Vilse i patentträsket

Visst kan patent leda utveckling framåt men större landvinningar kanske nås med alternativ.

Vad Christina inte adresserar i sitt korta inlägg på PRV-bloggen är vad som kunde ha utvecklats i öppen samverkan forskare emellan och i samarbete med en farmaceutisk industri som är beredd att dela data med andra. Jätten GSK prövar den nya vägen – bättre sent än aldrig.

Utan patenthinder kanske du skulle varit ett mer framgångsrikt springande bevis på öppen samverkan än ett stapplande bevis på patententrättens begränsningar.

Nej Christina, du ska nog inte tacka patenträtten för din goda hälsa, men jag gläds med dig för att du framgångsrikt upplever Vårruset.

Otidsenliga patent

Apropå piratpartiets syn på patent och det som händer i Lund just nu när AstraZeneca lämnar en av Europas hetaste regioner.

De stora läkemedelsbolagens problem, och det vi nu ser i Lund, är inte att patent upphör. Problemet som jag ser det är att patent finns i den form de nu har, dvs otidsenliga. Och nu vill branschen fortsätta försvåra nyskapande forskning och monopolisera genom att kräva 12, helst 14, års patenttid på biologiska läkemedel och rätt till förlängd exklusivitet genom endast små beredningsjusteringar. Jag tror inte det är bäst för bioteknologisk läkemedelsutveckling.

Tävling mot botten

Är detta vårt nya Europa?

Vi utkontrakterar till billiga Asien säger Big Pharma, Italien är jag säger Berlusconi.

Vart tar forskningen vägen?

Vår innovativa förmåga och kreativa kraft tycks inte riktigt räcka till längre, eller är det tvärt om så att det är just nu som den kommer ut i ljuset igen.

Läkemedelsbolag har gått samman för att bli större och mer kostandseffektiva. Tanken är också att genom sammanslagningar bli bättre på att uveckla läkemedel i sin förstärkta och kraftfullare forsknings- och utvecklingsprocess. Hur har det gått? Nja, kanske inte så bra. Nature skriver i sin analys Lessons from 60 years of pharmaceutical innovation att vi inte blivit bättre på att ta fram fler och mer betydande läkemedel. Nature vill se en radikal förändring – och den kommer.

If the performance of the current business model cannot satisfy stakeholders, M&A [mergers and acquisitions, min anm] are not a solution, and the process improvements and cost-cutting measures that are commonly used cannot make a sufficient difference, perhaps the industry ought to embrace more radical change and seize the opportunity to redesign the model.

De större bolagen rör sig mot emerging markets, i flera avseenden. Forskningen, inte minst den biomedicinska, utvecklas oerhört snabbt i den asiatiska delen av världen och bolagen ser bättre, och naturligtvis billigare, möjligheter växa fram.Clincial Trial Magnifier har analyserat Biomedical Publication Trends by Geografic Area och ser

…rapid growth in the number of articles is especially concentrated in a few emerging countries, notably China, India, Brazil, South Korea, Turkey and Taiwan.

De ekonomiska incitamenten har redan flyttat många aktiviteter till billigare länder, och till det läggs nu också nya forskningsmöjligheter. Självklart lockar Rest Of the World, som det benämns när man självgott sitter på vår tron och globaliseringssträvar.

Samtidigt som de stora kolosserna konstaterar att det där med att krysta fram två nya läkemedel per kalenderår inte ger framgång vare sig för sig själva eller för vårdgivare börjar flera mindre bioteknikföretag växa fram med nya friska idéer, klara vetenskapliga framsteg och betydande möjligheter att utveckla läkemedel som kommer till marknaden när de är mogna och inte när årsmålen ska prickas av.

Reuter skriver om det i Killing research no certain cure for Big Pharma:

Furthermore, much of the ground-breaking work is now coming out of small, nimble biotechs rather than Big Pharma.

Men vad håller egentligen de stora på med? Är det bra att nedmontera den egna forskningen för att alltmer luta sig mot nya externa allianser och forskningsmöjligheter i framväxande regioner?

“Does anyone ever get the feeling it’s a race to the bottom?” one anonymous insider commented in a blog posting, following Glaxo’s announcement on Thursday.

Reuter funderar vidare:

The question now is how far the process can go.
“We need to see an uplift in productivity from R&D,” said Mike Ward, a veteran industry watcher at Ambrian Partners.
“But you’ve got to be careful in terms of how hard you cut because R&D is a fragile beast at the best of times.”

Överlevnad kräver nytänkande och sker inte bara genom traditionellt utvecklingsbeteende i den egna trygga domänen. Nej, vi har alltför länge blundat för vad gränsöverskridande samarbete handlar om. Ny kunskapsmark bryts genom bred och mer öppen samverkan på den globala arenan som till exempel med samarbetspartners på IT- och bioteknologiska arenanorna. Chansen finns att vi på så sätt når fram till vad vi som patienter/konsumenter faktiskt behöver och vill ha, och inte en produkt vi måste anpassa oss till.

Det är intressant att fundera kring detta för det speglar en oroväckande trend. Globalisering är bra. Den bryter barriärer och kan eliminera nöd. Alltså, det finns absolut ingen anledning att vara rädd för utveckling, inte heller utveckling i andra delar av världen. Tvärtom, men varför måste det ske på bekostnad av hur vi stimulerar och driver forskning och utveckling i Europa. Inte alls egentligen, men så länge kostnad är den enda avgörande parametern i ekvationen är vi hjälplöst efter och får väl se oss alltmer banaliseras och så småningom stå där löjligt uppklädda i våra serviceuniformer medan kunskapseruptionerna kommer från mer avlägsna epicentrum.

Vart tar förnuftet vägen?

Till denna kunskapsrörelse adderas den intellektuella utarmning som videokraten Berlusconi rattar så elegant, arrogant menar jag.

P1 diskuterade förra veckan Videocracy, Erik Gandinis dokumentär om Berlusconis skapande av en okritisk trög massa som fogligt låter sig ledas in i fascismens hägn. Filmen blev uppmärksammad bland annat för att Berlusconi utnyttjade sin totalkontroll över media och stoppade den. Det ledde ofelbart till att filmen spreds på nätet och snabbt fick en stor tittarskara i Italien. Där ser man. Hur maktfullkomlig han än är kan han inte stoppa demokratin och friheten på nätet – ännu.

Det var en seg söndag igår så det passade bra att sitta ned sent på eftermiddagen och ta in det som alltmer liknade en filmatisering av en galnings manus. Är det så att Berlusconis ikonstatus vuxit fram ur hans mediakontroll och ambition som statsman att ge sitt folk tillgång till endast ett begränsat utbud fritt från politik och värderingar, allt i syfte att få dem lydiga och medgörliga.

Är det så att detta nu också representerar den väg vi slagit in på. Uttrycker Berlusconis banaliseringsfilosofi och demokratiförakt det som blir vårt nya Europa. Tja, det återstår väl att se.

A Wii Fracture

Idag fälls Sverige i EU-domstolen för att vi inte är lydiga i klassen och infört datalagringsdirektivet. Lagen är visserligen en styggelse utan jämförelse, just idag, men det är inte därför den här posten kommer till.

När jag snurrade förbi nyheterna och de vetenskapliga tidskrifter jag bevakar dök rubriken på posten upp i NEJM. Först reagerade jag instinktivt och skrattade till: nu jäklar börjar elektroniken resultera i frakturer. Det visar sig, naturligtvis, att förklaringen är enkel; fjortonåringen hade halkat av balansplattan på sin Wii Fit. Nintendinit och Wiiit (kul med tre i) är inga nyheter, men nu kommer frågan naturligt: hur länge kommer jag att hålla ihop med min nya Kindle i handen?

Jag tror att jag har hittat ett bra sätt att stimulera mitt läsande. Svaret är just nu Kindle.

Min första-generations Acer Aspire One (ACER ASPIRE ONE 1.6 512MB/8GB 8.9#LINUX BLÅ juli 2008) har fått fungera som läsplatta under en längre tid. Det är en fantastisk liten pryl i många avseenden men läsplatta, nja. Visserligen ökade prestandan och funktionaliteten avsevärt efter att jag skruvat ner den i delar och matat den med 512MB till och senare iklätt den en Ubuntu netbook remix.

Nu sitter jag alltså med en Kindle för att få upp läsandet i ett försök att bibehålla en rimlig bildningsgrad när tiden börjar äta upp kapaciteten och förmågan som jag minns jag hade under min vetenskapliga karriär. Jag har länge sneglat på läsplattorna och följt utveckling lite på avstånd.

Så kom tidpunkten då jag bestämde mig att skrida till verket. Men vilken? Jag konsulterade min pryl- och teknikguru Peter i Göteborg och det blev så en Kindle, lite motvilligt. Skälen är många för Kindle – de får du själv analysera eftersom det redan finns nya argument för och mot – men det finns ett övervägande skäl mot som också är en viktig princip för mig mot som jag nu alltså givit upp. Amazon är ett exempel, precis som Apple och allas vår(?) Microsoft för den delen, där de stänger in kunden i sitt proprietära träsk. Amazon håller visserligen på att luckra upp instängdheten – tex kan du läsa egna PDF-er (men DRM…) – men än är det mycket att göra.

Min Kindle är fantastisk och jag är mycket nöjd. Och det vill mycket mer till innan den hajpade iPaden kommer i närheten av Kindle eller kan klå den.

Jag hoppas nu bara att jag inte kommer att drabbas av Kindleit eller invalidiserande Kindlefrakturer.

Caveat emptor

För inte så länge sedan var dr Annika Dahlqvist i debatt med sina riktlinjer för lågkalorikost och Atkinsdieten har länge förvridit hjärnorna på många som inte har en sjukdom som kräver speciell diet.

Som ett inlägg i debatten om att låta sig luras av alla magiska kostråd presenterar jag mitt stöd för rik balanserad kost och min syn med stöd av en ny vetenskaplig revy i New England Journal of Medicine.

nejm_low_cal

Studien visar att låga kolhydrater leder till mer åderförkalkning, på möss. Tänk på detta inför julen, och glöm inte hur danska och svenska bönder hanterar grisar.

En spik i humbuggens kista

Idag fick vi ta del av en publikation i en av de mer välrenommerade medicinska tidskrifterna New England Journal of Medicine. Författarna kommer från välkända och erkända forskargrupper.

Bränn vecko- och kvällstidningarna, och de mer respekterade glättiga specialupplagorna också.
Läs istället detta: I en jämförande studie har de klart visa att minskat kaloriintag resulterar i kliniskt meningsfull viktsminskning oavsätt vilken kost man väljer. (ClinicalTrials.gov number, NCT00072995 ClinicalTrials.gov)

Alltså: ät mindre och motionera mer. Är det händelsevis någon som hört det förrut?

Detta konfirmerar vad jag som välutbildad fysiolog sagt under många år i föreläsningssalar, i kafferum, på fest och många andra sammanhang. Bland annat för att uttrycka min skepsis över alla tänkbara mystiska dietråd och -recept som inte har andra syften än lura av goda människor deras pengar.