade rätt klädsel och rätt fokus när Ida & Tobbe släppte lös rekordmånga i Silvåkra maraton. Detta är ett fantastiskt initiativ som ger alla som vill njuta av natur i kombination med mer eller mindre allvarlig tävling ett unikt tillfälle. Förra årets premiär plågades av regn och blåst. Idag sken solen och en lätt vind gjorde hettan hanterlig. Jag tror alla som deltog länge sänder lyriska tankar till Ida & Tobbe och längtar till nästa maj.

Skåne runt

Favorit i repris 19-20 april. Leffe föreslog att vi återupplivade ett gammalt minne, den första etappen på Skåne-runt-projektet från oktober 1994. Vi avstod från de första ganska otillgänliga strandkilometrarna från Valje och gock från Nymölla via Tosteberga till Landön. Osannolikt nog blev vädret det bästa tänkbara. Vi övernattade i Åhus och efter ett par glas vin blev diskussionen hög och en batalj fra mellan Stefan och Lars-Göran; jag tror fajten slutade oavgjort. Söndagen användes till spaning efter rödspov mm runt Hammarsjön.

Aldrig för sent

Det är aldrig för sent. Ingegärd köpte för ett tag sedan sin första dator. Det är inte alla som startar en hackerkarriär vid pass 80+, eller hur. Hon tycker det är hur roligt som helst och saknar inte mod; vad sägs om Facebook tex. PK, Ida, Tobbe och jag tog en tur till Lidköping för att ta in lite nya surftips mm från PKs mamma. Vi passade på att bistå komplettering av hennes växande maskinpark med laserskrivare och ingenjör Tobbe gav ett antal tips.

Dessutom skriver Ana & Oskar kontrakt på lägenhet i centrala Götet.

Vän med Bruno

Rövarkulan blev det. Ida och Tobbe föreslog Rövarkulan för dagens vårutflykt. Eva och Stig följde också med. Stigs Bruno fick islossningen att accelerera extra – åtminstone smälte PK. Vi observerade ett antal strömstarar, lungört, vätteros, gul-, blå- och vitsippa – härligt.
Rövarkulan har fått sitt namn genom sägnen att här förr förekom rövare, som överföll resanden på landsvägen som passerade dalgången. Under 1800- och början av 1900-talet låg här en dansbana, som var populär bland traktens invånare.”