En svensk modell undermineras

Bred kompetens, mångfald, samverkan, eftertanke, balans, gemensamt resultat. En svensk modell som sakta undermineras.

Svenska soldater har hittills skapat sig ett gott rykte på alla platser runt om i världen där de verkat. Kombinationen av relativt välutbildade resurser har förmågan att hantera komplexa och svåra situationer genom samverkan mellan teoretisk och praktisk bredd. Nu kritiseras försvaret för att man avser ge upp en modell med värnpliktiga som har förmågan att agera kunnigt och analytiskt i kollektiv problemlösning och i stället satsa på vad som inte kan bli annat än en yrkesarmé. Vad blir det då av den breda kompetenta mångfalden. Ja, man kan undra om inte det nya yrket drar till sig skjutglada amatörer som inte platsar på så många andra ställen. Enkelspårigheten i det mänskliga agerandet riskerar att skapa fler konflikter än det löser. Den uppenbara risken är att vi nu i stället sällar oss till den destruktiva mentalitet och farliga naiva cyniska syn som de amerikanska soldaterna nyligen visade i sitt urskiljningslösa dödande från sin helikopter i Irak.

Förresten, Island visar vägen för att säkra att vi inte förlorar möjlighet till insyn och granskning av maktens arroganta elit:

Iceland is at a unique crossroads.

När jag studerade, eller funderade över kanske låter mer precist, försvarets utveckling fick jag associationer till det som tycks skölja ohämmat över många branscher. Outsourcinghysterin som lukrativt  profiterar på de som jagar kronor har enligt min mening många likheter. Därför tror jag inte fullt ut på den som framgångsrikt konceptstöd för företagsutveckling. Kvaliteten som bred kompetens, mångfald, samverkan, eftertanke, balans, gemensamt resultat formar, brister i utkontrakteringens banala spår.

Låt mig exemplifiera: under en tidigare period jobbade vi nära IS/IT-expertis som var mycket en integrerad del i utvecklingen av den metodik vi applicerade på klinisk forskning. Vi jobbade i lag och löste frågor tillsammans. Dessutom fungerade våra kollegor som IS/IT-stöd, dvs när något kluddade med datorn eller när vi behövde hjälp med ett program var de direkt där. De kände oss och visste vad vi jobbade med och hur. Nu ska det business-caseas in absurdum och läggas ut till någon leverantör som inte längre är en integrerad del i det vi gör och som måste ha en detaljerad specifikation. De gör inte ett jota mer än vad kontraktet stipulerar. Dessutom, får jag problem med min dator ringer jag någon på Irland eller Indien som inte har en susning om vem jag är, vad jag jobbar med och hur vikitgt det är att förstå prioriteringar för verksamheten, Det som verkar mest betydelsefullt är vilket rum jag sitter i.

Att fokusera på problemet, identifiera rätt kompetens och rätt personer, för att sedan samlas för ett gemensamt arbete mot ett mål och ett gemensamt resultat tycks inte längre passa i robotifieringens tid.

Jobbet där du tillåts göra vad som helst

Förtroendet för rättsväsendet och polisen är i allmänhet redovisat som relativt gott. Det finns säkert goda skäl till det. Men risken finns att godtyckligt bli offer för maktfullkomlighet och arrogans utan motstycke och där maktens arrogans alltid går fri. Du behöver inte leta efter exempel.

Civilklädda poliser terroriserar godtyckligt en man i tunnelbanan och går fria.

Det här en rätt skön historia trots allt. Polisen messar med fel person och står med byxorna nere. Men vad hjälper det? Poliserna stämmer i sin tur och trots svagheten i deras underlag vinner de i korruptionens namn, eller.

Polis bloggar och misstänks för sexuellt ofredande och går fri.

Ett par snafsiga snutar grisar ner en polisbil med sina könsorgan där kvinnliga poliser snart ska göra entré. En av dem bloggar osmart nog om det hela men skyddas av oklarheter i bevisföringen.

Uppdatering 14 juni. Idag blev han visst av med jobbet, avsked med omedelbar verkan. Det tar sin tid att hacka sig i den kollegiala slutenheten.

Höga Säpochefer lagrar avlyssningasmaterial förklaras ”inkompenta” och går fria.

Lagstiftningen är klar. Inget avlyssningsmaterial får lagras. Trots det har det skett under lång tid, men de stackars inkompetenta höga cheferna visste inte bättre och kan självklart inte stå till svars.

Johan Liljeqvist dör efter ett våldsamt polisingripande, Amnesty ifrågasätter, men poliserna går fria.

Dö i polisens händer, hur kan det bara ske? Men hua, det måste vara busens fel. Vi gjorde inget.

Polisen ser mellan fingrarna och låter buset härja och friar sig.

Också hemma i byn. Det är lite väl stimmigt ibland vid byahuset. Efter enträgna försök så masar sig snuten ut ur wienebrödsfrosseriet och urskuldar sig med att, nja, buset har inte gått tillräckligt långt. Så vänder de och åker tillbaka till TVn medan byahusets grannar fruktar.

Uppdatering 28 juni. Ex-polischefen Göran Lindberg gör inte livet enklare för poliskåren.

Stenen i ryggen, polisen vet vem det är, men lägger ned. Tillägg 9 jan 2011.

Den ende person som förhörts av polisen är alltså Kastanjeskolans rektor Mats Wermelin.
– Jag serverade polisen allt på ett fat. Jag berättade vilka som troligen gjort det här och erbjöd polisen att komma hit. Det är för jävligt att de bara lade ner ärendet.

Polisen i allmänhetens tjänst, eller hur.

Men det finns hopp – hjältar som rotar, blottlägger och trotsar. Här till exempel: historien skulle mycket väl kunna vara sann.

Tokbritterna försöker trycka in så mycket elektronik som möjligt i sitt kungadöme för att försäkra sig om att ingen har en chans till privatliv. Blackwell Briggs har producerat en film som var avsedd för parlamentet men som läcker ut. The Pirate Bay hamnar i skottgluggen och svarar obeskrivligt underhållande, och bra, på maktens propåer. Läs mer…

Uppdatering 28 juni. Filmen en del i ett ARG-spel som skapats av The Company P, men lika tankeväckande ändå.

Se filmen och ställ dig frågan: -är det ett samhälle vi vill ha?

Allt för pengarna

Läste precis min sons blogg. Oskar är professionell pokerspelare och har lärt mig mycket om poker som en seriös verksamhet. Jag har mycket stor respekt för det Oskar gör och hans syn på sitt jobb.

Bild från SVT.se
Så vill Egmont Kärnan sluka barnen

Faktum är att pokerspel, i mina ögon, är betydlig mer seriöst hanterande än det börsmäklare och aktieplacerare ägnar sig. Pokerspelaren leker med sina pengar och larvar inte bort andras på hänsynslöst risktagande.

Nåväl, nu försöker förlaget Egmont Kärnan få sina allra yngsta läsare att haka på pokertrenden och luras in i spelberoende och misär innan barnen lärt sig de grundläggande skillnaderna mellan lek och allvar. Snyggt jobbat – inte undra på att de inte vill kommentera Plus granskning av missfostret. Antagligen är det väl samma hänsynslösa cynism och avsaknad av etik och moral som driver deras pengahunger som de förvridna hjärnor som lurar på ensamma fattiga mammor och köpsugna ungdomar SMS-lån.

Pust och stön. Polisen jagar cyklister på trottoaren medan predatorerna fritt och glupskt slukar sina väl utmätta offer.

Katolska kyrkan = sexuella övergrepp

Det tar visst aldrig slut. De stackars insnörda katolska prästerna har behov som måste gömmas och skyddas bakom ohederlig och föråldrad påvemantel. Varför inte lära av den öppenhet som nätet driver fram och försöka anpassa sig till den nya demokratiska andan…

Inget ont som inte har något gott med sig som det brukar heta. Kyrkan förlorar genom sin osundhet makt och humanismen ges utrymme.

Ett proprietärt dilemma

Dags för Windows update. Jo, jag har faktiskt en Windowsmaskin Win7 x64 som jag ibland känner mig nödgad att gå till när en av de få linuxbegränsningarna gör sig synlig. Bara att bita ihop.

Windows update gör mig uppmärksam på 5 viktiga uppdateringar. Jag kollar listan och ser fyra redan ikryssade val och ett okryssat, gissa vilket. EU har hytt med fingret och sagt till på skarpen – de säger visserligen aningens ödmjukt att de välkomnar – att Microsoft tillämpar full frihet för andra webbläsare att användas med sina program.

Nu dyker som sagt den uppdateringen upp men Microsoft vill visst undvika att Microsoft Webbläsarval för Windows 7 x64-användare inom EES (KB976002) installeras slentrianmässigt. Jag tolkar det aktiva val som måste göras som ett sista försök från monopolisten.

Missbruk och misskötsel av vilda djur

För ett tag sedan var vi i fantastiska Sydafrika. Vi besökte en Game Park norr om Port Elisabeth för att se de vilda djuren i vad som skulle vara nära naturligt tillstånd. Parken är vackert belägen och flera djur rör sig ”fritt” över relativt stora ytor. De farliga djuren var däremot avskiljt inburade på begränsade ytor.

Vi besökte för övrigt ett riktigt surt tivoli vid vårt förra besök i Sydafrika – lättlurade turister som tror att de kan få se big five i vilt tillstånd nära Kapstaden, grattis. Den här institutionen angavs som ett djurvårdsinitiativ och ett fint exempel på hur arbetstillfällen skapas. Motiverar arbetsbrist att vilda djur buras in och de facto vanvårdas?

Leva i flock, röra sig fritt och söka föda. Glöm det. Lejon är vackra djur men instängda och avskilda från andra, i Sydafrika. Vad tänker de på. Kommersiell nöjesindustri är vad det är vad än andra säger.

Anledningen till denna postning är inte alls Sydafrika utan Peter Singers artikel i Sydsvenskan idag. Han säger att djur inte hör hemma i nöjesparker och att vi bör bojkotta cirkusar och nöjeparker som använder sig av vilda djur.

Så här skriver Peter och jag önskar att vi alla tar det till oss:

Försök att försvara nöjesparker och cirkusar med argumentet att de förmedlar kunskaper om djur till människor bör inte tas på allvar. De är en del av den kommersiella nöjesindustrin. De viktigaste de förmedlar till påverkbara unga sinnen är att det är acceptabelt att hålla djur i fångenskap för att roa människor. Det är motsatsen till den attityd som vi borde försöka lära ut till våra barn.

När våra barn ber oss att gå med dem på cirkus bör vi ta reda på om cirkusen använder vilda djur. Om den gör det bör vi förklara för barnen varför vi inte går dit med dem, och erbjuda oss att istället gå till en annan cirkus.

Avisning eller avvisning

Vi sitter just nu på Kastrup på väg till Kaapstadt. Det snöar och är märkligt lungt på Kastrup. O’Learys håller med lunchen och när vi kikar ut genom fönstret håller de just på att avisa ett plan på väg. Jag leker med orden och får en association som tar mig till de degenererade avskummet i avgrunden av medkänsla och medmänsklighet. Jag kan se er solkiga Sverigedemokrater kollektivt avvisa de som avviker och med er måttligt avisade empati spreja hela grupper på samma avskyvärda sätt som vi såg hända i en tid som vi aldrig får glömma.

Bra julperspektiv

Odd Clausens Julaftonsmorgon idag är väl värt att återuppleva. Odd samtalar med Ann Lidgren, präst, Monica Einarsson, sångpedagog, Ebba Lisberg Jensen, forskare och Yasemin Arhan Modéer, regionchef på tankesmedjan Timbro, och de ger ett bra perspektiv på vissa självklarheter i juletid och vad vi kanske och bör reflektera mer över. Ett gemytligt samtal i god, just julmorgonstämning.

kalle_ankaVäl vid frukostbordet, medan Kajsa fixar till lite julgodis vid nya induktionshällen och vi samtidigt lyssnar på lite av varje på Spotify, ögnar och läser jag genom Newsmill. Rubriken lockar och det här var riktigt intressant läsning just därför att det är välanalyserat. Det berör något stort, så jag föreslår att du tar det försiktigt när du kastar dig över en minst sagt inarbetad tradition. Du ska får ett smakprov:

Kalle Anka is typically one of the three most popular television events of the year, with between 40 and 50 percent of the country tuning in to watch. In 2008, the show had its lowest ratings in more than 15 years but was still taken in by 36 percent of the viewing public, some 3,213,000 people. Lines of dialogue from the cartoons have entered common Swedish parlance. Stockholm’s Nordic Museum has a display in honor of the show in an exhibit titled ”Traditions.” Each time the network has attempted to cancel or alter the show, public backlash has been swift and fierce.

Så skriver Jeremy Stahl i Nordic Quack Sweden’s bizarre tradition of watching Donald Duck cartoons on Christmas Eve.

Fildelningens vinnare – artisterna

Nu visar det sig i en vetenskaplig rapport från KTH uttryckt i Sydsvenskans papperstidningsrubrik idag: Artister vinnare trots ökad fildelning, Dagens Nyheter tar upp samma TT-meddelande.

Är vi överraskade, nej inte alls. Det är ju det vi sagt redan från början. Den nya tekniken skapar nya och bättre förutsättningar åtskilliga artister att nå ut med sina produkter och budskap, och bryta ny mark. Daniel Johansson och hans medarbetare konstaterar efter en bred granskning att artisternas intäkter har totalt ökat sedan 2000, med ca 35%.

Att skivbranschen ojar sig och oroas mer än lovligt blir är också uppenbart. Det går allt tyngre för dem, kanske beroende på att deras enda egna intresse är att bevaka sina kortsiktiga vinster och att utnyttja artisterna primärt för att tillgodo sina enda intressen, de kommersiella.

Musikbranschen förnekar sig aldrig. Jag kollar inte SVTs Dansbandskampen men följer perifert debatten om slavkontrakten med de tävlande. Två problem famträder:

  1. SVT lägger ut uppdraget på produktionsbolag som driver vinstdrivande kommers på våra licenspengar. Jag kanske behöver nyansera detta ytterligare men nöjer mig med att påstå att det liknar mycket sån hajpad naiv outsourcing där man helt enkelt frikopplar och köper ett sämre resultat till högre kostnad.
  2. Jag läser också att Sony ville bura in en artistgrupp i ett kontrakt där all frihet mer eller mindre skulle gå förlorad, i alla fall rättigheterna till musiken.
    Musikbranschen visar igen sitt fula tryne.

Nej, det är som Brokep twittrar när han begär ut domstolshandlingar och får svaret att de inte kan skicka dokumentet för filen är för stor (svepskäl kanske?)
-de kanske skulle lära sig fildela. Lysande.