Medvetna och underbyggda val

Jag är inte speciellt tilltalad av diverse dieter, om det nu inte finns en medicinsk indikation för att utesluta eller lägga till någon speciell kostkomponent förstås. Istället för att lotsa goda människor som vilseletts av diverse kommersiella våldförelser tillrätta i beteendevärldens labyrinter, tar girigheten, lättsinnet eller scharlatanmentaliteten kommandot över förnuftet.

Ät potatis

LCHF dyker upp som om det var en överraskning att det plötsligt finns dubier om det rätta i att förlita sig på modekoster. Det känns ändå välgörande att Ekot läst rapporteringen kring kostråd lite noggrannare och lyfter fram det självklara. Klart att köttindustrin ser till att undersökningar som görs stöder deras produkter. Det är inte alls annorlunda än att tex läkemedelsindustrins studier syftar till att stödja drogens önskade effekter på en viss sjukdom, forskning kring sjukdomen och sjukdomens utveckling är en helt annan sak. Alltså, köttindustrin har inget incitament, men borde av etiska skäl ha, att kartlägga och utveckla hur en optimerad kost ser ut för att främja individens hälsa, en hälsa där köttet kan ha en roll och där just köttets roll belyses inte bara ur hälsosynvinkel utan just i denna tid ses i ljuset av miljökonsekvenserna av industriell köttproduktion.

Naiv idealist? OK, jag kan ta det, men se till att nobba lobbyisterna som inte tar vetenskapen på allvar och ger dig bästa kunskapsbilden baserad på ”all” tillgänglig information.

Frälsningens dilemma

Jag gick igång på Rasmus Fleischers debattinlägg i SvD och hamnade i ett meningsutbyte på Facebook  med en av mina goda vänner. För det första delar jag helt Rasmus syn på hur mäktiga intressenter tenderar att vilja kontrollera fritt utbyte av information och idéer – mångfald och självreglering ger gott välbefinnande, och är demokratiska axiom. Det finns mycket gott att säga om Apple, men det finns också anledning att reagera och agera.

Öppenhet och nyanserat analytiskt beteende skapar en bra grogrund för en betraktelse av tingens ordning i god diskursanda. Måhända att jag inte har Apples kontrakt med nyttjare av Appleresurser på mina fem, men jag följer intensivt ett antal neutrala källor och i övrigt flera engagerade nätaktivister som betraktar och analyserar vad som de facto händer. Jag litar mer på dem och realtid än monopolets skrivna koder. Resultat är, som tyvärr inte alla vet, det som räknas. Reaktionerna från Applefrälsta på kritiken mot Apples centraliserade monopol och censurbeteende ger mig känslan av att man oftast onyanserat går till deras försvar. Man kan inte enkelt avfärda köpslåendet kring tex appar med att det är sellers market. Igen, centraliserad kontroll à la Apple stämmer inte överens med nätets öppenhet och självcensur. En del skrämskott ljuder: Berlusconi förvrider en majoritet av italienarnas hjärnor genom att styra in dem i hans mediafördumningsträsk, och Murdoch och hans Fox News kontrollerar fritt flöde och ger amerikanerna en skev världsbild. Nej, dags att öppna sinnet och inte låta Apple vare sig centralstyra eller censurera.

För övrigt, hemma har vi MacBook Pro och iPad, men våra huvuden är inte ersatta med äpplen.

Surt bett i äpplet

Det var inte så länge sedan jag kompletterade min maskinpark med en Macbook. Som jag skrivit tidigare var jag en aning kluven till att ta det steget. Det finns flera skäl, Peter Sunde ger ett perspektiv på Apple som försöker ta kontrollen över ditt liv:

“Piracy is not a threat, it’s a need,” he adds. The guys from Hackulous, for instance, a group who is preparing to release a program called Kickback that will break copy protection in the Mac App store, are actually fixing a problem. “The ‘bad pirates’ are Apple, taking over the control of our everyday [computer usage].”

Och visst känns det så med alla bra lösningar de snärjer oss med. Men som sagt, det finns anledning att medvetet och eftertänksamt låta sig ledas och inte bara gapa och svälja.

Eftersmak

Det är söndag förmiddag, nej jag ser att klockan faktiskt hunnit bli efter ett, och jag laddar så smått för en löprunda i den vackra vinternaturen. Jag har precis messat Janis och meddelat att jag tyvärr inte hinner hjälpa till imorgon som planerat att röja i Skånes rikaste orkidélokal – jag ska vara tillbaka i Lund på eftermiddagen för att förbereda min framtid med eller utan AstraZeneca, så det blir änna tajt.

Enkla saker att ordna och sortera in i ett härligt livsflöde.

Så påminns jag om ondskan och korruptionen. Vansinnesdomen i Svea Hovrätt tar ned mig på den nivån. Ja faktiskt. Domen mot The Pirate Bay förefaller ha ingredienser som kan extrapoleras hur långt som helst. En genompolitisk rättegång som rimligtvis borde lösts politiskt och inte i en svensk rättssal som man får känslan av kontrolleras av mäktiga särintressen i en nation som tar på sig rätten att egenmäktigt styra världen.

Jag tappar nästan andan.

Vi står och betraktar den mest demokratiska företeelse mänskligheten hittills skådat, nätets möjligheter att samverka och kommunicera över alla gränser. Hur kan det då komma sig att en upplyst nation låter sig dompteras av simpla upphovsrättsintressen. Rätten till fri demokratisk informationsdelning stryps. Allt jag säger och gör förblir kontrollerat – Stasi framstår som lätt viskning inför det integritetshot vi nu ställs inför.

Det är allvar nu och ingen kan gömma sig bakom dumma ställningstaganden som ”jag har inget att dölja”, ”fildelning är stöld”, ”de måste få tjäna pengar på det de gör”, … Domen mot TPB blir en påminnelse om att egenmäktiga intressen äter upp mina rättigheter och det kommer jag inte att stilla åse.

Nu ska jag stärka mig med en långrunda i snö, backar och skog.

Ajaj, nu ringde jag fel

Jag råkade visst av misstag slå numret till en terroriststämplad person. Tja, det kvittar. Såja, nu slog jag numret rätt.

Men vad nu då? Säkerhetspolisen knackar på dörren och vill ta mig till förhör. Javisst ja. Datalagringsdirektivet godkändes idag. Det borde jag ju tänkt på innan jag slog fel nummer…

Lagringsskyldigheten föreslås, utöver de uppgifter direktivet kräver, även gälla vid misslyckad uppringning och för uppgifter om lokalisering av mobil kommunikationsutrustning vid kommunikationens slut.

Kompisarna på jobbet säger: -äh, har du inte gjort nåt spelar det väl ingen roll. Jo, det gör det.

Gå hela vägen

SD hör något de inte vill höra eller har en skev, dvs otidsenlig, uppfattning om. De reser sig ur sina bänkar och lämnar Storkyrkan mitt under gudstjänsten idag. Med tanke på deras demokratiska reaktion i kyrkan kanske de kunde dra slutsatsen ett steg vidare och lämna också parlamentet med sin mörka människosyn.

För övrigt undrar jag vad ett modernt parlament gör i kyrkan överhuvud taget. Lokalen är förvisso tilltalande, men gudstjänst…

Det är inte ofta jag blir rädd

På 60-talet arbetade jag mig genom fyra fina år på realskolan i Grästorp. Det tog så där en tre år innan jag förstod att utbildning är det som skapar grund för förnuft och i sin tur sund utveckling. Sista året blev en framgång.

Grästorp, en gång det som var mitt intellektuella centrum. Nu det svartaste vi har i vårt land. Mitt hjärta stannade för ett kort ögonblick när radion meddelade att Daniel Höglund tagit mandat i Grästorps kommunfullmäktige. Jag har hört allt om det kommande historiska valresultatet, men kunde väl aldrig ana att nazisterna skulle skriva sig högst på den listan. Det ofattbara har inträffat och högerbrisen har förbytts till -storm. Så här skrev expo inför valet 2006.

Att han tar av sig den svarta kepsen när han träder in i demokratins salong betyder inte att Daniel för den skull gått från beundrare av Hitler till företrädare för demokrati. Tragiskt att han aldrig förstod vad skolan försökte förmedla.

SD – avskummets ansikte

Under 30 sekunder får vi ta del av SDs mörka syn på vårt framtida samhälle. Det tar inte mer än 30 sekunder att konstatera och bekräfta Sverigedemkraternas intellektulla haveri.

SD är sprunget ur nazismen, oavsett vad de själva idag försöker mörka bakom en ny fasad. Rötterna är kvar och cirkeln sluten. Nu är de tillbaka och visar upp sitt rätta ansikte  Deras reklamfilm stoppas av TV4 för att SD inte klarar av och förstår demokratins spelregler, eller så överskrider de helt enkelt gränserna medvetet för att skrämma övriga okunniga till valurnorna.

P1s konflikt tog idag upp de gästande bärplockarnas situation. Programmet klargör bland annat att de gästande arbetarna är nödvändiga för att detta arbete överhuvud taget ska kunna utföras.

Så, vad är alternativet till att längta tillbaka. Att ställa enstaka burkaklädda representanter för de vi är, och kommer att vara alltmer beroende av, mot satsning på pensionärer och äldre blottar en avgrundsdjup demokratisk felsyn. Bättre vi spiller vår energi på att blicka framåt och fundera på hur vi löser kommande desperata behov av arbetskraft i till exempel äldrevården – vilka Champangeviftande Sturplansstekare tror ni tar hand om vardagens slit.

Reklamfilmen är osmaklig men, som sagt, visar SDs rätta smutsiga jag.

Verklighetens folk

PRV ser självklart ett ansvar för att klarlägga tosigheterna. Nu väntar vi bara på att KD reggar ”kreationsiternas bejakare”, ”vetenskapens förnekare”, ”förnuftets död”, eller varför inte ”Görans humor”, som nya varumärken inför valet.

En lätt rysning…

…for genom kroppen vid min uppvakning i morse då den förgylldes av Staffan Sonnings sakliga ekonomikrönika. Att den lilla människan (som Svanberg olyckligtvis benämner oss alla) betalar kalaset på banken efter tre är smärtsamt som en nageldragning. Våra vänner som kommer från krigshärjade områden tycker väl det är i ordning att offra allt för en stunds återhämtning, men, vi andra som är bortskämda i vår välfärd tycker skattekronan svider så jäkla illa…